Lyrikvännen 4-5 (2025)

”Har du någonsin träffat någon som påstått att det är en lätt sak att avsluta ett verk? Det har inte vi. Det tycks hos poeter finnas ett motstånd mot att försegla, avsluta, fastställa. Kanske ger psykologin svar – rädsla, tvivel men också hopp och förtröstan kan ligga bakom den en skildes ovilja till det avslutade. Kanske är det för att dikten till sin natur är öppen? Eller för att dikten egentligen uppstår först hos läsaren – och att det därmed finns lika många versioner av en dikt som det finns läsare av den. ”Det oavslutade” är ett tema med en mängd ingångar. I numret finns texter som behandlar estetiska såväl som politiska och eskatologiska dimensioner av det.” Ur numrets ledare