Elisabeth Åsbrink – författare

"REKVIEM FÖR EN MOR" är Elisabeth Åsbrinks sorgedagbok. Det är en sorg efter en mor och en relation som färgats av konflikter och motsättningar, men också av ögonblick av djup samhörighet. I korta texter, ibland bara bestående av en mening, förenas känslor av förlust, lättnad, vrede och ömhet.

Ett rekviem är en dödsmässa, bildat av latinets requies, som betyder vila, ro. Och det är en strävan efter att både låta något komma till vila och att själv finna ro som präglar Elisabeth Åsbrinks koncentrerade prosa.

»Våren är försiktig. Jag gråter av att veta hur mycket du skulle ha glatt dig. Du är aska i en grön urna som kommer att brytas ner och upplösas och kvar blir ett tomrum i lerjorden, delvis fyllt av flagor.«

"Jag tycker mycket om 'Rekviem för en mor'; hur den rått och osentimentalt visar de mer taggiga sidorna av sorg." Expressen

"Åsbrinks sätt att skildra sorgens samspel med vreden är både drabbande och tankeväckande." DN  

"Elisabeth Asbrink är både journalist och poet /.../ Hon hedrar sakligheten och resultatet blir poesi på allvar." GP

"Historiens och världens ekon, tillsammans med det oförsonligt personliga anslaget och en okuvlig vilja att tränga ännu djupare in i människans själva väsen, gör Åsbrink till en av samtidens starkaste författare – och hennes rekviem till en bok som många borde läsa. Inte främst för att den skildrar en sorg vi alla har gemensamt, utan för att den vågar visa på gråzonerna, komplexiteterna, störningsmomenten i något vi så gärna vill förenkla och försköna." SvD

"Elisabeth Åsbrink är en mästare på ord." Borås Tidning 

"Vacker och intressant." BTJ 

"En kort liten bok med stort innehåll. På sätt och vis hade jag önskat att den var längre, mer utförlig, men den är fin såhär och förtjänar att läsas sakta." Sydsvenskan 

"Inte sedan Kerstin Thorvall 1976 kom med romanen 'Det mest förbjudna' kan jag påminna mig en så sårig uppgörelse från en dotters sida." UNT

Är kvinnan en hona eller en människa? Är mannen en härskare eller en slav? Ska förnuft råda eller den kristna moralen? Frågorna som formulerades under andra halvan av 1800-talet satte Europa i brand, och det var författare och intellektuella i Norden, med namn som Ibsen, Strindberg och Leffler, som tände stubinen.

Alla ville till Köpenhamn, för här fanns alltings centrum, litteraturkritikern Georg Brandes, det moderna Nordens gudfar. Hit drogs också Victoria Benedictsson, en postmästarfru från Hörby, som gjort succé under pseudonymen Ernst Ahlgren. Hennes oförutsägbarhet och självständighet har fascinerat läsare och uttolkare in i våra dagar. Liksom hennes självmord: dog hon av olycklig kärlek till Georg Brandes, resultatet av övergrepp i barndomen eller var självmordet en logisk följd av att ha levt i ett patriarkalt system?

Elisabeth Åsbrink har i sin nya biografi följt Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren tätt i spåren. Från gården på Söderslätt över det klaustrofobiska äkta hemmet i postmästarbostaden i Hörby till rummet på hotell Leopold i Köpenhamn där hennes liv tog slut, när hon bara var trettioåtta år. Det här är en biografi om en tänkande kvinna som försökte spränga könsgränserna och slutade sitt liv i ett crescendo av emotioner, i en tid besatt av litteratur, sex och död.  

Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta författare. Hon belönades med Augustpriset för Och i Wienerwald står träden kvar (2011), nominerades 2016 till samma pris för den internationellt prisade 1947, och debuterade skönlitterärt med sin självbiografiska Övergivenheten (2020).  

"I denna utmärkta och synnerligen omfattande biografi ger hon (Elisabeth Åsbrink) en heltäckande bild av författaren och dramatikern Victoria Benedictsson (1850-1888), pseudonymen Ernst Ahlgren, och hennes verksamhet (...) Mitt stora vackra hat är en insiktsfull, gedigen och välskriven presentation av ett författarliv som känns förbluffande aktuellt. På ett nytt sätt framträder också Benedictssons modiga insatser för att göra samhället mer öppet och jämställt." Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ nr 15, 2022

"Genomgående fyller Åsbrink ut de självbiografiska alstren med tempo, takt och stämningar: en doft av bränt hår från en krustång, ljudet av spårvagnsklockor från Kongens Nytorv, en ljusstrimma på en tjock golvmatta. Så reser sig Benedictssons meningar från papperet och en levd erfarenhet träder fram ur arkivets skugga. Kinder får färg och fantomen talar." Alexandra Borg, DN 

