Fanny Härgestam – författare

Det här är en bok som innehåller ytterst få siffror. Istället handlar den om möten med människor som öppnat mina ögon.

Hans Rosling

Det var fakta som hjälpte honom att förklara hur världen fungerar. Men det var nyfikenhet och engagemang som gjorde Hans Rosling till vår tids mest folkkära forskare.

Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings egen berättelse om hur en ung man från enkla omständigheter kunde använda vetenskapen för att ta sig ut i världen och förklara den på nytt. Han skriver öppet och personligt om sitt liv och sina svåraste beslut - oavsett om de fattades på akutmottagningen i Moçambique, med makthavarna i Davos eller i den egna familjevardagen.

I samarbete med journalisten Fanny Härgestam har Hans Rosling skrivit sina memoarer med samma berättar­glädje som fick en hel värld att lyssna när han talade.

Hans Rosling (1948-2017) var professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. Han var också medgrundare av stiftelsen Gapminder, och en enormt uppskattad föreläsare och folkbildare. Under det sista året av sitt liv arbetade han parallellt med två böcker. Factfulness, skriven med Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund, handlar om varför vi människor har så svårt att förstå världen och kommer ut våren 2018. Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings memoarer.

Fanny Härgestam är journalist och författare. Hennes första bok Det här är vår tid, som handlar om livet för Tunisiens kvinnor efter den arabiska våren, gavs ut 2014 och nominerades till Stora Journalistpriset. Hon är idag verksam i Paris och arbetar främst för Sveriges Television.

... en imponerande livsresa och fascinerande karriär. Men största behållningen med Hur jag lärde mig förstå världen är ändå den ödmjuka tonen.

Expressen

"Spännande som en äventyrsberättelse ... underhållande och konkret i detaljerna."

Dagens Nyheter

En fantastisk historia... Ingenting är omöjligt! Det förstår man när man läser den här boken.

SVT Gokväll

… stramt men med sinne både för pedagogik och dramatik … Helt osentimentalt, och kanske därför så mycket mer gripande, skildras patienter, personal och människoöden. Som i en thriller

Göteborgs-Posten

En äventyrlig historia, väl berättad, som bör läsas av alla som tror att världen snart går under. Roslings budskap är nämligen det motsatta, att åtskilligt har blivit bättre. Det är den hårda sanningen som kräver en pedagog utöver det vanliga.

SvD

Hur som helst slukar jag boken ... Hans Rosling hade förmågan att vända en dyster bild till en framgångshistoria.

Aftonbladet

Det är rakt, genuint och journalistiskt rappt

BTJ

Oaktat sin lågmälda, lugna ton förblir boken riktigt spännande och nervkittlande rakt igenom, men också förtröstansfull trots varningar om nästa pandemi. Boken är mer än läsvärd. Möjligen för att vi alla relaterar till pandemin, kanske för att Tegnells personlighet återspeglas väl med hjälp av Härgestams tveklöst enastående jobb.

BTJ

Tegnell oväntat ärlig om coronastrategin

Svenska dagbladet

"Förhoppningsvis kan boken vara en pusselbit när man i framtiden vill förstå vad som hände under de här åren och, kanske ännu viktigare, att den kan bidra till lärdomar inför nästa pandemi."

I Tankar efter en pandemi ger Anders Tegnell sitt perspektiv på covid-19-pandemin, på vägvalen som gjordes och vikten av långsiktiga perspektiv.

I maj 2023 meddelade WHO att covid-19 inte längre är en global hälsokris. Det innebar i praktiken ett slut på pandemin, som plågat världen i tre år. Anders Tegnell var mellan 2013 och 2022 statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten, och blev under pandemin ansiktet utåt för Sveriges hantering av covid-19.

I boken, skriven i samarbete med journalisten Fanny Härgestam, förmedlar han sina erfarenheter av denna dramatiska tid. Han diskuterar de vägval Sverige gjorde, tankarna kring försiktighet och risk, och intresset för hans person som väcktes i hela världen.

Tankar efter en pandemi skildrar också Anders Tegnells egen resa, den kringflackande uppväxten, i bland annat Etiopien, tiden som nykläckt läkare i Laos och arbetet med ebola under 1990-talet. Den beskriver hans livslånga arbete och fokus på folkhälsa; hur de långa perspektiven aldrig får glömmas bort.

Tankar efter en pandemi är skriven i samarbete med Fanny Härgestam, journalist och författare till två kritikerrosade böcker om Tunisien och Frankrike, samt författare till Hur jag lärde mig förstå världen, Hans Roslings memoarer.

Boken bör läsas av alla i sjukvården och äldreomsorgen, men också av ansvariga politiker och tjänstemän utan egen vårderfarenhet. Förhoppningsvis kan den också leda till en mer kritisk attityd till högljudda grupper som, utan vetenskapligt stöd, propagerade för drakoniska nedstängningar och senare mot vaccinationer. Framför allt bör vi ta Anders Tegnells vädjan om att med erfarenheterna från covid19 förbereda oss inför nästa pandemi på största allvar.

Läkartidningen

"Det här är en bok som innehåller ytterst få siffror. Istället handlar den om möten med människor som öppnat mina ögon." - Hans RoslingDet var fakta som hjälpte honom att förklara hur världen fungerar. Men det var nyfikenhet och engagemang som gjorde Hans Rosling till vår tids mest folkkära forskare.Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings egen berättelse om hur en ung man från enkla omständigheter kunde använda vetenskapen för att ta sig ut i världen och förklara den på nytt. Han skriver öppet och personligt om sitt liv och sina svåraste beslut - oavsett om de fattades på akutmottagningen i Moçambique, med makthavarna i Davos eller i den egna familjevardagen.I samarbete med journalisten Fanny Härgestam har Hans Rosling skrivit sina memoarer med samma berättar­glädje som fick en hel värld att lyssna när han talade.Hans Rosling (1948-2017) var professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. Han var också medgrundare av stiftelsen Gapminder, och en enormt uppskattad föreläsare och folkbildare. Under det sista året av sitt liv arbetade han parallellt med två böcker. Factfulness, skriven med Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund, handlar om varför vi människor har så svårt att förstå världen och kommer ut våren 2018. Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings memoarer.Fanny Härgestam är journalist och författare. Hennes första bok Det här är vår tid, som handlar om livet för Tunisiens kvinnor efter den arabiska våren, gavs ut 2014 och nominerades till Stora Journalistpriset. Hon är idag verksam i Paris och arbetar främst för Sveriges Television.

