Serie Splint - Böcker

Azita Ghahreman (f. 1962) hör till de främsta iranska samtidspoeterna. Numera är hon bosatt i Sverige och i Dikter: 4 diktsamlingar tillgängliggörs för första gången hennes författarskap på svenska: Evas sånger (1990), Höstens skulpturer (1996), Att glömma är en enkel ceremoni (2002) och Det här är kråkans förorter (2009). Översättningen är gjord av poeterna Sohrab Rahimi & Kristian Carlsson. Efterordet är skrivet av Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan. Serie Splint 002 - Smockadoll förlags Serie Splint är en bokserie för svensk översättning av poeter bosatta i Sverige som skriver på främmande språk.

Azita Ghahreman (f.1962) hör till den samtida persiska poesins främsta företrädare. Hon flyttade från Teheran till södra Sverige 2006. Ghahremans föregående fyra diktsamlingar har tidigare utgivits av Smockadoll i en samlingsvolym. Under hypnos i Dr. Caligaris kabinett är en helt nyskriven diktsamling, som på svenska får sin allra första publicering i bokform - översatt från originalmanuskriptet. Välkommen att träda in i en magisk värld som kommer att vidga dina vyer och hemsöka din fantasi! Serie Splint är en särimnergris som bökar dikttryfflar bland de författare i landet som skriver på främmande språk — och månar om översättningarna som en kycklingmamma. Serie splint limmar ihop vackra träd av språkdjungelns flisor, splitter och splint.

Knappt fyllda arton år har Omid Mahmoudi skrivit en naken och uppriktig bok om sitt liv i Afghanistan och flykten därifrån. Under den långa resans gång (han smugglades genom tio länder på väg till Sverige) lovade han sig själv att aldrig glömma vad hans familj utsatts för. På flyktingförläggningen steg Omid Mahmoudi varje dag upp klockan fem på morgonen för att skriva ner sin berättelse. Det här är boken om hans upplevelser under barndomen i Kabul. Om hur det är att leva utan mänskliga rättigheter för att man tillhör en minoritet. Om att behöva arbeta för att försörja familjen redan som litet barn. Om våld och brutalitet från makthavare i Afghanistan. Om att förlora sin familj. Boken handlar även om hur det är att på egen hand behöva fly sitt land redan innan man blivit vuxen. Om människosmugglare. Om att överleva under omänskliga förhållanden. Och om att äntligen en dag kunna vakna till liv igen i trygghet. Men den som mot alla odds överlever måste också leva med de som dog på vägen. Omid Mahmoudi är född 1995 och kommer från Kabul i Afghanistan. Sedan 2011 är han bosatt i Malmö. Förordet är skrivet av Kristian Carlsson. Och boken är översatt av Sohrab Rahimi, från ett originalmanuskript på dari som nu publiceras för första gången. Serie Splint är en särimnergris som bökar upp tryfflar bland de författare i landet som skriver på främmande språk - och månar om översättningarna som en kycklingmamma. Serie Splint limmar ihop livskraftiga träd av språkdjungelns flisor, splitter och splint.

Sohrab Rahimi är född 1962 i Iran och bosatt i Sverige sedan 1986. Han debuterade som författare 1995, och är även översättare och kritiker. Den ofrånkomliga resan består av ett urval dikter skrivna mellan 1998 och 2012, som har översatts från persiska. Boken innehåller även förord och författarintervju av Freke Räihä.

Azita Ghahreman (f.1962) hör till den samtida persiska poesins främsta företrädare. Hon flyttade från Teheran till södra Sverige 2006. Serendips loggbok har översatts från ett originalmanuskript på persiska.

Naeimeh Doostdar föddes 1977 i Teheran. Hon påbörjade redan i gymnasieåldern sin karriär som journalist och har mottagit ett flertal nationella utmärkelser. Parallellt har hon även skrivit poesi och prosa, vilket har lett till fyra utgivna böcker i Iran. När det politiska klimatet i Iran förvärrades 2009 fängslades Naeimeh Doostdar för sin blogg och obekväma journalistik - vilket i förlängningen ledde till nödvändigheten av exil. 2012-2014 är hon således fristadsförfattare i Malmö genom International Cities of Refuge Network (ICORN). "Så småningom gick jag inte hem" består, till merparten, av en diktsamling och en novellsamling som har det gemensamt att de båda belades med publiceringsförbud av den statliga iranska förhandscensuren. De två samlingarna har tematiska drag som tydligt binder dem samman och Naeimeh Doostdar ger här röst åt moderna storstadskvinnor i Teheran och den problematik - i relationer och samhälle - som är deras vardag.

