Visar resultat för..."Coltso"

MOSKVA ÅR 2034. På station Sevastopolskaja i utkanten av Moskvas enorma tunnelbanesystem dyker den hemlighetsfulle överste Hunter upp. Han tar upp kampen med de dunkla krafter som hotar befolkningen i Moskvas metro och ger sig ut på en farlig expedition i tunnlarnas djup. Vid hans sida finns Homeros, en gammal, erfaren stationsinvånare som kan metron och dess legender bättre än någon annan och ser det som sin livsuppgift att nedteckna dess historia. Ett år efter Artioms dystopiska vandring återvänder succéförfattaren Dmitrij Gluchovskij till Moskvas metro för att berätta en ny historia. »En utmärkt översättning bidrar till att göra denna thriller till en utmärkt uppföljning av ett fascinerande romanprojekt.« Jonas Thente, Dagens Nyheter

»Efter floden« är en postapokalyptisk science fiction-­roman från 1982. Boken utspelar sig på en plats som en gång i tiden kallades Sverige. Ett globalt atomkrig har utplånat civilisationen och en liten människospillra hankar sig fram i Stockholms skärgård, där sanden har smält till glas. Edwin »Fittmun« försörjer sig som älskare åt sjökaptener och överges en dag på en ö bebodd av åldrade straffångar... Nu är det dags för en ny generation att upptäcka PC Jersilds klassiska framtidsdystopi.

Det trakoriska rikets livsviktiga svavelkoloni är hotad. Överste Praanz da Kaelve jagas av okända fiender som vill se honom död, men han åtar sig ändå uppdraget att återställa ordningen på den karga ön Marjura vid polarisens rand. Ett skepp ligger klart för avfärd med en besättning som samlats ihop i största hast. Där finns drakjägaren med det sönderbrända ansiktet, den tatuerade danserskan från Kargom och de märkliga Remuntradyrkarna, var och en med sina egna skäl att bege sig till världens ände. Under resan inser översten att uppdraget är mycket större än han först anade. Det heliga berget Ranz viskar att den mystiska konfluxen närmar sig och under Marjuras ismassor har mäktiga krafter satt sig i rörelse. Vilka är shagulitermunkarna som i ödemarken söker svaret på odödlighetens gåta? Och vad döljer sig egentligen bakom kodordet »Svavelvinter«? »Svavelvinter är både spännande, lärd och underhållande, till och med rolig på sina håll.« - Börje Isaksson, DI »Svavelvinter« är den första av fyra delar i berättelsen om »den femte konfluxen« och utkom första gången 2004. Romanen mottogs med stor entusiasm och har sedan dess ständigt funnit nya läsare.

MOSKVA ÅR 2034. På station Sevastopolskaja i utkanten av Moskvas enorma tunnelbanesystem dyker den hemlighetsfulle överste Hunter upp. Han tar upp kampen med de dunkla krafter som hotar befolkningen i Moskvas metro och ger sig ut på en farlig expedition i tunnlarnas djup. Vid hans sida finns Homeros, en gammal, erfaren stationsinvånare som kan metron och dess legender bättre än någon annan och ser det som sin livsuppgift att nedteckna dess historia. Ett år efter Artioms dystopiska vandring återvänder succéförfattaren Dmitrij Gluchovskij till Moskvas metro för att berätta en ny historia. »En utmärkt översättning bidrar till att göra denna thriller till en utmärkt uppföljning av ett fascinerande romanprojekt.« Jonas Thente, Dagens Nyheter

SANKT PETERSBURG ÅR 2033. Jorden är ödelagd och de fåtaliga överlevarna har sökt skydd i metrons djupa tunnlar. Isolerade från resten av världen hankar människorna sig fram och gör sällsynta besök ovan jord i jakt på föda, bränsle och ammunition. En dag observeras några gåtfulla ljussignaler från marinbasen Kronstadt, som ligger på en ö utanför staden. En grupp stalkrar får i uppdrag att utreda orsaken. Finns det fler överlevande, och kanske orörda förråd i marinbasens väldiga bunkersystem? Eller kan det vara tecknet som Exodussektens präster predikar om? Världen på ytan är en okänd vildmark och expeditionen gör sig redo att möta de namnlösa faror som kan lura var som helst bland stadens ruiner där knappt en människa har satt sin fot på över tjugo år. METRO 2033 UNIVERSUM. Dmitrij Gluchovskij, författaren bakom succéböckerna »Metro 2033« och »Metro 2034«, har skapat ett forum på nätet där han bjuder in andra att skriva om metrovärlden år 2033. I Ryssland har ett tjugotal böcker utkommit i bokform och nu inleder Coltso en utgivning av de ryska läsarnas egna favoritböcker i serien. »Resan till ljuset är en underbart mörk roman som har fängslat tusentals läsare i Ryssland. På sajten metro2033.ru vann boken läsaromröstningen om bästa 2033-roman. Nu ger vi ut Resan till ljuset som bok. En värdig början på Metro 2033 universum.« Dmitrij Gluchovskij

