Mirja Unge – författare

Nominerad till Augustpriset 2024.

"Hon förtjänar alla pris hon kommer få." Svenska Dagbladet

"Vill inte lämna Mirja Unges skoningslösa värld." Dagens Nyheter

"Tar med läsaren på en vandring längst ned på själens botten." P1 Kulturnytt

”Mirja Unge har en alldeles särskild känsla för sådant som ligger under ytan, inne i människorna, i vardagen, tystnaden och i språket. Hon skriver på ett så rytmiskt avigt och oväntat sätt att man bara måste följa med henne. Jag har alltid uppskattat just den växande kraften i hennes poetiska talspråk. Hennes påtaglighet och närvaro när hon rör vid allt det där ouppklarade och oförlösta som när som helst kan gå i dagen.

I den nya romanen Hundnätter finslipar Unge också det som hon tidigt utvecklade i författarskapet: en egen svartsyn som långsamt krackelerar när livsljusen slår in sina kilar i den.” /Borås Tidning

Nadja återvänder hem till det övergivna huset på landet efter många år i staden. Hon börjar arbeta på ett boende för unga, återknyter kontakten med några av de vänner som blivit kvar och träffar en senig skugga till man i grannstaden. I byn tycks allt vara sig likt, de outtalade maktförhållanden och våldsamheten som en gång fick henne att dra består, eller har gått i arv. Nadja får syn på mer än vad som är bra för henne och märkliga saker börjar hända. Någon har spikat upp ett gäddhuvud på hennes husvägg, en av flickorna på hemmet hittas död - och vad är det för hund som stryker runt i skogsbrynet?

Mirja Unge briljerar med sin svartsyn, sin särskilda och exakta blick och den värld av språk och stämningar som hon målar upp.

Med svart humor och djupt allvar närmar sig Mirja Unge frågor om vad det innebär att vara människa och leva i vårt samhälle. Hon undersöker gränser mellan galenskap och normalitet, gemenskap och utsatthet, och utforskar maktspel och övergrepp.I denna volym samlas hennes pjäser från 2005 till 2014: Var är alla, Mariella, Klaras resa, Man är väl fri, Johanna.Efterord av Magnus Florin.Mirja Unge, född 1973, debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom. Hon har hyllats för såväl sin prosa som sin dramatik och har fått flera prestigefyllda priser för sin särpräglade berättarstil.

Nominerad till Augustpriset 2024.

"Hon förtjänar alla pris hon kommer få." /Svenska Dagbladet

"Vill inte lämna Mirja Unges skoningslösa värld." /Dagens Nyheter

"Tar med läsaren på en vandring längst ned på själens botten." /P1 Kulturnytt

”Mirja Unge har en alldeles särskild känsla för sådant som ligger under ytan, inne i människorna, i vardagen, tystnaden och i språket. Hon skriver på ett så rytmiskt avigt och oväntat sätt att man bara måste följa med henne. Jag har alltid uppskattat just den växande kraften i hennes poetiska talspråk. Hennes påtaglighet och närvaro när hon rör vid allt det där ouppklarade och oförlösta som när som helst kan gå i dagen.

I den nya romanen Hundnätter finslipar Unge också det som hon tidigt utvecklade i författarskapet: en egen svartsyn som långsamt krackelerar när livsljusen slår in sina kilar i den.” /Borås Tidning

Nadja återvänder hem till det övergivna huset på landet efter många år i staden. Hon börjar arbeta på ett boende för unga, återknyter kontakten med några av de vänner som blivit kvar och träffar en senig skugga till man i grannstaden. I byn tycks allt vara sig likt, de outtalade maktförhållanden och våldsamheten som en gång fick henne att dra består, eller har gått i arv. Nadja får syn på mer än vad som är bra för henne och märkliga saker börjar hända. Någon har spikat upp ett gäddhuvud på hennes husvägg, en av flickorna på hemmet hittas död - och vad är det för hund som stryker runt i skogsbrynet?

Mirja Unge briljerar med sin svartsyn, sin särskilda och exakta blick och den värld av språk och stämningar som hon målar upp.

Minna bor med sin familj i norra Sverige. Hennes värld är fylld av dofter och smaker, hemligheter och frågetecken. Det onda och det goda dyker upp där hon minst väntar det. Hon söker egna ord och knep för att hantera sin värld. Det var ur munnarna orden kom belönades 1998 med Katapultpriset för bästa debut.