"... en imponerande livsresa och fascinerande karriär. Men största behållningen med Hur jag lärde mig förstå världen är ändå den ödmjuka tonen." - Expressen"Spännande som en äventyrsberättelse ... underhållande och konkret i detaljerna." - Dagens Nyheter"En fantastisk historia... Ingenting är omöjligt! Det förstår man när man läser den här boken." - SVT Gokväll"… stramt men med sinne både för pedagogik och dramatik … Helt osentimentalt, och kanske därför så mycket mer gripande, skildras patienter, personal och människoöden. Som i en thriller" - Göteborgs-Posten"En äventyrlig historia, väl berättad, som bör läsas av alla som tror att världen snart går under. Roslings budskap är nämligen det motsatta, att åtskilligt har blivit bättre. Det är den hårda sanningen som kräver en pedagog utöver det vanliga." - SvD"Hur som helst slukar jag boken ... Hans Rosling hade förmågan att vända en dyster bild till en framgångshistoria." - Aftonbladet"Det är rakt, genuint och journalistiskt rappt" - BTJ

UR HANS ROSLINGS FÖRORDEtt telefonsamtal den 5 februari 2016 gjorde det bråttom att skriva böcker. Min läkare ringde och berättade att jag hade bukspottkörtelcancer. Jag var förberedd på de dåliga nyheterna. Samtalet den eftermiddagen var bara bekräftelsen på vad som gradvis blivit uppenbart för mig under de senaste dagarnas läkarundersökningar. Prognosen var dålig. Jag hade ungefär ett år kvar att leva.Jag grät största delen av den fredagskvällen. Som tur var hade jag Agneta, min ungdomskärlek och fru. Med henne som tröst, och med våra barns och vänners stöd, kunde jag anpassa mig till den nya verkligheten. Jag skulle inte dö kommande månad. Livet skulle fortsätta trots den dödliga sjukdomen. Jag skulle kunna njuta av livet åtminstone under våren och sommaren.Cancern har gjort min dagsform oförutsägbar. Därför har också mitt arbete förändrats. Bara några dagar efter sjukdomsbeskedet ställde jag in samtliga föreläsningar samt film- och TV-produktioner. Detta var ledsamt att göra, men jag hade inget val. Dessutom kunde jag stå ut med den dramatiska förändringen av en specifik anledning. Någonting annat stod nämligen överst på min önskelista: att få skriva boken Factfulness tillsammans med min son Ola och hans fru Anna. Vi har jobbat ihop med folkbildning i 18 år och tillsammans grundat stiftelsen Gapminder.Det var under hösten 2015 som Anna och Ola kom på bokkonceptet och titeln. Boken var redan tänkt att skrivas av oss tre under kommande år, parallellt med vårt pågående arbete för Gapminder. Min cancer gjorde det bara än mer brådskande för mig.Snart visade det sig att materialet skulle räcka till två böcker. Medan Factfulness handlar om varför vi människor har så svårt att förstå utvecklingen i världen, handlar den här boken om mig och hur jag kom att förstå världen. Det här är alltså en bok som innehåller ytterst få siffror. Istället handlar den om möten med människor som öppnat mina ögon. Fått mig att tänka om.Hans Rosling, januari 2017Factfulness utkommer våren 2018.

I den lilla byn Brachay i Champagne bor inte ens hundra personer. Där finns borgmästaren Gerard Marchand och hans fru Brigitte som håller på att lära sig simma. Där finns Råttan och Korpen som är grannar i byns utkant och som har bott i byn i hela sina liv. Och till Brachay kommer inför varje valrörelse Marine Le Pen för att starta upp Nationella frontens valkampanj. Brachay är ett belysande exempel på "det bortglömda" Frankrike där Nationella fronten växer.

Genom att följa livet i en by i Champagne under fem år skildrar Fanny Härgestam ett allt mer polariserat Frankrike. Där landsbygden avfolkas och rädslan för det främmande växer. En by i Champagne skildrar tålmodigt och med skarp blick livet i en by i Frankrike.

Fanny Härgestam är journalist och författare. Hennes debutbok Det här är vår tid nominerades till Stora journalistpriset i kategorin Årets berättare. Tillsammans med Hans Rosling skrev hon Hur jag lärde mig förstå världen som givits ut på ett tiotal språk i världen. Fanny Härgestam arbetar bland annat för Sveriges Radio och bor i Stockholm. 