"Att jag tror mig kunna den här his­torien utan och innan spelar ingen roll jag slukar Elisabeth Åsbrinks bok som om jag inte hade en aning om hur den kommer att sluta." Ann Lingebrandt, Sydsvenskan

"Det är en mycket gripande berättelse som framställs hela vägen in i slutet. Jag sugs in och vill hela tiden fortsätta läsa." Jimmy Vulovic, Borås Tidning  

"Elisabeth Åsbrink har skrivit en fängslande biografi över ett fascinerande människoöde." Christian Swalander, Alba

"Elisabeth Åsbrink har skrivit en engagerad bok om Benedictsson som är mycket läsvärd." Ulrika Knutson, GP

"En oupphörligt intressant och ljuvligt välskriven bok." Aftonbladet

Gloria Ray var fjorton år när hon stoppades av beväpnade vita soldater från att börja på Little Rocks Central High School i Arkansas. Året var 1957 och delstatens guvernör vägrade att låta henne och ytterligare åtta svarta ungdomar att ta steget in på den helvita skolan. Den dagen tog min barndom slut , säger Gloria i dag.

Gloria Ray och de andra tonåringarna i The Little Rock Nine var de första som agerade utifrån Högsta domstolens beslut från 1954 där det slogs fast att segregation av svarta och vita barn i amerikanska skolor stred mot grundlagen. Arkansas motstånd var så starkt och våldsamt att president Dwight Eisenhower tvingades sätta in beväpnade elittrupper som dagligen eskorterade de nio svarta ungdomarna till skolan.

Händelsen blev en världsnyhet och en bricka i det kalla kriget, såväl som en chockartad exponering av rasismens Amerika. De nio ungdomarna i The Little Rock Nine är numera ikoner i den amerikanska medborgarrättsrörelsens historia.

Men priset var högt. De fick utstå trakasserier, dödshot och våld och deras föräldrar och syskon drabbades hårt, liksom de som stödde deras kamp för rättvisa. Det slutade med att Arkansas guvernör hellre stängde alla allmänna skolor och hellre än att låta afroamerikanska barn blanda sig med vita, och tusentals ungdomar påverkades av beslutet.

Gloria Ray skulle senare gifta sig med en svensk formgivare och flytta till Sverige. Gloria är berättelsen om det där året som skulle förändra hennes liv, men också om den amerikanska rasismen och slaveriet den vuxit ur, oupplösligt förenade i historien om USA.

Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta fackboksförfattare, flerfaldigt prisbelönad och översatt till runt 25 språk. Hennes senaste bok är biografin om Victoria Benedictsson Mitt stora vackra hat från 2022. Hennes augustnominerade debutbok, Smärtpunkten, om morden i Malexander och Lars Noréns pjäs Sju tre har blivit en uppmärksammad tv-serie i SVT denna vår.

Gloria Ray Karlmark har en examen i kemi och matematik och har bland annat arbetat som systemanalytiker och patentingenjör, med anställningar på IBM och Philips i Nederländerna. Hon flyttade till Sverige 1969, och har huvudsakligen varit bosatt här sedan dess. Hennes berättelse har aldrig tidigare skildrats i bokform.

"En svårglömd illustration av 1900-talets värsta nattsidor, därtill föredömligt välskriven." SvD 

"Välskrivet och oerhört engagerande" DN

"Sverige, som har en sådan beröringsskräck för rasism som samtalsämne, behöver den här berättelsen." GP

"Åsbrink levandegör denna historia då hon inför läsarens blick målar upp dessa scener med en otrolig närvaro och essäistisk finkänslighet" BTJ

"En omistlig bok! (..) Elisabeth Åsbrink befäster återigen sin ställning som en av våra allra främsta folkbildare och Gloria Ray Karlmark blir för evigt ihågkommen för sitt mod, sin viljestyrka och förmågan att orka stå ut." Socialpolitik 

"Det är ett effektivt sätt att berätta en historia, och gör att de 300 sidorna går ner i ett nafs. Som bäst är det när de två berättarrösterna går i dialog med varandra. I dessa stunder skapas en symbios mellan det historiska och det personliga berättandet som tar gestaltningen till nya nivåer." Dagens ETC

En fascinerande och tankeväckande fresk över tolv månader i världshistoriens flöde. Språket och berättarskickligheten skapar historia som öppnar andra tankebanor än vetenskapliga analyser.

Dagens Nyheter

Specialutgåva till minne av de sjuttio år som gått sedan 1947, rikligt illustrerad med fotografier från tidens stora händelser och tidens stora personligheter: Simone de Beauvoir, Mahatma Gandhi, Eleanor Roosevelt för att nämna några.

Året 1947 sätts mycket i rörelse: många av de konflikter och stridigheter som präglar vår egen tid, men också stora idéer om allas lika värde och jämställdhet mellan könen. Samtidigt är det ett år då en brygga slås mellan den nazism och fascism som varit på förlorarnas sida i kriget, och vår tids versioner av samma ideologier.

