Tony Samuelsson – författare

Tilldelad Augustpriset 2024, i den skönlitterära klassen

”Kungen av Nostratien” är en vindlande, stilsäker berättelse – om litteraturvärlden och författarrollen, skriven av författaren Tony Samuelsson. Med suverän lätthet och melankolisk humor ges de stora livsfrågorna ordentligt svängrum: vänskapen, kärleken och språkets uppkomst.

John Forsman erbjuds att i hemlighet slutföra en roman av Göran Frid, uppburen bästsäljarförfattare som drabbats av en stroke. John anar snart att det finns en dold historia bakom manuskriptets tillblivelse. Spökskrivandet korsklipps med Johns hågkomster av uppväxten. Genom sin mamma lärde han känna Ivar Lo-Johansson. John minns nu sin barndoms lekar med Ivar Lo och dennes dröm om att hitta ett mer ursprungligt språk. En besatthet som tycks hänga samman med Göran Frids avsikter med romanen.

”Det här är stor litteratur” /Jerry Määttä, Aftonbladet

”Den bästa sortens litterära mysterier är sådana som drar upp läsarens egen tankeverksamhet på högvarv, och det här är precis ett sådant. (...) 'Kungen av Nostratien' är ett intellektuellt äventyr faktiskt i lite samma tradition som till exempel Eco och Calvino. Jag slår igen den med en känsla av att något litet i hjärnan har rubbats sedan jag började läsa.” /Annina Rabe, Tidningen Vi

”Den bästa svenska roman jag läst på åratal.” /Fredrik Virtanen, Vestmanlands Läns Tidning

Tilldelad Augustpriset 2024, i den skönlitterära klassen

”Kungen av Nostratien” är en vindlande, stilsäker berättelse – om litteraturvärlden och författarrollen, skriven av författaren Tony Samuelsson. Med suverän lätthet och melankolisk humor ges de stora livsfrågorna ordentligt svängrum: vänskapen, kärleken och språkets uppkomst.

John Forsman erbjuds att i hemlighet slutföra en roman av Göran Frid, uppburen bästsäljarförfattare som drabbats av en stroke. John anar snart att det finns en dold historia bakom manuskriptets tillblivelse. Spökskrivandet korsklipps med Johns hågkomster av uppväxten. Genom sin mamma lärde han känna Ivar Lo-Johansson. John minns nu sin barndoms lekar med Ivar Lo och dennes dröm om att hitta ett mer ursprungligt språk. En besatthet som tycks hänga samman med Göran Frids avsikter med romanen.

”Det här är stor litteratur” /Jerry Määttä, Aftonbladet

”Den bästa sortens litterära mysterier är sådana som drar upp läsarens egen tankeverksamhet på högvarv, och det här är precis ett sådant. (...) 'Kungen av Nostratien' är ett intellektuellt äventyr faktiskt i lite samma tradition som till exempel Eco och Calvino. Jag slår igen den med en känsla av att något litet i hjärnan har rubbats sedan jag började läsa.” /Annina Rabe, Tidningen Vi

”Den bästa svenska roman jag läst på åratal.” /Fredrik Virtanen, Vestmanlands Läns Tidning

Kafkapaviljongen är en kontrafaktisk idéroman, en fri fantasi, som liksom den kritikerrosade Jag var en arier (2009) skildrar ett Sverige efter att Tyskland vunnit andra världskriget. I centrum står författaren och motståndsmannen Sigge Eriksson, som vi följer, dels på fyrtiotalet efter krigsslut och nazistiskt maktövertagande, dels på sjuttiotalet då Sigge, nu upphöjd intellektuell, ingår i en nazistyrd kulturelit dit han motvilligt intvingats. Tony Samuelsson borrar här ännu djupare och ställer obekväma frågor om fascismens människoförakt och litteraturen som både ljusspridare och blind verklighetsflykt. Det handlar om ondska och förtryck, om underjordiska motståndsströmningar, om terrordåd. Om förnekelse och människors underliggande försvars- och överlevnadsmekanismer. Men framför allt: en tro – från såväl maktens som från motståndets håll – på kulturen, och litteraturen specifikt, som den starkaste av påverkande krafter.

Tilldelad Augustpriset 2024, i den skönlitterära klassen

”Kungen av Nostratien” är en vindlande, stilsäker berättelse – om litteraturvärlden och författarrollen, skriven av författaren Tony Samuelsson. Med suverän lätthet och melankolisk humor ges de stora livsfrågorna ordentligt svängrum: vänskapen, kärleken och språkets uppkomst.

