Vergilius – författare

En av den västerländska kulturens grundtexter i ny utgåva  

Från ruinerna efter slaget vid Troja styr Aeneas sin flotta över Medelhavet, sökande efter ett nytt hem. Efter en mödosam och händelserik resa hamnar de i Latium på det italienska fastlandet, där ett långdraget krig bryter ut. När Aeneas och hans män slutligen står som segrare innebär det också att det öde gudarna förutsett nu har blivit beseglat: staden Rom ska grundas i deras fotspår och med Aeneas som anfader ska ett nytt folk uppstå - nobelt och modigt, känt över hela världen. Verigilius Aeneiden är starkt influerad av Illiaden och Odysséen, och syftet var att ge romarna ett nationalepos av samma storslagna magnitud som de Homeriska mästerverken. Verket skrevs under 20-talet före vår tidräkning och intar i dag en självklar plats som en av den västerländska kulturens viktigaste texter, en inspirationskälla till bland annat Dantes Den gudomliga komedin och Miltons Det förlorade paradiset. Här i svensk översättning av Johan Bergman.

VERGILIUS [70 f. Kr.-19 f. Kr.], född i Andes (Borgo Vergilio), var en romersk poet. Han anlände som ung till staden för att studera retorik, medicin och filosofi, och troligtvis är det under den tiden som hans första dikter kom att publiceras. Som författare har han gett upphov till tre av de mest kända verken inom den latinska litteraturen: Bucolica, Georgica och Aeneiden.

Den hyllade nyöversättningen av Ingvar Björkeson.

Inget annat diktverk har som Aeneiden – berättelsen om hjälten Aeneas dramatiska öden efter flykten från det brinnande Troja – förmått fängsla eftervärlden, väcka beundran och ge impulser till annan konst.

Ingvar Björkeson har gjort en modern och levande tolkning av Aeneiden. I förordet placerar Bengt Holmqvist verket i ett bretthistoriskt perspektiv och understryker verkets tidlöshet.

Ett urval med lyrik från Greklands och Roms största författare. Fokus ligger på de klassiska perioderna men även dikter utanför dessa finns representerade. Boken täcker in tidsspannet från 800 f. Kr. till 400 e. Kr.

Här ingår förstås samtliga ”de nio lyrikerna” inklusive Sapfo, Anakreon och Pindaros, men även filosofen Platon och statsmannen Solon kan nämnas, liksom pastoraldiktaren Theokritos. Från Rom känner man bland många andra namn igen Catullus, Vergilius, Horatius, Ovidius och Martialis.

Den romerske poeten Vergilius förknippar vi ju främst med eposet Aeneiden, som är ett försök att i Homeros efterföljd ge romarna sin egen skapelsemyt i poetisk form, en berättelse om hur Rom och dess kejsare sprungit ur den mytologiska myllan.

Med Georgica är det något annat. Det är en på ytan stillsam lärodikt om hur man bedriver jordbruk; hur man sköter bin och odlar vin. Den ger vid första anblick ett anspråkslöst och koncentrerat intryck.

Men samtidigt öppnar dikten dörrar in till något större, vildare och skönare: myten lever sida vid sida med vardagens slit, det förunderliga livet påminner om den oundvikliga döden, poeten brister ut i en lovsång till det romerska folket och Italien, landet där det alltid är vår. Den engelske poeten John Dryden ansåg att Georgica var den bästa av alla dikter från den klassiska världen.

Ingvar Björkeson, vår tids främsta uttolkare av poesi från antiken och renässansen, har översatt.

Publius Vergilius Maro (70 f Kr – 19 f Kr) var en av poeterna i välgöraren Maecenas krets, och liksom sin kollega där, Horatius, var han av enkelt ursprung, men blev under sitt liv en av de poeter som kejsaren Augustus satte högst. Även renässansens poeter såg Vergilius som den främste, och han fick bland annat en huvudroll i Dante Alighieris Den gudomliga komedin.