Linnea Axelsson – författare

"Med ett ljus somsen den gången detkom nästan liknatsvampmolnetsken litegrannOch dess löfteom att inget utomvinden är evigt"I samisk tanketradition är Saivo namnet på den dubbelbottnade insjö som markerar övergången till andevärlden, där döda anfäder och heliga väsen vistas. Saivo utspelar sig under några dagar i juni 1987. Det är året efter Tjernobyl, nästan inga renar går att äta av rädsla för nedfallet. Kompisarna Nina och Rosa får se sin vänskap prövad av den markkonflikt som präglat Silbadalen sedan Ninas släkt förflyttades dit. Ett skogsområde är utmätt för att slutförvara kärnavfall, och de vuxna kring ungdomarna tycks mer upptagna av sig själva än tankar på framtiden. Med sitt nya epos, som likt genombrottet Aednan fångar erfarenheter som under sekler lagrats i marken och i språket, fortsätter Linnea Axelsson sitt projekt att skildra människans försök att förstå sin roll på jorden.

"Den läsare som följer Axelssons vindlande dikt med ett mer öppet och lyriskt läskynne har alla möjligheter att bli rikligt belönad."

Dagens Nyheter

"Bokens omsorg om magiska korrespondenser laddar läsningen. Även om karaktärerna manar sig själva att inte vara spökrädda eller låta tankarna rusa, befäster Saivo med sin tematik att läsaren behöver vara vaksam och beredd på allt. Läsupplevelsen blir öppen och spännande."

Svenska Dagbladet

"Axelsson skriver mästerligt om arv och smärta, hon vet dessutom att värna den tradition hon är sprungen ur. Språket, som precis som i Aednan är på vers, skänker de olika berättarrösterna en sångbarhet som för tanken till jojken. ... Lika poetiskt snyggt som drabbande."

Kulturnytt, Sveriges Radio

"Saivo är ett storslaget epos som inte går att lägga ifrån sig."

Kult magasin

Tilldelad det skönlitterära Augustpriset 2018

En mor och hennes yngste son vilar med några andra kvinnor, gamla och barn i en kåta. Framför dem längs flyttleden driver hennes make och deras äldre son renhjorden. De är på väg mot en ö i nordligaste Norge och sommarens betesmarker. Ingen anar att gränsen till Norge inom ett par år kommer att vara stängd för dem, att de ska tvingas lämna sitt hem, och att kommande generationer ska möta helt andra svårigheter.

Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Eposet ÆDNAN berättar om två samiska familjer, vars öden speglar samernas moderna historia från 1900-talets början till vår tid. Skärva för skärva växer ett känslomässigt landskap fram, samtidigt som familjernas liv flätas samman med Sveriges koloniala politik.

Men kolten står

beredd

–

För varje ny årsring

ska den kämpa

för varje knäckt

släktled

ska den vittna

och minnas

Skogen är så gammal

att jag bara kan ana

när den tog sin början

Härifrån där jag ligger

i dess ständiga

början och slut

I går skars den ner

I går föddes de

som ska se

allt förändras

Tre bleknande, samiska gudinnor, en familj, en sjungande havssnäcka, är några av de gestalter som samlas i Linnea Axelssons nya diktsamling. Sjaunja är både ett väldigt naturområde dominerat av myrmark och ett samiskt efternamn. Här framträder människan som en infödd bland de cykliska växterna. En människa av begär, självdestruktivitet och kärlek, av minne och historia.

A Guardian Top 5 Best Translated Fiction Book of the YearFinalist for the National Book Award for Translated Literature

The award-winning, deeply moving novel-in-verse about the struggle and persistence of two Indigenous Sámi families over a century

As borders are imposed in northernmost Scandinavia, a reindeer-herding family is ripped apart. A century later, a young Sámi woman leads a bold call for reparations. This majestic verse novel chronicles the fates of two Indigenous families over a hundred years, rescuing from oblivion their stories of loss and resistance.

As one generation succeeds another, their voices interweave and form a spellbinding hymn to lands and traditions lost and reclaimed. Written in sparse, glittering verse that flows like a current,?Ædnan is a profound and moving epic of Sámi life.

______________________

Winner of the August Prize for Fiction

'Full of sonorous power yet shot through with an undeniable intimacy... Extraordinary' Washington Post'Lyrical and ambitious' Guardian'Crystalline... The music of this book is old, and it is new, and it is old' Tommy Orange

Tilldelad det skönlitterära Augustpriset 2018

En mor och hennes yngste son vilar med några andra kvinnor, gamla och barn i en kåta. Framför dem längs flyttleden driver hennes make och deras äldre son renhjorden. De är på väg mot en ö i nordligaste Norge och sommarens betesmarker. Ingen anar att gränsen till Norge inom ett par år kommer att vara stängd för dem, att de ska tvingas lämna sitt hem, och att kommande generationer ska möta helt andra svårigheter.

Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Eposet ÆDNAN berättar om två samiska familjer, vars öden speglar samernas moderna historia från 1900-talets början till vår tid. Skärva för skärva växer ett känslomässigt landskap fram, samtidigt som familjernas liv flätas samman med Sveriges koloniala politik.

Men kolten står

beredd

–

För varje ny årsring

ska den kämpa

för varje knäckt

släktled

ska den vittna

och minnas

När jag vaknade i rummet i dunklet och tystnaden satt pojken på sängkanten. Ögonen var större och sorgsnare, märkta av vad de sett, och han var både bestruken av någonting åldrat och skrämmande och annorlunda än jag mindes honom, och precis samma nittonåriga pojke som då han försvann.

Hon bor utanför Paris med mannen och deras flicka. En morgon, i ett hotellrum som hennes vän bokat, sitter pojken som dog när han var nitton år där. Vännen har bett om en ofattbar tjänst. Under vandringen hem har hon pojken med sig, liksom allt som hon lämnat i Sverige.

Magnificat är en både konkret och mytiskt färgad berättelse om förälskelse och sorg. Om att söka ett hem i en värld som förblir främmande.

När jag vaknade i rummet i dunklet och tystnaden satt pojken på sängkanten. Ögonen var större och sorgsnare, märkta av vad de sett, och han var både bestruken av någonting åldrat och skrämmande och annorlunda än jag mindes honom, och precis samma nittonåriga pojke som då han försvann.

Hon bor utanför Paris med mannen och deras flicka. En morgon, i ett hotellrum som hennes vän bokat, sitter pojken som dog när han var nitton år där. Vännen har bett om en ofattbar tjänst. Under vandringen hem har hon pojken med sig, liksom allt som hon lämnat i Sverige.

Magnificat är en både konkret och mytiskt färgad berättelse om förälskelse och sorg. Om att söka ett hem i en värld som förblir främmande.

Skogen är så gammal

att jag bara kan ana

när den tog sin början

Härifrån där jag ligger

i dess ständiga

början och slut

I går skars den ner

I går föddes de

som ska se

allt förändras

Tre bleknande, samiska gudinnor, en familj, en sjungande havssnäcka, är några av de gestalter som samlas i Linnea Axelssons nya diktsamling. Sjaunja är både ett väldigt naturområde dominerat av myrmark och ett samiskt efternamn. Här framträder människan som en infödd bland de cykliska växterna. En människa av begär, självdestruktivitet och kärlek, av minne och historia.

Eadni nuorat bártniinis vuoinjnjasta lávus

iežá nissoniiguin, vuorrasiiguin ja mánáiguin.

Ovdalis johtingeainnu nalde lea su

boadnji boarrásit bártniineaskka vuojeheame

ealu. Sii leat jođus sullui davimusas

Norggas ja geasi guohtuneatnamiidda.

Ii aktage leat ávašteamege ahte Norgga

rádji moatti jagi geahčen lea giddejuvvon

sidjiide, ahte sii bággehallet guođđit

ruovttuset ja ahte boahttevaš buolvvat

galget deaivvadit ollát iežá hástalusaiguin.

Ædnan lea boares davvisámegiella ja lea

seamma go eanan. ÆDNAN-epos muitala

guovtti sámi veagas, geaid eallinvuorbi

govvida sápmelaččaid ođđaáiggi historjjá

1900-logu álggu rájes min áigái. Binnážiid

binnážiid mielde albmana dovdduide

čadnon duovdda, seammás go veagaid

eallin laktása Ruoŧa koloniála politihkkii.

"Med ett ljus somsen den gången detkom nästan liknatsvampmolnetsken litegrannOch dess löfteom att inget utomvinden är evigt"I samisk tanketradition är Saivo namnet på den dubbelbottnade insjö som markerar övergången till andevärlden, där döda anfäder och heliga väsen vistas. Saivo utspelar sig under några dagar i juni 1987. Det är året efter Tjernobyl, nästan inga renar går att äta av rädsla för nedfallet. Kompisarna Nina och Rosa får se sin vänskap prövad av den markkonflikt som präglat Silbadalen sedan Ninas släkt förflyttades dit. Ett skogsområde är utmätt för att slutförvara kärnavfall, och de vuxna kring ungdomarna tycks mer upptagna av sig själva än tankar på framtiden. Med sitt nya epos, som likt genombrottet Aednan fångar erfarenheter som under sekler lagrats i marken och i språket, fortsätter Linnea Axelsson sitt projekt att skildra människans försök att förstå sin roll på jorden.

"Den läsare som följer Axelssons vindlande dikt med ett mer öppet och lyriskt läskynne har alla möjligheter att bli rikligt belönad."

