Visar resultat för..."Veidarvon"

Under perioden 1570-1660 koloniserades de stora barrskogsområdena i mellersta Skandinavien av skogsfinnar från det inre av Finland. De hade med sig sin speciella kultur och en annorlunda odlingsteknik. De bosatte sig i områden som kom att kallas finnskogar, finnmarker eller finnbygder. Den skogsfinska kulturen levde länge kvar i många områden, där vardagsspråket var den egna finska dialekten och de traditionstyngda släktnamnen ännu användes. Denna kultur och dess folk skulle komma att uppmärksammas av den finske Carl Axel Gottlund. Gottlund företog en resa genom de värmländska och norska finnskogarna under 1821. Resan skulle resultera i en av de främsta källorna till kunskapen om finnskogen som vi känner den idag – hans resedagbok, här i sin oförkortade version. Gottlunds syfte var att beskriva de skogsfinska ättlingarnas utbredning, bosättningar och släktförbindelser för att under resans gång allt mer sätta deras samtida livsvillkor i fokus. Hans resa får därigenom ett politiskt och konkret syfte, till styrelsemakternas oro, då knappt sju år förflutit sedan Norge tvingats till union med Sverige. När Gottlund blir underrättad om den hårda behandling de skogsfinska ättlingarna utsatts för av handelsmän, brukspatroner och ämbetsmän väcks hans önskan att i gränsområdet i Värmland i Sverige och Innlandet i Norge skapa ett skogsfinskt härad. Ett resultat av hans resa och gärning är denna resedagbok som är en för oss idag ovärderlig källa. Under de 200 år som förflutit sedan han företog sina vandringar har intresset för dess kultur varierat men ständigt fascinerat och förundrat. Det är därför en ny återutgivning av dagboken kan främja forskningen och ytterligare uppmuntra till förkovran i det skogsfinska kulturarvet. Redaktörer: Anna Ø. Forsberg Fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap. Tidigare antikvarie vid Torsby Finnkulturcentrum och arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningens etnologi. Driver förlaget Veidarvon. Niclas Persson Tenhuinen Fil. kand. i social och etnisk historia med inriktning mot finsk-ugrisk kultur. Tidigare antikvarie vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

År 1821 besökte den finske studenten Carl Axel Gottlund (1796-1875) de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen. Han möttes av en kultur som bibehållit många av sina drag sedan flera hundra år och fängslades av folkets liv. Hans besök och intresse för sina landsmän ledde till ett starkt engagemang för att hjälpa dem genom att föra deras talan gentemot myndigheterna, som inte hade kunskap om denna folkspillra. Som ett led i hans engagemang förde han vid sitt besök ned finnarnas släktnamn i socknarnas husförhörslängder för att dokumentera den finska befolkningen. Dessa nedteckningar gjordes i husförhörslängderna för Gräsmark, Fryksände, Östmark, Norra Ny och Dalby församlingar. Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 med nyutgivning 2015. De ges nu ut i samlad form och läsaren kan nu använda alla nedteckningar i en och samma publikation. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia.

"Förteckning, ej blott på alla de skilda Finska familjer; med olika slägtnamn, som (mig veterligen) hit till dessa skogar; först, ifrån Finland inflyttat, utan äfven hvarest de först nedsatt sig, och hvarifrån de sedermera, åt olika håll, utbredt sig" Så beskriver Carl Axel Gottlund själv denna text. Underlaget till släktnamnsförteckningen insamlades under Gottlunds resor i finnskogarna åren 1817 och 1821 och bearbetades vidare i samband med petitionen om finnarnas rättigheter 1823. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och Länsmuseet Gävleborg. Forskar i finnskogens etnologi och kulturhistoria. Niclas Persson, fil. kand. i ekonomisk och social historia, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen på 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en föruts ättning i vardagslivet. Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratalsuppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömda finnättlingar berättar.Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm.Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigareverksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.

Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen på 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en förutsättning i vardagslivet.Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratals uppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömda finnättlingar berättar. Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.

