Lilian O. Montmar - Böcker
Visar alla böcker från författaren Lilian O. Montmar. Handla med fri frakt och snabb leverans.
13 produkter
13 produkter
234 kr
Skickas
Historien om Det röda Wien och inte minst om bostadsbyggandet kan jag ganska väl. Ändå slukar jag Lilian O. Montmars bok. Här finns människorna bakom den politiska historien. Både de alldagliga historierna och de dramatiska, präglade av tidens drama. Vi lär känna dem in på skinnet och tas med till tiden. Lilian O. Montmar har än en gång skrivit en bok som genom hennes humanistiska blick och välskrivna prosa levandegör en av nittonhundratalets mest intressanta, och skrämmande politiska perioder. Men det var också en tid som pekar på politikens möjligheter. Gunnar Bolin, Sveriges Radios kulturredaktion En skakande dokumentärroman om Wiens dramatiska historia under mellan och efterkrigstid, sprungen direkt ur folkdjupet. Människors armod, folkhemmets uppbyggnad, attacken på justitiepalatset, nazismens framväxt och tiden därefter. Lilian Montmar kan sitt Wien. Hon låter oss möta ”vanligt" folk, konstnärer, filantroper, forskare och wallraffande journalister. Inte minst hennes judiske fiollärare, en gång medlem av Wiener Philharmonikerna. Han lyckades återvända från Auschwitz, men återsåg aldrig sin Stradivarius. En angelägen bok om dåtid, lika angelägen i nutid! Inger Gustafson-Seife, Konst och kulturskribent, författare Lilian O. Montmar har en underbar förmåga att belysa stora historiska skeenden ur den enskilda lilla människans, ofta kvinnans, perspektiv. Claudia Barrett, Kulturansvarig, Österrikes Ambassad Stockholm
171 kr
Skickas
"Nej, låt er inte luras av det hurtfriska i romantiteln! Kärlek, vänskap och Rock n´roll är faktiskt litet mer än bara en klichéartad ungdomsroman." Filippa Lindholm. BTJ Entusiastisk, förälskad och med stora förhoppningar kliver 17-åriga Helena av tåget i Wien. Här finns hennes framtid - ett liv som hon i breven hem till mamman beskriver i positiva ordalag. Men verkligheten är en helt annan. Hon är inte välkommen vare sig av sin stora kärlek, en student som hon träffat under ett par sommarmånader i Stockholm, eller av samhället. Som utlänning kämpar hon för att klara sig i ett främmande land, där hon gång på gång gör bort sig, eftersom hon inte behärskar uppförandekoderna. Hon har inte mycket att komma med, innan hon får chansen att visa sin stora skicklighet att dansa Rock n´roll och i fiolspel. Detta är en berättelse om en i grunden stark flicka som kämpar med livet och döden. Långsamt mognar hon till kvinna och blir den som till slut tar hem segern. Nina Olsson, journalist
187 kr
Skickas
Biografin om den syditalienske gästarbetaren Nico och hans familj, först i Tyskland senare i Wien, ger läsaren en spännande och intressant inblick i en invandrarsläkts livsöde. Författaren skildrar den kulturkrock som uppstår när man med rötter i ett uråldrigt bondesamhälle konfronteras med ett modernt industrisamhälle och får nya vänner med annorlunda värderingar. Trots hårt arbete och god vilja stöter Nico på motgångar både inom familjen och på arbetsplatsen som leder till att han tappar han fotfästet. Den starka påverkan från hans uppväxttid i byn och rädslan att misslyckas i det nya landet kontrasteras allt mer av en tilltagande skepsis mot invandrare i Österrike. Berättelsen ger läsaren små historier i historien. Nicos son Patrik vill röra sig fritt mellan de olika kulturerna, medan hans släkt kräver att han ska vara stolt över sin bakgrund, något som leder till avståndstagande. Farmodern upptäcker glädjen av att få resa och bestämma över sig själv och lämnar den krigsskadade maken grubblande under sitt aprikosträd. Kapitlet om italienskan Alexandra skildrar en kvinna, som förlorade sin heder och hela sin familj på en enda dag.
