Wiweka Warnling-Nerep – författare
89 kr
Skickas inom 5-8 vardagar
629 kr
Skickas
Mitt intresse för dessa frågor väcktes i och med 1988 års rättsprövningslag, vårt första stapplande försök att uppfylla de europarättsliga åtagandena; en lag som alltså ersatts av en helt ny lag med en annan konstruktion än den förra. Numera medges enskild en rätt till domstolsprövning, som direkt grundas på Europakonventionen artikel 6, i realiteten på Europadomstolens praxis. Jämte rättsprövning har de generella möjligheterna till överklagande också byggts ut. Redan 1998 kompletterades FL med en ny regel om överklagande av förvaltningsbeslut i länsrätt (22 a §). Härefter har FL 3 § förtydligats i försök att tillse, att nödvändig domstolsprövning verkligen kommer till stånd. Alltjämt finns nämligen ett ganska stort antal överklagandeförbud och regler om överklagande i annan ordning än till länsrätt, varvid fråga uppkommer, om hur dessa regler lämpligen skall hanteras: Skall ett överklagandeförbud i en specialförfattning åsidosättas med stöd av FL? Skall prövning hos t.ex. Presstödsnämnden eller Resegarantinämnden liknas vid domstolsprövning? Skall FL 22 a § tillämpas, om HD ansett att en viss fråga kan prövas i allmän domstol? Frågorna är legio och praxis delvis rätt oklar.
462 kr
Skickas
Nu nämnda fenomen är samtliga exempel på rättsmedel och värdefulla rättssäkerhetsgarantier, men kunskapen är bristfällig och osäkerheten utbredd. En ”motsträvig” lagstiftare har genom passivitet och illa genomtänkta, minimala reformer bidragit till en tämligen vildvuxen praxis. Många lever i villfarelsen att vi har en generell rätt till domstolsprövning, vilket författaren bestämt tillbakavisar. Vi har gott om oklara överklaganderegler och överklagandeförbud, trots att europarätten kan påfordra domstolsprövning.
Hur gör man då? I så fall vandrar man in i en ”normativ djungel” där de flesta kan gå vilse mellan ”paragrafer, principer och prejudikat”. Den enskilde kan behöva föra en rätt ojämn kamp mot ”övermakten”, varvid värdet av egen kunskap inte nog kan understrykas. Att överklaga hos förvaltningsrätten och åberopa europarätten (om man nu hanterar den) är en väg eller så kan man – kanske – stämma staten på skadestånd i tingsrätten.
innehåll 1. Våra olika rättsmedel och deras innebörd 1.1 Okunskap och förvirring 5 1.2 Domstolsprövning och dess värde 1.3 En balans mellan domstolar och riksdag/regering 1.4 Några europarättsliga aspekter
2. Omprövning – en ny prövning hos beslutsinstansen 2.1 Omprövning kontra överklagande 2.2 Omprövning – allmänna fakta 2.3 Omprövning med stöd av praxis 2.4 Omprövning & rättelse med stöd av FL 2.5 Omprövning med stöd av specialförfattning 2.6 Några europarättsliga aspekter
3. Överklagande – en överprövning i högre instans 3.1 Den ”normativa djungeln” 3.2 Hur och till vem överklagas beslutet? 3.3 Förutsättningar för prövning av ett överklagande 3.4 Beslutets överklagbarhet 3.5 Den klagandes talerätt 3.6 FL 22 a § – en princip om prövning i FR 3.7 Några europarättsliga aspekter
4. Rättsprövning – en överprövning i HFD 4.1 Något om bakgrunden till reformen 4.2 HFD som prövande organ 4.3 Talerätt 4.4 Regeringens beslut 4.5 Vilka typer av beslut 4.6 Prövningens innebörd & omfattning 4.7 Resultatet av rättsprövning 4.8 Några europarättsliga aspekter
5. Vart är vi på väg? Konklusioner och överväganden de lege ferenda 5.1 Omprövning 5.2 Överklagande 5.3 Rättsprövning 5.4 Rätten till domstolsprövning 5.5 Avslutande ord
6. Källförteckning