Klenoden

Heintz Konradsson har varit ett så kallat namn i den svenska poesin i mer än ett halvsekel: odräglig, ständigt pank, otvetydigt begåvad men inte alltid lätt att tolka. I samband med pandemin stänger han in sig och kommer ut på andra sidan med en diktsamling som uppfattas som en appell till motstånd, en uppdaterad beredskapsdikt på tröskeln till Nato-medlemskapet, och får både folkets kärlek och Svenska Akademiens stora pris som belöning. Han har blivit en Nationalklenod.

Berättaren i Klenoden arbetar på en biografi om den motsägelsefulle skalden, och den leder honom in på en mycket gammal historia, som närmast är aktivt bortglömd i vapenskramlets tider. Den om hur bilfabrikören Henry Ford bekostade en färd över Atlanten med en båt full med fredsaktivister på väg till en konferens i Stockholm, där ett motstånd mot första världskrigets massakrer i skyttegravarna skulle formeras. Konferensen gick i kvav, men en modern pacifism föddes, som hade rötter i Konradssons egen familj.

Men det pågår också ett annat spel i den här berättelsens nutid. Levnadstecknaren kommer i oönskad kontakt med påverkansoperationer österifrån, och hans spår korsas med den ständige följeslagaren och grå eminensen i Henry Morgan-trilogin, Envoyén, och dennes döttrar. Och under arbetets gång väcks frågan hos både honom och läsaren om hur man egentligen ska förstå Heintz Konradssons landstormspoesi.

Klas Östergrens nya roman är en högaktuell historia om ett politiskt och moraliskt tillstånd som har vält en hel nation över ända.

"'Klenoden' är ett stort verk av en originell svensk författare, som inte räds att vara både mycket underhållande och moralfilosofiskt lurig." Ulrika Knutson, Expressen  

"Men själva det litterära, påhitten, de dunkla sidospåren, de satiriska tonfallen, den retoriska högspänningsledning som löper genom trehundra sidor för att inte tala om en charmig Stockholmsskildring, förvandlar det som i andra händer hade blivit en indignationsroman till något annat: en resa genom tiden, historien och, möjligen, läsaren själv. /.../ Vad är det jag läst? Något ilsket, något glatt, något mycket underhållande." Göran Greider, Aftonbladet (FEM PLUS)

"I skildringarna av ett svunnet och ett samtida Stockholm, kan Östergren briljera och blomma ut med en just slösaktig rikedom. Den rikedomen gör det omöjligt för läsaren att lämna 'Klenoden' besviken" Måns Wadensjö, Svenska Dagbladet

"Världen är ingen rolig plats, men Klas Östergrens bild av den utvecklar sig enligt principen ju hemskare verklighet, desto gladare fiktion. 'Klenoden' är skriven med sedvanlig stilistisk elegans och noggrannhet i ordvalet. Klichéer undanbedes, precision eftersträvas. Resultatet är en ofta hejdlöst munter berättelse om ett sorgligt fiasko." Ingrid Elam, Dagens Nyheter

"Högtidsstund för läsaren /.../ otroligt underhållande" Ulrika Milles, Kulturnyheterna SVT

"Klenoden är en spännande, gäckande, språkligt oerhört njutbar samt i bästa mening väldigt Klas Östergrensk roman. En liten pärla." BTJ