171 kr
Skickas
Pfui Fremder! Du bist das elendste Wesen unter der Sonne. Jeder ist fremd, wenn er nur die Nase aus seinem Dorf heraussteckt. Mein Freund aus Metaponto war ein fleißiger und energischer junger Mann aus dem ärmsten Teil Südtaliens. Er und seine Geschwister waren gefragte Arbeitskräfte im Europa der Nachkriegszeit, aber nach einer kurzen Phase des Erfolgs wurde er mit einer Lebensweise konfrontiert, die ihm fremd war. Er drohte an Familienproblemen und Fremdenfeindlichkeit zu zerbrechen, aber seine österreichische Frau Erika stand ihm bei, auch während der schweren Jahre, als alles zur unausweichlichen Katastrophe bergab ging. Die Erzählung reißt den Leser vom Anfang bis am Ende mit, als Erika zum letzten Mal ihr Gulasch für das gemeinsame Abendmahl wärmt. Nina Olsson Journalistin
163 kr
Skickas
Liebe, Freundschaft und Rock n' Roll erzählt die Geschichte von einem im Grunde starken Mädchen. Helena ist zielstrebig und gibt nie auf, trotz den guten Ratschlägen, die sie von der Umgebung bekommt. Als Ausländerin kämpft sie mit den für sie fremden Sitten und eckt überall an, weil sie die Mentalität und Denkweise der Leute nicht versteht. Ihr schlechtes Selbstvertrauen führt zu Essstörungen und zu einem Selbstmordversuch. Eine Geige wird ihr Retter in der Not. Langsam reift Helena zu einer jungen Frau heran. Liebe, Freundschaft und Rock n' Roll ist eine wirklichkeitstreue Schilderung, die den jugendlichen Bedarf an Freiheit und Unabhängigkeit beschreibt. Durch die Lebensgeschichte ihrer Freundin, Sara, deren Familie in einem Konzentrationslager ums Leben gekommen ist, wird die dunkle Vergangenheit Österreichs angeschnitten.
171 kr
Skickas
Emma bygger upp sin nya tillvaro tillsammans med människor, som flytt undan förföljelser och vars anhöriga omkommit i Hitlers gaskamrar. Hon känner en stark beundran inför dessa krigets offer, som kämpar för ett värdigt liv. Hon vill bli som en av dem, en Överlevare. Språkbehandlingen är utmärkt, såväl den som temat doftar verkligen 1950-tal. Miljöbeskrivningarna är träffande. Det är en gripande berättelse om det svenska klassamhället, där den rikes rätt består, men också om vad gemenskap mellan människor betyder och hur männniskor kan gå igenom förfärliga trauman och ändå ha kvar sin värdighet." Lena Udd, BTJ
204 kr
Skickas
I Hedersmannen - den första romanen i den planerade trilogin - blev Emma utsatt för våldtäkt, när midsommaren var som vackrast. Hon flydde skammen och for till New York. I Central Park cyklar hennes son John omkring och undrar, varför hans mamma inte älskar honom. I en liten by västerut talar de Överlevande judiska makarna Ari och Ariel bara om det alldagligt synbara och undviker det osynliga. Här i bokseriens andra del framgår det, att de alla är födda i våldets tecken. Deras öden förs samman och blir till en dramatisk uppgörelse med ondskans makter. Om de någonsin ska kunna bli hel människor igen, måste de våga lätta på förlåten och släppa in varandra i skrymslena. "Montmar berättar drivet och lättläst. Det är en stark berättelse om hur människor som misshandlats av livet kan bli hela genom att försöka tala om och ta tag i det onämnbara." Lena Udd, BTJ
163 kr
Skickas