John Forsman erbjuds att i hemlighet slutföra en roman av Göran Frid, uppburen bästsäljarförfattare som drabbats av en stroke. John anar snart att det finns en dold historia bakom manuskriptets tillblivelse. Spökskrivandet korsklipps med Johns hågkomster av uppväxten. Genom sin mamma lärde han känna Ivar Lo-Johansson. John minns nu sin barndoms lekar med Ivar Lo och dennes dröm om att hitta ett mer ursprungligt språk. En besatthet som tycks hänga samman med Göran Frids avsikter med romanen.

”Det här är stor litteratur” /Jerry Määttä, Aftonbladet

”Den bästa sortens litterära mysterier är sådana som drar upp läsarens egen tankeverksamhet på högvarv, och det här är precis ett sådant. (...) 'Kungen av Nostratien' är ett intellektuellt äventyr faktiskt i lite samma tradition som till exempel Eco och Calvino. Jag slår igen den med en känsla av att något litet i hjärnan har rubbats sedan jag började läsa.” /Annina Rabe, Tidningen Vi

”Den bästa svenska roman jag läst på åratal.” /Fredrik Virtanen, Vestmanlands Läns Tidning

/LÄTTLÄST/

Det sägs att en katt har nio liv. Peter och Beas älskade katt Tiger blir påkörd av en bil och dör. De kan inte fatta att det är sant. För det är väl sant? De såg ju blodet, de begravde den livlösa katten. Så vad är det för katt som möter dem när de kommer hem? Nog är den väldigt lik deras Tiger? Katten som inte ville dö är en enkel och kärleksfull berättelse om saknaden efter en katt och hur viljan att tro kan sätta igång fantasin. Tony Samuelsson har tidigare skrivit flera uppskattade lättlästa böcker som Rufus överlevaren och Drömmen om Diana.

Lättlästnivå 2 (1 är lättast och 6 svårast)

1970-tal, och Sverige är en självklar del i ett naziimperium som lagt under sig hela Europa. Hitlers förtrogne Albert Speer har gripit makten efter Führerns bortgång. I Speers Tredje rike har politiken smält samman med kulturen och Hitlers vision om det ariska som norm för livet har förverkligats. Judarna har deporterats till öster om Ural.

Thomas är sportjournalist, uppvuxen i en mäktig svensk nazifamilj. När han konfronteras med tabubelagda händelser från förr börjar han tvivla på vem han är. Hans flickvän Karin har gått med i en antinazistisk motståndsgrupp. Efter hand inser hon att hon ingår i en plan att döda Führern.

Snart kommer Albert Speer till Stockholm, för att tala inför Rikets intellektuella elit.

Jag var en arier (2009) ger en fantasieggande bild av hur Sverige hade kunnat se ut om Hitler segrat. Det är en både ovanlig och modig roman som kastar ett märkligt ljus över vår riktiga historia, den vi ofta tar för given.Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod

Kafkapaviljongen är en kontrafaktisk idéroman, en fri fantasi, som liksom den kritikerrosade Jag var en arier (2009) skildrar ett Sverige efter att Tyskland vunnit andra världskriget. I centrum står författaren och motståndsmannen Sigge Eriksson, som vi följer, dels på fyrtiotalet efter krigsslut och nazistiskt maktövertagande, dels på sjuttiotalet då Sigge, nu upphöjd intellektuell, ingår i en nazistyrd kulturelit dit han motvilligt intvingats. Tony Samuelsson borrar här ännu djupare och ställer obekväma frågor om fascismens människoförakt och litteraturen som både ljusspridare och blind verklighetsflykt. Det handlar om ondska och förtryck, om underjordiska motståndsströmningar, om terrordåd. Om förnekelse och människors underliggande försvars- och överlevnadsmekanismer. Men framför allt: en tro – från såväl maktens som från motståndets håll – på kulturen, och litteraturen specifikt, som den starkaste av påverkande krafter.

Går det att korrigera misstag man gjort i livet och hur inverkar vår skuld på andra människors liv? Yvonne är 40 år och ensamstående mor. Hon lever för sitt jobb, men framför allt för sin 20-åriga dotter Fia som är resultatet av en ungdomsförälskelse. Fia i sin tur har precis sagt upp sig från sitt jobb för att resa till Israel och leta reda på sin pappa som hon aldrig sett. Något Yvonne borde ha gjort för längesen.

