Charlotta Stern – författare

The motivation for this open access title, Sociology and Classical Liberalism in Dialogue: Freedom is Something We Do Together is based on two observations: first, sociology as a field is populated with scholars on the left and second, (few but still) classical liberals and libertarian scholars are found in neighboring social science fields, such as economics, political science, and political philosophy. Can scholarship benefit if sociology and classical liberal ideas are in dialogue? To answer the question, the book gathers sociologists, criminologists, demographers, and political scientists that care about classical liberal ideas, or are willing to engage their sociological thinking with classical liberal ideas. Not all authors would identify themselves as classical liberals. These contributors discuss sociological topics through the lens of classical liberalism, asking how issues such as class, gender, or race relations can be viewed with a different perspective. Chapters also delve into the intersection of sociology and classical liberalism, exploring where viewpoints conflict and where they align.The ebook editions of this book are available open access under a CC BY-NC-ND 4.0 licence on bloomsburycollections.com. Open access was funded by The Ratio Institute

Rapport nr 21 – Medarbetares inflytande och delaktighet

Lagen om anställningsskydd är omdebatterad och skapar friktioner på svensk arbetsmarknad. Å ena sidan finns arbetsgivare som vill ha flexibla företag och rätten att leda och fördela arbetet för att främja verksamheten. Å andra sidan finns arbetstagare som vill ha trygga anställningar och rätt till en icke-godtycklig behandling. På aggregerad nivå får lagstiftningens avsedda och oavsedda konsekvenser förhållandevis mycket utrymme i debatterna såväl som inom forskningen, där studier exempelvis visar att ett strikt anställningsskydd hämmar företagens produktivitet. Mer sällan ställs frågan hur lagstiftningen tillämpas och upplevs fungera lokalt och i praktiken, det vill säga ute på företagen. Den här studien syftar till att bidra med sådan konkret och lokal kunskap i syfte att undersöka avsedda och oavsedda konsekvenser av anställningsskyddets utformande i företagens dagliga verksamhet. Frågan undersöks genom tolv intervjuer med företagsledare i medelstora tillverkande företag med erfarenhet av att avsluta anställningar. Företagsledarna fick berätta om vad som hände, hur och när processen initierades, och när – men också hur – de upplevde att processen fungerade. Resultaten visar att företagsledarna principiellt har en positiv inställning till anställningsskydd, men upplever att lagstiftningen inte fungerar väl i praktiken. Exempelvis står turordningsreglerna i konflikt med företagsledningens fokus på att vid arbetsbrist behålla rätt kompetens. Vidare menar de att avslut av anställningar på grund av personliga skäl är näst intill omöjligt. Rapportens slutsats mynnar ut i att anställningsskyddslagstiftningen – sett ur ett företagsledningsperspektiv – har viktiga oavsedda konsekvenser: Man kan frångå turordningsreglerna, men det är dyrt. Man kan avsluta anställningar som inte fungerar, men bara genom låtsad omorganisering och konstruerad arbetsbrist. Sammanfattningsvis framkommer många, av lagstiftaren oavsedda, oförutsedda, och oönskade, konsekvenser ur intervjuerna som framkallar frågan i vilken utsträckning lagstiftningen i praktiken uppfyller sitt egentliga syfte.

I denna intervjustudie om arbetsmarknadens parters erfarenheter av medarbetaravtal undersöks hur parterna upplever att medarbetaravtal fungerar samt om avtalsformen är bättre lämpad för framtidens utmaningar än traditionella kollektivavtal. Förändringar på arbetsmarknaden sätter den svenska kollektivavtalsmodellen på prov. Kollektivavtalens uppdelning mellan ”arbetare” och ”tjänstemän”, liksom uppdelningen mellan ”tjänstemän” och ”akademiker” kan tänkas upprätthålla murar där gränser i praktiken allt oftare överskrids. I denna kontext är medarbetaravtal en innovation som utmanar befintliga spelregler. Den här rapporten syftar till att studera hur en sådan innovation fungerar det i praktiken. Den underliggande frågan är huruvida historiska spår är så upptrampade att de hindrar kollektivavtalens utveckling. Vår intervju-undersökning visar att medarbetaravtal är en ovanlig avtalsform i Sverige, och parternas berättelser om avtalen tyder på att medarbetaravtal fungerar relativt väl när det väl är på plats. I det stora hela råder samsyn mellan parterna om fördelarna respektive utmaningarna med gemensamma avtal. Det råder också samsyn kring framtiden som man inte tror kommer att präglas av medarbetaravtal.