Recension I sin roman "Dimma över Albysjön" har författaren lyckats ge sina romanfigurer röster som verkligen berör och dröjer kvar hos läsaren. När föräldrar och vuxna abdikerar får dessa barn och ungdomar klara sig bäst de kan. Romanen ger också en smärtsam inblick i skolans vardagsliv, där ingenting förskönas. Ändå har Montmar på ett beundransvärt sätt lyckats med konststycket att ingjuta framtidshopp. Efter 30 år som lärare kan hon sin skola utantill. Skildringen bidrar i hög grad till debatten om skolans inre liv, där många uttalar sig utan verklig insikt i problemställningarna. Som en sidoeffekt får även det svenska rättsväsendet på huden. Romanen är ett led i hennes kamp mot segregationen och mot avskaffandet av språkutbildningen på Södertörns högskola. Alla barn har rätt till en bra utbildning. Även ungdomar som bor i kommuner med många olika kulturyttringar. Frank-Michael Kirsch Södertörns högskola
163 kr
Skickas
"Solnedgången kan ingen ta ifrån mig" är den tredje fristående delen i Lilian O. Montmars romanserie om heder och respekt för andra människor. Liksom de tidigare böckerna i trilogin, rymmer denna dramadokumentär en hel del dramatik. Här skildras två familjer, vars öden är sammanflätade av ondska, våldtäkt och förnekelse. "Oäktingen"John tvingas av diverse tragiska omständigheter tillbaka till Göteborg från New York. I ruinerna efter branden söker han sitt ursprung. Han finner halvsyskon och börjar umgås och trivas med dem, men beskylls sedan för att med list ha nästlat in sig i familjen Ulvegård för att kapa åt sig hela fadersarvet. Torsten Ulvegård är en gammaldags patriark som styr sin omgivning med järnhand utifrån sina egna behov,ekonomiskt,socialt och sexuellt. Ända in i döden vill han jävlas och hålla sina barn i ett järngrepp.Högt uppsatt i kommunen är han dessutom en man med makt, vilket delvis gör honom sårbar,då han har allas blickar riktade mot sig. Att en sådan man väcker känslor är inte att förvåna sig över, och han har mycket att ha dåligt samvete för, något som hans alkoholintag hjälper till att bemästra. Men frågan är hur entydigt ondskans ansikte är, finns där förmildrande omständigheter? Existerar det godhet också hos den till synes självblinde? Med stort patos behandlas olika teman som till exempel kvinnans underordning, ondskan i koncentrationslägren och rasmotsättningar.
230 kr
Skickas
År 1905 hade var femte svensk utvandrat västerut. Emigrationsvågen hade hitintills stått i förgrunden av befolkningsfrågan, men den fick lämna plats åt nativitetsproblemet under nationalsocialismens blomstringstid. Det svenska blodet måste sluta flöda ut ur landet. Ur Eskilstunakuriren maj 1922: Vi är unga och kraftiga män som ha gått arbetslösa ett år och längre. Den som ej varit med om något sådant kan svårligen fatta det. Vår tillvaro har blivit fullkomligt ödelagd. Halvsvältande drar vi oss fram. Kläderna är i trasor. Något nytt är aldrig att tänka på. Det finns ej pengar till lyse. Då stänger man av elen och vi får sitta i mörker. Vi har ej pengar till hyra. Då vräker man ut oss på gatan. Ett helt år har vi dagligen drivit gata upp och ned bara för att få en stämpel i våra böcker! Detta är vanvett. Vi vill bli bönder och småbrukare, men aldrig i livet statkarlar Sveriges regering upplät blötmyrar i norra Sverige för att folk skulle få en utkomst och en framtid där. År 1922 anlände 16 arbetsvilliga, svältfödda karlar i lågskor och hatt till järnvägsstationen i Vilhelmina. De travade 13 kilometer i djup snö i väglöst land. Per Albin var en av dem. Jag lärde känna honom och hans levnadsöde ur en pappkartong på vinden.