Geralt från Rivia är en häxkarl, en underkunnig magiker - och en skoningslös demondödare. Mot betalning utplånar han vampyrer, drakar och alla slags väsen som härjar ute i världen. Men inte alla vanskapta varelser är onda och inte alla vackra jungfrur goda. När Geralt en dag befriar en luftande tackar denne med en besvärjelse, häxkarlen förälskar sig besinningslöst i den sköna trollpackan Yennefer, samtidigt som hans bäste vän, trubaduren Riddarsporre, skadas allvarligt och behöver hjälp... - »Sagan om häxkarlen« är en serie om sju fristående böcker. År 2009 tilldelades Sapkowski det prestigefulla David Gemmell Legend Award. Ur prismotiveringen: »Vinnaren är redan en enorm stjärna i Europa och förhoppningsvis kommer priset att ge många fler läsare möjligheten att upptäcka hans böcker« Sapkowski - lägg namnet på minnet - är en av världens främsta fantasyförfattare, men hos oss, tills nu, mer känd för datorspelen som bygger på hans böcker. Han lägger ner mycket arbete på research och de fantastiska elementen bygger ofta på medeltida föreställningar om andeväsen, häxor och monster.

Häxkarlen Geralt från Rivia tjänar sitt levebröd på att undanröja allehanda vidunder. Vanligtvis bemöts han med djup misstro av dem som lejer honom. Men det kan han leva med. Trots att häxkarlens hederskodex uttryckligen förbjuder det ansluter sig Geralt von Riva till en grupp drakjägare - ty Yennifer, hans förlorade kärlek, befinner sig bland dem... - Sagan om häxkarlen är en serie om sju fristående böcker. År 2009 tilldelades Sapkowski det prestigefulla David Gemmell Legend Award. Ur prismotiveringen: »Vinnaren är redan en enorm stjärna i Europa och förhoppningsvis kommer priset att ge många fler läsare möjligheten att upptäcka hans böcker...« Datorspelet THE WITCHER bygger på Sapkowskis böcker om häxkarlen Geralt från Rivia.

»En historisk knockout, en deckare à la Kurosawa - och alltigenom banbrytande.« James Ellroy »En stark deckare, som är mycket mer än spänningsroman. En klar femma. Ett måste att läsa.« Yukiko Duke, Gomorron Sverige En av världens främsta deckarförfattare, för första gången i svensk översättning. Tokyo, augusti 1946. Ett år efter kapitulationen. Den sönderbombade staden kämpar för att komma på fötter igen under den amerikanska ockupationsmaktens vakande öga. Polisen fungerar med knapp nöd och kriminella gäng strider om makten över Tokyos blomstrande svarta marknad. Mitt i detta kaos får kriminalinspektör Minami ett svårt fall: två mördade kvinnor hittas i Shibaparken, och när Minami gräver djupare i det tätnande mysteriet finner han att hans eget förflutna och hans egna hemligheter tycks förknippade med den okände mördaren och dennes brutala dåd. Den första boken i David Peaces bästsäljande Tokyo-trilogi är en nyskapande kriminalroman som hyllats världen över. Andlös spänning i förening med en unik skildring av livet bland Tokyos ruiner direkt efter krigsslutet. David Peace (f. 1967 i Ossett, England) betraktas som en av världens mest nyskapande deckarförfattare, känd för noir-romaner med förankring i verkligheten. Efter kriminalromaner som »GB84«, »The Damned Utd« och »Red Riding Quartet« utsågs han av Granta till en av de bästa författarna i Storbritannien 2003. Peace har levt många år i Japan och är en stor kännare av landets historia och kultur. KRITIKERRÖSTER »Nu utkommer på svenska den suggestiva och mycket märkliga Tokyo år noll av David Peace vilken utspelar sig i Tokyo - och om det verkligen är år noll eller ett inkarnerat framtidsminne är svårt att säga, för vad Peace gör är helt enkelt att förnya genren. ... Det är stor litteratur, så enkelt är det. Befriande bra.« Kristian Lundberg, Expressen »Tokyo år noll har likheter med Dennis Lehanes svårt klaustrofobiska och suggestiva Shutter Island, men kanske än mer med James Ellroys skam- och skuldtyngda Den svarta dahlian.« Andres Lokko, Borås Tidning