1947 börjar vårt nu. Elisabeth Åsbrinks bok om året då The New Look, FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och jihadismen föds har blivit en läsar- och kritikersuccé.

Elisabeth Åsbrink är en av våra mest namnkunniga journalister och författare. Hon fick Augustpriset 2011 för sin bok Och i Wienerwald står träden kvar, som också belönades med Dansk-svenska kulturpriset 2013 och Kapuścińskipriset 2014. Hon har tidigare bland annat givit ut en bok om Lars Norén och morden i Malexander, Smärtpunkten. 1947 nominerades till Augustpriset för årets fackbok 2016.

Det är lysande.

Tidningen Vi

Fantastiskt bra.

SVT Gomorron Sverige

En fascinerande och tankeväckande fresk över tolv månader i världshistoriens flöde. Språket och berättarskickligheten skapar historia som öppnar andra tankebanor än vetenskapliga analyser.

Dagens Nyheter

'1947' är lika mycket lärorik historiebok som den är vacker och välskriven skönlitteratur. Läs den!

Svenska Dagbladet

En stark läsupplevelse

Jönköpings-Posten

Övergivenheten är en roman om en familj, om tre kvinnor och tre städer, som bygger på Elisabeth Åsbrinks egen familjehistoria. Berättarjaget vill en gång för alla vill sätta namn på den ödsliga skugga som följt henne genom livet och som hon misstagit för normaltillstånd. Genom att skildra Rita, Sally och Katherine, spårar hon hur hemligheter, lögner och tabun går från en generation till nästa. Det är en fängslande berättelse om kärlek, emigration och mänskligt liv i hatets skugga. Övergivenheten gestaltar med stor inlevelse erfarenheter och skeenden, såväl vardagliga som mer dramatiska,under nittonhundratalet i Thessaloniki, London och Stockholm, och följer spåren tillbaka till judarnas fördrivning från Spanien under 1300-talet och 1400-talet.

"Det är en klassisk författarfråga: vem är jag och vad är det för värld jag befinner mig i? Jag har levt i så många år som om jag var på en öde ö, som om jag var helt ensam, som om jag inte hade några släktingar, ingen historia, ingenting. På ett sätt har jag skrivit den här boken för att se: is there anybody out there? Jag har följt mina trådar av familjehistoria och försökt att bygga en familj."

Elisabeth Åsbrink är författare och journalist, tidigare anställd på Sveriges Television. Hon debuterade 2009 med Smärtpunkten, om Lars Norén och polismorden i Malexander. 2011 kom Och i Wienerwald står träden kvar, om en pojke som levde i Sverige under kriget, åtskild från sina föräldrar i Wien. Boken riktade också ljuset mot Ikea-grundaren Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. 1947 från 2016 är en krönika över ett år där vår samtid formades, och Orden som formade Sverige (2018) är en exposé över svenska ord, uttryck, talesätt, värderingar. Elisabeth Åsbrink har nominerats till Augustpriset tre gånger och vunnit det en gång, för Och i Wienerwald står träden kvar.

Gloria Ray var fjorton år när hon stoppades av beväpnade vita soldater från att börja på Little Rocks Central High School i Arkansas. Året var 1957 och delstatens guvernör vägrade att låta henne och ytterligare åtta svarta ungdomar att ta steget in på den helvita skolan. Den dagen tog min barndom slut , säger Gloria i dag.

Gloria Ray och de andra tonåringarna i The Little Rock Nine var de första som agerade utifrån Högsta domstolens beslut från 1954 där det slogs fast att segregation av svarta och vita barn i amerikanska skolor stred mot grundlagen. Arkansas motstånd var så starkt och våldsamt att president Dwight Eisenhower tvingades sätta in beväpnade elittrupper som dagligen eskorterade de nio svarta ungdomarna till skolan.

Händelsen blev en världsnyhet och en bricka i det kalla kriget, såväl som en chockartad exponering av rasismens Amerika. De nio ungdomarna i The Little Rock Nine är numera ikoner i den amerikanska medborgarrättsrörelsens historia.

Men priset var högt. De fick utstå trakasserier, dödshot och våld och deras föräldrar och syskon drabbades hårt, liksom de som stödde deras kamp för rättvisa. Det slutade med att Arkansas guvernör hellre stängde alla allmänna skolor och hellre än att låta afroamerikanska barn blanda sig med vita, och tusentals ungdomar påverkades av beslutet.

Gloria Ray skulle senare gifta sig med en svensk formgivare och flytta till Sverige. Gloria är berättelsen om det där året som skulle förändra hennes liv, men också om den amerikanska rasismen och slaveriet den vuxit ur, oupplösligt förenade i historien om USA.

Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta fackboksförfattare, flerfaldigt prisbelönad och översatt till runt 25 språk. Hennes senaste bok är biografin om Victoria Benedictsson Mitt stora vackra hat från 2022. Hennes augustnominerade debutbok, Smärtpunkten, om morden i Malexander och Lars Noréns pjäs Sju tre har blivit en uppmärksammad tv-serie i SVT denna vår.

