Johan Berglund – författare

From Chernobyl to Fukushima, have we come full circle, where formalisation has replaced ambiguity and a decadent style of management, to the point where it is becoming counter-productive? Safety culture is a contested concept and a complex phenomenon, which has been much debated in recent years. In some high-risk activities, like the operating of nuclear power plants, transparency, traceability and standardisation have become synonymous with issues of quality. Meanwhile, the experience-based knowledge that forms the basis of manuals and instructions is liable to decline. In the long-term, arguably, it is the cultural changes and its adverse impacts on co-operation, skill and ability of judgement that will pose the greater risks to the safety of nuclear plants and other high-risk facilities. Johan Berglund examines the background leading up to the Fukushima Daiichi accident in 2011 and highlights the function of practical proficiency in the quality and safety of high-risk activities. The accumulation of skill represents a more indirect and long-term approach to quality, oriented not towards short-term gains but (towards) delayed gratification. Risk management and quality professionals and academics will be interested in the links between skill, quality and safety-critical work as well as those interested in a unique insight into Japanese culture and working life as well as fresh perspectives on safety culture.

From Chernobyl to Fukushima, have we come full circle, where formalisation has replaced ambiguity and a decadent style of management, to the point where it is becoming counter-productive? Safety culture is a contested concept and a complex phenomenon, which has been much debated in recent years. In some high-risk activities, like the operating of nuclear power plants, transparency, traceability and standardisation have become synonymous with issues of quality. Meanwhile, the experience-based knowledge that forms the basis of manuals and instructions is liable to decline. In the long-term, arguably, it is the cultural changes and its adverse impacts on co-operation, skill and ability of judgement that will pose the greater risks to the safety of nuclear plants and other high-risk facilities. Johan Berglund examines the background leading up to the Fukushima Daiichi accident in 2011 and highlights the function of practical proficiency in the quality and safety of high-risk activities. The accumulation of skill represents a more indirect and long-term approach to quality, oriented not towards short-term gains but (towards) delayed gratification. Risk management and quality professionals and academics will be interested in the links between skill, quality and safety-critical work as well as those interested in a unique insight into Japanese culture and working life as well as fresh perspectives on safety culture.

Uttrycket "den mänskliga faktorn" har en negativ klang i vårt moderna samhälle. Uttrycket antyder att människan och mänskliga handlingar är nyckfulla och till och med olycksbådande. Därför har det inom många verksamheter smugit sig in ett slags osynlig taylorism, effektiviseringar som detaljstyr eller på annat sätt reducerar yrkesutövarnas handlingsutrymme och möjligheter till reflektion. Genom denna nya taylorism riskerar verksamheter, inte minst långsiktigt, sin kvalitet på många olika plan.Johan Berglund är fil. dr i Industriell ekonomi och organisation.

Konflikter är sällan mycket långt borta, ofta inte mer än en dags flygresa. 8H Eight hours är ett kritiskt inlägg i debatten om hur nyhetsmedierna använder fotografi. Så här skriver bokens upphovsman, fotografen Johan Berglund: "Chockvärdet går före att försöka skapa identifikation. De flesta redaktörer, fotografer, reportrar och ägare av tidningar, tidskrifter och tevestationer väljer att visa exotiska våldsbilder i stället för sådana som visar vardagslivet. Detta skapar distans och ökar vår känsla av 'dom och vi'. Om vi bara tillåts att stirra på ögonblick av död så blir vi stumma." Johan Berglunds 40 färgbilder är fotograferade i Afghanistan, Albanien, Angola, Bosnien, Gazaremsan, Indonesien, Israel, Liberia, Somalia och på Västbanken, och presenteras i stort format på helsidor och uppslag mot mörk bakgrund för att skapa koncentration som i en biosalong. För formgivningen svarar fotografen. Alla texter är på engelska förutom Johan Berglunds egna ord ett förord av Niclas Orrenius, reporter på Sydsvenskan i Malmö. Johan Berglund är född 1968. Efter att ha rest i världen under nära tio år återvände han till Malmö, där han nu är verksam som frilansfotograf. Han är utbildad vid International Center of Photography i New York.