Nominerad till Stora Journalistpriset 2014! Juryns motivering: "För ett envetet reportage som förvandlar tillkomsten av en ny konstitution till en närgången och gripande thriller.""Det är ett imponerande personligt (och uthålligt) reportage ... Genom att skickligt upprätthålla balansen mellan den stora och den lilla världen i skildringen av ett nordafrikanskt och muslimskt land har Fanny Härgestam svarat för en verklig bedrift som journalist och författare." Torsten Kälvemark, Aftonbladet "En oerhört spännande bok ... (Hon) kommer förbluffande nära ... en livlig och medryckande inblick i ett unikt historiskt experiment där islam ska jämkas med modern demokrati ... Det här är vår tid har bitvis tätheten i en god roman och är en närmast uppseendeväckande journalistisk bedrift av en ung kvinnlig reporter." Lars Linder, Dagens Nyheter"Att läsa om Amira, Selma, Mabrouk och Meherzia är omtumlande. Lika fängslande som det är att följa kvinnornas turer i maktens korridorer är det att möta Amiras kamp om makten i sitt eget liv ... jag tänker att så här ser genuin utrikeskorrenyfikenhet ut ... Den omfattande kunskap om de politiska processerna som Härgestams reportage bottnar i inger respekt ... När boken är utläst önskar jag bara att den inte var det. Jag kommer att sakna Amira, Selma, Mabrouka och Meherzia" Elisabeth Hjorth, Svenska Dagbladet"Härgestam är ofta mycket nära ... Hon går vid kvinnornas sida, möter dem ofta, ser kylan och värmen i det politiska arbetet ... Här finns många skimrande ögonblick ... Dessa öden och dessa möten med demokratikämparna känns in på huden när vi ser den arabiska våren bli många årstider."Stig Hansén, Norrköpings Tidningar"En helt unik bok ... Ytterst fascinerande." Cecilia Uddén på Bokmässan i Göteborg

Amiras man sköts till döds under protesterna mot diktatorn Ben Ali. Mitt i sorgen måste hon påbörja ett nytt liv och försörja sig själv, men grannarna och släkten i den lilla tunisiska byn är ständigt på sin vakt. Vad får man egentligen göra som ensamstående mamma?Samtidigt ska ett nytt, demokratiskt Tunisien byggas upp – och i den kampen är kvinnors rättigheter i samhället en central stridsfråga. Parallellt med berättelsen om Amira följer vi med demokratikämparna Selma, Meherzia och Mabrouka under tre turbulenta år, från den arabiska vårens gryning och fram till Tunisiens nya konstitution.

Med en närhet utöver det vanliga följer Fanny Härgestam sina huvudpersoner, varav flera är centrala politiska aktörer i det nya Tunisien, under tre år av demokratiskt fotarbete. Tillsammans skapar de ett unikt dokument över den arabiska våren – och en tidlös bild av hur kvinnors rättigheter alltid måste försvaras.

"En oerhört spännande bok som speglar hela den två år långa, uppslitande processen genom fyra kvinnor, varav tre är ledamöter i den konstituerande församlingen. Hon lyssnar på deras debatter men träffar dem också hemma och på caféer, får dem att bli personliga, kommer förbluffande nära ... Fanny Härgestam ger först och främst en livlig och medryckande inblick i ett unikt historiskt experiment där islam ska jämkas med modern demokrati. Tunisien år noll ... Det här är vår tid har bitvis tätheten i en god roman och är en närmast uppseendeväckande journalistisk bedrift av en ung kvinnlig reporter. Den visar hur den tunisiska lågan fladdrar svagt i utkanten av det rådande arabiska mörkret, men också att vägen till en ny balans, och kanske demokrati, i arabvärlden är närmast oändligt stenig. Det mesta talar för att det blir värre innan det, möjligen, blir bättre. " Lars Linder, Dagens Nyheter"Men sedan då? Vad händer sedan? En fråga som gärna hänger kvar efter att reportern gjort sitt nedslag i nyhetsverkligheten och hastat vidare. Särskilt när det gäller utrikesjournalistik, där utrymmet inte verkar räcka för att bevaka mer än ett område, en konflikt eller en katastrof i taget. Därför är det så skönt, nästan vilsamt trots att tempot ofta är raka motsatsen, att få dyka ner i journalisten Fanny Härgestams kunniga, levandegörande och spännande debut. Härgestam kommer nära Selma, Meherzia och Mabrouka, i maktens korridorer, i privatlivets offer, ser stressen de utsätts för, konflikterna men också kamratskapet över partigränserna, naiviteten, hoppet och kampviljan. Det är svårt att inte önska liknande politiker i Sverige. Mest personlig blir änkan Amira, instängd i konventioner i en liten by. Hon vet inte vem hon är eller vem hon vill vara, eller vad frihet innebär för henne - men hon börjar hitta dit."Bella Stenberg, Göteborgs-Posten"Jag ser mycket när Fanny Härgestam, som arbetar för Sveriges Radio och Sveriges Television, berättar om de senaste åren i Tunisien och vad som sker nu efter revolutionen när demokratin ska byggas. Hennes debutbok Det här är vår tid är nämligen mycket konkret och mycket rak. Vi följer fyra kvinnor: tre tongivande politiker och en som sett sin man mördas. Längs vägen får vi landets historia och nutid, för det ska skapas något nytt fastän det är så mycket från det förflutna som kväver. Den stora politiken bryts ned: det är lagförslag, det är enskilda formuleringar, det är utskott som möts. Men framför allt är det röster: Härgestam är ofta mycket nära, och berättar så att vi förstår hur det är att vara ... just nära. Hon går vid kvinnornas sida, möter dem ofta, ser kylan och värmen i det politiska arbetet ... Här finns många skimrande ögonblick när allt blir vanliga morgnar och kvällar, när alla slags känslor kan fastna kring en fika. Och enkla konstateranden: En politikers feber från valet i höstas börjar lägga sig och hon säger: "Nu ska vi bygga upp vårt land, då kan man inte vara febrig." Detta är inte enkel hjälteprosa, detta är vardagar, och det som gör att jag gärna läser om det här är krocken mellan den större kampen i parlamentet och kampen som förs på en liten gata som är lugn för det mesta, men som ändå är något slags motorväg mot framtiden. Dessa öden och dessa möten med demokratikämparna känns in på huden när vi ser den arabiska våren bli många årstider." Stig Hansén, Norrköpings Tidningar"Att läsa om Amira, Selma, Mabrouk och Meherzia är omtumlande. Lika fängslande som det är att följa kvinnornas turer i maktens korridorer är det att möta Amiras kamp om makten i sitt eget liv. Härgestams närvaro i texten är varken påträngande eller kamouflerad, jag tänker att så här ser genuin utrikeskorrenyfikenhet ut. De fyra kvinnor hon följer framträder i egen rätt, de bestämmer om de vill svara på frågor eller inte, avgör själva var gränserna mellan vänskap och professionalitet ska gå. Den omfattande kunskap om de politiska processerna som Härgestams reportage bottnar i inger respekt ... När boken är utläst önskar jag bara att den inte var det. Jag kommer att sakna Amira, Selma, Mabrouka och Meherzia. De har lärt mig så mycket, om kamp och tålamod, om det arbete som krävs för att orden ska ha något värde, om att inte förminska sin betydelse i världen. Våldet och övergreppen som nu sker i Mellanöstern är ett hot mot allt det, mot det hopp som är förutsättningen för all förändring."Elisabeth Hjorth, Svenska Dagbladet"Härgestam har skrivit en oerhört ambitiös och genomarbetad bok, där hon i reportagets form tecknar individens livsöde, hur det påverkar och påverkas av politiska beslut ... Det hela är skrivet på ett omedelbart språk, som verkligen ger liv och rörelse åt de här fyra kvinnorna. Härgestam fångar uttryck i flykten, och skriver med en berömvärd tydlighet ... Det är ett stort och lite våghalsigt projekt, att ta detta breda perspektiv på en konflikt i ett land som utifrån vår horisont är avlägset. Vi orkar knappt bry oss om vår egen valrörelse, vad det verkar. Kanske just i brist på engagemang hos våra egna politiker kan vi se vilket djävlar anamma det finns hos dessa tunisiska kvinnliga politiker, att det finns en annan tolkning än vår urgamla ”politik handlar om att vilja”. Jag tror att det i andra länder låter så här: ”politik handlar om att kämpa”."Björn Kohlström, bloggen Bernur