Gloria Ray Karlmark har en examen i kemi och matematik och har bland annat arbetat som systemanalytiker och patentingenjör, med anställningar på IBM och Philips i Nederländerna. Hon flyttade till Sverige 1969, och har huvudsakligen varit bosatt här sedan dess. Hennes berättelse har aldrig tidigare skildrats i bokform.

"En svårglömd illustration av 1900-talets värsta nattsidor, därtill föredömligt välskriven." SvD 

"Välskrivet och oerhört engagerande" DN

"Sverige, som har en sådan beröringsskräck för rasism som samtalsämne, behöver den här berättelsen." GP

"Åsbrink levandegör denna historia då hon inför läsarens blick målar upp dessa scener med en otrolig närvaro och essäistisk finkänslighet" BTJ

"En omistlig bok! (..) Elisabeth Åsbrink befäster återigen sin ställning som en av våra allra främsta folkbildare och Gloria Ray Karlmark blir för evigt ihågkommen för sitt mod, sin viljestyrka och förmågan att orka stå ut." Socialpolitik 

"Det är ett effektivt sätt att berätta en historia, och gör att de 300 sidorna går ner i ett nafs. Som bäst är det när de två berättarrösterna går i dialog med varandra. I dessa stunder skapas en symbios mellan det historiska och det personliga berättandet som tar gestaltningen till nya nivåer." Dagens ETC

Det brukar ju heta att ”land ska med lag byggas”. Men kanske kan man lika gärna tala om att land ska med ord byggas? Det är genom citat, traditioner, modeord och sångtitlar som vi gör oss en bild av vårt sammanhang, vårt arv, vår nation. Men tider förändras, språk förändras, nya ord kommer till, andra går förlorade. 

I denna bok gör Elisabeth Åsbrink en forskningsresa genom svensk historia och talesätt, från den (kungliga) svenska avundsjukan till #metoo, för att ta reda på hur orden format svenska värderingar och hur vi klär dessa värderingar i ord. 

Det finns inte mycket som är självskrivet med de ord som vi uppfattar som grundstenarna i vårt nationsbygge. Däremot går det att på lite oväntade ställen hitta något som är typiskt svenskt, det vill säga en relativt tidig uppmärksamhet på kvinnors och barns rättigheter i Det går an och Barnets århundrade. 

Men hur svenskt är egentligen ishockey? Och får man egentligen säga vad som helst ”i det här landet”?

Orden som formade Sverige  är en personlig, rolig och bitvis provocerande läsning av svenskheten, en nödvändig komplicering av ett nationalitetsbegrepp som på sina håll blivit väl enkelt. 

Den 28 maj 1999 mördades två poliser i Malexander av nazisterna Tony Olsson, Jackie Arklöv och Andreas Axelsson. Kvällen före morden hade Tony Olsson spelat sig själv i den sista föreställningen av Lars Noréns pjäs Sju tre på Riksteatern. Norén skrev den kontroversiella pjäsen tillsammans med Olsson och två andra tungt kriminellt belastade män. Två av dem var nazister, och fick i pjäsen ge uttryck för sina åsikter. Morden på polismännen Robert Karlström och Olof Borén var en djupt traumatisk händelse inte bara för de drabbade familjerna utan också för den svenska allmänheten, och kastade en lång skugga över Lars Noréns gärning som dramatiker.

Elisabeth Åsbrinks avslöjande granskning av händelseförloppet har blivit en modern klassiker. Smärtpunkten nominerades till Augustpriset 2009 och har nu blivit en uppmärksammad tv-serie i SVT, med David Dencik i rollen som Lars Norén.  

»Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Den är väldokumenterad, välskriven, ovanligt nyanserad och övertygande.«  ÅSA LINDERBORG i Kulturnyheterna, SVT  

»Smärtpunkten är den bästa svenska boken om ett uppmärksammat brott sedan Lasermannen.«  FREDRIK QUIST, Östgöta Correspondenten

Femhundra brev från Wien, prydligt sorterade efter årtal, ombundna med snöre och förvarade i en IKEA-kartong. Adressaten var Otto, en judisk pojke som tretton år gammal ensam kommit till Sverige från ett Österrike som alltmer präglades av nazisternas maktövertagande 1938. Ottos föräldrar blev kvar i Wien och bevittnade den tilltagande terrorn mot den judiska befolkningen. Breven till Otto visar hur deras vardagsliv hela tiden kringskärs. De försöker hålla modet uppe, både på sig själva och på sonen, de gläds åt att han har nått friheten, men samtidigt lyser sorgen och saknaden igenom. De sista brev Otto får har avsändaradressen Theresienstadt – hans föräldrar skulle aldrig återvända.

