Läs årets bästa böcker! Svenska Förläggareföreningen delar varje år ut Augustpriset i kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. Här nedanför hittar du 2025 års pristagare av Augustpriset!
NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET 2025"En roman att hänföras, förbluffas och skrämmas av." SvD"Den är kort och gott fantastisk" UNT"?en episodisk, dråpligt irrande kriminalhistoria med spår av såväl Roberto Bolaños '2666' som Kerstin Ekmans 'Grand final i skojarbranschen' [---] Själv gläder jag mig särskilt åt hur Wolff lyckas skapa sådan rörelse i prosan. Den går så snabbt, så lätt! Hur gör hon?" DN"med "Liken vi begravde" har Lina Wolff återigen skrivit en övertygande roman." GP"Liken vi begravde" är [?] riktig litteratur. Det vill säga en text där läsaren får genomleva förbjudna tankar, där genuint moraliska frågor får förbli levande. Den är mörk som svartsoppa och idyllisk. Vacker och perverterad. Mest imponerande av allt är att "Liken vi begravde" till sist också måste läsas som en lovsång till Hörby." Sydsvenskan------------- Det är byn, sa jag.- Vad menar du?- Narraktig och fasansfull samtidigt.- Så sant som det var sagt, Jolly. Någon borde skriva om den."Liken vi begravde" är berättelsen om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i mörkaste Skåne. Det är en plats som tar fram det bästa och sämsta inom människan, fylld av legender och sanningar, lika levande som olycksalig. Peggy drömmer sig snart bort, till böckerna och lärdomen i Lund, medan det faller på Jollys lott att förstå och förklara uppväxtens alla kontraster: författarinnan som går igen, våldet som tycks växa ur marken och fosterfamiljens roll i det lilla samhället. För att inte tala om de otaliga morden och den skam som är behäftad med att växa upp på en fördömd plats. Resultatet är en hårresande roman om mod och hopp, om det närapå obesudlade ljus som kan växa ut ur mörkret.
Nominerad till Augustpriset 2025!¿Tvättbjörnarnas stad¿är första delen i en trilogi om Klara. Den är ett storslaget äventyr bland förfallna hus, som en dröm om ett svunnet Stockholm. Det är en värld där gäng av utklädda gatubarn bekämpar varandra men där de största hotet egentligen är vuxenvärlden. Den fanatiske doktor Nuragen och hans teknokrater vill riva alla sjaskiga kvarter och bygga ett paradis av stål och betong.Klara har åkt till saluhallen med sin mamma, när hon bokstavligen kolliderar med sitt livs stora äventyr. Två pojkar i tvättbjörnsdräkter drar in henne i en kupp för att stjäla en bit ost och medan de delar på bytet berättar pojkarna om sitt fria och farliga tillvaro på stadens gator. Hemma i förorten är Klaras liv instängt och trist. Hennes pappa ligger sjuk sedan flera år tillbaka och mamma jobbar från morgon till kväll för att försörja familjen. Klaras älskade storebror Edvin har flyttat hemifrån och börjat arbeta som teknokrat för den mystiske doktor Nuragen. När hon än en gång hamnar i slagsmål på skolan, kommer storebror¿ Edvin med ett förslag. Varför inte skicka¿ att Klara en internatskola som drivs av doktor Nuragen? Alla tycker att idén är fantastisk, utom Klara, som rymmer på vägen till internatet. Hon tänker hitta tvättbjörnarna och gå med i deras gäng. Men staden är en hård plats för ensamma barn. Fickpengarna tar slut och Klara har varken mat eller någonstans att sova. Och ingenstans syns några tvättbjörnar till. Vid en ödetomt stöter Klara också på doktor Nuragens teknokrater. Utrustade med märkliga maskiner verkar de smida planer på att riva hela staden. Kommer Klara lyckas gå med i tvättbjörnarnas gäng och stoppa teknokraterna? Eller går både hon själv och staden mot sin undergång?Fabian Göranson behärskar formen till fulländning. Hans huvudpersoner är älskansvärda och bifigurerna blir aldrig så excentriska att de förlorar i trovärdighet. Göranson undviker också nogsamt att vifta med pekpinnar eller skriva sin läsare på näsan med moralismer. Berättelsen om Klara lovar att bli ett engagerande äventyr.¿Jonas Thente, Dagens Nyheter "Klara - Tvättbjörnarnas stad" är ett underbart äventyr.¿Anna Hellgren, Expressen Det är tvära kast och högt tempo i historien, som härbärgerar både gatugängsrivalitet, den dagliga överlevnadskampen och fruktan för de grå rockarna. Men Göransons berättande präglas inte bara av dramatisk nerv; skickligt låter han humor, vänlighet och varm kamratskap strömma över sidorna så att det hela tiden finns en balans mellan svärta och trevnad.¿Stina Nylén, Göteborgs-Posten närmare 180 sidor med myllrande gator och torg, färglagda med akvarell och gouache och som lockar ögat och kittlar nyfikenheten. Texten är berättande och placerad i rutor ovanpå bilderna, men det är i bilderna det riktiga engagemanget finns. Helhetsbetyg: 4¿BTJUr Fabian Göransons akvareller stiger fallfärdiga hus, smala gränder, modiga gatubarn och ganska giriga vuxna. I skärningspunkten mellan gammalt och nytt, rivningshysteri och skurkaktig teknikmani, mejslar serietecknaren fram ett spännande drama med de rivna Klarakvarteren i Stockholm som fond. I centrum för hans nya äventyrsserie för barnläsarna står den frihetstörstande flickan Klara, som en dag möter och slår följe med ett synnerligen gatsmart gäng ungar utklädda till tvättbjörnar.¿Alexandra Sundqvist,¿Dagens Nyheter
