En enskild – fysisk eller juridisk person – är missnöjd med ett förvaltningsbeslut och vill få det ändrat. Ibland kan det omprövas hos beslutsmyndigheten, i så fall en snabb och enkel väg, eller så kan det ofta – men inte alltid – överklagas till en högre instans (en domstol, någon förvaltningsmyndighet eller regeringen). Fast om det gäller ett regeringsbeslut är enbart rättsprövning hos Högsta förvaltningsdomstolen möjlig.

Nu nämnda fenomen är samtliga exempel på rättsmedel och värdefulla rättssäkerhetsgarantier, men kunskapen är bristfällig och osäkerheten utbredd. En ”motsträvig” lagstiftare har genom passivitet och illa genomtänkta, minimala reformer bidragit till en tämligen vildvuxen praxis. Många lever i villfarelsen att vi har en generell rätt till domstolsprövning, vilket författaren bestämt tillbakavisar. Vi har gott om oklara överklaganderegler och överklagandeförbud, trots att europarätten kan påfordra domstolsprövning.

Hur gör man då? I så fall vandrar man in i en ”normativ djungel” där de flesta kan gå vilse mellan ”paragrafer, principer och prejudikat”. Den enskilde kan behöva föra en rätt ojämn kamp mot ”övermakten”, varvid värdet av egen kunskap inte nog kan understrykas. Att överklaga hos förvaltningsrätten och åberopa europarätten (om man nu hanterar den) är en väg eller så kan man – kanske – stämma staten på skadestånd i tingsrätten.

innehåll
1. Våra olika rättsmedel och deras innebörd
1.1 Okunskap och förvirring 5
1.2 Domstolsprövning och dess värde
1.3 En balans mellan domstolar och riksdag/regering
1.4 Några europarättsliga aspekter

2. Omprövning – en ny prövning hos beslutsinstansen
2.1 Omprövning kontra överklagande
2.2 Omprövning – allmänna fakta
2.3 Omprövning med stöd av praxis
2.4 Omprövning & rättelse med stöd av FL
2.5 Omprövning med stöd av specialförfattning
2.6 Några europarättsliga aspekter

3. Överklagande – en överprövning i högre instans
3.1 Den ”normativa djungeln”
3.2 Hur och till vem överklagas beslutet?
3.3 Förutsättningar för prövning av ett överklagande
3.4 Beslutets överklagbarhet
3.5 Den klagandes talerätt
3.6 FL 22 a § – en princip om prövning i FR
3.7 Några europarättsliga aspekter

4. Rättsprövning – en överprövning i HFD
4.1 Något om bakgrunden till reformen
4.2 HFD som prövande organ
4.3 Talerätt
4.4 Regeringens beslut
4.5 Vilka typer av beslut
4.6 Prövningens innebörd & omfattning
4.7 Resultatet av rättsprövning
4.8 Några europarättsliga aspekter

5. Vart är vi på väg? Konklusioner och överväganden de lege ferenda
5.1 Omprövning
5.2 Överklagande
5.3 Rättsprövning
5.4 Rätten till domstolsprövning
5.5 Avslutande ord

6. Källförteckning

En enskild – fysisk eller juridisk person – är missnöjd med ett förvaltningsbeslut och vill få det ändrat. Ibland kan det omprövas hos beslutsmyndigheten, i så fall en snabb och enkel väg, eller så kan det ofta – men inte alltid – överklagas till en högre instans (en domstol, någon förvaltningsmyndighet eller regeringen). Fast om det gäller ett regeringsbeslut är enbart rättsprövning hos Högsta förvaltningsdomstolen möjlig.

Nu nämnda fenomen är samtliga exempel på rättsmedel och värdefulla rättssäkerhetsgarantier, men kunskapen är bristfällig och osäkerheten utbredd. En ”motsträvig” lagstiftare har genom passivitet och illa genomtänkta, minimala reformer bidragit till en tämligen vildvuxen praxis. Många lever i villfarelsen att vi har en generell rätt till domstolsprövning, vilket författaren bestämt tillbakavisar. Vi har gott om oklara överklaganderegler och överklagandeförbud, trots att europarätten kan påfordra domstolsprövning.