Under perioden 1570-1660 koloniserades barrskogsområdena i mellersta Skandinavien av skogsfinnar från det inre av Finland. De hade med sig sin speciella kultur och en annorlunda odlingsteknik. De bosatte sig i områden som kom att kallas finnskogar, finnmarker eller finnbygder. Den skogsfinska kulturen levde länge kvar i många områden, där vardagsspråket var den egna finska dialekten och de traditionstyngda släktnamnen ännu användes. Denna kultur och dess folk uppmärksammades av den finske Carl Axel Gottlund. År 2021 är det 200 år sedan Gottlund företog en resa genom de värmländska och norska finnskogarna. Resan skulle resultera i en av de främsta källorna till kunskapen om finnskogen som vi känner den idag - hans resedagbok. Under 200 år som förflutit har intresset för finnskogens kultur varierat men ständigt fascinerat och förundrat. Det är därför en ny återutgivning av dagboken kan främja forskningen och ytterligare uppmuntra till förkovran i det skogsfinska kulturarvet.

Vilka var de som bodde på Edsholms borg vid Grumsfjordens inlopp från Vänern vid Slottsbron? Är sägnerna om den elaka fru Rangela som krävde tull av alla som passerade sanna? Vem var hon och hennes familj? Hur kunde livet sett ut på borgen? Många har passerat borgruinen Edsholms borg vid Slottsbron vid Grumsfjordens inlopp från Vänern. Arkeologiska undersökningar visar en borg i ett område som under medeltiden var ett maktcentrum. Borgen byggdes under sent 1300-tal och användes under det så kallade Engelbrektsupproret 1434 då borgen brändes ned. Men det finns också en annan berättelse. Här berättar sägnerna att den giriga fru Rangela under 700-talet krävde in tull från de som passerade det smala Slottsbrosundet. Sägnen har gjorts känd 1917 av Selma Lagerlöf i Luciadagens legend men har länge fascinerat och intresserat. Hur kunde Rangelas liv sett ut? Vad förorsakade hennes rykte som elak och girig? Kristina Blakstad ger i sin roman en spännande tolkning av Rangelas liv på borgen med livsöden, drömmar och tragedier i 700-talets Värmland.

Var Emanuel Branzell, den värmländska finnbygdens förste predikant, förebilden till Gösta Berling i Selma Lagerlöfs saga? Eller en suput, en underlig vandrare och en galen präst som så många påstått? Eller Gustaf Frödings modell till prästen Bodenius i dikt- och kåserisamlingen "Räggler & Paschaser"? Branzell har dissekerats och vänts ut- och in av en salig blandning "lärde män". Men säkert är att han räddade livet på många skogsfinnar under de svåra missväxtåren i början av 1830-talet, grundade Södra och Norra Finnskogas kyrkor samt var omtyckte "farbror Malle" till Gustaf Fröding och hans syskon. I strävan efter att ge svar på vem Emanuel var, har Kaj Branzell gestaltat den forne predikantens liv i form av en sannsaga. Här beskriver hon predikantens uppväxt på herrgården Glänne gård utan för Karlstad, hans hårda och dramatiska liv i finnbygden samt de långa åren som en landsvägens riddare till sin död.