Men innan Fia hinner resa råkar hon ut för en olycka som får konsekvenser för alla i hennes omgivning, och som kommer att förändra deras tillvaro i grunden. I den intensiva och spännande nutidsberättelsen En grind av mörker (2004) skildras några människor och deras kärlek, ansvar, skuld och försök till botgöring. Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod

Går det att korrigera misstag man gjort i livet och hur inverkar vår skuld på andra människors liv? I Tony Samuelssons intensiva och spännande nutidsberättelse - En grind av mörker - skildras några människor och deras kärlek, ansvar, skuld och försök till botgöring.

Yvonne är 40 år och ensamstående mor. Hon lever för sitt jobb, men framför allt för sin 20-åriga dotter Fia som är resultatet av en ungdomsförälskelse. Fia i sin tur har precis sagt upp sig från sitt jobb för att resa till Israel och leta reda på sin pappa som hon aldrig sett. Något Yvonne borde ha gjort för längesen.

Men innan Fia hinner resa råkar hon ut för en olycka som får konsekvenser för alla i hennes omgivning, och som kommer att förändra deras tillvaro i grunden.

Ett kärleksfullt porträtt av en medelålders kvinna som drabbas av det värsta som kan hända en förälder – att ens barn skadas och kanske inte överlever – men som bakom katastrofen vågar glänta på dörren till ett nytt liv.

Tony Samuelsson, född 1961, kom under nittiotalet ut med en rad betydande böcker, bland annat Gäst hos borgerligheten och Tal till bruden.

1970-tal och Sverige är en självklar del i ett naziimperium som lagt under sig hela Europa. Hitlers förtrogne Albert Speer har gripit makten efter Führerns bortgång. Speers geni har fått Riket att fungera, politiken har smälts samman med kulturen. Hitlers vision om det ariska som norm för livet har förverkligats. Antisemitism är en självklarhet och judarna har deporterats till öster om Uralbergen.

Thomas är en ambitiös sportjournalist, uppvuxen i en mäktig svensk nazifamilj. En kväll möter han Karin och blir förälskad. Under en intervju med Jan Sundberg, före detta straffånge och numera berömd poet, konfronteras Thomas med tabubelagda händelser från förr och börjar tvivla på vem han är och vad han har blivit.

Karin är en ung litteraturstudent som gått med i en antinazistisk motståndsgrupp. Genom Thomas får hon möta sin idol Stefan Ullman, partitrogen stjärnförfattare, och blir hans assistent. Samtidigt förser hon motståndet med rapporter om de styrande skiktens vanor. Efterhand förstår Karin att hon ingår i en plan att döda Speer då denne ska besöka Stockholm för att tala inför det rådgivande Parlamentet, bestående av Rikets intellektuella elit.

Med sin kontrafaktiska roman ger Tony Samuelsson en fantasieggande bild av ett Sverige om Hitler segrat. Jag var en arier är en roman om nazismens ideologiska konsekvenser och en otäck dröm om rasforskningens möjligheter. Vad händer med vår moral, med sanning och lögn, i ett samhälle där det ariska är historiens mål och mening? Det är en både ovanlig och modig roman som kastar ett märkligt ljus över vår riktiga historia, den vi ofta tar för given.

Vad har Majgull Axelsson, Birgitta Trotzig, Ulf Lundell och Liza Marklund gemensamt? Ja, alla är de i någon mening arbetarförfattare som från olika perspektiv tar upp klassamhället till debatt. Genom sin romankonst vill de få läsaren att se djupare in i sin samtid. Arbetarklassens bästa partytricks är en samling personligt hållna essäer om litteratur och författare som utforskar klassgränser och möten. Essäerna handlar ofta - men inte alltid - om författare med rötter i arbetarklassen, men gemensamt för de alla är att de vågar ta litterärt kvalitativa språng över klassgränserna. Här görs kopplingar mellan gårdagens och dagens arbetarförfattare, mellan gammal och modern realism. Det handlar om gåtfulla författarskap. Om författare som nådde framgång, men som sedan gjorde sig omöjliga eller löjliga. Om arbetarrealister som tystnat. Om den nya arbetarlitteraturen av i dag. Om Ivar Lo. Men också om Elsie Johansson och Liza Marklund.Tony Samuelssons bok är en viktig pusselbit till bilden av vår samtid och vår litteraturhistoria. Det är lustfyllt, lärorikt och utmanande.