Dagens Nyheter

"Bokens omsorg om magiska korrespondenser laddar läsningen. Även om karaktärerna manar sig själva att inte vara spökrädda eller låta tankarna rusa, befäster Saivo med sin tematik att läsaren behöver vara vaksam och beredd på allt. Läsupplevelsen blir öppen och spännande."

Svenska Dagbladet

"Axelsson skriver mästerligt om arv och smärta, hon vet dessutom att värna den tradition hon är sprungen ur. Språket, som precis som i Aednan är på vers, skänker de olika berättarrösterna en sångbarhet som för tanken till jojken. ... Lika poetiskt snyggt som drabbande."

Kulturnytt, Sveriges Radio

"Saivo är ett storslaget epos som inte går att lägga ifrån sig."

Kult magasin

"Med ett ljus somsen den gången detkom nästan liknatsvampmolnetsken litegrannOch dess löfteom att inget utomvinden är evigt"I samisk tanketradition är Saivo namnet på den dubbelbottnade insjö som markerar övergången till andevärlden, där döda anfäder och heliga väsen vistas. Saivo utspelar sig under några dagar i juni 1987. Det är året efter Tjernobyl, nästan inga renar går att äta av rädsla för nedfallet. Kompisarna Nina och Rosa får se sin vänskap prövad av den markkonflikt som präglat Silbadalen sedan Ninas släkt förflyttades dit. Ett skogsområde är utmätt för att slutförvara kärnavfall, och de vuxna kring ungdomarna tycks mer upptagna av sig själva än tankar på framtiden. Med sitt nya epos, som likt genombrottet Aednan fångar erfarenheter som under sekler lagrats i marken och i språket, fortsätter Linnea Axelsson sitt projekt att skildra människans försök att förstå sin roll på jorden.

"Den läsare som följer Axelssons vindlande dikt med ett mer öppet och lyriskt läskynne har alla möjligheter att bli rikligt belönad."

Dagens Nyheter

"Bokens omsorg om magiska korrespondenser laddar läsningen. Även om karaktärerna manar sig själva att inte vara spökrädda eller låta tankarna rusa, befäster Saivo med sin tematik att läsaren behöver vara vaksam och beredd på allt. Läsupplevelsen blir öppen och spännande."

Svenska Dagbladet

"Axelsson skriver mästerligt om arv och smärta, hon vet dessutom att värna den tradition hon är sprungen ur. Språket, som precis som i Aednan är på vers, skänker de olika berättarrösterna en sångbarhet som för tanken till jojken. ... Lika poetiskt snyggt som drabbande."

Kulturnytt, Sveriges Radio

"Saivo är ett storslaget epos som inte går att lägga ifrån sig."

Kult magasin

Syskonlegenden Tvillingsmycket kretsar kring tvillingarna Lucinea och Eskil och deras livsöden. När de föds dör deras mor och vid Lucineas död slutar berättelsen. Mellan dessa två punkter utspelas en säregen sägen i ett obestämt nu.

En grupp människor har flytt och sökt sin fristad uppe på fjället, då de inte längre stod ut med den fientliga trakt där de haft sin tillvaro. Det sjuder i marken och i människorna runt om den plats där tvillingarna går och växer. De finner så sitt kall i livet: Eskil ägnar sig åt de dödas väl och Lucinea åt de som skall föda. Naturen. Årstidernas skiftningar. Det fjällnära karga livet som tär på sina invånare. Lucinea är ljusbringerskan; platsen där de vistas är ömsom stilla, ömsom ursinnig och föränderlig. Det hela är sagolikt, stämningsmättat och mycket vackert.

Tvillingsmycket visar prov på ett särpräglat berättande och i sin tonsäkra poetiska begåvning har Linnéa Axelsson en enastående förmåga att skildra människornas inre, nästan språklösa medvetande. Här finns en känsla för de små iakttagelserna. Omgivningarna undersöks genom mikroskopiska bilder, som läggs sida vid sida. Det handlar om flykt och rädsla, längtan efter närhet och värme. Och om krafter ömsom skapande ömsom destruktiva.

Tilldelad det skönlitterära Augustpriset 2018

En mor och hennes yngste son vilar med några andra kvinnor, gamla och barn i en kåta. Framför dem längs flyttleden driver hennes make och deras äldre son renhjorden. De är på väg mot en ö i nordligaste Norge och sommarens betesmarker. Ingen anar att gränsen till Norge inom ett par år kommer att vara stängd för dem, att de ska tvingas lämna sitt hem, och att kommande generationer ska möta helt andra svårigheter.

Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Eposet ÆDNAN berättar om två samiska familjer, vars öden speglar samernas moderna historia från 1900-talets början till vår tid. Skärva för skärva växer ett känslomässigt landskap fram, samtidigt som familjernas liv flätas samman med Sveriges koloniala politik.

Men kolten står

beredd

–

För varje ny årsring

ska den kämpa

för varje knäckt

släktled

ska den vittna

och minnas