Minna bor med sin familj i norra Sverige. Hennes värld är fylld av dofter och smaker, hemligheter och frågetecken. Det onda och det goda dyker upp där hon minst väntar det. Hon söker egna ord och knep för att hantera sin värld. Det var ur munnarna orden kom belönades 1998 med Katapultpriset för bästa debut.

Bente arbetar hemma på styvpappans gård. Hon är rapp i käften och vet vad hon vill. För det mesta. Bente och Leo är tillsammans ända tills ryktena om Leo och den gravida Tina visar sig vara sanna. Ett av de svek som sätter Bentes värld i gungning och hon börjar umgås med Turkhoran, åka in till stan och festa och så träffar hon Jensa, Mördarn, Mange och de andra som gillar AIK men inte invandrare. "En bok som träffar rätt i magen" Åsa Beckman, DN.

Bente arbetar hemma på styvpappans gård. Hon är rapp i käften och vet vad hon vill. För det mesta. Bente och Leo är tillsammans ända tills ryktena om Leo och den gravida Tina visar sig vara sanna. Ett av de svek som sätter Bentes värld i gungning och hon börjar umgås med Turkhoran, åka in till stan och festa och så träffar hon Jensa, Mördarn, Mange och de andra som gillar AIK men inte invandrare. "En bok som träffar rätt i magen" Åsa Beckman, DN.

Tove bor på landet med farsan, en opålitlig skiftarbetare, syrran som flyttat hem igen, är arbetslös och orkeslös och mest bara ligger på sitt rum och onanerar. Mamman har dragit. Tove rör sig liksom viljelöst mellan den fasansfulla högstadiemiljön som präglas av övergrepp, kaos och pennalism, hemmafester hos skitiga killar i skitiga hus med bedövande sprit, och hemmet, som hon vill vara i så lite som möjligt. I byn bor de samhällsfrånvända, dårarna och andra udda existenser.Hur ska man gå genom dagarna? Hur kommer man någonsin härifrån? Går det att tro att några av alla händer kan vara kärleksfulla? Jag går och lever är en fruktansvärd käftsmäll, skoningslös, det är så hårt i den här världen, och fult och våldsamt och hopplöst. Men Tove har en styrka och Unges säregna röst och stil mejslar fram hennes väg genom dagarna som går, och visar på en livsnerv genom hela skiten. Och en öm blick växer fram utefter sidorna och bokens dikesrenar.

De sexton novellerna i Brorsan är mätt är en sorts laddade enaktare. I den glimrar en lika smärtsam som komisk svärta mellan raderna och under replikerna.Mirja Unge, född 1973, debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom. Hon har hyllats för såväl sin prosa som sin dramatik och har fått flera prestigefyllda priser för sin särpräglade berättarstil.

Hanna återvänder hem efter en resa till Filippinerna där hennes bästa och enda vän Thora har omkommit i en drunkningsolycka. Hanna måste nu försöka hitta sig själv i en värld som omkullkastats av katastrofen.Mirja Unge debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom.

De sexton novellerna i Brorsan är mätt är en sorts laddade enaktare. I den glimrar en lika smärtsam som komisk svärta mellan raderna och under replikerna.»Fick du inte ut någonting eller, säger Thea och jag rycker på axlarna för två jäkla timmar hade jag stått utanför Systemet och försökt få någon att köpa ut, bäst är dom där unga som man kan stå och kråma och fnissa lite med innan så att dom mjuknar till sig och börjar snacka om att byta telefonnummer och jag brukar ge mattelärarens nummer för det har jag lärt mig utantill nu.«Mirja Unge, född 1973, debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom. Hon har hyllats för såväl sin prosa som sin dramatik och har fått flera prestigefyllda priser för sin särpräglade berättarstil.

Hanna återvänder hem efter en resa till Filippinerna där hennes bästa och enda vän Thora har omkommit i en drunkningsolycka. Hanna måste nu försöka hitta sig själv i en värld som omkullkastats av katastrofen.Mirja Unge debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom.