Del 2 - Norrlandstrilogi
Maria Magdalena Mathsdotter : kungen, samekvinnan och den franske pastorn
Inbunden, Svenska, 2012
241 kr
Skickas
Folk stirrar på samekvinnan i den stora röda mössan. "Varför har hon kommit hit?" undrar adelsdamen. "Jag är på väg till kungen, har bett Gud beveka människornas hjärtan att hjälpa oss grunda skolor och barnhem för Lapplands barn, svarar Maria Magdalena Mathsdotter. Damen blir först stum av förvåning, sansar sig och säger sedan: "Hon har redan blivit bönhörd. Följ med mig till pastorn som pålyste kollekten för Lapplands barn igår!" Den mediala uppmärksamheten kring Marias besök hos kungen påskyndade pastorns planer. Den 8 april 1864 grundades den framgångsrika 5-öresföreningen i Europa för att främja "barnhem i svenska Lappmarken". I sin bok om "Lappland och Maria Magdalena Mathsdotter" skriver pastor Roehrich: "Hennes anletsdrag voro öppna och intelligenta, hennes blick, hennes ord, allt tillkännagaf en öfverlägsen qvinna." Marias djärvhet, själsstyrka och kraft gav praktiska resultat: Fem nya barnhem grundades mellan 1865 och 1868 och den 3 mars 1871 fastställdes odlingsgränsen i lag. Vem var hon? Hur såg 1860- talets samhälle ut som Maria levde och verkade i? Hur fick hon modet att två gånger bege sig den 80-mil långa vägen till Stockholm? Vad hände sedan?
234 kr
Skickas
Som halvvuxna krigsbegeistrade pojkar och flickor marscherade de ut i krig. Som ärrade, enögda och enbenta krigsinvalider med trasiga själar återvände många av dem från fånglägren i Sibirien. Det gör ont att minnas krig, död och umbäranden, men ännu värre borde det vara att försöka undertrycka dessa fasor i sitt inre. En kedja av röster skildrar händelser som bidragit till att de överlevt krigets helvete. Boken handlar även om de stora mänskliga insatser som kvinnor och män bidragit med och egenvärdet i att bistå andra människor i nöd. Det finns undantagsmänniskor som tar som sin livsuppgift att arbeta altruistiskt; personer likt Florence Nightingale,grundaren av Röda korset, Henry Dunant, SOS-Barnbyarnas grundare Hermann Gmeiner, Elsa Brändström, Elsa Björkman-Goldschmidt, Ethel von Heidenstam.Röda korsets och Rädda Barnens insatser var gigantiska Röda korsets Elsa Brändström sa om tiden i Sibirien: "Tala bara inte om min uppoffrande gärning. Jag har aldrig levat så fullt och rikt. Uppoffringen var när jag for hem.” Personer som känner empati för andra människor vårdar sitt eget psyke. Empati och medkänsla utan baktankar ger kraft och är helande för individen själv. "Lilian O. Montmar gör en värdefull insats i att dokumentera och lyfta fram kända och okända personers minnen av krigsfångarnas situation under Första och Andra världskriget och de humanitära organisationer och enskilda människor som med risk för sin egen säkerhet gjorde allt som stod i deras makt för att hjälpa dem. Dessa vittnesmål och erfarenheter är viktiga lärdomar i dessa oroliga tider då många människor är på flykt undan krig och visar att det går att göra skillnad även i en svår situation. Benita Funke, Kulturråd Schweiziska Ambassaden Född i Stockholm flyttade Lilian O. Montmar till Wien och verkade där i tjugo års tid. Tillbaka i Sverige arbetade hon som gymnasieadjunkt i språk i en kommun med många olika kulturyttringar. För att främja de ungas läslust och språkutveckling har hon använt sina svenska och tyska dokumentärromaner i undervisningen. Teman är människors villkor i och mellan olika kulturer. Med sina trilogier vill hon berätta om kända och okända kvinnoöden från förrförra sekelskifte och framåt. Hon hedrades med det österrikiska Luitpold-Sternpriset för Litteraturens Främjande år 2002.
