Katarina Saltzman - Böcker

How are different concepts of nature and time embedded into human practices of landscape and environmental management? And how can temporalities that entwine past, present and future help us deal with challenges on the ground? In a time of uncertainty and climate change, how much can we hold onto ideals of nature rooted in a pristine and stable past? The Scandinavian and Australian perspectives in this book throw fresh light on these questions and explore new possibilities and challenges in uncertain and changing landscapes of the future.This book presents examples from farmers, gardens and Indigenous communities, among others, and shows that many people and communities are already actively engaging with environmental change and uncertainty. The book is structured around four themes; environmental futures, mobile natures, indigenous and colonial legacies, heritage and management. Part I includes important contributions towards contemporary environmental management debates, yet the chapters in this section also show how the legacy of older landscapes forms part of the active production of future ones. Part II examines the challenges of living with mobile natures, as it is acknowledged that environments, natures and people do not stand still. An important dimension of the heritage and contemporary politics of Australia, Sweden and Norway is the presence of indigenous peoples. As is clear in part III, the legacies of the colonial past both haunt and energise contemporary land management decisions. Finally, part IV demonstrates how the history and heritage of landscapes, including human activities in those landscapes, are entwined with contemporary environmental management. The rich empirical content of the chapters exposes the diversity of meanings, practices, and ways of being in nature that can be derived from cultural environmental research in different disciplines. The everyday engagements between people, nature and temporalities provide important creative resources with which to meet future challenges.

How are different concepts of nature and time embedded into human practices of landscape and environmental management? And how can temporalities that entwine past, present and future help us deal with challenges on the ground? In a time of uncertainty and climate change, how much can we hold onto ideals of nature rooted in a pristine and stable past? The Scandinavian and Australian perspectives in this book throw fresh light on these questions and explore new possibilities and challenges in uncertain and changing landscapes of the future.This book presents examples from farmers, gardens and Indigenous communities, among others, and shows that many people and communities are already actively engaging with environmental change and uncertainty. The book is structured around four themes; environmental futures, mobile natures, indigenous and colonial legacies, heritage and management. Part I includes important contributions towards contemporary environmental management debates, yet the chapters in this section also show how the legacy of older landscapes forms part of the active production of future ones. Part II examines the challenges of living with mobile natures, as it is acknowledged that environments, natures and people do not stand still. An important dimension of the heritage and contemporary politics of Australia, Sweden and Norway is the presence of indigenous peoples. As is clear in part III, the legacies of the colonial past both haunt and energise contemporary land management decisions. Finally, part IV demonstrates how the history and heritage of landscapes, including human activities in those landscapes, are entwined with contemporary environmental management. The rich empirical content of the chapters exposes the diversity of meanings, practices, and ways of being in nature that can be derived from cultural environmental research in different disciplines. The everyday engagements between people, nature and temporalities provide important creative resources with which to meet future challenges.

PATHWAYS TO THE PAST, AND THE FUTURETrails and paths are pathways to the past - and serve as a physical and cultural infrastructure of human memory. While they lead the way forward for anyone out walking, they also point backwards, towards history. Walking has been a common denominator for human life everywhere, at all times. While other forms of mobility have grown in importance and changed our societies in dramatic ways, most of us still depend on walking in our daily life. The massive number of human steps throughout history has created a rich and widespread network of trails that cross the globe and connect places. It has also resulted in a vast immaterial heritage through literature, art and music about walking. Paths and trails accommodate both the material and the immaterial, and challenge not only conventional heritage management but also the very essence of the nature/culture divide.In the Anthropocene, traces of people's movements can be regarded as a distinct kind of cultural heritage, a 'movement heritage' that is dependent on continuous use or memory work to remain. It also points to historical and current forms of land use that is sustainable in the most basic meaning of the word, i.e. that these activities can be and de facto has been practiced over long periods of time without causing large- scale environmental degradation. Few other forms of human mobility can make similar claims.The volume formulates an expansion of the landscape heritage through one of its most defining practices, movement by foot. This heritage is physical in the shape of paths, trails and effects on vegetation, but it is also a local memory landscape or life world with great significance, and it is increasingly digital as it appears in computer games and mobile images. It engages in dialogue around several cases in different regions that show how trails and paths can be, and have been, a resource in and for the heritage sector and for sustainable landscape management. It analyses how this movement heritage is articulated, and what type of historical, literary, and mediated accounts that are used in the process.Chapters deal with narrative aspects of walking and trails, through literature, sound and art, often way beyond the beaten track; focus on digital walking, in computer games and walking simulators; zoom in on walking and trails as heritage and as tools for sustainable development; and demonstrate how paths are also part of an endless co-creation of heritage, as we go.

