David Andersson - Böcker

Åren 1947 1967 förändrades Sverige i snabb takt. Den tekniska utvecklingen och den ekonomiska tillväxten saknade motstycke och lade grunden inte bara för ett ojämförligt välstånd utan också för djupa sociala och kulturella förskjutningar. Allt som hade tagits för givet utmanades. Radikalism fick ett egenvärde. Avantgardet blev mainstream. 

Med texter av bland andra Yvonne Hirdman, Kalle Lind, Birgitta Holm.

Efter Hamas terrorattack 2023 hade en del debattörer svårt att entydigt fördöma antisemitism, liksom mord och kidnappningar av civila. Debatten om Israel, liksom om till exempel Lars Vilks och Ukrainakriget, har färgats av en uppfattning om västvärldens skuld.

I denna bok tecknas en historisk bakgrund till dessa ställningstaganden. På 1960-talet presenterade intellektuella som Göran Palm och Jan Myrdal en ny syn på världen. Herbert Tingsten hade hävdat att huvudkonflikten i världen var mellan demokrati och diktatur. Palm och Myrdal menade att den viktiga striden istället stod mellan väst och tredje världen.

Med skuldkänslan som drivkraft gavs ut första gången 2017. Till denna utgåva har författaren skrivit ett nytt förord.

Resultatet är utmärkt och kan ses som en fortsättning på Per Ahlmarks tidigare arbeten [ ] Här har Timbro förlag [ ] gjort en betydelsefull insats. Att det galna kvartsseklet verkligen var galet visar också David Anderssons genomgång av böcker och artiklar.   - Paulina Neuding, Axess Magasin   

För mig är boken spännande läsning [ ] Den ger mig en förhistoria till det som hänt innan jag själv kom in i branschen   Håkan Lindgren, Svenska Dagbladet   En klargörande, fint balanserad och nyanserad genomgång, lika stimulerande som värdefull. Jag fängslades starkt ej minst för att jag var med de åren och ju efterträdde Lagercrantz som chefredaktör och kulturchef.   - Per Wästberg 

David Andersson är född 1972 och redaktör på tidskriften Axess. Han har tidigare skrivit böcker om Gunnar Ekelöf, Arthur Koestler och Henry Kissinger. Han utkom 2021 med Vi vill nytt, vi begär plats . Om traditionens vänner och fiender i svensk 1900-talsdebatt.

Flera svenska debatter på senare år har kretsat kring värdet av äldre kultur och historia. Såväl förslaget om att införa en litteraturkanon som att ta bort antiken från skolans historieundervisning har väckt upprörda känslor. Diskussionen är inte ny.

I  Vi vill nytt, vi begär plats  skildrar David Andersson några framstående svenska 1900-talsintellektuella, som alla var unga åren kring 1930. De tyckte sig leva i en helt ny tid, som måste bejakas. Äldre kultur var irrelevant. Detta synsätt blev tydligt i Stockholmsutställningen, där den funktionalistiska arkitekturen fick sitt genombrott. Tillsammans med socialingenjörerna Gunnar och Alva Myrdal lade funktionalisterna upp planerna för en radikal reformering av Sverige. Sven Stolpe menade att de unga befann sig i en oundviklig konflikt med den medelålders generationen, som hade orsakat första världskriget. Gunnar Ekelöf debuterade med diktsamlingen sent på jorden, som chockerade traditionalistiska kritiker. Artur Lundkvist tyckte att äldre författare som Dostojevskij var oläsbara. Han hyllade det nya och moderna: fabrikerna, storstäderna, filmen och jazzmusiken:  Vi ställer oss icke mot tiden, den är den luft vi andas, den mark vi trampar. Vi vill gripa om rodret, ropa ner i eldrummet: Bättre fart!

Efter andra världskriget visade sig traditionsfientligheten i de massiva rivningarna i svenska städer. En av Stockholmsutställningens arkitekter, Sven Markelius, var ansvarig för att de gamla Klarakvarteren försvann. Andra omprövade sin ungdoms radikalism. Sven Stolpe blev konservativ katolik, i ständig strid med samtiden. Artur Lundkvist skrev historiska romaner. Gunnar Ekelöf angrep folkhemsbygget och traditionslösheten. I en essä 1957 beskrev han svensken som den mest konsekvente fadermördaren i Europa . Vi vill nytt, vi begär plats  är full av tidstypiska och färgstarka citat, vilket gör läsningen spännande.

OM FÖRFATTAREN:

David Andersson (född 1972) är redaktör på tidskriften Axess magasin. Han har skrivit böcker om Gunnar Ekelöf, Arthur Koestler och Henry Kissinger. I Med skuldkänslan som drivkraft (2017) jämför han den antivästliga åskådningen hos vänsterintellektuella som Jan Myrdal, Göran Palm och Olof Lagercrantz med världsbilden hos liberaler som Herbert Tingsten och Per Ahlmark.

Hjalmar Söderberg (1869 1941) har genom romaner som Doktor Glas, Martin Bircks ungdom och Den allvarsamma leken kommit att bli en av våra mest lästa och älskade författare. Trots sin sparsamma produktion räknas hans författarskap idag som ett av de mer betydelsefulla från svenskt 1900- tal. Men så har det inte alltid varit. Länge fanns det en njugg inställning till denne författare: han ansågs sakna fantasikraft och förmåga att skapa levande gestalter. Inte förrän på 1980-talet, fyrtio år efter sin bortgång, började han erhålla den ställning han förtjänar.

Något som tydligt vittnar om Söderbergs dragningskraft är hur hans författarskap både har lockat forskare och inspirerat författarkollegor till vidarediktningar såsom Gun-Britt Sundströms För Lydia, Kerstin Ekmans Mordets praktik och Bengt Ohlssons Gregorius.

I sin bok Hjalmar Söderberg och eftervärlden berättar David Andersson om Söderbergs liv och verk och beskriver hur bilden av honom har förändrats från hans samtid och fram till våra dagar. Det här är en bok både för den som redan kan sin Söderberg och för den som har allt kvar att upptäcka.