I Sverige hamnade storstadspojken Otto på landet, i gränstrakterna mellan Skåne och Småland. Med tiden fick han arbete som dräng hos familjen Kamprad på gården Elmtaryd i Agunnaryd. Mellan sonen i huset, Ingvar, och Otto uppstod en stark vänskap. Samtidigt var Ingvar Kamprad aktivt engagerad i nazistiska organisationer och en stor anhängare av fascisten Per Engdahl. Hur kunde detta hänga ihop?

Med utgångspunkt i detta unika brevmaterial ger Elisabeth Åsbrink en personlig och engagerad skildring av den svenska stelbentheten och räddhågsenheten under andra världskriget och visar hur anti-semitismen genomsyrade samhället. Intervjuer med Ingvar Kamprad gjorda 2010 ger relief åt hennes berättelse.

Augustvinnare 2011! Årets fackbok.

Elisabeth Åsbrink är journalist och författare, född 1965, bosatt i Stockholm och Köpenhamn. Hon medverkar som skribent, recensent och krönikör i Dagens Nyheter och även i dansk press.

Elisabeth Åsbrink har skrivit en av höstens viktigaste böcker. Den måste läsas inte bara som historia utan som levande historia. Den som har öron kan fortfarande höra ekot av Otto Ullmanns röst.

Aftonbladet

Att bli lämnad, och frukta att man kanske aldrig kommer att ses igen. Detta oerhörda fångar Elisabeth Åsbrink med ett för genren sällsynt litterärt språk och med en exakt känsla för vad hon själv ska berätta – och vad hon ska låta breven säga.

Expressen

Både ett skakande tidsdokument och raseri omvandlat till hisnande vacker prosa. Hennes språk äger en fjäderlätt skönhet men orden vägs på guldvåg. Kanske just därför väger varje mening ett ton. Oumbärlig läsning.

Upsala Nya Tidning

Det är en starkt gripande berättelse ... Med sin nya bok adderar Elisabeth Åsbrink ytterligare pusselbitar till den historia som aldrig kommer att bli färdigskriven. Det är en stor sak.

Göteborgs-Posten

Det är därför en viktig och angelägen bok hon skrivit om en tematik med länkar till vår tid.

Svenska Dagbladet

Elisabeth Åsbrink har gjort ett storverk.

Smålandsposten

Det är i stället den treenighet av kvaliteter som gör all riktigt bra litteratur till det den är. Berättelsen. Närvaron. Språket. Elisabeth Åsbrink behärskar dem alla. Läs.

Borås tidning

Är kvinnan en hona eller en människa? Är mannen en härskare eller en slav? Ska förnuft råda eller den kristna moralen? Frågorna som formulerades under andra halvan av 1800-talet satte Europa i brand, och det var författare och intellektuella i Norden, med namn som Ibsen, Strindberg och Leffler, som tände stubinen.

Alla ville till Köpenhamn, för här fanns alltings centrum, litteraturkritikern Georg Brandes, det moderna Nordens gudfar. Hit drogs också Victoria Benedictsson, en postmästarfru från Hörby, som gjort succé under pseudonymen Ernst Ahlgren. Hennes oförutsägbarhet och självständighet har fascinerat läsare och uttolkare in i våra dagar. Liksom hennes självmord: dog hon av olycklig kärlek till Georg Brandes, resultatet av övergrepp i barndomen eller var självmordet en logisk följd av att ha levt i ett patriarkalt system?

Elisabeth Åsbrink har i sin nya biografi följt Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren tätt i spåren. Från gården på Söderslätt över det klaustrofobiska äkta hemmet i postmästarbostaden i Hörby till rummet på hotell Leopold i Köpenhamn där hennes liv tog slut, när hon bara var trettioåtta år. Det här är en biografi om en tänkande kvinna som försökte spränga könsgränserna och slutade sitt liv i ett crescendo av emotioner, i en tid besatt av litteratur, sex och död.  

Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta författare. Hon belönades med Augustpriset för Och i Wienerwald står träden kvar (2011), nominerades 2016 till samma pris för den internationellt prisade 1947, och debuterade skönlitterärt med sin självbiografiska Övergivenheten (2020).

 "I denna utmärkta och synnerligen omfattande biografi ger hon (Elisabeth Åsbrink) en heltäckande bild av författaren och dramatikern Victoria Benedictsson (1850-1888), pseudonymen Ernst Ahlgren, och hennes verksamhet (...) Mitt stora vackra hat är en insiktsfull, gedigen och välskriven presentation av ett författarliv som känns förbluffande aktuellt. På ett nytt sätt framträder också Benedictssons modiga insatser för att göra samhället mer öppet och jämställt." Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ nr 15, 2022

"Genomgående fyller Åsbrink ut de självbiografiska alstren med tempo, takt och stämningar: en doft av bränt hår från en krustång, ljudet av spårvagnsklockor från Kongens Nytorv, en ljusstrimma på en tjock golvmatta. Så reser sig Benedictssons meningar från papperet och en levd erfarenhet träder fram ur arkivets skugga. Kinder får färg och fantomen talar." Alexandra Borg, DN 