Kafkapaviljongen är en kontrafaktisk idéroman, en fri fantasi, som liksom den kritikerrosade Jag var en arier (2009) skildrar ett Sverige efter att Tyskland vunnit andra världskriget. I centrum står författaren och motståndsmannen Sigge Eriksson, som vi följer, dels på fyrtiotalet efter krigsslut och nazistiskt maktövertagande, dels på sjuttiotalet då Sigge, nu upphöjd intellektuell, ingår i en nazistyrd kulturelit dit han motvilligt intvingats. Tony Samuelsson borrar här ännu djupare och ställer obekväma frågor om fascismens människoförakt och litteraturen som både ljusspridare och blind verklighetsflykt. Det handlar om ondska och förtryck, om underjordiska motståndsströmningar, om terrordåd. Om förnekelse och människors underliggande försvars- och överlevnadsmekanismer. Men framför allt: en tro – från såväl maktens som från motståndets håll – på kulturen, och litteraturen specifikt, som den starkaste av påverkande krafter.

”Jag tog mig åt huvudet och slöt ögonen en stund. Var inte detta min första riktiga känsla av att min far verkligen hade existerat? Här i huset hade han levt i tyngden av ett vanligt liv med min mor. Den nu förvildade trädgården kunde ha varit den plats jag drog mig till minnes när min barndom kom på tal. Den där lustfyllda känslan påminde mig om min första barndomsvän, en svagt utvecklingsstörd pojke som alltid ritade om samma teckning. Det var samma njutning jag kände nu som då, ett sövande brus i tinningarna, när jag brukade sitta bredvid min nynnande vän och se den förväntade bilden växa fram.”

Tony Samuelsson är född i Karlskrona 1961, uppvuxen i Farsta. Han romandebuterade 1989 med Seymor som handlar om en ung löparstjärnas uppgång och fall under andra världskriget. Den harmynte trumpetaren utkom för första gången 1991 och är den andra delen ”Farstatrilogin”, en uppväxtskildring i arbetarklassmiljö.

”Vi kom till kibbutzen mitt i fruktskörden och sattes genast i hårt arbete. Det var dallrande hett, i oktober, jag rev underarmarna blodiga av ovanan och såren läkte dåligt. På kvällarna stöp vi i säng i det lilla dubbelrum vi inkvarterats i. Det nya livet tycktes förena oss i så måtto att vi nu var utlämnade till varandra. Jael var en askblond, mycket blek judisk flicka med gröna ögon. Jag hade träffat henne som sextonårig gymnasist. Hon var min första kärlek.”

Tony Samuelsson är född i Karlskrona 1961, uppvuxen i Farsta. Han romandebuterade 1989 med Seymor som handlar om en ung löparstjärnas uppgång och fall under andra världskriget. Gäst hos borgerligheten utkom för första gången 1993 och är den sista delen ”Farstatrilogin”, en uppväxtskildring i arbetarklassmiljö.

Det är svenskt sextiotal. Brunos familj flyttar in i den nya stockholmsförorten Farsta. Det förflutna kastar sina långa skuggor också över Bruno – det visar sig att han har en äldre bror, den förstfödde Tomas. Men Tomas är död. Han dog vid födseln. Trots detta blir han Brunos bästa vän.

Myten om den förstfödde blir ett tvillingförhållande där Bruno måste lära sig att överleva för dem båda. Det är en roman om de udda och utsatta, om livet i de sextiotalets förorter – i brytpunkten mellan det nya samhällets framväxt och det gamla.

Den svenske ”drömlöparen” Henry Lorentz slog USA med häpnad. Det var tidigt fyrtiotal och världen behövde idoler och förebilder. Lorentz blev en av dem – skapad inte minst av den erfarne journalisten Seymor Danielsson.

För den unge svensken hade löpningen blivit ett sätt att leva, men i allt högre tempo hade han börjat leva myten Henry Lorentz. Och allt mer frågade han sig vem han egentligen var.

Bokens berättare, Henry Lorentz’ okände son, försöker återskapa bilden av sin far. Men under rekonstruktionen framträder allt skarpare konturerna av en annan man – Seymor Danielsson.