SANKT PETERSBURG ÅR 2033. Ett par årtionden efter det stora atomkriget hotas metron av ett nytt krig. Människorna klamrar sig fast vid den eländiga tillvaron på metrostationerna och i underjordens tunnlar och labyrinter. Nyligen upptäcktes kolonier på två öar i Finska viken, men när en atombomb detonerar överlever endast några sjömän som tar sin tillflykt till metron. De anklagar metroinvånarna för att ligga bakom attentatet och hotar att utplåna allt liv på stationerna. Taran, en ökänd stalker, får i uppdrag att finna de skyldiga. Då försvinner hans styvson Gleb... Världen på ytan är en okänd vildmark och namnlösa faror kan lura var som helst bland stadens ruiner där knappt en människa har satt sin fot på över tjugo år. METRO 2033 universum. Dmitrij Gluchovskij, författaren bakom succéböckerna Metro 2033 och Metro 2034, har skapat ett forum på nätet där han bjuder in andra att skriva om metrovärlden år 2033. I Ryssland har ett trettiotal böcker utkommit i bokform och i Sverige kommer Coltso att ge ut de ryska läsarnas egna favoritböcker i serien. »Djakovs metro-romaner är underbart mörka och har fängslat tusentals läsare i Ryssland.« Dmitrij Gluchovskij

»Nick Perumovs berättelser är vildare, häftigare, galnare och blodigare än Tolkiens och ryskare. Med starka och farliga kvinnogestalter.« Kajsa Öberg Lindsten, GöteborgsPosten Inkvisitionens hängivna härskaror under ledning av heliga exekutor fader Etlau har belägrat det gåtfulla Svarta tornet högt uppe på istundran i norr. Inspärrade i Västermörkrets mäktiga artefakt befinner sig den blivande Förintaren nekromantiker Fess och den lilla drakflickan Lokatten. I salen står ett stort vattenur som räknar den utmätta tiden till transformationen, medan Fess försjunker i dystra grubblerier kring begångna misstag och synder. Men även fader Etlaus galopperande galenskap tilldrar sig allt mer hans nyfikna intresse För att fördriva tiden undersöker Fess tornets kammare och gemak, men av någon anledning ryggar han tillbaka inför en marmortrappa, som verkar specialgjord just för honom och som leder rakt ner i tornets hemliga grundvalar. I salen droppar vattenuret långsamt vidare. Kanske är det inkvisitionssoldaternas meningslösa död vid stormningen av tornet som ska få Kalken att rinna över och slutgiltigt bereda vägen för Förinta­ren? Men finns det verkligen bara en? Samtidigt, på en helt annan plats i Mångfalden av världar, pågår ett brädparti mellan två fallna gudar Svärdens väktare är en serie i tolv volymer. Detta är den åttonde boken och inledningen till den stora finalen i Nick Perumovs hyperboliska, ryskwagnerianska fantasyopera.

Nekromantikern Fess har lidit ett förödande nederlag i kampen mot Heliga inkvisitionen. Egest ligger i ruiner, vännerna är döda och nu vandrar han ensam vidare mot norr. Ett gåtfullt möte i bergets djup ger honom nya insikter om sig själv och världens tillstånd. Han vägrar fortfarande att tro att han är på väg att förvandlas till Förintaren. Under hans vandring ansluter sig oväntade följeslagare, och tillsammans ger de sig ut i öknen. Någonstans där ute ligger en uråldrig nekropol, en stad för döda, där saladoréerna i århundraden begravde sina anförvanter tills de en dag tvingades överge platsen. Samtidigt fortsätter stridsmagiker Klara Kummel sitt sökande efter Fess. Hack i häl har hon magikerflickan Silvia, som fått i uppdrag att en gång för alla undanröja upprorskvinnan som vågat trotsa ärkemagiker Ignatius Kopper. Svärdens väktare är en serie av tolv böcker. Perumov utsågs 2004 till Europas bäste inom genren och valdes 2007 för andra gången till årets fantasyförfattare i Ryssland.

Ny roman av författaren till »Metro 2033« Välkommen till framtiden! Sedan man fann en bot mot dödligheten har jorden blivit en akut överbefolkad plats. Hela Europa har växt ihop till ett enda stort stadslandskap av gigantiska höghus. Endast de rika och mäktiga har råd att leva ett behagligt liv på de övre våningarna, medan den stora massan trängs längre ner. Fortplantningen är strängt reglerad och illegala födslar bestraffas hårt. En dag kommer polisman nr 717 en terrorgrupp på spåren och hamnar mitt i en komplott som sträcker sig ända upp till samhällets högsta plan - och snart skakar den brutala samhällsordningen i sina grundvalar.

