Sangharakshita – författare

baksidestext:

Buddhas lära har på många vis blivit en del av vår kultur, på senare år särskilt genom populariseringen av Mindfulness. Många läser böcker om Mindfulness och går kurser med olika tillämpningar av denna grundläggande buddhistiska praktik.

Buddhismen har ett gott anseende och många känner en attraktion till dess toleranta, odogmatiska lära. Den bär på en tydlig icke-våldsattityd, ett varmt kärleksbudskap och lyfter fram medkänslan. Den har en visdom som är lika relevant idag som den var för 2500 år sedan. Och buddhister verkar vara ett lyckligt folk, trots att de talar så mycket om lidande och döden. Hur går detta ihop?

Det kan vara svårt att riktigt få grepp om Buddhas lära; det finns så många böcker och olika traditioner, så många kulturella uttryck för denna tidlösa tradition. Sangharakshita tar i denna bok upp många av de mest välkända lärorna, från olika delar av buddhismens rika tradition. Han lyckas gå till kärnan i lärorna och sedan relatera dem till vår existentiella situation som människor. Vad kan det innebära att ha ett buddhistiskt förhållningssätt till våra liv idag? Läran blir levande och angelägen, och utmanande – men framför allt leder den till allt större frihet.

om författaren

Sangharakshita föddes som Dennis Lingwood år 1925 i södra London. I huvudsak självlärd utvecklade han tidigt ett intresse för österländsk kultur och filosofi, och insåg redan vid sexton års ålder att han var buddhist.

Andra världskriget förde honom som inkallad till Indien, där han stannade kvar som buddhistmunk och fick då namnet Sangharakshita. Efter några års studier under framstående lärare från de större buddhistiska traditionerna fortsatte han att undervisa och skriva i stor omfattning. Han spelade också en nyckelroll i buddhismens återfödelse i Indien, i synnerhet genom sitt arbete bland anhängarna till dr. B.R. Ambedkar.

Efter tjugo år i Indien återvände Sangharakshita till England och grundade Friends of the Western Buddhist Order 1967. Under 2010 fick rörelsen ett nytt namn, Triratna Buddhist Community, för att skapa en större enighet mellan dess olika delar spridda över flera kontinenter. (I Sverige kallas rörelsen Buddhistiska gemenskapen Triratna, tidigare Västerländska Buddhistordens Vänner).

Som brobyggare mellan öst och väst, mellan den traditionella världen och den nutida, mellan principer och praktik, har Sangharakshita med sin vida erfarenhet och tankeskärpa blivit uppskattad över hela världen. Han har alltid framhållit hur avgörande det personliga engagemanget är i det andliga livet, hur oersättlig den andliga vänskapen och den andliga gemenskapen är, men även sambandet mellan religion och kultur, samt behovet av ”ett nytt samhälle” – som stödjer andliga strävanden och ideal.

Sangharakshita har nu lämnat över alla sina ansvarsuppgifter till erfarna kollegor inom Orden, förutom den att han alltid kommer att vara dess grundare. Han bor nu på Adhisthana, ett stort retreatcenter för dharmaträning i sydvästra England, och har informell personlig kontakt med sina elever.

Den ädla åttafaldiga vägen är kanske den mest välkända läran i Buddhas undervisning. Den utgör en unik källa av visdom och praktisk vägledning till livets alla aspekter. Vägen börjar för många med en upplevelse av vision: kanske en insikt i hur livet verkligen förhåller sig, en upplevelse av livets skörhet och flykt, eller av att vi möter någon som tycks ha förstått något och är så mycket mer levande än vi själva. Eller så drabbas vi av livets inneboende smärta och otillfredsställelse. Den åttafaldiga vägen handlar sedan om den gradvisa omvandligen av hela vårt väsen i enlighet med den första visionen. Det här är en utmärkt bok för den som vill fördjupa sig i den buddhistiska läran. Den hämtar inspiration från flera av buddhismens främsta traditioner och är rik på praktiska exempel om hur läran kan omsättas till praktik i ditt liv. Dessutom förklaras många viktiga buddhistiska begrepp. Sangharakshitas levande kommentar ger en känsla att den andliga dimensionen finns närvarande här och nu, vid varje stund på dagen.

Vem är egentligen Buddha? Och vad innebär det att vara buddhist? I den här boken tar sig författaren an dessa frågor med djup kunskap och erfarenhet. Vi möter Buddha i hans historiska miljö, som en indisk prins som lämnade sitt priviligierade liv för att söka sanningen om existensen. Vi får ta del av hans syn på karma och återfödelse, hans syn på tiden och på evigheten. Mer än något möter vi Buddha som en människa som brottades med att förstå livets mysterier, döden och livets ofrånkomliga lidanden och tillkortakommanden. Vi får se hur han till slut förstod och vaknade upp inför hur saker verkligen förhåller sig, hur han blev en Buddha – ”en som vet” eller ”en som är vaken”. Buddha hade modet att följa frågorna till de verkliga svaren och han hade modet att förmedla vad han funnit. Sedan visade han att vem som helst kan uppnå vad han hade uppnått. Under flera tusen år har folk i österlandet gått i hans fotspår – nu gör alltfler det över hela världen.

