Bengt Sandin – författare

Barn, barndom och samhälle handlar om den svenska utbildningshistorien från det sena 1500-talet fram till 2020-talet. Boken handlar också om samhällsförändringen i stort under den långa period som det funnits organiserad undervisning för barn i landet.  Skolans historia har formats av många parallella förändringsprocesser: klassamhällets förändring och demokratins utveckling, förändrade föreställningar om samhällets behov av kvalifikationer och krav på medborgarna och nya vetenskapliga rön om barn och uppväxtförhållanden. Välfärdssamhällets framväxt har påverkat skolans hälsovård, synen på hur elever beskrivits och kategoriserats, kunskapssyn samt läraryrkena och skolans styrning. Skolans historia väcker många frågor. Hur ska en obligatorisk skola se ut för att passa alla barn och samtidigt skapa förutsättningar för att ta vara på varje barns unika möjligheter? Varför är undervisning i skolor både en plikt och en rättighet? Hur påverkas skolan av välfärdssystemets utveckling?   Barn, barndom och samhälle ger en bakgrund till centrala politiska frågor om vem som får bedriva skolverksamhet och det fria skolvalet, samt relationen mellan stat och kommun. I boken diskuteras barndomsideal och förändringen av barns och ungas rättigheter. I de olika kapitlen finns också korta bibliografier som kan användas för ytterligare fördjupning. Denna andra upplaga är kraftigt bearbetad och uppdaterad.

Bengt Sandin är historiker och professor emeritus vid Institutionen för tema, tema Barn, vid Linköpings universitet. Maria Sundkvist är docent i barn vid Institutionen för tema, vid Linköpings universitet.

För hundra år sedan lyckades arbetarrörelsen och kvinnorörelsen driva igenom sina krav på allmän rösträtt i Sverige. I första världskrigets slutskede gav högern -- skrämda av revolutionära krafter i Ryssland och Västeuropa -- till slut upp sitt motstånd mot demokratiseringen och 1921 hölls det första valet med så kallad allmän och lika rösträtt.  

Men hur omfattande var den rösträtt som infördes 1918--1921? I denna bok tecknas rösträttens historia i Sverige efter den allmänna rösträttens införande. Det visar sig här att rätten att rösta under 1900-talet inte alls omfattat alla befolkningsgrupper.  

Fattiga, gamla och konkursdrabbade har tidvis exkluderats, värnpliktsvägrare, fångar och omyndigförklarade likaså. Åldersgränserna har varierat, liksom relationen mellan rösträtten och det svenska medborgarskapet. Dessutom har reglerna för hur röstningen rent praktiskt ska gå till gjort det svårt för vissa grupper, bland annat renskötande samer, att utnyttja sin rätt.  

Allmän rösträtt? Rösträttens begränsningar i Sverige efter 1921 handlar om rösträttens föränderliga gränser och ställer frågor om demokratins räckvidd -- i det förflutna och i vår samtid.  

Redaktörer: Annika Berg, idéhistoriker vid Stockholms universitet, och Martin Ericsson, historiker vid Lunds universitet. Medverkande författare: Anders Ahlbäck, Jonathan Josefsson, Mattias Lindgren, Julia Nordblad, Bengt Sandin, Fia Sundevall.

Trådbundet kartonnageband med klotrygg.

Är det bra att unga människor har inflytande i politiken, och i så fall från vilken ålder? I den här boken undersöker historikern och barnforskaren Bengt Sandin åldersgränser för rösträtt och valbarhet till riksdagen.    

Sverige hade i början på 1900-talet en unikt låg rösträttsålder. Samtidigt gjorde andra begränsningar att väldigt få män och kvinnor hade rösträtt. Så kallade rösträttsstreck uteslöt bland annat personer med låga inkomster eller obetalda skatter från politiskt inflytande. Också kön var ett kriterium för att uteslutas. De flesta gifta kvinnor hade exempelvis inte rösträtt, men ogifta kvinnor med egen inkomst kunde rösta i lokala val.    

När folkets krav på utökad demokrati växte lanserade liberala och konservativa politiker tanken om att höja rösträttsåldern för att inte ge inflytande till olämpliga medborgare. Med besluten om allmän och lika rösträtt 1918--1921 uteslöts de under fyllda 23 år i valen till andra kammaren och kommunerna och de under 27 år i valen till landstingen/första kammaren. Nu fick Sverige en hög rösträttsålder för att garantera att demokratin inte gick för långt och för fort.    

I Politikens åldersgränser granskas ålderns sociala och kulturella innebörder och hur dessa påverkade de politiska besluten. I förhandlingarna om rösträtten var valmanskårens ålder en nyckelfråga som möjliggjorde den slutliga kompromissen. Politiken utformades i ljuset av tidens dramatiska urbanisering och industrialisering och av den demografiska omvandlingens långsiktiga konsekvenser. Historien om politikens åldersgränser är en historia om ålder, klass, kön och plats.    

Bengt Sandin är professor emeritus vid Tema Barn, Linköpings universitet, och forskare vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Han har spelat en viktig roll i utvecklingen av tvärvetenskaplig forskning om barn och barndom i Sverige. I sin forskning har han främst anlagt ett historiskt perspektiv på barn och barndom, inklusive tidigmodern utbildning, barnarbete, utbildningsmedier, välfärdspolitik och barns och ungas rättigheter.