227 kr
Skickas
Under läsningen av Lilian Montmars bok kom Gunnar Ekelöfs ofta citerade versrad ur Färjesång till mig Endast som vittne är människan till Tag och skriv. Dikten är lång och Ekelöfs definition av ”vittne” måste varit i ordets allra vidaste bemärkelse. Allt vi ser, allt vi upplever har vi också en möjlighet, eller t.o.m. en skyldighet, att benämna, att beskriva, att vidareförmedla. När jag skrev in diktraden i sökfältet på datorn hamnade jag på Hédi Frieds självbiografiska Skärvor av ett liv. Visst ja. Där står den också, på försättsbladet: Endast som vittne är människan till. Men skaran av vittnen till nazismens förbrytelser krymper. Min pappa t.ex. var soldat i tyska armén, han dog 2016, 94 år gammal. Han kallades in 1939, nyss fyllda 18 år. Pappa var Österrikare, uppvuxen i en liten by i Burgenland och i Wien. Min farfar var socialdemokratisk politiker förföljd av först austrofascisterna och senare nazisterna. Pappa hörde till de sista som kunde vittna om tiden som soldat i den tyska armén. Han hörde till den yngsta gruppen som kallades in i krigets första skede. Men hans krig var relativt odramatiskt, där han större delen av tiden satt som deschiffrör i Norge och lyssnade på de allierades morsesignaler. De vittnen som än idag kan berätta om sina upplevelser, som förövare eller offer, blir alltså i allt högre grad de som var väldigt unga, eller barn, under kriget. Lilian Montmars ”De värnlösa” ger just röst åt barnen. I detta fall de som utsattes för nazisternas mest barbariska experimentlusta och sadism. Det handlar alltså om offren, de som just var värnlösa. Det är omöjligt att läsa denna bok utan att än en gång tvingas att ställa sig frågan: Hur kunde det ske? Hur kunde människor vara kapabla att utsätta just värnlösa barn för detta? För många var de nazistiska brotten som även riktades mot ”ariska” barn (enligt de perverterade rasteorier som partiet uppfunnit) en nyhet när de nazistiska förbrytelserna började komma till ytan efter kriget. Övergreppen och morden på judar, romer och slaver var mer kända. En förklaring till hur det systematiska mördandet av judar kunde ske var bl.a. att de långsamt hade avhumaniserats. De judiska invånarna i Tyskland hade sedan Hitler kom till makten 1933 befunnit sig på ett sluttande plan. Först förlorade man arbetet, fick sina hem och ägodelar beslagtagna, affärerslokalerna sönderslagna, blev misshandlade eller dödade utan rättegång. Sedan kom lagarna. Judar fick inte äta glass, inte ha husdjur, inte bada på offentliga bad, inte åka med offentliga färdmedel. Listan blev lång. Tyskarna skulle känna in på huden att ”Juden” inte var människa som vi andra och till sist hade han eller hon t.o.m. förverkat rätten att leva. Det är en av flera förklaringsmodeller men den ger mig inte några klara svar på hur så många kunde vara delaktiga i detta mordmaskineri? Och barnen på Spiegelgrund? Där kunde förövarna inte ens gömma sig bakom antisemitismens vidriga logik. Här ingick det sadistiska beteendet mot barnen i en större nazistisk plan om en ren arisk människa. Hur lyckades denna regim få så många att helt frivilligt ställa upp på att plåga och döda barn? Vad var bevekelsegrunderna? Hur kunde så många ställa upp eller titta bort? Och hur kunde så många, både individer och stater, skydda brottslingarna även efter krigsslutet när brotten låg i öppen dager? Varje nytt vittnesmål i boken ställer indirekt dessa frågor. Varje vittnesmål i De värnlösa tvingar mig att se mig omkring och med darrande blick leta efter tecken i vår tid som än en gång skulle kunna leda mot denna avgrund. Endast som vittne är människan till. Lilian Montmar har fått nya vittnen att stiga fram. November 2017 Gunnar Bolin Sveriges Radios kulturredaktion