Vid vårt resonnement, förde jag ämnet flera gånger på de flera släktnamnen, som finnarna hade, och nämnde, att det var ganska orättvist, att de blivit frånrövade dem av prästerskapet samt att jag i de andra socknarna inskrivit dem i kyrkböckerna, och att jag även ville göra med [sic!] det besväret här om han så önskade. Han tackade mig men gav liksom tillkänna, att det numer ej behövdes. Likväl sa jag rent ut lite förr än jag gick, att jag skulle taga hans kyrkböcker hem med mig till mitt kvarter och där (om det ej vore honom emot) inteckna deras familjenamn som jag kände. Att det kunde vara artigt i en framtid att se, vilka släkter här funnits då intet annat spår av dem vore övrigt, än blott minnet som en saga gick i bygden, m.m. grannlåter, som jag inflätade. Han lämnade mig visst böckerna. Jag lovade imorgon bittida göra detta intecknande - helst klockan nu redan var 10 på aftonen, men jag hade knappt hemkommit, förrän jag fick upp ljus och satte mig att skriva in dem Citatet är taget ur den finske studenten Carl Axel Gottlunds (1796-1875) dagbok från 1821 vid hans besök hos Östmark församlings präst, Magnus Frychius. Detta år besökte Gottlund de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen. Han möttes av en kultur som bibehållit många av sina drag sedan flera hundra år och fängslades av folkets liv. Hans besök och intresse för sina landsmän ledde till ett starkt engagemang för att hjälpa dem genom att föra deras talan gentemot myndigheterna, som inte hade kunskap om denna folkspillra. Som ett led i hans engagemang förde han vid sitt besök ned finnarnas släktnamn i socknarnas husförhörslängder för att dokumentera den finska befolkningen. Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 och ges nu ut på nytt. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och Länsmuseet Gävleborg. Forskar i finnskogens etnologi och kulturhistoria. Niclas Persson, fil. kand. i ekonomisk och social historia, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Denna antologi bygger på föredrag som hölls vid FINNSAMs vinterkonferens i Oslo 4-6 mars 2022. FINNSAM står för Finnbygder i samverkan och är ett nätverk för alla som är intresserade av skogsfinnarnas kultur och historia. Temat för konferensen var tvådelat: Några tog sig av Carl Axel Gottlund (1796-1875) och hans vandringar på Finnskogen i 1821. Flera artiklar belyser Finnskogen och Norge i början av 1800-tallet och Carl Axel Gottlunds insats for skogsfinnarna. Det andra temat var skogsfinske kulturminnen utanför Finnskogen. Det har de senaste åren arbetats med skogfinska kulturminnen i bland annat Viken fylkeskommune och hos Byantikvaren i Oslo.

Under perioden 1570-1660 koloniserades de stora barrskogsområdena i mellersta Skandinavien av skogsfinnar från det inre av Finland. De bosatte sig i områden som kom att kallas finnskogar, finnmarker eller finnbygder. En av dessa områden är Östmarksbygden i nordvästra Värmland. Här levde den skogsfinska kulturen tydligast kvar i den egna finska dialekten och de traditionstyngda släktnamnen vilka vi idag kan spåra i bl.a. husförhörslängder. Min publikation syftar till att lyfta fram ett av denna minoritets karaktärsdrag, de skogsfinska släktnamnen och de familjer som bar dem, i Östmark under åren 1821-1827. Insatsen blir även en upprättelse i att denna minoritet ska få sin plats i historien. Den finske Carl Axel Gottlund dokumenterade under sin resa på den norska och värmländska finnskogen den skogsfinska kulturens särart. Han för in de skogsfinska släktnamn i husförhörslängden för Östmark åren 1821-1827. Vi känner så väl till från hans dagbok hur han ger sig själv möjligheten genom att låna husförhörslängderna från prästen i Östmark, Nils Frychius. I denna bok har jag valt att låta Gottlunds nedteckningar av finska släktnamn i Östmark stå för sig själv och jag har kompletterat med de ca 110 familjer som Gottlund av tidsskäl inte hunnit bekanta sig med och dokumentera. De uppgifter som jag presenterar är resultatet av mer än 30 års forskning på skogsfinnarna.

Under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet blomstrade ett intresse för konst och kultur i nationalromantikens Sverige. Intresset riktade sig bland annat mot hemmets inredning. Denna bok berättar om en av dåtidens mest exklusiva inrednings- och textilateljéer, Thyra Grafströms textilateljé. Boken beskriver ateljéns historia, dess textilier och kunder, utställningar och uppdrag, formgivare och personal genom åtta decennier, från grundandet 1897 fram till nedläggningen 1970 och bjuder på talrika bilder av både textilier och utställningar. Ateljén var under 20 år Nordiska Kompaniets inredningsateljé men i perioder även en självständig verksamhet. Ateljén var känd för sin stilkänsla med textilier i utsökta mönster, exklusiva material och delikata utföranden och hade nationell och internationell framgång. Verksamheten drevs med säker hand av formgivaren och företagaren Thyra Grafström (1864-1925). Hon samarbetade med tidens främsta svenska konstnärer och formgivare och hade ett stort nätverk i dåtidens kulturkretsar. Bland kunderna fanns kungligheter, privatpersoner, företag och offentliga miljöer. Anna Ø. Forsberg är arkivarie och fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Länsmuseet Gävleborg, författare till flera böcker om kulturhistoria samt medförfattare till bland annat Smaken och kapitalet : om Hedvig Ulfsparre och Per Eriksson och herrgårdarna i Hofors och Kungsgården.