Jag hade en känsla av att vilken tråd jag än började nysta i så skulle Seymor Danielsson stå där i andra änden och kupa handen över en tändsticka.

Tony Samuelsson är född i Karlskrona 1961, uppvuxen i Farsta. I sina romaner skildrar han ofta människor i både arbete och vardagsliv och deras sökande efter en djupare tillhörighet. 1989 debuterade han med Seymor, en berättelse om sökande – efter en far, efter ett eget jag, under den bild som väcks av stelnade leenden på blanka fotografier.

Hon kommer emot mig på gräsmattan och jag tar emot henne. Vi dansar tätt intill, lugnt och stilla. Havet och kobbarna därute glittrar i solen. Den musörade björken svävar ovanför oss. Hon luktar gott. Hon Blundar och drömmer sig bort. Ibland ser hon på mig och ler sorgset.

”Du dansar bra”, viskar hon, ”du har fantasi.”

Vi dansar säkert en halvtimme, trekvart. Till sist trycker hon sig emot mig och jag blir kysst. Det förvånar mig inte. Jag kysser henne och ger henne allt jag har.

De berättelser du finner här spänner från tidigt fyrtiotal och framåt.

Det är krigsvinter, efterkrigstid, rekordår i Sverige – och krisår.

Miljöerna skiftar, där finns möten mellan en dödssjuk lärarinna och den gamla eleven som vårdar henne.

Där finns den facklige ombudsmannen som plötsligt börjar gå i kvinnokläder, tar värvning i Frälsningsarmén och en dag är spårlöst försvunnen.

I en annan går sonen med fadern på ett nazistmöte.

Titelberättelsen utspelas på en bröllopsmiddag där festtalaren äntligen tar bladet från munnen och avslöjar en livslång hemlighet.

I historiens bottenslam finns våld, svek och besvikelse över vad livet blev – men likafullt glädje och stolthet över framsteg och de sociala möjligheterna.

Och kärlekens överskridande kraft.

Jag har inte försökt kalkera fram en tidsperiod, med all dess signalerande rekvisita, snarare har jag velat återge stämningar och känslor och minnen som jag personligen omges av.

Försöker jag något är det att intressera och underhålla läsaren.

/Tony Samuelsson

Tilldelad Augustpriset 2024, i den skönlitterära klassen

”Kungen av Nostratien” är en vindlande, stilsäker berättelse – om litteraturvärlden och författarrollen, skriven av författaren Tony Samuelsson. Med suverän lätthet och melankolisk humor ges de stora livsfrågorna ordentligt svängrum: vänskapen, kärleken och språkets uppkomst.

John Forsman erbjuds att i hemlighet slutföra en roman av Göran Frid, uppburen bästsäljarförfattare som drabbats av en stroke. John anar snart att det finns en dold historia bakom manuskriptets tillblivelse. Spökskrivandet korsklipps med Johns hågkomster av uppväxten. Genom sin mamma lärde han känna Ivar Lo-Johansson. John minns nu sin barndoms lekar med Ivar Lo och dennes dröm om att hitta ett mer ursprungligt språk. En besatthet som tycks hänga samman med Göran Frids avsikter med romanen.

”Det här är stor litteratur” /Jerry Määttä, Aftonbladet

”Den bästa sortens litterära mysterier är sådana som drar upp läsarens egen tankeverksamhet på högvarv, och det här är precis ett sådant. (...) 'Kungen av Nostratien' är ett intellektuellt äventyr faktiskt i lite samma tradition som till exempel Eco och Calvino. Jag slår igen den med en känsla av att något litet i hjärnan har rubbats sedan jag började läsa.” /Annina Rabe, Tidningen Vi

”Den bästa svenska roman jag läst på åratal.” /Fredrik Virtanen, Vestmanlands Läns Tidning

/LÄTTLÄST/

Jag såg allvarligt på henne. Jag ville ha rätt. Att jag hade rätt att hata honom. Men jag hade fel. Det var inte han.

Inez vaknar inte. Hon som skulle köra sin allra första tur med nya körkortet, och så hamnar hon på sjukhuset, medvetslös. Inez mamma tror sig veta vem som är skyldig - Grönlund, den gamla alkoholisten, har förstås varit ute och fyllekört. Hon har rätt att hata honom för vad han orsakat och bestämmer sig för att hämnas.

Lättlästnivå: 4(1 är lättast och 6 svårast)