Darra väster, darra öster. Kraften, kraften i handen. Nio stjärnor i en blomma, en blå blomma på klingan. Trehundra år har gått sedan ringens krig. Mörkrets herres fästning ligger i ruiner och i Midgårds fria länder råder fred och välstånd. Den unge hobbiten Folco har förläst sig på Röda boken och drömmer om äventyr på okända vägar, när en rad oroande händelser som först tycks sakna samband visar sig bära bud om annalkande ofärd. En dag hittas en mördad hobbit i ett dike invid landsvägen och ett gåtfullt sällskap iakttas vid Kummelåsarnas gravkullar. Något har satt Midgård i gungning. Folco Brännbock, Hamfasts son, ger sig ut på en lång vandring i förfädernas spår, men världen är inte längre sig lik. Trilogin »Mörkrets ring« är den ryske fantasyförfattaren Nick Perumovs genombrottsverk och skrevs redan på sovjettiden. Med fantasyeposet »Svärdens väktare« har Perumov gjort sig känd för sitt säregna författarskap, där det goda inte alltid går att skilja från det onda. Utdrag ur boken: »På Folcos högra sida reste sig Gamla skogens höga, mörka mur. Den löpte ett tjugotal mil längs landsvägen och svängde sedan tvärt mot söder, för att lämna plats åt de uråldriga Kummelåsarna - en plats om vilken det ännu viskades hemska ting, det ena värre än det andra. Folco hade hört att området kring Kummelåsarna, som tidigare varit öde och obebott, nyligen åter hade börjat befolkas av människor. Följde man landsvägen rakt österut så kom man till Bri, där det över hela Midgård berömda värdshuset Stegrande ponnyn låg. Hur det såg ut sedan, ännu längre österut, hade Folco inte den ringaste aning om. Det enda han hade hört var att Arnorfolket tagit sig ända bort till ­Väderklint och överallt plöjt upp den bördiga ­jorden som legat i träda. Folco satt av, granskade betslet ännu en gång och justerade sadelväskorna. Brovakterna - hobbitar, beväpnade med bågar och slungor - iakttog honom nyfiket; posteringen hade funnits här i många hundra år, och broväktaryrket gick i arv... Folco sökte efter en ursäkt, för att dröja sig kvar lite längre på platsen. De öppna vidderna lockade, men tanken på det främmande där bortom fick honom att känna sig illa till mods...« KRITIKERRÖSTER OM »SVÄRDENS VÄKTARE«: »Den stora skräcken i Diamantsvärdet och träsvärdet är inte lynchningarna, gruppvåldtäkterna eller den utstuderade tortyr som magikerna är mäktiga. Nej, ty döden kommer inte till slut som en befriare utan är bara ytterligare en plats dit förföljarna kan nå. Nekromantin är utbredd, den otäcka förmågan att väcka döda till viljelöst slavliv. Det får Tolkiens Mordor att verka lika farligt som en stockholmsk korvkiosk en fredagskväll...« Lotta Olsson, Dagens Nyheter »Detta är inget annat än storslagen fantasy i dess svartaste uttryck, att läsas långsamt, fundersamt.« Gull Åkerblom, Bibliotekstjänst

Han dödar inte. Han våldtar inte. Han torterar inte. Under några veckor försvinner tre unga kvinnor spårlöst i Berlin. På den sjunde dagen återfinns de på ett sjaskigt hotellrum, till synes oskadda men psykiskt nedbrutna. Ingen förstår vad som har hänt med offren, och de gåtfulla dåden upphör lika plötsligt som de började. Kort före julafton blir Psykbrytaren - kvällspressens namn på den okände psykopaten - aktiv igen och dyker upp på en exklusiv psykiatrisk klinik. Till sin fasa inser personalen och patienterna att den främmande gärningsmannen har släppts in på det ensligt belägna sjukhuset. En våldsam snöstorm sveper in och stänger alla flyktvägar. Snart faller natten och ingen går säker på den låsta kliniken... Sebastian Fitzek (f. 1971 i Berlin) är Tysklands främste thrillerförfattare, känd för sina psykologiskt raffinerade historier som alla blivit stora bästsäljare. »Psykbrytaren« har översatts till över 30 språk och är Fitzeks första bok i svensk översättning. KRITIKERRÖSTER »Det är spännande. Det är överrumplande. Psykbrytaren är en psykologisk thriller av allra högsta kvalitet och därtill ovanligt raffinerad.« Crister Enander, Helsingborgs Dagblad »Det är med en lätt suck jag tar mig an första boken på svenska av Tysklands främste thrillerförfattare. Men oj, vad fördomarna kommer på skam. Fitzek håller igen på de givna utsvävningarna intrigen bjuder in till, och levererar istället en väl sammanhållen historia med successivt ökande spänning, och en intelligent överraskande vändning på slutet.« Cecilia Isberg, Kristianstadsbladet