Nominerad till Stora Journalistpriset 2014! Juryns motivering: "För ett envetet reportage som förvandlar tillkomsten av en ny konstitution till en närgången och gripande thriller.""Det är ett imponerande personligt (och uthålligt) reportage ... Genom att skickligt upprätthålla balansen mellan den stora och den lilla världen i skildringen av ett nordafrikanskt och muslimskt land har Fanny Härgestam svarat för en verklig bedrift som journalist och författare." Torsten Kälvemark, Aftonbladet "En oerhört spännande bok ... (Hon) kommer förbluffande nära ... en livlig och medryckande inblick i ett unikt historiskt experiment där islam ska jämkas med modern demokrati ... Det här är vår tid har bitvis tätheten i en god roman och är en närmast uppseendeväckande journalistisk bedrift av en ung kvinnlig reporter." Lars Linder, Dagens Nyheter"Att läsa om Amira, Selma, Mabrouk och Meherzia är omtumlande. Lika fängslande som det är att följa kvinnornas turer i maktens korridorer är det att möta Amiras kamp om makten i sitt eget liv ... jag tänker att så här ser genuin utrikeskorrenyfikenhet ut ... Den omfattande kunskap om de politiska processerna som Härgestams reportage bottnar i inger respekt ... När boken är utläst önskar jag bara att den inte var det. Jag kommer att sakna Amira, Selma, Mabrouka och Meherzia" Elisabeth Hjorth, Svenska Dagbladet"Härgestam är ofta mycket nära ... Hon går vid kvinnornas sida, möter dem ofta, ser kylan och värmen i det politiska arbetet ... Här finns många skimrande ögonblick ... Dessa öden och dessa möten med demokratikämparna känns in på huden när vi ser den arabiska våren bli många årstider."Stig Hansén, Norrköpings Tidningar"En helt unik bok ... Ytterst fascinerande." Cecilia Uddén på Bokmässan i Göteborg

Amiras man sköts till döds under protesterna mot diktatorn Ben Ali. Mitt i sorgen måste hon påbörja ett nytt liv och försörja sig själv, men grannarna och släkten i den lilla tunisiska byn är ständigt på sin vakt. Vad får man egentligen göra som ensamstående mamma?Samtidigt ska ett nytt, demokratiskt Tunisien byggas upp – och i den kampen är kvinnors rättigheter i samhället en central stridsfråga. Parallellt med berättelsen om Amira följer vi med demokratikämparna Selma, Meherzia och Mabrouka under tre turbulenta år, från den arabiska vårens gryning och fram till Tunisiens nya konstitution.

Med en närhet utöver det vanliga följer Fanny Härgestam sina huvudpersoner, varav flera är centrala politiska aktörer i det nya Tunisien, under tre år av demokratiskt fotarbete. Tillsammans skapar de ett unikt dokument över den arabiska våren – och en tidlös bild av hur kvinnors rättigheter alltid måste försvaras.

