Mirja Unge – författare

Med svart humor och djupt allvar närmar sig Mirja Unge frågor om vad det innebär att vara människa och leva i vårt samhälle. Hon undersöker gränser mellan galenskap och normalitet, gemenskap och utsatthet, och utforskar maktspel och övergrepp.I denna volym samlas hennes pjäser från 2005 till 2014: Var är alla, Mariella, Klaras resa, Man är väl fri, Johanna.Efterord av Magnus Florin.Mirja Unge, född 1973, debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom. Hon har hyllats för såväl sin prosa som sin dramatik och har fått flera prestigefyllda priser för sin särpräglade berättarstil.

Nominerad till Augustpriset 2024.

"Hon förtjänar alla pris hon kommer få." Svenska Dagbladet

"Vill inte lämna Mirja Unges skoningslösa värld." Dagens Nyheter

"Tar med läsaren på en vandring längst ned på själens botten." P1 Kulturnytt

”Mirja Unge har en alldeles särskild känsla för sådant som ligger under ytan, inne i människorna, i vardagen, tystnaden och i språket. Hon skriver på ett så rytmiskt avigt och oväntat sätt att man bara måste följa med henne. Jag har alltid uppskattat just den växande kraften i hennes poetiska talspråk. Hennes påtaglighet och närvaro när hon rör vid allt det där ouppklarade och oförlösta som när som helst kan gå i dagen.

I den nya romanen Hundnätter finslipar Unge också det som hon tidigt utvecklade i författarskapet: en egen svartsyn som långsamt krackelerar när livsljusen slår in sina kilar i den.” /Borås Tidning

Nadja återvänder hem till det övergivna huset på landet efter många år i staden. Hon börjar arbeta på ett boende för unga, återknyter kontakten med några av de vänner som blivit kvar och träffar en senig skugga till man i grannstaden. I byn tycks allt vara sig likt, de outtalade maktförhållanden och våldsamheten som en gång fick henne att dra består, eller har gått i arv. Nadja får syn på mer än vad som är bra för henne och märkliga saker börjar hända. Någon har spikat upp ett gäddhuvud på hennes husvägg, en av flickorna på hemmet hittas död - och vad är det för hund som stryker runt i skogsbrynet?

Mirja Unge briljerar med sin svartsyn, sin särskilda och exakta blick och den värld av språk och stämningar som hon målar upp.

Nominerad till Augustpriset 2024.

"Hon förtjänar alla pris hon kommer få." /Svenska Dagbladet

"Vill inte lämna Mirja Unges skoningslösa värld." /Dagens Nyheter

"Tar med läsaren på en vandring längst ned på själens botten." /P1 Kulturnytt

”Mirja Unge har en alldeles särskild känsla för sådant som ligger under ytan, inne i människorna, i vardagen, tystnaden och i språket. Hon skriver på ett så rytmiskt avigt och oväntat sätt att man bara måste följa med henne. Jag har alltid uppskattat just den växande kraften i hennes poetiska talspråk. Hennes påtaglighet och närvaro när hon rör vid allt det där ouppklarade och oförlösta som när som helst kan gå i dagen.

I den nya romanen Hundnätter finslipar Unge också det som hon tidigt utvecklade i författarskapet: en egen svartsyn som långsamt krackelerar när livsljusen slår in sina kilar i den.” /Borås Tidning

Nadja återvänder hem till det övergivna huset på landet efter många år i staden. Hon börjar arbeta på ett boende för unga, återknyter kontakten med några av de vänner som blivit kvar och träffar en senig skugga till man i grannstaden. I byn tycks allt vara sig likt, de outtalade maktförhållanden och våldsamheten som en gång fick henne att dra består, eller har gått i arv. Nadja får syn på mer än vad som är bra för henne och märkliga saker börjar hända. Någon har spikat upp ett gäddhuvud på hennes husvägg, en av flickorna på hemmet hittas död - och vad är det för hund som stryker runt i skogsbrynet?

Mirja Unge briljerar med sin svartsyn, sin särskilda och exakta blick och den värld av språk och stämningar som hon målar upp.

Minna bor med sin familj i norra Sverige. Hennes värld är fylld av dofter och smaker, hemligheter och frågetecken. Det onda och det goda dyker upp där hon minst väntar det. Hon söker egna ord och knep för att hantera sin värld. Det var ur munnarna orden kom belönades 1998 med Katapultpriset för bästa debut.

Bente arbetar hemma på styvpappans gård. Hon är rapp i käften och vet vad hon vill. För det mesta. Bente och Leo är tillsammans ända tills ryktena om Leo och den gravida Tina visar sig vara sanna. Ett av de svek som sätter Bentes värld i gungning och hon börjar umgås med Turkhoran, åka in till stan och festa och så träffar hon Jensa, Mördarn, Mange och de andra som gillar AIK men inte invandrare. "En bok som träffar rätt i magen" Åsa Beckman, DN.

De sexton novellerna i Brorsan är mätt är en sorts laddade enaktare. I den glimrar en lika smärtsam som komisk svärta mellan raderna och under replikerna.Mirja Unge, född 1973, debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom. Hon har hyllats för såväl sin prosa som sin dramatik och har fått flera prestigefyllda priser för sin särpräglade berättarstil.

Hanna återvänder hem efter en resa till Filippinerna där hennes bästa och enda vän Thora har omkommit i en drunkningsolycka. Hanna måste nu försöka hitta sig själv i en värld som omkullkastats av katastrofen.Mirja Unge debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom.

Tove bor på landet med farsan, en opålitlig skiftarbetare. Syrran har flyttat hem igen, är arbetslös och orkeslös och mest bara ligger på sitt rum. Tove rör sig liksom viljelöst mellan den fasansfulla högstadiemiljön som präglas av övergrepp, kaos och pennalism, hemmafester hos skitiga killar i skitiga hus med bedövande sprit, och hemmet, som hon vill vara i så lite som möjligt. I byn bor de samhällsfrånvända, dårarna och andra udda existenser.Hur ska man gå genom dagarna? Hur kommer man någonsin härifrån? Går det att tro att några av alla händer kan vara kärleksfulla? Jag går och lever är en fruktansvärd käftsmäll, skoningslös, det är så hårt i den här världen, och fult och våldsamt och hopplöst. Men Tove har en styrka och Unges säregna röst och stil mejslar fram hennes väg genom dagarna som går, och visar på en livsnerv genom hela skiten. Och en öm blick växer fram utefter sidorna och bokens dikesrenar.