MOSKVA ÅR 2035. Efter atomkriget som ödelade jorden har en människo­spillra tjugo år senare skapat en ny civilisation i Moskvas vidsträckta tunnelbana. I underjorden jäser konflik­terna när en okänd röta drabbar de livsviktiga svamp­odlingarna. Hela metron hotas av utplåning. Men är invånarna verkligen de enda överlevarna? Finns det kanske fler städer som har klarat sig i atomvintern? Artiom, som redan räddat metron från undergång, är besatt av idén att finna en drägligare boplats och ger sig nästan dagligen ut i stadens livsfientliga ruinlandskap, klättrar upp i de övergivna höghusen och söker kontakt med omvärlden med hjälp av en gammal arméradio. Men etern är död. METRO 2035 är en fristående och avslutande fortsättning på succé­böckerna Metro 2033 och Metro 2034. De bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Böckerna har gjort succé och sålt i över 120000 exemplar bara i Sverige. Det finns även ett datorspel med samma namn. "Mad Max möter Aniara." John Sjögren, Upsala Nya tidning, om metro 2034

Nekromantikern har funnit en tillfällig tillflykt hos en grupp hemliga anhängare av den legendariske svartmagikern Saladoréen, men oroas allt mer av de unga lärjungarnas fanatism. Uppenbarligen har de inte insett farorna med Saladoréens mörka arv, som bringat så många i fördärvet. Samtidigt hopar sig tecknen på att Fess är nära att förvandlas till den Förintare som allt fler ser i honom. Heliga inkvisitionen har inte gett upp jakten och hans vördighet fader Etlau är ivrigare än någonsin att sätta klorna i den undflyende kättaren. Även stridsmagiker Klara Kummel från Dalen vill gärna få en pratstund med Fess, som sannerligen tycks ha ställt till det för sig i den nya världen. Frågan är om inte Inkvisitionen trots allt har rätt - pojk­vaskern verkar faktiskt ha blivit Förintaren! I Klara Kummels spår flyger magikerflickan Silvia i ugglehamn, utsänd för att undanröja den galna upprorskvinnan. Och en dag möts deras vägar på en främmande strand... Samtidigt, i en angränsande verklighet till Evial, slumrar Odjuret. Allt oftare störs dess sömn av de ständiga utbrotten av magi. En sista impuls, en sista stöt, så vaknar varelsen som inte är möjlig i någon av Mångfaldens världar. Boken är den sjunde av tolv i Perumovs omtyckta serie om Nekromantikern Fess.

»Nick Perumovs berättelser är vildare, häftigare, galnare och blodigare än Tolkiens och ryskare. Med starka och farliga kvinnogestalter.« Kajsa Öberg Lindsten, GöteborgsPosten Inkvisitionens hängivna härskaror under ledning av heliga exekutor fader Etlau har belägrat det gåtfulla Svarta tornet högt uppe på istundran i norr. Inspärrade i Västermörkrets mäktiga artefakt befinner sig den blivande Förintaren nekromantiker Fess och den lilla drakflickan Lokatten. I salen står ett stort vattenur som räknar den utmätta tiden till transformationen, medan Fess försjunker i dystra grubblerier kring begångna misstag och synder. Men även fader Etlaus galopperande galenskap tilldrar sig allt mer hans nyfikna intresse För att fördriva tiden undersöker Fess tornets kammare och gemak, men av någon anledning ryggar han tillbaka inför en marmortrappa, som verkar specialgjord just för honom och som leder rakt ner i tornets hemliga grundvalar. I salen droppar vattenuret långsamt vidare. Kanske är det inkvisitionssoldaternas meningslösa död vid stormningen av tornet som ska få Kalken att rinna över och slutgiltigt bereda vägen för Förinta­ren? Men finns det verkligen bara en? Samtidigt, på en helt annan plats i Mångfalden av världar, pågår ett brädparti mellan två fallna gudar Svärdens väktare är en serie i tolv volymer. Detta är den åttonde boken och inledningen till den stora finalen i Nick Perumovs hyperboliska, ryskwagnerianska fantasyopera.

