Ingrid Henell – illustratör

I början av 2000-talet samlades många lokalsorter av baljväxter och köksväxter in och dokumenterades i Fröuppropet inom Programmet för odlad mångfald, Pom. De presenterades i boken Klint Karins kålrot och Mor Kristins böna: om Fröuppropets kulturarv som kom ut 2013. I denna uppdaterade upplaga beskrivs Fröuppropets sorter plus ytterligare hundra lokalsorter som återfunnits och bevaras på NordGen, genbanken för fröförökade grödor. Klint Karin i Delsbo och Kurt Jönsson i Tofta är två av de många personer som odlat och bevarat lokalsorter av köksväxter. Lokalsorter är växtsorter som bevarats inom en familj, släkt eller bygd och som har en historia. Berättelserna om sorterna är därför också en historisk beskrivning av tidigare odlingar och människorna bakom odlingarna. I ett vidare perspektiv berättar sorterna även om en del av trädgårdsodlingens kulturhistoria i Sverige. Vi kommer här nära husbehovsodlingen, den som bedrevs på torpen och i lantbruken, men också i städernas villaområden. Oftast var det kvinnor som odlade, men ibland även män. Här och var skymtar också 1900-talets handelsträdgårdar förbi. Denna bok hyllar alla de odlare som varit så villiga att genom årens lopp både bevara och dela med sig av sina fröer och berättelser. Författare är Matti Wiking Leino, agronom och kulturväxtforskare vid Stockholms universitet, Lena Nygårds, kulturvetare och projektledare för Fröuppropet samt Agneta Börjeson, agronom och ansvarig för fröförökade grödor inom Pom.

I gamla trädgårdar kan man hitta köksväxter från förr. Arveväxter som varsamt gått från hand till hand, generation efter generation eller överlevare som utan någon omsorg fått klara sig på egen hand. Även om köksträdgården oftast förknippas med frösådda ettåriga växter så finns även de som förökas vegetativt. Det är om dessa växter som boken handlar. Här presenteras resultatet av den landsomfattande inventering av vegetativt förökade köksväxter som fick namnet Sparrisuppropet. Den genomfördes inom Programmet för odlad mångfald, Pom, under åren 2007 till 2010. Sparrisuppropets växter är en brokig samling växtslag som vi har delat in i krydd- och medicinalväxter, köksväxter och lökar. En praktisk indelning som över tid och rum inte har varit eller är definitivt. Växterna har över seklerna ofta växlat både användningsområde och plats i trädgården. De enskilda sorterna som finns presenterade i boken är utvalda för att de är unika och bevarandevärda. Var och en är ett stycke kulturhistoria, men också en värdefull genetisk resurs. De bevaras i odling i den Nationella genbanken på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Vi som har arbetat inom Sparrisuppropet och skrivit boken är Erik de Vahl som är trädgårdsingenjör och Else-Marie K. Strese som är biolog och agrarhistoriker.

Här porträtteras de sorter av jordgubbar, smultron och smulgubbar som bevaras i Nationella genbanken. Bland dessa finns sorter framtagna av svensk växtförädling, inventeringsfynd och utländska sorter med svensk odlingstradition. Varje sort beskrivs med sin historia och sina sortegenskaper. Boken ger också ett historiskt perspektiv på svensk växtförädling och odling. På senare år har spridningen av nya sorter gått snabbt och de äldre är idag ett skört kulturarv som är väl värt att bevara. Bland bokens 35 sortporträtt finns kända favoriter som 'Senga Sengana' men även genbanksrariteter som 'Julia', 'Gustaf' och 'Amanda'. Om författaren: Inger Hjalmarsson är hortonom med mångårig erfarenhet av arbete med vårt pomologiska arv av frukt- och bärsorter. Inger har under senare år arbetat som genbankskurator vid Nationella genbanken i Alnarp.