"En oerhört spännande bok som speglar hela den två år långa, uppslitande processen genom fyra kvinnor, varav tre är ledamöter i den konstituerande församlingen. Hon lyssnar på deras debatter men träffar dem också hemma och på caféer, får dem att bli personliga, kommer förbluffande nära ... Fanny Härgestam ger först och främst en livlig och medryckande inblick i ett unikt historiskt experiment där islam ska jämkas med modern demokrati. Tunisien år noll ... Det här är vår tid har bitvis tätheten i en god roman och är en närmast uppseendeväckande journalistisk bedrift av en ung kvinnlig reporter. Den visar hur den tunisiska lågan fladdrar svagt i utkanten av det rådande arabiska mörkret, men också att vägen till en ny balans, och kanske demokrati, i arabvärlden är närmast oändligt stenig. Det mesta talar för att det blir värre innan det, möjligen, blir bättre. " Lars Linder, Dagens Nyheter"Men sedan då? Vad händer sedan? En fråga som gärna hänger kvar efter att reportern gjort sitt nedslag i nyhetsverkligheten och hastat vidare. Särskilt när det gäller utrikesjournalistik, där utrymmet inte verkar räcka för att bevaka mer än ett område, en konflikt eller en katastrof i taget. Därför är det så skönt, nästan vilsamt trots att tempot ofta är raka motsatsen, att få dyka ner i journalisten Fanny Härgestams kunniga, levandegörande och spännande debut. Härgestam kommer nära Selma, Meherzia och Mabrouka, i maktens korridorer, i privatlivets offer, ser stressen de utsätts för, konflikterna men också kamratskapet över partigränserna, naiviteten, hoppet och kampviljan. Det är svårt att inte önska liknande politiker i Sverige. Mest personlig blir änkan Amira, instängd i konventioner i en liten by. Hon vet inte vem hon är eller vem hon vill vara, eller vad frihet innebär för henne - men hon börjar hitta dit."Bella Stenberg, Göteborgs-Posten"Jag ser mycket när Fanny Härgestam, som arbetar för Sveriges Radio och Sveriges Television, berättar om de senaste åren i Tunisien och vad som sker nu efter revolutionen när demokratin ska byggas. Hennes debutbok Det här är vår tid är nämligen mycket konkret och mycket rak. Vi följer fyra kvinnor: tre tongivande politiker och en som sett sin man mördas. Längs vägen får vi landets historia och nutid, för det ska skapas något nytt fastän det är så mycket från det förflutna som kväver. Den stora politiken bryts ned: det är lagförslag, det är enskilda formuleringar, det är utskott som möts. Men framför allt är det röster: Härgestam är ofta mycket nära, och berättar så att vi förstår hur det är att vara ... just nära. Hon går vid kvinnornas sida, möter dem ofta, ser kylan och värmen i det politiska arbetet ... Här finns många skimrande ögonblick när allt blir vanliga morgnar och kvällar, när alla slags känslor kan fastna kring en fika. Och enkla konstateranden: En politikers feber från valet i höstas börjar lägga sig och hon säger: "Nu ska vi bygga upp vårt land, då kan man inte vara febrig." Detta är inte enkel hjälteprosa, detta är vardagar, och det som gör att jag gärna läser om det här är krocken mellan den större kampen i parlamentet och kampen som förs på en liten gata som är lugn för det mesta, men som ändå är något slags motorväg mot framtiden. Dessa öden och dessa möten med demokratikämparna känns in på huden när vi ser den arabiska våren bli många årstider." Stig Hansén, Norrköpings Tidningar"Att läsa om Amira, Selma, Mabrouk och Meherzia är omtumlande. Lika fängslande som det är att följa kvinnornas turer i maktens korridorer är det att möta Amiras kamp om makten i sitt eget liv. Härgestams närvaro i texten är varken påträngande eller kamouflerad, jag tänker att så här ser genuin utrikeskorrenyfikenhet ut. De fyra kvinnor hon följer framträder i egen rätt, de bestämmer om de vill svara på frågor eller inte, avgör själva var gränserna mellan vänskap och professionalitet ska gå. Den omfattande kunskap om de politiska processerna som Härgestams reportage bottnar i inger respekt ... När boken är utläst önskar jag bara att den inte var det. Jag kommer att sakna Amira, Selma, Mabrouka och Meherzia. De har lärt mig så mycket, om kamp och tålamod, om det arbete som krävs för att orden ska ha något värde, om att inte förminska sin betydelse i världen. Våldet och övergreppen som nu sker i Mellanöstern är ett hot mot allt det, mot det hopp som är förutsättningen för all förändring."Elisabeth Hjorth, Svenska Dagbladet"Härgestam har skrivit en oerhört ambitiös och genomarbetad bok, där hon i reportagets form tecknar individens livsöde, hur det påverkar och påverkas av politiska beslut ... Det hela är skrivet på ett omedelbart språk, som verkligen ger liv och rörelse åt de här fyra kvinnorna. Härgestam fångar uttryck i flykten, och skriver med en berömvärd tydlighet ... Det är ett stort och lite våghalsigt projekt, att ta detta breda perspektiv på en konflikt i ett land som utifrån vår horisont är avlägset. Vi orkar knappt bry oss om vår egen valrörelse, vad det verkar. Kanske just i brist på engagemang hos våra egna politiker kan vi se vilket djävlar anamma det finns hos dessa tunisiska kvinnliga politiker, att det finns en annan tolkning än vår urgamla ”politik handlar om att vilja”. Jag tror att det i andra länder låter så här: ”politik handlar om att kämpa”."Björn Kohlström, bloggen Bernur

"Det här är en bok som innehåller ytterst få siffror. Istället handlar den om möten med människor som öppnat mina ögon." - Hans RoslingDet var fakta som hjälpte honom att förklara hur världen fungerar. Men det var nyfikenhet och engagemang som gjorde Hans Rosling till vår tids mest folkkära forskare.

Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings egen berättelse om hur en ung man från enkla omständigheter kunde använda vetenskapen för att ta sig ut i världen och förklara den på nytt. Han skriver öppet och personligt om sitt liv och sina svåraste beslut - oavsett om de fattades på akutmottagningen i Moçambique, med makthavarna i Davos eller i den egna familjevardagen.I samarbete med journalisten Fanny Härgestam har Hans Rosling skrivit sina memoarer med samma berättar­glädje som fick en hel värld att lyssna när han talade.Hans Rosling (1948-2017) var professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. Han var också medgrundare av stiftelsen Gapminder, och en enormt uppskattad föreläsare och folkbildare. Under det sista året av sitt liv arbetade han parallellt med två böcker. Factfulness, skriven med Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund, handlar om varför vi människor har så svårt att förstå världen och kommer ut våren 2018. Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings memoarer.Fanny Härgestam är journalist och författare. Hennes första bok Det här är vår tid, som handlar om livet för Tunisiens kvinnor efter den arabiska våren, gavs ut 2014 och nominerades till Stora Journalistpriset. Hon är idag verksam i Paris och arbetar främst för Sveriges Television.