I och med att Covid-19-pandemin tvingade många anställda att skifta arbetsplatsen från kontoret till hemmet, tycks stigmat kring distansarbete, och framför allt hemarbete, ha minskat. Med ett möjligt slut av pandemin i sikte är frågan hur (kontors-)arbetslivet kommer att se ut framöver: Vad behöver man tänka på när man som arbetsgivare och/eller HR person funderar kring om distans- och/eller hybridarbete ska bibehållas, utökas – eller avvecklas? För företag blir det nödvändigt att analysera och planera hur den nya post-Covid verksamheten ska utformas. Det är av vikt för företag att uppnå en ny status quo när framtidens arbetsplats planeras; målet behöver vara att hitta ett arbetssätt som är gynnsamt för både arbetsgivare och anställda, oavsett om det rör sig om kontors-, distans- eller hybridarbete. Denna rapport syftar till att redogöra för forskningsläget kring hem- och distansarbete för att ge de som planerar för framtiden ett beslutsstöd. Forskningssammanställningen gör inte anspråk på fullständighet då det i nuläget är för tidigt att dra slutsatser om världens förändring efter pandemin. Rapporten diskuterar flera relevanta aspekter och presenterar konkret tolv punkter som är av vikt för den som leder och fördelar arbetet, samt dess stödfunktioner, på ett företag.

Kollektivavtal reglerar anställningsförmåner och villkor för närmare 85 procent av de anställda i privat sektor på svensk arbetsmarknad. Det gör kollektivavtalen till en mycket viktig pelare i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Fackföreningarna undertecknar avtalen på mandat från sina medlemmar, och arbetsgivarorganisationer gör detsamma för sina. Höga medlemstal och hög anslutningsgrad är förutsättningar för modellens legitimitet och kräver att kollektivavtal upplevs som (tillräckligt) attraktiva från båda håll. En enkät från Arbetsmarknadsekonomiska rådet visar dock att flera företagsrepresentanter upplever kollektivavtal som krångliga och kostsamma, särskilt skeptiska är företagare som står utan kollektivavtal. Upplevelserna skiljer sig även åt mellan branscherna (Calmfors m fl 2018). Det finns väldigt lite kunskap om skillnaderna i kollektivavtalens regleringar. I den här studien rapporteras en systematisk genomgång av 50 kollektivavtal vars regler kring arbetstid kategoriseras. Rapportens resultat visar tydliga skillnader mellan kollektivavtalen vad gäller centralisering. Jämförelsen av kollektivavtalens regler uppenbarar tydliga skillnader i möjligheten till lokala överenskommelser och i vilken utsträckning det finns begränsningar inskrivna i avtalet. Slutligen används resultat från Calmfors med flera (2018) om branschskillnader avseende viljan att behålla kollektivavtal utan tvång för att undersöka samvariationen mellan kollektivavtalsvilja och regleringar. Det tycks finnas ett visst samband, men företagares syn på kollektivavtalens attraktivitet handlar inte enkom om regler.

Rapporten bygger på en intervjustudie med 45 företagare, där den stora majoriteten har valt att driva sitt företag utan kollektivavtal. Syftet med studien har varit att undersöka hur företagen ser på kollektivavtal och varför de valt att stå utanför den svenska modellen. De intervjuade företagarna är en brokig skara och återfinns i många olika branscher samt geografiska regioner. Något som de flesta dock har gemensamt är att de driver mindre företag med färre än 10 anställda. Att det ofta är mindre företag som blivit intervjuade återses i svaren på varför man valt att inte ha kollektivavtal. På grund av att det är så få anställda är det enligt de intervjuade företagarna enklare att göra individuella överenskommelser, i stället för att ta hjälp av ett utomstående kollektivavtal. Det finns inget lokalt fackligt engagemang på företagen. Dessutom, menar företagarna, hade det blivit en ytterligare regelbörda att ha kollektivavtal i sin verksamhet och det finns en rädsla för att inte kunna följa alla regler som finns. Kollektivavtalet hade inte passat in i sättet verksamheten bedrivs på, till exempel när det kommer till varierande arbetstider. Hade man däremot växt som företag är företagarna inte främmande för att teckna kollektivavtal. Kollektivavtal uppfattas som något som passar bättre för, och är anpassade till, stora företag. Något som också spelar in i valet att inte ha kollektivavtal är bemötandet från facket och många av företagarnas erfarenhet från möten med facket är negativ, men då handlar det framför allt om att det varit en individuell facklig representant som inte fungerat. Att den fackliga aktiviteten bland företagens anställda är näst intill obefintlig är också en faktor som gör att företagarna inte upplever vare sig press eller uppmuntran att teckna kollektivavtal. Att de intervjuade företagarna inte har kollektivavtal är alltså sällan en ideologisk fråga, utan det görs en nyttokalkyl att det inte passar här och nu. Samtidigt säger många att de ”skuggar” kollektivavtalen och följer kollektivavtalade löner och arbetsvillkor, utan att teckna kollektivavtal, vilket kan ses som en indikator på att kollektivavtalen har hög legitimitet på svensk arbetsmarknad. Förhoppningsvis kan den här rapporten bidra till ökad kunskap om både modellens och kollektivavtalens attraktivitet sett utifrån en grupp av företagare som väljer bort dem. I förlängningen är attraktivitet en kritisk fråga för modellens överlevnad.