Tove bor på landet med farsan, en opålitlig skiftarbetare. Syrran har flyttat hem igen, är arbetslös och orkeslös och mest bara ligger på sitt rum. Tove rör sig liksom viljelöst mellan den fasansfulla högstadiemiljön som präglas av övergrepp, kaos och pennalism, hemmafester hos skitiga killar i skitiga hus med bedövande sprit, och hemmet, som hon vill vara i så lite som möjligt. I byn bor de samhällsfrånvända, dårarna och andra udda existenser.Hur ska man gå genom dagarna? Hur kommer man någonsin härifrån? Går det att tro att några av alla händer kan vara kärleksfulla? Jag går och lever är en fruktansvärd käftsmäll, skoningslös, det är så hårt i den här världen, och fult och våldsamt och hopplöst. Men Tove har en styrka och Unges säregna röst och stil mejslar fram hennes väg genom dagarna som går, och visar på en livsnerv genom hela skiten. Och en öm blick växer fram utefter sidorna och bokens dikesrenar.

Nadja återvänder hem till det övergivna huset på landet efter många år i staden. Hon börjar arbeta på ett boende för unga, återknyter kontakten med några av de vänner som blivit kvar och träffar en senig skugga till man i grannstaden. I byn tycks allt vara sig likt, de outtalade maktförhållanden och våldsamheten som en gång fick henne att dra består, eller har gått i arv. Nadja får syn på mer än vad som är bra för henne och märkliga saker börjar hända. Någon har spikat upp ett gäddhuvud på hennes husvägg, en av flickorna på hemmet hittas död - och vad är det för hund som stryker runt i skogsbrynet?

Mirja Unge briljerar med sin svartsyn, sin särskilda och exakta blick och den värld av språk och stämningar som hon målar upp.

"Fullständigt lysande." Isa Andersson, Expressen

"Det är med böcker som med förälskelser, de drabbar ofta oväntat. Just så är det med Mirja Unges första barnbok." Pia Huss, Dagens Nyheter

Det var bara det att Finn och Jon inte hade kommit än, dom var i stan, det var där dom var på vintrarna. Det var bara jag som var här jämt. Fast dom kommer ju snart, om några dagar kommer dom.

Tiden står stilla när man väntar, när man bor på landet och sommarstugorna står tomma på kompisar och allt är tråkigt. Sedan händer allt i raketfart - det är stjärnljus och öldrickande styvpappor, älvdansdimma och dyk från bryggan, cykelfärder och skrubbknän och mitt i allt börjar det glöda och man har blivit kär. Mirja Unge är en mästare på att måla stämningar med språket, hon skriver om Fannys sommar så man känner kliet från myggbetten, hoppet i hjärtat och de ändlösa dagarnas ljus.

Mirja Unge (född 1973) har hyllats för sin särpräglade berättarstil och fått flera prestigefyllda priser för sina böcker. Hon har tidigare skrivit pjäser, noveller och romaner för vuxna. Med Tvestjärtar och stjärnljus debuterar hon som barnboksförfattare.

"Tvestjärtar och stjärnljus hämtar mycket av sin energi ur dylika spänningar, mellan rikedom och fattigdom, tryggt kärnfamiljsliv och hotande upplösning, sommarboende och permanentboende. Dialogen är fint avig och stundtals Slas-aktigt återkopplande." Petter Lindgren, Aftonbladet

"Väldigt spännande, poetisk saga. Väldigt fin barnboksdebut!" Magnus Utvik, SVT

"Varm och ärlig sommarstugerealism sedd ur barnets ögon." Erika Hallhagen, Svenska Dagbladet

"Det är en poetisk och gripande historia om vänskap och vanmakt. Karaktärerna är temperamentsfulla och även om de vuxna trampar snett, finns både förändringsvilja och en ljus utgång." Jonna Fries, Smålandsposten

"Det är charmigt smittande och lätt att tycka om." Bo Bjelvehammar, Tidningen Kulturen

"Hur kan man läsa en barnbok när man är 64 och tycka att den är något av det bästa man läst i år? Men så är det. Jag bara älskade denna otroligt fint skrivna berättelse. Det är magiskt, jordnära och vilt på samma gång. Bara skaffa och sjunk in och ge sen bort. En bok som denna kan inte få för många läsare." Ingrid Norrman, Göteborgs Posten

Väldigt spännande, poetisk saga. Väldigt fin barnboksdebut!