"Bea Uusmas nya bok är så medryckande att man blir sittande från första sidan till sista."SvD" Bea Uusmas böcker är ren poesi."DN"Det är vackert som ett impressionistiskt konstverk, upplysande som en fackbok och lättillgängligt som en countryballad om längtan över isvidderna."GP"Den enda vägen ut är att jag går ännu längre in"Det började som ett vanligt intresse. Det blev hennes liv.I mer än tre decennier har Bea Uusma försökt lösa Andréeexpeditionens gåta. Varför dog de på Vitön 1897, trots varma kläder och rikligt med proviant, innan de ens hunnit packa upp sina slädar?2013 gav hon ut Expeditionen. Min kärlekshistoria som tilldelades Augustpriset och hyllades av kritiker och läsare världen över. I Vitön. den fristående fortsättningen på Expeditionen, gräver hon sig ännu djupare in i Andrée-expeditionen. Arrangerar en vetenskaplig polarexpedition till Vitön. Undersöker blodspår och analyserar sönderrostade vapen från 1800-talet. Lyckas dechiffrera den oläsbara texten i Andrées sista dagbok. Med hjälp av ny teknik kan hon få svar på frågor som tidigare inte ens gick att ställa.Vitön. tar oss längst ut i det som fortfarande är okänt, och längst in i en människa som aldrig kan sluta söka efter sanningen.
"Det här är stor litteratur" /Jerry Määttä, AftonbladetJohn Forsman erbjuds att i hemlighet slutföra en roman av Göran Frid, uppburen bästsäljarförfattare som drabbats av en stroke. John anar snart att det finns en dold historia bakom manuskriptets tillblivelse. Spökskrivandet korsklipps med Johns hågkomster av uppväxten. Genom sin mamma lärde han känna Ivar Lo-Johansson. John minns nu sin barndoms lekar med Ivar Lo och dennes dröm om att hitta ett mer ursprungligt språk. En besatthet som tycks hänga samman med Göran Frids avsikter med romanen."Kungen av Nostratien" är en vindlande, stilsäker berättelse - om litteraturvärlden och författarrollen. Med suverän lätthet och melankolisk humor ges de stora livsfrågorna ordentligt svängrum: vänskapen, kärleken och språkets uppkomst."Den bästa sortens litterära mysterier är sådana som drar upp läsarens egen tankeverksamhet på högvarv, och det här är precis ett sådant. (...) 'Kungen av Nostratien' är ett intellektuellt äventyr faktiskt i lite samma tradition som till exempel Eco och Calvino. Jag slår igen den med en känsla av att något litet i hjärnan har rubbats sedan jag började läsa." /Annina Rabe, Tidningen Vi"Den bästa svenska roman jag läst på åratal." /Fredrik Virtanen, Vestmanlands Läns Tidning
Det är sent på jorden. Men Chop Chop har fullt upp: Leverera paket, hugga träd, klippa hår. Stå vid löpande band i hönsfabriken. Sköta barn. Röja minor. Alla jobb delas ut med chefens jäktade ord: Raska på, chop chop! Chop Chop, det är väl jag det , tänker den lilla roboten. Chop Chop programmeras att göra allt. Tempot rusar uppåt Chop Chop levererar. Chop Chop gör alltid sitt bästa. Men det räcker aldrig. Då blir det sparkis. Och nytt jobb-jobb. Chop Chop sover inte. Chop Chop äter inte. Chop Chop tar aldrig kaffe¿paus. Människor blir trasiga och trötta. Ont i hjärtat, ont i själen. Chop Chop är aldrig sjuk. Men Chop Chop har hört ryktas: en gång byggde människorna själva katedraler. Bibliotek. Symfonier. Pyramider. Chop Chop är den fjärde bilderboken där Linda Bondestam står för både bild och text. Här varvas en dos civilisationskritik med humor och vemod. Vad händer med världen när hjulen rullar på i turbofart? Vad sysslar vi människor med egentligen?
Ett barn dör - varje förälders mardröm. En 104-årig professor tar sitt sista andetag på en dödsklinik i Schweiz. Det ses som ett rimligt val. En fånge svälter sig till döds i ett svenskt fängelse, ingen stoppar honom.Människan är den enda varelsen som tar sitt eget liv - det är en vanligare dödsorsak än krig och mord tillsammans. I tolv kapitel riktar psykiatriprofessor Christian Rück ljuset mot självmordets katastrof och dess olika nyanser.Sverige var först i världen med att införa en nollvision för suicid, men har ett brett folkligt stöd för dödshjälp. Vem har rätt att dö och vad kan vi lära oss av att självmord existerar? Kan vi bättre förstå livet, med all dess skönhet och bräcklighet, genom att ställa det mot det obehagligaste? Samtidigt beskrivs det hoppfulla - hur människan finner sin livslust, sin känsla av meningsfullhet.För vad är egentligen ett liv värt att leva?