Kanon och kulturarv har diskuterats intensivt i Danmark och Sverige under de senaste åren. I Danmark har regeringens beslut att definiera en dansk kanon väckt stor debatt. I Sverige har diskussionen varit hovsammare samtidigt som ordet kulturarv har ett starkt grepp om museer, kulturmiljövård och arkiv. I Danmark har diskussionen kretsat kring vad som är danskt, vem som ska definiera danskheten och vilka konsekvenser det ska tillåtas få. I Sverige har debattinläggen handlat om kulturarvens användbarhet. Förutom i lokal, regional och nationell identitetspolitik har kulturarv kommit till användning inom en rad andra områden som hälso- och sjukvård, regional- och lokalutveckling, turism och mångkultur.

Gemensamt för de danska och svenska erfarenheterna är att varken kulturarv eller kanon kan frigöras från politiska aspekter, ett faktum som i olika grad är uppenbart i bokens artiklar. Att utse företeelser till kulturarv eller att föra upp dem på en kanonlista är att vilja något med dem. Men vad? Och vilka platser, föremål och berättelser utses? På vilka grunder? Och av vem? I Kanon och kulturarv skriver 17 forskare om olika sätt att aktivt förhålla sig till och använda det förflutna och vilka konsekvenser det får i olika sammanhang. Landskap, industrianläggningar, europeiska konventioner, musik, minnesparker, propositioner, läroplaner, fotbollsplaner och arkeologiska fyndplatser är några av de arenor som undersöks.

Platser som befinner sig i något slags övergång, mellan stad och land, mellan land och vatten, under byggnation eller på väg in i glömskan: alla ger de utrymme för det oplanerade och oväntade. Prunkande koloniområden, loppmarknader och sommartomma båtuppläggningsplatser är exempel på tillfälligt överblivna eller övergivna landskap som tas i anspråk på nya sätt. Övningskörning, ridning, modellflygning, street-race -- överallt där de vita fläckarna eller svarta hålen på kartan dyker upp, finner människor användning för dem. Det kan resultera i nya värden, och därmed få betydelse för planeringen av områdets framtid. Studier av sådana gränszoner och förändringsområden inbjuder till funderingar kring vad det innebär för människor att i olika avseenden befinna sig i periferin, utkanten, mellanrummet.

Det är lätt att bli nyfiken om man promenerar längs gatan i ett villaområde med rader av trädgårdar där olika projekt, stilar, material och växter avlöser varandra. Här lever människor med skilda erfarenheter, drömmar och ideal. De skapar sina egna miniatyrvärldar men delar samtidigt ljud, dofter, synintryck och gränser. Ett eget utomhus men på många sätt ett gemensamt utomhus. I den här boken utforskas ideal, livssituationer och aktiviteter i villaområdenas trädgårdar. Blicken vänds mot det alldagliga och hemtama i en närgången granskning av hur enskilda människor bokstavligen formar sin egen kulturmiljö. Vad händer egentligen i trädgårdarna mellan husen i alldeles vanliga villakvarter? Vad görs, vem gör vad och vad blir kanske ogjort? Ja, vad betyder egentligen villaträdgården för dem som bebor, skapar, sköter och använder den? Boken ger inblickar i en vardagsvärld där variationerna är större och dimensionerna betydligt fler än vad man vid första anblicken kan tro. I marknadsföring och media presenteras ofta en idealbild av trädgården som en plats för njutning och avkoppling. I praktiken blir den inte sällan en plats där ogräsen frodas och arbetsuppgifterna hopar sig. Trädgårdsdrömmar av skilda slag föder olika slags projekt och olika sätt att lära och pröva sig fram i samspel med det som lever och växer. Etnologerna Carina Sjöholm och Katarina Saltzman och landskapsarkitekten Allan Gunnarsson har i ett forskningsprojekt undersökt vad människor gör med och i sina trädgårdar. Deras berättelse om ett eget utomhus leder inte bara in genom trädgårdsgrinden utan också ut i den samtid och det samhälle som villaträdgården är en del av.