Författaren och journalisten Nasrin Madani föddes 1979 i Iran. Hon debuterade 1999 och har kunnat publicera två prosaböcker, men hennes noveller om kvinnor, minoritetsgrupper och samhällets utstötta har till största del drabbats av censur. 2012 tvingades Nasrin Madani i exil och är numera bosatt i Växjö, där hon varit stadens första fristadsförfattare. Madanis noveller blir i den här boken för första gången tillgängliga i tryck - i svensk översättning av Tobias Bernander. Med svart humor skildrar Nasrin Madani de osynliga och tystade i den rådande ordningens utmarker. Det handlar om liktvättare, prostituerade, missbrukare, kurder, religiösa minoriteter, hundägare - och kvinnor. En handfull av novellerna har även tilldelats litterära utmärkelser under 2000-talet. Bokens förord är skrivet av doktor Amir Banu-Karimi, lärare i persisk litteratur vid Teherans universitet. Och efterordet av frilandsjournalisten Karolina Jeppson.

Zurab Rtveliashvili föddes i Kazakstan 1967 men växte upp i Georgiens huvudstad Tbilisi. Han började skriva dikter på georgiska redan i nioårsåldern men tog sedermera universitetsexamen i rättsvetenskap innan hans dadaistiska tendenser fick ta överhanden på 1990-talet. Hans civilt olydiga texter agerade 2003 både startskott och ledmotiv till den pacifistiska »Rosenrevolutionen» i Georgien. Under de följande åren hann han även med att ideligen arresteras för sina framträdanden samt avtjäna ett kortare fängelsestraff som samvetsfånge. Europadomstolen dömde 2012 staten Georgien för att ha brutit mot de mänskliga rättigheterna på ett flertal punkter gentemot Zurab Rtveliashvili. Som poet är han emellertid alltjämt bannlyst. Poesins diktatur, som skulle bli hans fjärde diktsamling, låg 2010 färdig för tryckning på ett förlag i Georgien, men stoppades av myndigheterna. Zurab Rtveliashvili är sedan 2009 bosatt i Stockholm. Bokens förord är skrivet av David Chikhladze. Och efterordet av Pär Hansson.

Honorina Chitic kom till Sverige 1987 från Rumänien där hon under 30 år hade varit verksam som läkare. Hon debuterade 1998 och har sedan dess publicerat sju diktsamlingar i Rumänien. På svenska utgör trots allt och likväl den fjärde volymen som översatts av Inger Johansson. Chitic skrev dikter långt innan hon kom till Sverige men det politiska klimatet gjorde det förutsättningslöst att — annat än med enstaka dikter i tidskrifter — försöka sig på publicering. Efter växande problem med diktaturens säkerhetstjänst hade hon egentligen planerat att söka politisk asyl i Paris, men hamnade i Sverige eftersom hon gjorde ett stopp på vägen. Och hon har bott här sedan dess, huvudsakligen i Malmö. Serie Splint är en särimnergris som bökar upp tryfflar bland de författare i landet som skriver på främmande språk – och månar om översättningarna som en kycklingmamma. Serie Splint limmar ihop livskraftiga träd av språkdjungelns flisor, splitter och splint.

Med ett för Anisur Rahman karaktäristiskt driv skildras både storslagna och alldagliga öden. Tankar om flykt och om nödvändiga livslögner speglas såväl i vardagstristess som i existentiella funderingar, men även genom Gud och Putin. Det är berättelser om rotlöshet och längtan, här och ute i världen. Anisur Rahman är född 1978 i Bangladesh. Han debuterade 2003 och skriver på både bengali och engelska. På grund av flera års yrkesrelaterade politiska repressalier i Bangladesh bor han numera i Uppsala, där han också varit fristadsförfattare 2009-2011.