Vi är alla en liten bit av mänsklighetens väv. Där varje individ bär på sin historia och även sitt ok. Detta är en liten spegling av mig. En skärva som säger något om mitt ok. Det innehåller både liv, hopp, kärlek och död. Alla delar av livets band vare sig vi vill det eller ej.

Boken bygger på Bente Imerslunds omfattande arbete under 20 år med finskrelaterade folk i norr och berättar historien om sex folkgrupper: kväner och skogsfinnar i Norge, skogsfinnar och tornedalingar i Sverige, karelare, vepser och ingermanländare i nordvästra Ryssland. Skogsfinnarna har förlorat sitt finska språk och vepsernas språk är svårt för de andra minoriteterna, men i övrigt kan dessa minoriteter kommunicera med varandra på sina respektive modersmål. Boken handlar om dessa folkgruppers språk och kultur. Författaren har intervjuat ett stort antal representanter för de sex folkgrupperna, och de intervjuade beskriver olika grader av assimilering till landets dominerande kultur. Sedan 1990-talet har de alla upplevt ett starkt återuppvaknande av sin egen finskrelaterade kultur i sina respektive länder. Bente Imerslund har sedan 1980-talet publicerat många artiklar i ämnet för denna bok. Hon har skrivit två böcker om kvänska namn i Nordreisa i Nordnorge, den ena om ortnamn och den andra om personnamn. Dessutom har hon gett ut Ymmärrän! (Jag förstår!), en lärobok i fem delar på finska för norrmän. År 2004 startade hon webbplatsen finsk.no, som hon har drivit sedan dess.