Den kunskap och kännedom om kulturlandskapets historia som kulturarvssektorns medarbetare besitter, kan betraktas som ett nyckelverktyg för reflektioner kring vilken historia och vilket platsrelaterat kulturarv som tillåts framträda. I denna publikation presenteras en undersökning av hur den svenska kulturarvssektorns medarbetare förhåller sig till de historiska platser som kan relateras till sverigefinnar, tornedalingar, samer och judar, det vill säga till fyra av de fem svenska nationella minoritetsgrupperna. Den nationella minoritetsgruppen romer var i fokus för en tidigare studie. Vi har också samtalat med representanter för respektive minoritetsgrupp. Bilden är mångfacetterad. På en generell nivå framträder dels en tydlig skillnad mellan hur de olika minoritetsgruppernas historiska platser har uppmärksammats, dels att kulturarvssektorns kunskap och engagemang har olika intensitet och karaktär i olika delar av landet. Idag saknas översikter över hur de nationella minoritetsgruppernas spår i landskapet egentligen ser ut, och hur de kan benämnas, förstås och hanteras, liksom hur de skulle kunna bidra till en uppdaterad förståelse av kulturlandskapet. Och frågan kvarstår: Hur kan de nationella minoriteterna på allvar, och på sina egna villkor, ges plats i bilden av det svenska landskapet och kulturarvet?

Fataburen 2011. Ett område sådant det uppfattas av människor så kan landskapet beskrivas. Landskapet är både natur och kultur och människans uppfattning är avgörande. I Nordiska museets och Skansens verksamhet är föreställningar om landskap och bygd, land och stad klassiska och grundläggande. Landskapet talar om historiska, biologiska, ekonomiska och sociala samband, om konflikter och möjligheter, om makt och fördelning. Tiden i form av minnen och avtryck har stor betydelse, men framför allt är landskapet utsikt och blickfång. I Fataburen 2011 får vi möta några av dem som före oss har fångat landskapet med blicken och med kameran, skapat landskapet som bild och begrepp, ibland också i rent fysisk bemärkelse. Ett tiotal författare från museer, universitet och högskolor närmar sig landskapet på olika sätt och ger oss glimtar av ett kunskaps- och forskningsområde som är både etablerat och aktuellt.

Landskapet är en beröringsyta i mötet mellan natur och samhälle. Många forskare har uppmärksammat hur landsbygdens landskap har formats i en lång historisk process. I boken Inget landskap är en ö tar etnologen Katarina Saltzman sin utgångspunkt i dagens landskap och undersöker hur dessa formas och förändras i vår tid. Vad står landsbygdens natur för i vårt urbaniserade samhälle? Vilka konflikter kan uppstå när ett och samma landskap uppfattas och används på många olika sätt? Hur kan man gå tillväga för att bevara det föränderliga landskapet?Boken bygger på exempel från Öland. Utnämningen av Södra Ölands odlingslandskap till en plats på Unesco:s världsarvslista är en av flera utgångspunkter för en diskussion kring hur bondens landskap hamnat i fokus för natur- och kulturmiljövård.Inget landskap är en ö är ett aktuellt inlägg i den pågående tvärvetenskapliga diskussionen om hur relationen mellan natur och samhälle ska förstås. Boken är Katarina Saltzmans doktorsavhandling i etnologi.

”Hur svårt kan det vara att skilja på mitt och ditt?” Frågan som färgas av ilska och frustration, dyker titt som tätt upp i tidningsreportage, sociala medier och vardagliga samtal. I den här boken ges svar på varför gränslinjen mellan mitt och ditt upplevs som nödvändig att formulera, manifestera och bevaka och vad som kan hända när den överträds. I många sociala och kulturella sammanhang framstår det som positivt att dela, låna, samäga och utbyta tjänster eller ägodelar. I andra situationer gör en flytande gräns mellan mitt och ditt människor upprörda, arga och kränkta. När är det kulturellt accepterat att bortse från vad som är mitt och ditt, och när är det omöjligt? Ibland är det viktigt att betona åtskillnad och ibland är det istället viktigt att framhålla det gemensamma. Hur dessa processer påverkar sociala relationer och maktförhållanden, identiteter, ideal och normer diskuteras utifrån aktuell etnologisk forskning. Gemenskapande och gränser i hemmet, villaträdgården och måltiden, liksom ägandets mikropraktiker i samband med lånade prylar, cykelstölder och arvsskiften, och slutligen de gränsutmanande handlingar som skilsmässa, medicinering, våldtäkt och organdonation kan innebära, utgör bokens empiriska exempel på ägandets kulturella betydelse.