»Bland det bästa och mest egensinniga jag har läst i fantasygenren.« Lotta Olsson, Dagens Nyheter Trakoriens statskassa sinar sedan landet förlorat svavelkolonin på Marjura. Spioner rapporterar att grannländerna samlar sig till angrepp på det försvagade riket, där spänningarna mellan kejsarsidan och handelsorden Nya Sfären ständigt trappas upp. Praanz da Kaelve, som nu befordrats till general, vill leda en kampanj för att återerövra Marjura från de vandöda crurerna, men hindras av självaste kejsarinnan. Efter hundra års frånvaro återvänder trollkarlen Shagul till Trakorien, där han köper sin gamle mästares palats i den förfallna staden Fontra Cilor och installerar sig som rådgivare åt en marionettfurste. Han lyckas ta kontrollen över mördarsekten RhabdoRana, med vars hjälp han vill se till att den femte konfluxen förblir hans egen hemlighet. I städernas gränder sjunger barnen visan »Slaktare små«, men bara ett fåtal är medvetna om ordens dolda innebörd. »Erik Granström skriver storslagen fantastik med humor och enastående filosofiskt djup. Jag imponeras oupphörligt av böckernas konceptuella nivå och idérikedom.« Ola Wikander »En Borges för det episka formatet.« Per Israelson, Svenska Dagbladet »Slaktare små« är den andra av fyra delar i berättelsen om »den femte konfluxen«. Den första boken, »Svavelvinter«, utkom 2004 och betraktas av många som en av de bästa fantasyromaner som någonsin skrivits på svenska.

Max Frei är en loser i trettioårsåldern som har vänt på dygnet och gör det han är bäst på: ingenting. Hans drömmar är intressantare än hans liv, så när han erbjuds ett arbete i drömvärlden är hans lycka gjord. Sir Juffin Holly, ärevördigaste föreståndare för Hemliga säkerhetstjänstens mindre rotel i Förenta kejsardömets huvudstad Echo, utser honom till sitt »nattliga ombud«, vilket inbegriper både utredningar av diverse magiska överträdelser och enorma matorgier med de andra tjänstemännen på departementet. Max Frei skriver lika excentriskt och charmerande som han lever och har fängslat de ryska läsarna i snart femton år. Tonen är inte olik Alice i Underlandet. I somras började Orion ge ut hans fem böcker i Storbritannien och USA nu är det svenskarnas tur att stifta bekantskap med den oförliknelige Max Frei. »Freis humor lyser igenom i vartenda ord och väcker Echo till liv i en lysande kombination av 1800-talets Wien och ljuvligt futuristisk steampunk*. Det är ­oemotståndlig läsning. Han är smart, vitsig och rolig; en vardagshjälte som alla kan identifiera sig med.« Bookslut

Darra väster, darra öster. Kraften, kraften i handen. Nio stjärnor i en blomma, en blå blomma på klingan. Trehundra år har gått sedan ringens krig. Mörkrets herres fästning ligger i ruiner och i Midgårds fria länder råder fred och välstånd. Den unge hobbiten Folco har förläst sig på Röda boken och drömmer om äventyr på okända vägar, när en rad oroande händelser som först tycks sakna samband visar sig bära bud om annalkande ofärd. En dag hittas en mördad hobbit i ett dike invid landsvägen och ett gåtfullt sällskap iakttas vid Kummelåsarnas gravkullar. Något har satt Midgård i gungning. Folco Brännbock, Hamfasts son, ger sig ut på en lång vandring i förfädernas spår, men världen är inte längre sig lik. Trilogin »Mörkrets ring« är den ryske fantasyförfattaren Nick Perumovs genombrottsverk och skrevs redan på sovjettiden. Med fantasyeposet »Svärdens väktare« har Perumov gjort sig känd för sitt säregna författarskap, där det goda inte alltid går att skilja från det onda. Utdrag ur boken: »På Folcos högra sida reste sig Gamla skogens höga, mörka mur. Den löpte ett tjugotal mil längs landsvägen och svängde sedan tvärt mot söder, för att lämna plats åt de uråldriga Kummelåsarna - en plats om vilken det ännu viskades hemska ting, det ena värre än det andra. Folco hade hört att området kring Kummelåsarna, som tidigare varit öde och obebott, nyligen åter hade börjat befolkas av människor. Följde man landsvägen rakt österut så kom man till Bri, där det över hela Midgård berömda värdshuset Stegrande ponnyn låg. Hur det såg ut sedan, ännu längre österut, hade Folco inte den ringaste aning om. Det enda han hade hört var att Arnorfolket tagit sig ända bort till ­Väderklint och överallt plöjt upp den bördiga ­jorden som legat i träda. Folco satt av, granskade betslet ännu en gång och justerade sadelväskorna. Brovakterna - hobbitar, beväpnade med bågar och slungor - iakttog honom nyfiket; posteringen hade funnits här i många hundra år, och broväktaryrket gick i arv... Folco sökte efter en ursäkt, för att dröja sig kvar lite längre på platsen. De öppna vidderna lockade, men tanken på det främmande där bortom fick honom att känna sig illa till mods...« KRITIKERRÖSTER OM »SVÄRDENS VÄKTARE«: »Den stora skräcken i Diamantsvärdet och träsvärdet är inte lynchningarna, gruppvåldtäkterna eller den utstuderade tortyr som magikerna är mäktiga. Nej, ty döden kommer inte till slut som en befriare utan är bara ytterligare en plats dit förföljarna kan nå. Nekromantin är utbredd, den otäcka förmågan att väcka döda till viljelöst slavliv. Det får Tolkiens Mordor att verka lika farligt som en stockholmsk korvkiosk en fredagskväll...« Lotta Olsson, Dagens Nyheter »Detta är inget annat än storslagen fantasy i dess svartaste uttryck, att läsas långsamt, fundersamt.« Gull Åkerblom, Bibliotekstjänst