Hur gör man då? I så fall vandrar man in i en ”normativ djungel” där de flesta kan gå vilse mellan ”paragrafer, principer och prejudikat”. Den enskilde kan behöva föra en rätt ojämn kamp mot ”övermakten”, varvid värdet av egen kunskap inte nog kan understrykas. Att överklaga hos förvaltningsrätten och åberopa europarätten (om man nu hanterar den) är en väg eller så kan man – kanske – stämma staten på skadestånd i tingsrätten.

innehåll
1. Våra olika rättsmedel och deras innebörd
1.1 Okunskap och förvirring 5
1.2 Domstolsprövning och dess värde
1.3 En balans mellan domstolar och riksdag/regering
1.4 Några europarättsliga aspekter

2. Omprövning – en ny prövning hos beslutsinstansen
2.1 Omprövning kontra överklagande
2.2 Omprövning – allmänna fakta
2.3 Omprövning med stöd av praxis
2.4 Omprövning & rättelse med stöd av FL
2.5 Omprövning med stöd av specialförfattning
2.6 Några europarättsliga aspekter

3. Överklagande – en överprövning i högre instans
3.1 Den ”normativa djungeln”
3.2 Hur och till vem överklagas beslutet?
3.3 Förutsättningar för prövning av ett överklagande
3.4 Beslutets överklagbarhet
3.5 Den klagandes talerätt
3.6 FL 22 a § – en princip om prövning i FR
3.7 Några europarättsliga aspekter

4. Rättsprövning – en överprövning i HFD
4.1 Något om bakgrunden till reformen
4.2 HFD som prövande organ
4.3 Talerätt
4.4 Regeringens beslut
4.5 Vilka typer av beslut
4.6 Prövningens innebörd & omfattning
4.7 Resultatet av rättsprövning
4.8 Några europarättsliga aspekter

5. Vart är vi på väg? Konklusioner och överväganden de lege ferenda
5.1 Omprövning
5.2 Överklagande
5.3 Rättsprövning
5.4 Rätten till domstolsprövning
5.5 Avslutande ord

6. Källförteckning

En enskild – fysisk eller juridisk person – är missnöjd med ett förvaltningsbeslut och vill få det ändrat. Ibland kan det omprövas hos beslutsmyndigheten, i så fall en snabb och enkel väg, eller så kan det ofta – men inte alltid – överklagas till en högre instans (en domstol, någon förvaltningsmyndighet eller regeringen). Fast om det gäller ett regeringsbeslut är enbart rättsprövning hos Högsta förvaltningsdomstolen möjlig.

Nu nämnda fenomen är samtliga exempel på rättsmedel och värdefulla rättssäkerhetsgarantier, men kunskapen är bristfällig och osäkerheten utbredd. En ”motsträvig” lagstiftare har genom passivitet och illa genomtänkta, minimala reformer bidragit till en tämligen vildvuxen praxis. Många lever i villfarelsen att vi har en generell rätt till domstolsprövning, vilket författaren bestämt tillbakavisar. Vi har gott om oklara överklaganderegler och överklagandeförbud, trots att europarätten kan påfordra domstolsprövning.

Hur gör man då? I så fall vandrar man in i en ”normativ djungel” där de flesta kan gå vilse mellan ”paragrafer, principer och prejudikat”. Den enskilde kan behöva föra en rätt ojämn kamp mot ”övermakten”, varvid värdet av egen kunskap inte nog kan understrykas. Att överklaga hos förvaltningsrätten och åberopa europarätten (om man nu hanterar den) är en väg eller så kan man – kanske – stämma staten på skadestånd i tingsrätten.

innehåll
1. Våra olika rättsmedel och deras innebörd
1.1 Okunskap och förvirring 5
1.2 Domstolsprövning och dess värde
1.3 En balans mellan domstolar och riksdag/regering
1.4 Några europarättsliga aspekter

2. Omprövning – en ny prövning hos beslutsinstansen
2.1 Omprövning kontra överklagande
2.2 Omprövning – allmänna fakta
2.3 Omprövning med stöd av praxis
2.4 Omprövning & rättelse med stöd av FL
2.5 Omprövning med stöd av specialförfattning
2.6 Några europarättsliga aspekter

3. Överklagande – en överprövning i högre instans
3.1 Den ”normativa djungeln”
3.2 Hur och till vem överklagas beslutet?
3.3 Förutsättningar för prövning av ett överklagande
3.4 Beslutets överklagbarhet
3.5 Den klagandes talerätt
3.6 FL 22 a § – en princip om prövning i FR
3.7 Några europarättsliga aspekter

4. Rättsprövning – en överprövning i HFD
4.1 Något om bakgrunden till reformen
4.2 HFD som prövande organ
4.3 Talerätt
4.4 Regeringens beslut
4.5 Vilka typer av beslut
4.6 Prövningens innebörd & omfattning
4.7 Resultatet av rättsprövning
4.8 Några europarättsliga aspekter

5. Vart är vi på väg? Konklusioner och överväganden de lege ferenda
5.1 Omprövning
5.2 Överklagande
5.3 Rättsprövning
5.4 Rätten till domstolsprövning
5.5 Avslutande ord

6. Källförteckning