Sjaunja

Skogen är så gammal

att jag bara kan ana

när den tog sin början

Härifrån där jag ligger

i dess ständiga

början och slut

I går skars den ner

I går föddes de

som ska se

allt förändras

Tre bleknande, samiska gudinnor, en familj, en sjungande havssnäcka, är några av de gestalter som samlas i Linnea Axelssons nya diktsamling. Sjaunja är både ett väldigt naturområde dominerat av myrmark och ett samiskt efternamn. Här framträder människan som en infödd bland de cykliska växterna. En människa av begär, självdestruktivitet och kärlek, av minne och historia.