Max Frei är en drömmare och klas­sisk loser. Tills han i en dröm blir bekant med sir Juffin Hully, ärevördigaste föreståndaren för hemliga spaningsstyrkans mindre rotel i förenta kejsardömets huvudstad Echo. När Juffin erbjuder honom tjänsten som sin nattlige ställföreträdare, vänder Max på existensens stek och gör drömvärlden till sin verklighet. På rekordtid blir han den fruktade sir Max, dödsmantelns bärare. Tillsammans med sina kolleger löser han det ena makabra fallet efter det andra av magiska lagbrott. Däremellan håller man hov på stamhaket Frossarn Bunba, med varma patéer, bakelser, exklusiva viner och ofantliga mängder av den älskade nationaldrycken kamra... Främlingen är första boken av Echos labyrinter, en serie fantasydeckare från Ryssland, fyllda av skruvad humor. Böckerna har sålts i miljontals exemplar i hemlandet. »Freis humor lyser igenom i vartenda ord och väcker Echo till liv i en lysande kombination av 1800-talets Wien och ljuvligt futuristisk steampunk. Det är oemotståndlig läsning. Han är smart, vitsig och rolig; en vardagshjälte som alla kan identifiera sig med.« Bookslut Fem fristående böcker. Över 1 miljon sålda exemplar i Ryssland. Underhållande framtidsvision som utspelar sig i 1800-talsmiljö. Författaren berättar om sig själv: »Mitt namn är kort och gott Max. Vad jag kan minnas har jag själv alltid föredragit denna kortare variant av mitt förnamn. Jag antar att jag föddes någonstans i krokarna, och det är fullt möjligt att jag en gång i tiden var er granne. Jag levde här i omkring trettio år, det vill säga fram till dess att jag hamnade i Echo. Ni kommer aldrig att finna staden Echo på någon karta. Det beror på att Echo inte ligger på den här planeten. Eller rättare sagt: inte i den här världen. Den senare preciseringen faller mig mer i smaken, eftersom uttrycket inte ligger på den här planeten oundvikligen får en att associera till färder med rymdfarkoster, vilket jag, tack och lov, inte behövt uppleva. Ni kommer att finna en utförlig redogörelse för min resa till Echo i en av de följande berättelserna, som ni kan ta del av när ni är färdiga med det här förordet. Den heter Främlingen.« Max Frei är en pseudonym. Med miljontals sålda exemplar och allt fler översättningar till andra språk är hon en av Rysslands mest populära författare. Född 1965 i Odessa, ­numera bosatt i Vilnius, Litauen.

Tre soldater släpar sig fram på Midgårds leriga vägar. Målet för deras irrfärder är nära, men ouppnåeligt. De förföljer Olmer, kungen utan kungarike och Mörkerringens siste bärare. Runtomkring rasar kriget och endast ett mirakel kan rädda Ljusets försvarare från den vrede som fyller den som förberett Den svarta lansen för ett sista, dödligt hugg. Nick Perumov om boken: »Mörkrets ring är inte ett rättroget verk i Tolkiens tradition. Om han skildrade kampen mellan gott och ont, så är jag mer intresserad vad som händer när det goda inte går att skilja från det onda.« Svarta lansen är andra boken av tre fristående böcker. Första boken, »Alvklingan«, utkom 2011