Ända sedan Buddhas tid har människor försökt fånga buddhismen på ett sätt som är helt rationellt och begripligt. Läran om visdomens fulländning, Prajñaparamita, utgör en uppfriskande kontrast till detta. Diamantsutran, Hjärtsutran och Ratnaguna-samcayagatha är tre centrala och extraordinära visdomstexter, som fövisso tar upp vardagliga praktiska problem, men samtidigt får de det rationella sinnet att svindla. Det huvudsakliga temat för texterna är bodhisattvan – en person vars hela energi är inriktad på att nå upplysning för alla varelsers skull. Hur ska en sådan person leva och hur upplever den livet? Sangharakshita äger en sällsynt kombination av kunskap, intellektuell klarhet och insikt. Han presenterar dessa sublima läror på ett insatt och levande sätt, så att de känns djupt meningsfulla. Sangharakshita (1925–2018) ägnade hela sitt liv åt att utforska och praktisera Buddhas lära. Han var en viktig brobryggare mellan traditionell österländsk buddhism och etablerandet av en ”västerländsk” buddhism; men hans största bedrift var troligen att etablera en ny vital buddhistisk tradition.

Nuförtiden finns det många böcker och annat material om Buddhas undervisning i mindfulness (medvetenhet), men den här vägledningen till Satipatthana-sutta tillför något unikt. Sangharakshita utforskar suttan och medvetenhet in i minsta detalj. Han lyfter fram dess vidare implikationer för våra liv och även dess mer utmanande sidor. Han utgår från vad suttan säger om sig själv – att den är inget mindre än en beskrivning av hela den buddhistiska vägen. ”Sangharakshitas ord är en mäktig mix av intellektuell klarhet och en direkt instruktion i hur vi kan arbeta med det villkorliga sinnet genom att bli medvetna om hela vår upplevelse. Han insisterar på att insikt (som kan uppstå när man ägnar sig åt något så banalt som att skala potatis) inte bara går att uppnå utan är ofrånkomlig om man fortlöpande praktiserar medvetenhet.” Vajradevi, författare till ”Uncontrived Mindfulness: Ending Suffering through Attention, Curiosity and Wisdom”. ”Sangharakshitas vägledning är ett viktigt bidrag till den rika traditionen av satipatthana-kommentarer. Han har en enastående förmåga att översätta och relatera till hela den buddhistiska traditionen.” — Vidyamala, författare till ”Mindfulness, en väg att hantera smärta”. För de som på något sätt mött den älskvärda före detta buddhistmunken Björn Natthiko Lindeblad (författare av ”Jag kan ha fel” och sommarpratare på P1) kan den här boken ge ännu större förståelse för hans bakgrund och hängivenhet att ”varsevara”.

En levande kommentar till källtexten för kärleksfull vänlighet: Karaniya metta sutta. Suttan sätter in metta eller kärleksfull vänlighet i sitt större sammanhang – som en del av träningen på vägen mot upplysning. Den tar upp vägens tre huvudsakliga områden: den etiska träningen, meditation och insikt i tillvarons natur eller visdom. Metta är en aktiv kärleksfull vänlighet och mycket mer än en känsla. Metta är också grunden för medkänsla, medglädje och jämnmod. Sangharakshita beskriver i boken vad metta är – en aktiv kärleksfull vänlighet – och att den också är en eldig välvilja, en extatisk energi och en förnuftig känsla. Han beskriver vilka mänskliga egenskaper – eller etiska förhållningssätt – vi behöver för att lyckas med metta, egenskaper som att vara kapabel, rak, flexibel, förnöjsam, lätt att försörja, diskret etc. Han går också in på de vise och var vi finner dem och vikten av andliga vänner, som fungerar som våra moraliska prövostenar. Sedan går Sangharakshita in på den kniviga frågan varför vi tycker illa om och t.om. hatar andra människor, och att det finns en ”fiende inom oss”. Efter detta beskriver han meditationen metta bhavana, odlandet av metta i fem stadier. Mettas relation till medkänsla, glädje och jämnmod tas också upp. Slutligen avslöjar Sangharakshita att metta kan leda oss hela vägen till insikt i tillvarons natur, där vi kan gå bortom all själv-upptagenhet och därmed kan bli vän till hela världen. Inte nog med det, han slår också fast att vår naturliga arvedel är glädje. Det här är blott en kort sammanfattning av boken innehåll. Du kommer säkert upptäcka att metta och kärleksfull vänlighet är mycket mer än en känsla och att budskapet i suttan är långt mer utmanande – och befriande – än vad många kärleksbudskap tycks antyda. Det är så lätt att säga att allt vi behöver är kärlek, men hur vi ska komma dit är sällan tydligt beskrivet. I kölvattnet av mindfulness har det kommit en ny våg av buddhistisk undervisning som kallas self-compassion, som inspirerats av Buddhas undervisning om metta eller kärleksfull vänlighet.

