Gustaf Ankarcrona och bilden av Dalarna som svenskt ideal

Gustaf Ankarcrona (1869-1933) var inte född i Dalarna. Han kom dit för att stanna 1901, i nationalromantikens tid, i en brytningstid mellan gammalt och nytt. Och han fångades av det han såg och upplevde: en till synes levande allmogekultur, buren av människor som alltjämt vårdade sina traditioner.

Ankarcronas betydelse för landskapets självbild, och för omvärldens bild av Dalarna och dess kultur, kan knappast överskattas. Som hembygdsvårdare, hemslöjdsfrämjare, konstnär, arkitekt, formgivare, folklivsforskare, föreläsare, talare och opinionsbildare bidrog han till att göra Leksand till ett centrum för svenskt kulturliv för lång tid framöver och med betydelse långt utanför Siljansbygden.

Bokens nio författare belyser och ger perspektiv på de olika områden inom vilka Ankarcrona agerade. De konstverk, byggnader, miljöer och föremål som i boken presenteras i ett nytaget fotomaterial ger uttryck för ett ideal och en tidsanda, men är också idag ett i högsta grad levande och relevant kulturarv att upptäcka, inspireras av och reflektera kring.