UR HANS ROSLINGS FÖRORDEtt telefonsamtal den 5 februari 2016 gjorde det bråttom att skriva böcker. Min läkare ringde och berättade att jag hade bukspottkörtelcancer. Jag var förberedd på de dåliga nyheterna. Samtalet den eftermiddagen var bara bekräftelsen på vad som gradvis blivit uppenbart för mig under de senaste dagarnas läkarundersökningar. Prognosen var dålig. Jag hade ungefär ett år kvar att leva.Jag grät största delen av den fredagskvällen. Som tur var hade jag Agneta, min ungdomskärlek och fru. Med henne som tröst, och med våra barns och vänners stöd, kunde jag anpassa mig till den nya verkligheten. Jag skulle inte dö kommande månad. Livet skulle fortsätta trots den dödliga sjukdomen. Jag skulle kunna njuta av livet åtminstone under våren och sommaren.Cancern har gjort min dagsform oförutsägbar. Därför har också mitt arbete förändrats. Bara några dagar efter sjukdomsbeskedet ställde jag in samtliga föreläsningar samt film- och TV-produktioner. Detta var ledsamt att göra, men jag hade inget val. Dessutom kunde jag stå ut med den dramatiska förändringen av en specifik anledning. Någonting annat stod nämligen överst på min önskelista: att få skriva boken Factfulness tillsammans med min son Ola och hans fru Anna. Vi har jobbat ihop med folkbildning i 18 år och tillsammans grundat stiftelsen Gapminder.Det var under hösten 2015 som Anna och Ola kom på bokkonceptet och titeln. Boken var redan tänkt att skrivas av oss tre under kommande år, parallellt med vårt pågående arbete för Gapminder. Min cancer gjorde det bara än mer brådskande för mig.Snart visade det sig att materialet skulle räcka till två böcker. Medan Factfulness handlar om varför vi människor har så svårt att förstå utvecklingen i världen, handlar den här boken om mig och hur jag kom att förstå världen. Det här är alltså en bok som innehåller ytterst få siffror. Istället handlar den om möten med människor som öppnat mina ögon. Fått mig att tänka om.Hans Rosling, januari 2017

Factfulness utkommer våren 2018.

"Det är rakt, genuint och journalistiskt rappt"BTJ

"Det här är en bok som innehåller ytterst få siffror. Istället handlar den om möten med människor som öppnat mina ögon." - Hans RoslingDet var fakta som hjälpte honom att förklara hur världen fungerar. Men det var nyfikenhet och engagemang som gjorde Hans Rosling till vår tids mest folkkära forskare.Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings egen berättelse om hur en ung man från enkla omständigheter kunde använda vetenskapen för att ta sig ut i världen och förklara den på nytt. Han skriver öppet och personligt om sitt liv och sina svåraste beslut - oavsett om de fattades på akutmottagningen i Moçambique, med makthavarna i Davos eller i den egna familjevardagen.I samarbete med journalisten Fanny Härgestam har Hans Rosling skrivit sina memoarer med samma berättar­glädje som fick en hel värld att lyssna när han talade.Hans Rosling (1948-2017) var professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. Han var också medgrundare av stiftelsen Gapminder, och en enormt uppskattad föreläsare och folkbildare. Under det sista året av sitt liv arbetade han parallellt med två böcker. Factfulness, skriven med Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund, handlar om varför vi människor har så svårt att förstå världen och kommer ut våren 2018. Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings memoarer.Fanny Härgestam är journalist och författare. Hennes första bok Det här är vår tid, som handlar om livet för Tunisiens kvinnor efter den arabiska våren, gavs ut 2014 och nominerades till Stora Journalistpriset. Hon är idag verksam i Paris och arbetar främst för Sveriges Television."... en imponerande livsresa och fascinerande karriär. Men största behållningen med Hur jag lärde mig förstå världen är ändå den ödmjuka tonen." - Expressen"Spännande som en äventyrsberättelse ... underhållande och konkret i detaljerna." - Dagens Nyheter"En fantastisk historia... Ingenting är omöjligt! Det förstår man när man läser den här boken." - SVT Gokväll"… stramt men med sinne både för pedagogik och dramatik … Helt osentimentalt, och kanske därför så mycket mer gripande, skildras patienter, personal och människoöden. Som i en thriller" - Göteborgs-Posten"Det är rakt, genuint och journalistiskt rappt" - BTJUR HANS ROSLINGS FÖRORDEtt telefonsamtal den 5 februari 2016 gjorde det bråttom att skriva böcker. Min läkare ringde och berättade att jag hade bukspottkörtelcancer. Jag var förberedd på de dåliga nyheterna. Samtalet den eftermiddagen var bara bekräftelsen på vad som gradvis blivit uppenbart för mig under de senaste dagarnas läkarundersökningar. Prognosen var dålig. Jag hade ungefär ett år kvar att leva.Jag grät största delen av den fredagskvällen. Som tur var hade jag Agneta, min ungdomskärlek och fru. Med henne som tröst, och med våra barns och vänners stöd, kunde jag anpassa mig till den nya verkligheten. Jag skulle inte dö kommande månad. Livet skulle fortsätta trots den dödliga sjukdomen. Jag skulle kunna njuta av livet åtminstone under våren och sommaren.Cancern har gjort min dagsform oförutsägbar. Därför har också mitt arbete förändrats. Bara några dagar efter sjukdomsbeskedet ställde jag in samtliga föreläsningar samt film- och TV-produktioner. Detta var ledsamt att göra, men jag hade inget val. Dessutom kunde jag stå ut med den dramatiska förändringen av en specifik anledning. Någonting annat stod nämligen överst på min önskelista: att få skriva boken Factfulness tillsammans med min son Ola och hans fru Anna. Vi har jobbat ihop med folkbildning i 18 år och tillsammans grundat stiftelsen Gapminder.Det var under hösten 2015 som Anna och Ola kom på bokkonceptet och titeln. Boken var redan tänkt att skrivas av oss tre under kommande år, parallellt med vårt pågående arbete för Gapminder. Min cancer gjorde det bara än mer brådskande för mig.Snart visade det sig att materialet skulle räcka till två böcker. Medan Factfulness handlar om varför vi människor har så svårt att förstå utvecklingen i världen, handlar den här boken om mig och hur jag kom att förstå världen. Det här är alltså en bok som innehåller ytterst få siffror. Istället handlar den om möten med människor som öppnat mina ögon. Fått mig att tänka om.Hans Rosling, januari 2017Factfulness utkommer våren 2018.