"Att jag tror mig kunna den här his­torien utan och innan spelar ingen roll jag slukar Elisabeth Åsbrinks bok som om jag inte hade en aning om hur den kommer att sluta." Ann Lingebrandt, Sydsvenskan

"Det är en mycket gripande berättelse som framställs hela vägen in i slutet. Jag sugs in och vill hela tiden fortsätta läsa." Jimmy Vulovic, Borås Tidning  

"Elisabeth Åsbrink har skrivit en fängslande biografi över ett fascinerande människoöde." Christian Swalander, Alba

"Elisabeth Åsbrink har skrivit en engagerad bok om Benedictsson som är mycket läsvärd." Ulrika Knutson, GP

Elisabeth Åsbrink gör en lysande upptäcktsfärd genom svensk idéhistoria.

Dagens Nyheter

Det är välskrivet, ofta roligt och utmanar läsaren att säga emot och fundera på egna bättre exempel.

Aftonbladet

Det brukar ju heta att ”land ska med lag byggas”. Men kanske kan man lika gärna tala om att land ska med ord byggas? Det är genom citat, traditioner, modeord och sångtitlar som vi gör oss en bild av vårt sammanhang, vårt arv, vår nation. Men tider förändras, språk förändras, nya ord kommer till, andra går förlorade. 

I denna bok gör Elisabeth Åsbrink en forskningsresa genom svensk historia och talesätt, från den (kungliga) svenska avundsjukan till #metoo, för att ta reda på hur orden format svenska värderingar och hur vi klär dessa värderingar i ord. 

Det finns inte mycket som är självskrivet med de ord som vi uppfattar som grundstenarna i vårt nationsbygge. Däremot går det att på lite oväntade ställen hitta något som är typiskt svenskt, det vill säga en relativt tidig uppmärksamhet på kvinnors och barns rättigheter i Det går an och Barnets århundrade. 

Men hur svenskt är egentligen ishockey? Och får man egentligen säga vad som helst ”i det här landet”?

Orden som formade Sverige  är en personlig, rolig och bitvis provocerande läsning av svenskheten, en nödvändig komplicering av ett nationalitetsbegrepp som på sina håll blivit väl enkelt. 

Elisabeth Åsbrink gör en lysande upptäcktsfärd genom svensk idéhistoria.

Dagens Nyheter

Det är välskrivet, ofta roligt och utmanar läsaren att säga emot och fundera på egna bättre exempel.

Aftonbladet

Jag hoppas att 'Orden som formade Sverige' blir vida läst.

Smålandsposten

Åsbrinks bok är av ett eget slag. Den handlar mer om svenskarna än om Sverige. Mer om värderingar, mer om språk och tankevärldar än om årtal och regent- och regeringslängder. Den är fri i tanken, hoppar i tiden när den stöter på paralleller, befruktar de stora linjerna med anakronismer och sidospår, och som lärobok för oss som för ofta tittade ut genom klassfönstret under historielektionerna är den oslagbar.

Västerbottenskuriren

Kapitlet om vad svenskarna visste eller inte kände till om Förintelsen är en av de elegantare avrättningarna av Jan Guillou som skrivits, det apropå hans påstående från häromåret om att svensken intet visste om folkmorden före 1945.

Expressen

Åsbrink skriver med sedvanlig klarhet, ibland med vasst patos och alltid med nyfikenhet. Uppfordrande och stimulerande om svenska ord.

Göteborgsposten

Här finns en lång rad alldeles underbara texter. Kloka och vackert skrivna.

Sydsvenska dagbladet

Hon skriver elegant, humoristiskt, ibland med en ironisk ton, och bakom ligger en imponerande källforskning./.../ Jag hoppas att 'Orden som formade Sverige' blir vida läst.

Borås Tidning

Läsvärt och tänkvärt.

BTJ

Femhundra brev från Wien, prydligt sorterade efter årtal, ombundna med snöre och förvarade i en IKEA-kartong. Adressaten var Otto, en judisk pojke som tretton år gammal ensam kommit till Sverige från ett Österrike som alltmer präglades av nazisternas maktövertagande 1938. Ottos föräldrar blev kvar i Wien och bevittnade den tilltagande terrorn mot den judiska befolkningen. Breven till Otto visar hur deras vardagsliv hela tiden kringskärs. De försöker hålla modet uppe, både på sig själva och på sonen, de gläds åt att han har nått friheten, men samtidigt lyser sorgen och saknaden igenom. De sista brev Otto får har avsändaradressen Theresienstadt – hans föräldrar skulle aldrig återvända.