Den andliga gemenskapen – Sanghan – räknas traditionellt som en av buddhismens tre högsta ideal, tillsammans med Buddha och Dharma (hans lära). Hur kommer det sig? Många anser nog att dharmapraktik mest handlar om ett personligt åtagande, inte om att gå med i en grupp, medan andra tror att ”sanghan” endast syftar på den monastiska gemenskapen. I den här boken beskrivs sanghaidealet som en fri sammanslutning av individer som strävar mot upplysning. Vad består egentligen denna gemenskap av? Detta utforskande balanseras av reflektioner om individualitet och vad det innebär att vara en sann människa. Sista delen av boken ägnas åt individens [vår] relation till andra – till vänner, familj, medarbetare och andliga lärare, samt vilka band den buddhistiska gemenskapen har till världen i stort. I hela boken ger Sangharakshita uttryck för sitt passionerade åtagande till sangha som ideal. Hur kan vi hjälpa varandra, och världen, att leva på ett sätt som är mer upplyst och medkännande? Hur kan vi vara goda vänner med varandra? Sangharakshita visar hur sangha kan bli ett inspirerade ideal och en andlig praktik i sig, vilket gör boken levande och angelägen. Det här är sista delen i en trilogi där de andra delarna är: Vem är Buddha? och Buddhas lära – en väg till frihet.

This illuminating collection of previously unpublished talks traces the development of Sangharakshita's presentation of the Dharma in the West from 1965 to 2011. It includes some of his characteristic teachings in their earliest forms (the levels of Going for Refuge to the Three Jewels, for example), and makes other talks accessible for the first time in published form. We see the unfolding of the Buddhist movement he founded, from Sangharakshita's talks before the movement began, his early teachings that foreshadow aspects of its nature, and then its beginnings in a basement in 1960s London. Other talks cover development of the sangha over the years, and Sangharakshita's reflections on what would help it develop in the years to come. Drawing on a wide range of sources, from the Pali canon and The Tibetan Book of the Dead to Beowulf and William Wordsworth, there are many intriguing perspectives: an exploration of Buddhist psychology, the histories of great teachers like Padmasambhava and Atisa, reflections on going forth, creativity, the demons around and within us, the role of the will in the spiritual life, and much more. The final talks in the volume, given towards the end of Sangharakshita's life, are more personal, and they include reflections on dreams, old age and rebirth.

En bok med texter för recitation som används i Buddhistiska gemenskapen Triratna, med ett vackert belysande förord av Dhammadinna & Suvajra. Boken innehåller: Den sjufaldiga pujan, Hjärtsutran, Vajrasattvamantrat, flera andra mantran, Tiratana-vandana, Enkel (3-faldig) puja, Ceremoni för tillägnan, Välsignelser, Verser som skyddar sanningen, Hjärtsutran på sanskrit (Prajnaparamita hrdaya sutra), med ny översättning, och slutligen en hjälpsam uttalsguide för pali- och sanskritord, av Prasadacarin från förordet: ”Tänk dig en värld utan färg, skönhet, poesi, myter, högtider och ritualer. En sådan värld vore en mycket tråkig, trist och död värld. Sådana upplevelser betyder mycket för människan. De odlar våra känslor, förfinar sinnena och berikar föreställnings- förmågan. Poesi, symboler, myter och ritualer bär oss, som Shelley antyder i Till poesins försvar ”till världar av ljus och eld, dit den bevingade beräkningen aldrig vågar sig”. Vi kan inte leva enbart i den rationella tankens rike. För att känna oss helt och fullt levande måste vi stå i förbindelse med alla olika sidor och nivåer av oss själva. Buddhismen är en andlig tradition och talar som sådan till hela vårt väsen. Dess olika övningar kan hjälpa oss att bringa kropp, tal och sinne i harmoni med varandra. Genom tiderna har således många olika ceremonier och ritualer utvecklats. De sträcker sig från den enklaste högläsning av ett par verser till de mest komplexa och långa ritualer. Vördnadsövningar är mångfacetterade och består ofta av gemensam högläsning av verser som uttrycker vördnad, kroppsliga uttryck och ett medvetet utvecklande av positiva känslor, såväl som skapande av inre bilder och symboler. Sådana övningar kräver vår totala uppmärksamhet och tillåter inga distraktioner.”

En av Buddhas grundläggande insikter är att vårt sinnestillstånd påverkar våra tankar, som i sin tur påverkar våra handlingar och därmed vår värld. Denna bok innehåller Sangharakshitas klassiska föredrag om denna centrala lära: ”Sinnets natur, reaktivt och kreativt”. Han utvecklar sin syn på vårt sinne som något som fungerar reaktivt eller kreativt i varje ögonblick, och hur vi kan se upplysning som ett tillstånd av ständigt tilltagande kreativitet. Förutom det ursprungliga föredraget innehåller boken även utdrag från seminarier där vi får ytterligare insikter i detta tema.