En av svensk arbetsmarknads utmaningar över tid har varit kompetensförsörjning och matchning. Ett sätt för företagen att attrahera arbetskraft med rätt kompetens är att stärka sitt arbetsgivarmärke. För många löntagare är ett bra arbete inte bara en fråga om lön vid anställningstillfället, utan om balans mellan lön och andra förmåner. Den grundläggande frågan i denna rapport är därför ifall svenska företag använder sig av kollektivavtalad tjänstepension när de rekryterar. Studien baseras på en enkätundersökning genomförd bland företag i Svenskt Näringslivs Företagarpanel, där 1 235 företag (33 procent) deltog. Trots att tjänstepensionen utgör en allt större del av pensionsinkomsten verkar många företag inte aktivt använda tjänstepensionen i sitt rekryteringsarbete. Enkätsvaren visar att många företag inte informerar om tjänstepension vid jobbannonsering, rekrytering eller lönesamtal. Endast en mindre andel lyfter fram tjänstepensionens fördelar om en anställd överväger att byta arbetsplats. En bransch som skiljer sig från övriga i undersökningen är tjänstebranschen; de informerar oftare om tjänstepension vid rekrytering än övriga branscher och föredrar att erbjuda sina medarbetare tjänstepension framför högre lön. En fråga i undersökningen var om företag hellre skulle vilja erbjuda en högre lön och låta de anställda själva sköta sitt pensionssparande. Cirka en fjärdedel av företagen svarade ja på den frågan, medan en större andel föredrog nuvarande system med kollektivavtalad tjänstepension. Till denna fråga var det möjligt att avge ett fritextsvar; av dessa kunde 156 svar analyseras. Av de företag som förespråkade högre lön framför pensionsavsättningar lyftes argument som individuell frihet och flexibilitet. Vissa menade att unga anställda föredrar högre inkomst i nuet framför framtida pensionsförmåner. Andra såg det som en konkurrensfördel att kunna erbjuda mer lön direkt. De företag som föredrog nuvarande system betonade i stället tjänstepensionens trygghetsaspekt. Många ansåg att anställda generellt har begränsad kunskap om pensionssparande och att en obligatorisk tjänstepension skyddar dem från att göra kortsiktiga val. Arbetsgivare inom tjänstebranschen, där konkurrensen om arbetskraft är hård, var mer benägna att se tjänstepensionen som en viktig del av sitt erbjudande till medarbetarna. En central slutsats i rapporten är att tjänstepensionen i dagsläget inte används i någon större utsträckning för att stärka företags arbetsgivarmärke. Företag tycks i många fall betrakta tjänstepensionen som en ”hygienfaktor” snarare än ett strategiskt verktyg i rekryteringsprocessen. Samtidigt visar studien att det finns en stor förbättringspotential när det gäller kunskapen om tjänstepension, både hos anställda och arbetsgivare. För att stärka arbetsgivarmärket och attrahera rätt kompetens skulle företag kunna kommunicera mer aktivt om tjänstepensionens fördelar vid rekrytering och lönesamtal. Företag utan kollektivavtal kan också behöva överväga hur de kan erbjuda konkurrenskraftiga pensionslösningar. På ett högre plan behöver även arbetsmarknadens parter arbeta vidare med att förenkla och förtydliga pensionssystemet för att öka förståelsen och engagemanget kring tjänstepension.