Anna Albrektson – författare

Litteraturvetenskap II fördjupar och breddar kunskaperna om olika teorier och metoder inom det litteraturvetenskapliga forskningsområdet. Boken omfattar tolv kapitel, skrivna av specialister inom olika litteraturvetenskapliga fält. Syftet är bland annat att ge vägledning och inspiration för studenter som planerar att skriva en påbyggnadsuppsats.Kapitlen behandlar sedan länge etablerade fält inom litteraturforskningen som textkritik, studier av självframställning och autofiktion, populärlitteratur, forskning kring kön, genus och etnicitet, litteraturdidaktik, psykoanalytiska perspektiv och diskursanalys. I boken finns också översikter av områden som har diskuteras särskilt under de senaste åren: queerstudier, medieteori, kognitionsforskning, samt digital humaniora och fjärrläsning. Denna andra upplaga är reviderad och innehåller ett nyskrivet kapitel om uppsatsskrivning.Litteraturvetenskap II vänder sig främst till studenter på avancerad nivå inom litteraturvetenskap och lärarutbildningens litteraturkurser. Syskonvolymen Litteraturvetenskap I är avsedd för studenter på grundläggande nivå.

Grundbok i litteraturvetenskap – historia, praktik, teori är en introduktion till litteraturämnets många och skiftande teorier och praktiker. Den perspektivrikedom som karakteriserar den litteraturvetenskapliga verksamheten i dag har ett antal gemensamma grunddrag eller teman som kan ingå i olika konstellationer och problemområden. I den här boken har skribenterna valt att se närmare på författare, läsare, medier, språk och historia.Varje grundtema ägnas ett kapitel som på så vis också belyser olika aspekter av den litteraturvetenskapliga mångfalden. Författarna visar hur några av de centrala diskussionerna historiskt sett ut kring respektive tema, vad de leder till i praktiken – som metoder – och vilka aktuella teoretiska strömningar som kan kopplas till dem. I slutet på varje tematiskt kapitel får läsaren även förslag på vidare läsning.Grundbok i litteraturvetenskap riktar sig till studenter i litteraturvetenskap på universitet och högskolor och till alla som på något vis söker en introduktion till hur litteraturvetare tänker och går tillväga i sina arbeten.

The late-eighteenth century witnessed multiple Medeas take to the stages of Europe, in the Americas, and across the Russian empire. Performances took place in Moscow and São Paulo, in London and Lisbon, in Gotha, Stuttgart, and Venice. This lively collection of essays examines the various reasons why Medea, the ancient mother who killed her own children, attracted the attention of authors, audiences, actors, and rulers in Europe and its dominions during the pivotal period 1750 to 1800, and to what effects. As a migrant and iconoclast, Medea crosses a number of eighteenth-century borders: linguistic, cultural, national, temporal, spatial, aesthetic, ethical, and generic. Moreover, the fact that late-eighteenth-century playwrights, poets, composers, and choreographers all turned to one of the most problematic characters of Greco-Roman antiquity offers a unique opportunity to examine the remarkable flexibility of the reception process itself. Medea therefore functions as an intriguing case study, reflecting a wider context of cultural and political change within Europe and its colonies in the late-eighteenth century. By drawing together eighteenth-century specialists working across multiple languages and disciplines with the reception perspective of classical scholars, this volume brings much rare material from a range of archives across continental Europe to critical attention for the first time. Mapping Medea shows how the eighteenth century made Medea modern, and Medea helped to shape modern performance.

The late-eighteenth century witnessed multiple Medeas take to the stages of Europe, in the Americas, and across the Russian empire. Performances took place in Moscow and São Paulo, in London and Lisbon, in Gotha, Stuttgart, and Venice. This lively collection of essays examines the various reasons why Medea, the ancient mother who killed her own children, attracted the attention of authors, audiences, actors, and rulers in Europe and its dominions during the pivotal period 1750 to 1800, and to what effects. As a migrant and iconoclast, Medea crosses a number of eighteenth-century borders: linguistic, cultural, national, temporal, spatial, aesthetic, ethical, and generic. Moreover, the fact that late-eighteenth-century playwrights, poets, composers, and choreographers all turned to one of the most problematic characters of Greco-Roman antiquity offers a unique opportunity to examine the remarkable flexibility of the reception process itself. Medea therefore functions as an intriguing case study, reflecting a wider context of cultural and political change within Europe and its colonies in the late-eighteenth century. By drawing together eighteenth-century specialists working across multiple languages and disciplines with the reception perspective of classical scholars, this volume brings much rare material from a range of archives across continental Europe to critical attention for the first time. Mapping Medea shows how the eighteenth century made Medea modern, and Medea helped to shape modern performance.