Vid vårt resonnement, förde jag ämnet flera gånger på de flera släktnamnen, som finnarna hade, och nämnde, att det var ganska orättvist, att de blivit frånrövade dem av prästerskapet samt att jag i de andra socknarna inskrivit dem i kyrkböckerna, och att jag även ville göra med [sic!] det besväret här om han så önskade. Han tackade mig men gav liksom tillkänna, att det numer ej behövdes. Likväl sa jag rent ut lite förr än jag gick, att jag skulle taga hans kyrkböcker hem med mig till mitt kvarter och där (om det ej vore honom emot) inteckna deras familjenamn som jag kände. Att det kunde vara artigt i en framtid att se, vilka släkter här funnits då intet annat spår av dem vore övrigt, än blott minnet som en saga gick i bygden, m.m. grannlåter, som jag inflätade. Han lämnade mig visst böckerna. Jag lovade imorgon bittida göra detta intecknande - helst klockan nu redan var 10 på aftonen, men jag hade knappt hemkommit, förrän jag fick upp ljus och satte mig att skriva in dem Citatet är taget ur den finske studenten Carl Axel Gottlunds (1796-1875) dagbok från 1821 vid hans besök hos Östmark församlings präst, Magnus Frychius. Detta år besökte Gottlund de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen. Han möttes av en kultur som bibehållit många av sina drag sedan flera hundra år och fängslades av folkets liv. Hans besök och intresse för sina landsmän ledde till ett starkt engagemang för att hjälpa dem genom att föra deras talan gentemot myndigheterna, som inte hade kunskap om denna folkspillra. Som ett led i hans engagemang förde han vid sitt besök ned finnarnas släktnamn i socknarnas husförhörslängder för att dokumentera den finska befolkningen. Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 och ges nu ut på nytt. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och Länsmuseet Gävleborg. Forskar i finnskogens etnologi och kulturhistoria. Niclas Persson, fil. kand. i ekonomisk och social historia, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Vid vårt resonnement, förde jag ämnet flera gånger på de flera släktnamnen, som finnarna hade, och nämnde, att det var ganska orättvist, att de blivit frånrövade dem av prästerskapet samt att jag i de andra socknarna inskrivit dem i kyrkböckerna, och att jag även ville göra med [sic!] det besväret här om han så önskade. Han tackade mig men gav liksom tillkänna, att det numer ej behövdes. Likväl sa jag rent ut lite förr än jag gick, att jag skulle taga hans kyrkböcker hem med mig till mitt kvarter och där (om det ej vore honom emot) inteckna deras familjenamn som jag kände. Att det kunde vara artigt i en framtid att se, vilka släkter här funnits då intet annat spår av dem vore övrigt, än blott minnet som en saga gick i bygden, m.m. grannlåter, som jag inflätade. Han lämnade mig visst böckerna. Jag lovade imorgon bittida göra detta intecknande - helst klockan nu redan var 10 på aftonen, men jag hade knappt hemkommit, förrän jag fick upp ljus och satte mig att skriva in dem Citatet är taget ur den finske studenten Carl Axel Gottlunds (1796-1875) dagbok från 1821 vid hans besök hos Östmark församlings präst, Magnus Frychius. Detta år besökte Gottlund de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen. Han möttes av en kultur som bibehållit många av sina drag sedan flera hundra år och fängslades av folkets liv. Hans besök och intresse för sina landsmän ledde till ett starkt engagemang för att hjälpa dem genom att föra deras talan gentemot myndigheterna, som inte hade kunskap om denna folkspillra. Som ett led i hans engagemang förde han vid sitt besök ned finnarnas släktnamn i socknarnas husförhörslängder för att dokumentera den finska befolkningen. Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 och ges nu ut på nytt. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia. Övriga delar i serien: C. A. Gottlunds nedteckningar av finska släktnamn i husförhörslängderna 1820-1824 för Fryksände församling C. A. Gottlunds nedteckningar av finska släktnamn i husförhörslängderna 1820-1825 för Norra Ny församling C. A. Gottlunds nedteckningar av finska släktnamn i husförhörslängderna 1821-1827 för Östmarks församling Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och Länsmuseet Gävleborg. Forskar i finnskogens etnologi och kulturhistoria. Niclas Persson, fil. kand. i ekonomisk och social historia, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Vid vårt resonnement, förde jag ämnet flera gånger på de flera släktnamnen, som finnarna hade, och nämnde, att det var ganska orättvist, att de blivit frånrövade dem av prästerskapet samt att jag i de andra socknarna inskrivit dem i kyrkböckerna, och att jag även ville göra med [sic!] det besväret här om han så önskade. Han tackade mig men gav liksom tillkänna, att det numer ej behövdes. Likväl sa jag rent ut lite förr än jag gick, att jag skulle taga hans kyrkböcker hem med mig till mitt kvarter och där (om det ej vore honom emot) inteckna deras familjenamn som jag kände. Att det kunde vara artigt i en framtid att se, vilka släkter här funnits då intet annat spår av dem vore övrigt, än blott minnet som en saga gick i bygden, m.m. grannlåter, som jag inflätade. Han lämnade mig visst böckerna. Jag lovade imorgon bittida göra detta intecknande - helst klockan nu redan var 10 på aftonen, men jag hade knappt hemkommit, förrän jag fick upp ljus och satte mig att skriva in dem Citatet är taget ur den finske studenten Carl Axel Gottlunds (1796-1875) dagbok från 1821 vid hans besök hos Östmark församlings präst, Magnus Frychius. Detta år besökte Gottlund de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen. Han möttes av en kultur som bibehållit många av sina drag sedan flera hundra år och fängslades av folkets liv. Hans besök och intresse för sina landsmän ledde till ett starkt engagemang för att hjälpa dem genom att föra deras talan gentemot myndigheterna, som inte hade kunskap om denna folkspillra. Som ett led i hans engagemang förde han vid sitt besök ned finnarnas släktnamn i socknarnas husförhörslängder för att dokumentera den finska befolkningen. Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 och ges nu ut på nytt. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och Länsmuseet Gävleborg. Forskar i finnskogens etnologi och kulturhistoria. Niclas Persson, fil. kand. i ekonomisk och social historia, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en förutsättning i vardagslivet.Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratals uppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömde finnättlingar berättar.Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm.Anna Forsberg, fil. Mag. I kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.