Kapitalismen i tjänstesamhället har under de senaste decennierna fått en alltmer flexibel prägel. Kapital och varor rör sig allt friare, produktionen sker just-in-time och i Sverige har vi sett en kraftig ökning av de som arbetar under osäkra villkor på tillfälliga kontrakt som behovsanställda. Vad får detta nya flexibla arbetsliv för konsekvenser för de anställda?
Johan Alfonsson vänder sig till de teorier om alienation som blev så inflytelserika under industrisamhället för att förstå de behovsanställdas villkor idag. Utifrån Marx och filosofen Rahel Jaeggi utvecklar han en alienationsteori för vår tid som utgår från kapitalismens oförlösta löfte om självbestämmande. Inför denna i kapitalismen inneboende motsättning är vi alla i grunden alienerade. Men hur det tar sig uttryck varierar.
I ett lyhört samspel mellan teori och empiri visar Alfonsson hur unga behovsanställda begränsas på olika sätt i sina möjligheter att styra det egna livet, arbetet, fritiden och sociala relationer. De som frivilligt har sökt sig till anställningsformen, som har någon form av ekonomiskt skydd och en större förutsägbarhet i sitt arbete, erfar en lägre grad av konkret alienation. De som saknar dessa förutsättningar befinner sig istället i en ytterst utsatt situation.
Alienation och arbete skildrar en flexibilitet som inte utgår från människans behov utan kapitalets, en utveckling som är kännbar bland långt fler än bara personer i behovsanställning.