Det här är en bok som innehåller ytterst få siffror. Istället handlar den om möten med människor som öppnat mina ögon.

Hans Rosling

Det var fakta som hjälpte honom att förklara hur världen fungerar. Men det var nyfikenhet och engagemang som gjorde Hans Rosling till vår tids mest folkkära forskare.

Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings egen berättelse om hur en ung man från enkla omständigheter kunde använda vetenskapen för att ta sig ut i världen och förklara den på nytt. Han skriver öppet och personligt om sitt liv och sina svåraste beslut - oavsett om de fattades på akutmottagningen i Moçambique, med makthavarna i Davos eller i den egna familjevardagen.

I samarbete med journalisten Fanny Härgestam har Hans Rosling skrivit sina memoarer med samma berättar­glädje som fick en hel värld att lyssna när han talade.

Hans Rosling (1948-2017) var professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. Han var också medgrundare av stiftelsen Gapminder, och en enormt uppskattad föreläsare och folkbildare. Under det sista året av sitt liv arbetade han parallellt med två böcker. Factfulness, skriven med Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund, handlar om varför vi människor har så svårt att förstå världen och kommer ut våren 2018. Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings memoarer.

Fanny Härgestam är journalist och författare. Hennes första bok Det här är vår tid, som handlar om livet för Tunisiens kvinnor efter den arabiska våren, gavs ut 2014 och nominerades till Stora Journalistpriset. Hon är idag verksam i Paris och arbetar främst för Sveriges Television.

... en imponerande livsresa och fascinerande karriär. Men största behållningen med Hur jag lärde mig förstå världen är ändå den ödmjuka tonen.

Expressen

"Spännande som en äventyrsberättelse ... underhållande och konkret i detaljerna."

Dagens Nyheter

En fantastisk historia... Ingenting är omöjligt! Det förstår man när man läser den här boken.

SVT Gokväll

… stramt men med sinne både för pedagogik och dramatik … Helt osentimentalt, och kanske därför så mycket mer gripande, skildras patienter, personal och människoöden. Som i en thriller

Göteborgs-Posten

En äventyrlig historia, väl berättad, som bör läsas av alla som tror att världen snart går under. Roslings budskap är nämligen det motsatta, att åtskilligt har blivit bättre. Det är den hårda sanningen som kräver en pedagog utöver det vanliga.

SvD

Hur som helst slukar jag boken ... Hans Rosling hade förmågan att vända en dyster bild till en framgångshistoria.

Aftonbladet

Det är rakt, genuint och journalistiskt rappt

BTJ

Oaktat sin lågmälda, lugna ton förblir boken riktigt spännande och nervkittlande rakt igenom, men också förtröstansfull trots varningar om nästa pandemi. Boken är mer än läsvärd. Möjligen för att vi alla relaterar till pandemin, kanske för att Tegnells personlighet återspeglas väl med hjälp av Härgestams tveklöst enastående jobb.

BTJ

Tegnell oväntat ärlig om coronastrategin

Svenska dagbladet

"Förhoppningsvis kan boken vara en pusselbit när man i framtiden vill förstå vad som hände under de här åren och, kanske ännu viktigare, att den kan bidra till lärdomar inför nästa pandemi."

I Tankar efter en pandemi ger Anders Tegnell sitt perspektiv på covid-19-pandemin, på vägvalen som gjordes och vikten av långsiktiga perspektiv.

I maj 2023 meddelade WHO att covid-19 inte längre är en global hälsokris. Det innebar i praktiken ett slut på pandemin, som plågat världen i tre år. Anders Tegnell var mellan 2013 och 2022 statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten, och blev under pandemin ansiktet utåt för Sveriges hantering av covid-19.

I boken, skriven i samarbete med journalisten Fanny Härgestam, förmedlar han sina erfarenheter av denna dramatiska tid. Han diskuterar de vägval Sverige gjorde, tankarna kring försiktighet och risk, och intresset för hans person som väcktes i hela världen.

Tankar efter en pandemi skildrar också Anders Tegnells egen resa, den kringflackande uppväxten, i bland annat Etiopien, tiden som nykläckt läkare i Laos och arbetet med ebola under 1990-talet. Den beskriver hans livslånga arbete och fokus på folkhälsa; hur de långa perspektiven aldrig får glömmas bort.

Tankar efter en pandemi är skriven i samarbete med Fanny Härgestam, journalist och författare till två kritikerrosade böcker om Tunisien och Frankrike, samt författare till Hur jag lärde mig förstå världen, Hans Roslings memoarer.

