Emanuel Swedenborg – författare

Boken En Himmelsk Lära sammanfattar Swedenborgs teologi, och blir därför en utmärkt introduktion till hans tolkning av kristendomens grundtankar. Swedenborg presenterar ett nytt synsätt och ett nytt tänkesätt. Boken har 23 korta kapitel där 23 olika frågor besvaras. Frågor som t.ex. Vem Gud är? Hur Guds försyn verkar? Vad verklig kärlek är och hur människors pånyttfödelse frälsning sker. Varför frestelser? Vad är tro?Swedenborg skriver själv i bokens inledning att de presenterade lärosatserna är till för en förnyad kyrka. Att det i Bibeln finns en djupare mening beskriver Swedenborg i alla sina religiösa skrifter. Han förklarar den andliga innebörden bakom bokstavsmeningen i Bibeln. Detta har kallats Swedenborgs korrespondenslära. Eftersom den har blivit uppenbarad för honom från himlen kallas den En Himmelsk Lära. Författaren Emanuel Swedenborg 1688 - 1772. Emanuel Swedberg studerade medicin, astronomi, naturvetenskap och matematik vid Uppsala universitet. Han samarbetade med Polhem, gjorde flera mekaniska uppfinningar bl.a. sådant som kunde användas i gruvnäringen. 1716 blev han utnämnd till assessor vid Bergskollegium. Han publicerade flera böcker kring teknik och naturvetenskap, och han blev känd i den Europeiska vetenskapliga världen. 1719 blev han och hans syskon adlade och tog namnet Swedenborg, tidigare Swedberg. 1734 publicerades hans Principia, ett praktverk i tre delar om metallurgi. Han övergick därefter att studera anatomi och fysiologi i ett försök att finna själens placering i kroppen. Vid mitten av 1740-talet tog Swedenborgs liv en annan vändning. Fram till nu hade han sysslat med naturvetenskap, men nu började han en inre resa. Swedenborg blev övertygad om att Gud ville använda honom för att förklara Bibelns texter och göra dem meningsfullare för nutidens människor. Resten av sitt liv ägnade Swedenborg åt att fullfölja denna kallelse.

"Den yttersta domen" är hos Swedenborg inte förbunden med den jordiska mänsklighetens sista tid eller Guds återtagande av sin skapelse. Den innebär istället ett renande och fullkomnande av hela den människovärld som andligen gått över till den andra sidan genom den övergång till en helt andlig tillvaro som kallas vår död. Vår inre kärlek leder oss då alltid i någon riktning, bättre eller sämre, men vi måste samtidigt i inre frihet tagas in i nya sociala sammanhang. Swedenborg betonar hur negativa andliga faktorer hämmat gångna tiders fria tänkande, men att gudomliga ingripanden, "yttersta domar", renat och frigjort den stelnande och bundna atmosfären, den i gamla hjulspår hämmade sociala ordningen och spontanakommunikationen människor emellan. En "yttersta dom" knuten till året 1757 sägs ha öppnat vägen för himmelsk uppenbarelse, för en ny kultur, en ny social ordning och en ny öppenhet för ny inre vägledning i kärlek och samarbete, för en ny församling, en ny världsordning, dock med allas levande valfrihet och allt djupare insikt om världarnas sammanhang.