I Sverige hamnade storstadspojken Otto på landet, i gränstrakterna mellan Skåne och Småland. Med tiden fick han arbete som dräng hos familjen Kamprad på gården Elmtaryd i Agunnaryd. Mellan sonen i huset, Ingvar, och Otto uppstod en stark vänskap. Samtidigt var Ingvar Kamprad aktivt engagerad i nazistiska organisationer och en stor anhängare av fascisten Per Engdahl. Hur kunde detta hänga ihop?

Med utgångspunkt i detta unika brevmaterial ger Elisabeth Åsbrink en personlig och engagerad skildring av den svenska stelbentheten och räddhågsenheten under andra världskriget och visar hur anti-semitismen genomsyrade samhället. Intervjuer med Ingvar Kamprad gjorda 2010 ger relief åt hennes berättelse.

Augustvinnare 2011! Årets fackbok.

Elisabeth Åsbrink är journalist och författare, född 1965, bosatt i Stockholm och Köpenhamn. Hon medverkar som skribent, recensent och krönikör i Dagens Nyheter och även i dansk press.

Elisabeth Åsbrink har skrivit en av höstens viktigaste böcker. Den måste läsas inte bara som historia utan som levande historia. Den som har öron kan fortfarande höra ekot av Otto Ullmanns röst.

Aftonbladet

Att bli lämnad, och frukta att man kanske aldrig kommer att ses igen. Detta oerhörda fångar Elisabeth Åsbrink med ett för genren sällsynt litterärt språk och med en exakt känsla för vad hon själv ska berätta – och vad hon ska låta breven säga.

Expressen

Både ett skakande tidsdokument och raseri omvandlat till hisnande vacker prosa. Hennes språk äger en fjäderlätt skönhet men orden vägs på guldvåg. Kanske just därför väger varje mening ett ton. Oumbärlig läsning.

Upsala Nya Tidning

Det är en starkt gripande berättelse ... Med sin nya bok adderar Elisabeth Åsbrink ytterligare pusselbitar till den historia som aldrig kommer att bli färdigskriven. Det är en stor sak.

Göteborgs-Posten

Det är därför en viktig och angelägen bok hon skrivit om en tematik med länkar till vår tid.

Svenska Dagbladet

Elisabeth Åsbrink har gjort ett storverk.

Smålandsposten

Det är i stället den treenighet av kvaliteter som gör all riktigt bra litteratur till det den är. Berättelsen. Närvaron. Språket. Elisabeth Åsbrink behärskar dem alla. Läs.

Borås tidning

Övergivenheten är en roman om en familj, om tre kvinnor och tre städer, som bygger på Elisabeth Åsbrinks egen familjehistoria. Berättarjaget vill en gång för alla vill sätta namn på den ödsliga skugga som följt henne genom livet och som hon misstagit för normaltillstånd. Genom att skildra Rita, Sally och Katherine, spårar hon hur hemligheter, lögner och tabun går från en generation till nästa. Det är en fängslande berättelse om kärlek, emigration och mänskligt liv i hatets skugga. Övergivenheten gestaltar med stor inlevelse erfarenheter och skeenden, såväl vardagliga som mer dramatiska,under nittonhundratalet i Thessaloniki, London och Stockholm, och följer spåren tillbaka till judarnas fördrivning från Spanien under 1300-talet och 1400-talet. Det är en klassisk författarfråga: vem är jag och vad är det för värld jag befinner mig i? Jag har levt i så många år som om jag var på en öde ö, som om jag var helt ensam, som om jag inte hade några släktingar, ingen historia, ingenting. På ett sätt har jag skrivit den här boken för att se: is there anybody out there? Jag har följt mina trådar av familjehistoria och försökt att bygga en familj.

Elisabeth Åsbrink är författare och journalist, tidigare anställd på Sveriges Television. Hon debuterade 2009 med Smärtpunkten, om Lars Norén och polismorden i Malexander. 2011 kom Och i Wienerwald står träden kvar, om en pojke som levde i Sverige under kriget, åtskild från sina föräldrar i Wien. Boken riktade också ljuset mot Ikea-grundaren Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. 1947 från 2016 är en krönika över ett år där vår samtid formades, och Orden som formade Sverige (2018) är en exposé över svenska ord, uttryck, talesätt, värderingar. Elisabeth Åsbrink har nominerats till Augustpriset tre gånger och vunnit det en gång, för Och i Wienerwald står träden kvar.

Elisabeth Åsbrink är en av våra mest mångsidiga författare, och rör sig utan ansträngning mellan reportage, krönika, sakprosa och skönlitteratur. Oavsett genre, löper samma röda trådar genom hennes arbete - frågor om minne och glömska, om att vara kvinna och att vara man, om konstens frihet och ansvar och om tidens gång.

Tack och hej leverpastej är en samling av kortare texter som har varit publicerade i olika sammanhang, som förord till bokutgåvor, som debattinlägg och krönikor i dagstidningar och tidskrifter. Om att vara vän med ett geni (Lars Norén), om ett broderi fyllt av hakkors eller om svensken som fredsskadad: ämnena är både vidöppna för tolkning och bjuder motstånd, argumentationen både road och skarp. Detta är Elisabeth Åsbrink i kortformat. Men som vanligt når hon fruktansvärt långt.

