Johan Alfonsson – författare

Vad hände med arbetarklassen? En gång i tiden utmålades arbetarklassen som drivkraften för välstånd och välfärd i vårt land. Idag beskrivs den alltmer som en kvarleva från ett svunnet industrisamhälle. Arbetarna har lämnats på efterkälken och övergivits av dem som skulle företräda dem politiskt. Fokus har flyttats till företagarna och medelklassen.

Men arbetarklassen är i högsta grad levande. Det är fortfarande den största klassgruppen i Sverige och det arbete klassen utför är oumbärligt för att vårt samhälle ska fungera. Samtidigt är de vårt samhälles stora förlorare, med sämre löneutveckling, ökad otrygghet, lågt inflytande över sitt arbete och sämre hälsa. De har drabbats hårdast av ökande levnadskostnader. 

Sociologen Johan Alfonsson argumenterar för att arbetarklassens strukturella och kollektiva maktresurser har urholkats genom medveten politik sedan 1990-talet. Arbetarna har satts åt sidan och i stället har främst kapitalägare gynnats. Klassklyftorna har vidgats dramatiskt.

För att vända utvecklingen måste arbetarklassens makt stärkas. Den här boken undersöker hur detta kan gå till och pekar ut möjliga vägar framåt. 

Boken är försedd med ett förord av sociologen och nestorn inom klassanalys Göran Therborn samt en studiehandledning för dem som vill läsa tillsammans i grupp.

Johan Alfonssons forskning handlar framför allt om otrygghet i arbetslivet, dess orsaker och konsekvenser. Vad hände med arbetarklassen? är hans tredje bok efter Alienation och arbete (2020) och Det otrygga arbetslivet i Sverige (2022).

Kapitalismen i tjänstesamhället har under de senaste decennierna fått en alltmer flexibel prägel. Kapital och varor rör sig allt friare, produktionen sker just-in-time och i Sverige har vi sett en kraftig ökning av de som arbetar under osäkra villkor på tillfälliga kontrakt som behovsanställda. Vad får detta nya flexibla arbetsliv för konsekvenser för de anställda?

Johan Alfonsson vänder sig till de teorier om alienation som blev så inflytelserika under industrisamhället för att förstå de behovsanställdas villkor idag. Utifrån Marx och filosofen Rahel Jaeggi utvecklar han en alienationsteori för vår tid som utgår från kapitalismens oförlösta löfte om självbestämmande. Inför denna i kapitalismen inneboende motsättning är vi alla i grunden alienerade. Men hur det tar sig uttryck varierar.

I ett lyhört samspel mellan teori och empiri visar Alfonsson hur unga behovsanställda begränsas på olika sätt i sina möjligheter att styra det egna livet, arbetet, fritiden och sociala relationer. De som frivilligt har sökt sig till anställningsformen, som har någon form av ekonomiskt skydd och en större förutsägbarhet i sitt arbete, erfar en lägre grad av konkret alienation. De som saknar dessa förutsättningar befinner sig istället i en ytterst utsatt situation.

Alienation och arbete skildrar en flexibilitet som inte utgår från människans behov utan kapitalets, en utveckling som är kännbar bland långt fler än bara personer i behovsanställning.