Boken bör läsas av alla i sjukvården och äldreomsorgen, men också av ansvariga politiker och tjänstemän utan egen vårderfarenhet. Förhoppningsvis kan den också leda till en mer kritisk attityd till högljudda grupper som, utan vetenskapligt stöd, propagerade för drakoniska nedstängningar och senare mot vaccinationer. Framför allt bör vi ta Anders Tegnells vädjan om att med erfarenheterna från covid19 förbereda oss inför nästa pandemi på största allvar.

Läkartidningen

Oaktat sin lågmälda, lugna ton förblir boken riktigt spännande och nervkittlande rakt igenom, men också förtröstansfull trots varningar om nästa pandemi. Boken är mer än läsvärd. Möjligen för att vi alla relaterar till pandemin, kanske för att Tegnells personlighet återspeglas väl med hjälp av Härgestams tveklöst enastående jobb.

BTJ

Tegnell oväntat ärlig om coronastrategin

Svenska dagbladet

"Förhoppningsvis kan boken vara en pusselbit när man i framtiden vill förstå vad som hände under de här åren och, kanske ännu viktigare, att den kan bidra till lärdomar inför nästa pandemi."

I Tankar efter en pandemi ger Anders Tegnell sitt perspektiv på covid-19-pandemin, på vägvalen som gjordes och vikten av långsiktiga perspektiv.

I maj 2023 meddelade WHO att covid-19 inte längre är en global hälsokris. Det innebar i praktiken ett slut på pandemin, som plågat världen i tre år. Anders Tegnell var mellan 2013 och 2022 statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten, och blev under pandemin ansiktet utåt för Sveriges hantering av covid-19.

I boken, skriven i samarbete med journalisten Fanny Härgestam, förmedlar han sina erfarenheter av denna dramatiska tid. Han diskuterar de vägval Sverige gjorde, tankarna kring försiktighet och risk, och intresset för hans person som väcktes i hela världen.

Tankar efter en pandemi skildrar också Anders Tegnells egen resa, den kringflackande uppväxten, i bland annat Etiopien, tiden som nykläckt läkare i Laos och arbetet med ebola under 1990-talet. Den beskriver hans livslånga arbete och fokus på folkhälsa; hur de långa perspektiven aldrig får glömmas bort.

Tankar efter en pandemi är skriven i samarbete med Fanny Härgestam, journalist och författare till två kritikerrosade böcker om Tunisien och Frankrike, samt författare till Hur jag lärde mig förstå världen, Hans Roslings memoarer.

Boken bör läsas av alla i sjukvården och äldreomsorgen, men också av ansvariga politiker och tjänstemän utan egen vårderfarenhet. Förhoppningsvis kan den också leda till en mer kritisk attityd till högljudda grupper som, utan vetenskapligt stöd, propagerade för drakoniska nedstängningar och senare mot vaccinationer. Framför allt bör vi ta Anders Tegnells vädjan om att med erfarenheterna från covid19 förbereda oss inför nästa pandemi på största allvar.

Läkartidningen

I december 2010 tände grönsakshandlaren Mohammed Bouazizi eld på sig själv i protest mot den tunisiska regimen. Det blev starten för vad som snart kom att kallas för den arabiska våren. Under 2011 föll regimerna i Tunisien, Libyen och Egypten, demokratiska val genomfördes och hopp tändes om en bättre framtid.

Men gamla förtryck ersattes av nya. I Libyen och Syrien utbröt inbördeskrig med katastrofala följder. Vad blev det egentligen av den arabiska våren? Vad gick fel och vad  finns kvar av drömmarna från 2011?

I De arabiska såren reflekterar nio framstå ende Mellanösternexperter kring de senaste tio åren i regionen. Hur kunde det gå så illa i Libyen, Egypten och Syrien och varför över levde regimen i Jordanien relativt oskadd? Vilken roll har USA, Ryssland och Turkiet spelat och hur har Israel/Palestinakonflikten påverkats? Hur har kvinnornas samhällsroll förändrats, vad kan vi lära av arab världens poeter och hur gick det egentligen i Tunisien där allt startade?

Med texter av Thomas Gür, Eli Göndör, Fanny Härgestam, Aron Lund, Yehudit Ronen, Kholod Saghir, Nathan Shachar, Cecilia Uddén och Ronen Yitzhak.

Om redaktörenEli Göndör är doktor i religionshistoria, med inriktning mot islamologi och Mellanöstern. Han är verksam vid Segerstedt institutet vid Göteborgs universitet och har tidigare givit ut uppmärksammade böcker som Religionskollision (Timbro förlag) och I Guds namn (Fri Tanke).

I december 2010 tände grönsakshandlaren Mohammed Bouazizi eld på sig själv i protest mot den tunisiska regimen. Det blev starten för vad som snart kom att kallas för den arabiska våren. Under 2011 föll regimerna i Tunisien, Libyen och Egypten, demokratiska val genomfördes och hopp tändes om en bättre framtid.Men gamla förtryck ersattes av nya. I Libyen och Syrien utbröt inbördeskrig med katastrofala följder. Vad blev det egentligen av den arabiska våren? Vad gick fel och vad finns kvar av drömmarna från 2011?

I De arabiska såren reflekterar nio framstå ende Mellanösternexperter kring de senaste tio åren i regionen. Hur kunde det gå så illa i Libyen, Egypten och Syrien och varför över levde regimen i Jordanien relativt oskadd? Vilken roll har USA, Ryssland och Turkiet spelat och hur har Israel/Palestinakonflikten påverkats? Hur har kvinnornas samhällsroll förändrats, vad kan vi lära av arabvärldens poeter och hur gick det egentligen i Tunisien där allt startade?

Med texter av Thomas Gür, Eli Göndör, Fanny Härgestam, Aron Lund, Yehudit Ronen, Kholod Saghir, Nathan Shachar, Cecilia Uddén och Ronen Yitzhak.