Elisabeth Åsbrink gör en lysande upptäcktsfärd genom svensk idéhistoria. Dagens Nyheter

Det brukar ju heta att land ska med lag byggas. Men kanske kan man lika gärna tala om att land ska med ord byggas? Det är genom citat, traditioner, modeord och sångtitlar som vi gör oss en bild av vårt sammanhang, vårt arv, vår nation. Men tider förändras, språk förändras, nya ord kommer till, andra går förlorade. 

I denna bok gör Elisabeth Åsbrink en forskningsresa genom svensk historia och talesätt, från den (kungliga) svenska avundsjukan till #metoo, för att ta reda på hur orden format svenska värderingar och hur vi klär dessa värderingar i ord.  Det finns inte mycket som är självskrivet med de ord som vi uppfattar som grundstenarna i vårt nationsbygge.

Däremot går det att på lite oväntade ställen hitta något som är typiskt svenskt, det vill säga en relativt tidig uppmärksamhet på kvinnors och barns rättigheter i Det går an och Barnets århundrade.  Men hur svenskt är egentligen ishockey? Och får man egentligen säga vad som helst i det här landet?

Orden som formade Sverige är en personlig, rolig och bitvis provocerande läsning av svenskheten, en nödvändig komplicering av ett nationalitetsbegrepp som på sina håll blivit väl enkelt. 

Sagt om boken

Det är välskrivet, ofta roligt och utmanar läsaren att säga emot och fundera på egna bättre exempel. Aftonbladet

Elisabeth Åsbrink gör en lysande upptäcktsfärd genom svensk idéhistoria. Dagens Nyheter

Det är välskrivet, ofta roligt och utmanar läsaren att säga emot och fundera på egna bättre exempel. Aftonbladet

Jag hoppas att 'Orden som formade Sverige' blir vida läst. Smålandsposten

Åsbrinks bok är av ett eget slag. Den handlar mer om svenskarna än om Sverige. Mer om värderingar, mer om språk och tankevärldar än om årtal och regent- och regeringslängder. Den är fri i tanken, hoppar i tiden när den stöter på paralleller, befruktar de stora linjerna med anakronismer och sidospår, och som lärobok för oss som för ofta tittade ut genom klassfönstret under historielektionerna är den oslagbar. Västerbottenskuriren

Kapitlet om vad svenskarna visste eller inte kände till om Förintelsen är en av de elegantare avrättningarna av Jan Guillou som skrivits, det apropå hans påstående från häromåret om att svensken intet visste om folkmorden före 1945. Expressen

Åsbrink skriver med sedvanlig klarhet, ibland med vasst patos och alltid med nyfikenhet. Uppfordrande och stimulerande om svenska ord. Göteborgsposten Här finns en lång rad alldeles underbara texter. Kloka och vackert skrivna. Sydsvenska dagbladet

Hon skriver elegant, humoristiskt, ibland med en ironisk ton, och bakom ligger en imponerande källforskning./.../ Jag hoppas att 'Orden som formade Sverige' blir vida läst. Borås Tidning

Jude i Sverige är en antologi som samlar 29 texter där skribenterna reflekterar över vad det innebär att vara jude: bidragen berör den judiska identiteten, historien, traditionen, religionen och hur det är att leva som jude och judiskt i Sverige. Samt vad det innebär att göra uppror mot allt detta.  Personliga berättelser om samvaro, familjeliv och barndomsminnen samsas med historier om betydelsen av att söka sin familjs rötter och återuppväcka ett judiskt liv från tidigare generationer. 

De enskilda rösterna är unika till såväl uttryck som historia, men de förenas i medvetenheten om att det judiska inte lämnat någon av dem oberörd eller opåverkad.  Denna antologi är tillägnad Jackie Jakubowski (1951 2020), som själv under sitt verksamma liv inte bara återkom till frågan om vad det är att vara jude utan också specifikt vad det innebär att vara jude i Sverige. 

Författarna är: Jessica Bab, Lars Dencik, Jonas Eklöf, Alexander Freudenthal, Jessika Gedin, Kenneth Hermele, Gabriel Itkes-Sznap, Jackie Jakubowski, Negar Josephi, Rebecka Kärde, Rose Lagercrantz, Natalie Lantz, Stefan Mehr, Stephan Mendel-Enk, Hannes Meidal, Henrik Naimark Meyers, Morten Narrowe, Ricki Neuman, Lizzie Oved Scheja, Daniel Pedersen, Göran Rosenberg, Anneli Rådestad, Willmar Sauter, Nina Solomin, Maja Thrane, Jessica Zandén, Maciej Zaremba, Leif Zern och Elisabeth Åsbrink.