Trakoriens statskassa sinar sedan landet förlorat svavelkolonin på Marjura. Spioner rapporterar att grannländerna samlar sig till angrepp på det försvagade riket, där spänningarna mellan kejsarsidan och handelsorden Nya Sfären ständigt trappas upp. Praanz da Kaelve, som nu befordrats till general, vill leda en kampanj för att återerövra Marjura från de vandöda crurerna, men hindras av självaste kejsarinnan. Efter hundra års frånvaro återvänder trollkarlen Shagul till Trakorien, där han köper sin gamle mästares palats i den förfallna staden Fontra Cilor och installerar sig som rådgivare åt en marionettfurste. Han lyckas ta kontrollen över mördarsekten RhabdoRana, med vars hjälp han vill se till att den femte konfluxen förblir hans egen hemlighet. I städernas gränder sjunger barnen visan »Slaktare små«, men bara ett fåtal är medvetna om ordens dolda innebörd. »Erik Granström skriver storslagen fantastik med humor och enastående filosofiskt djup. Jag imponeras oupphörligt av böckernas konceptuella nivå och idérikedom.« - Ola Wikander »Slaktare små« är den andra av fyra delar i berättelsen om »den femte konfluxen«. Den första boken, »Svavelvinter«, utkom 2004 och betraktas av många som en av de bästa fantasyromaner som någonsin skrivits på svenska.

Inkvisitionens heliga armé under fader Etlaus hårdföra ledning fortsätter oförtröttligt sin fanatiska jakt på den vedervärdige Förintaren. Magikerna Aneto och Megana bistår fadern allt mer motvilligt, eftersom de börjar ana att han slutgiltigt förlorat förståndet... eller kanske rentav är den sanne Förintaren.  Klara Kummels lilla trupp vandrar söderut, vägledda av två duotter och bevakade av rödgröna krigare med långa liar, medan kejsarens legioner är upptagna av de hårda striderna med angriparna från Rämnan, Semandras månghövdade kavalleri och de upproriska baronerna, som lyckats få över de flesta Regnbågsmagiker på sin sida. Frågan är om också Färglösa nerg har lierat sig med någon, eller om den hemlighetsfulla orden alltjämt står utanför den här världens angelägenheter? Mitt ute i den brännheta öknen förbereder några magiker blodiga, uråldriga ritualer för att återuppväcka den legendariske Evengar av Salador, den störste svartmagikern av alla tider. Om tilltaget lyckas kommer ännu en mäktig kraft att blanda sig i kampen om arma, eländiga Evial. I ett förtvivlat försök att avvärja den annalkande katastrofen åkallar Fess och hans drakflicka Lo­katten dvärgarmén som Svarta tornet en gång visade dem i en gåtfull drömsyn... »Svärdens väktare« är en serie i tolv volymer. Detta är den nionde boken och andra delen av den stora finalen i Nick Perumovs hyperboliska, ryskwagnerianska fantasyopera.

Nekromantikern har funnit en tillfällig tillflykt hos en grupp hemliga anhängare av den legendariske svartmagikern Saladoréen, men oroas allt mer av de unga lärjungarnas fanatism. Uppenbarligen har de inte insett farorna med Saladoréens mörka arv, som bringat så många i fördärvet. Samtidigt hopar sig tecknen på att Fess är nära att förvandlas till den Förintare som allt fler ser i honom. Heliga inkvisitionen har inte gett upp jakten och hans vördighet fader Etlau är ivrigare än någonsin att sätta klorna i den undflyende kättaren. Även stridsmagiker Klara Kummel från Dalen vill gärna få en pratstund med Fess, som sannerligen tycks ha ställt till det för sig i den nya världen. Frågan är om inte Inkvisitionen trots allt har rätt - pojk­vaskern verkar faktiskt ha blivit Förintaren! I Klara Kummels spår flyger magikerflickan Silvia i ugglehamn, utsänd för att undanröja den galna upprorskvinnan. Och en dag möts deras vägar på en främmande strand... Samtidigt, i en angränsande verklighet till Evial, slumrar Odjuret. Allt oftare störs dess sömn av de ständiga utbrotten av magi. En sista impuls, en sista stöt, så vaknar varelsen som inte är möjlig i någon av Mångfaldens världar. Boken är den sjunde av tolv i Perumovs omtyckta serie om Nekromantikern Fess.

»Bland det bästa och mest egensinniga jag har läst i fantasygenren.« Lotta Olsson, Dagens Nyheter Det trakoriska rikets livsviktiga svavelkoloni är hotad. Överste Praanz da Kaelve jagas av okända fiender som vill se honom död, men han åtar sig ändå uppdraget att återställa ordningen på den karga ön Marjura vid polarisens rand. Ett skepp ligger klart för avfärd med en besättning som samlats ihop i största hast. Där finns drakjägaren med det sönderbrända ansiktet, den tatuerade danserskan från Kargom och de märkliga Remuntradyrkarna, var och en med sina egna skäl att bege sig till världens ände. Under resan inser översten att uppdraget är mycket större än han först anade. Det heliga berget Ranz viskar att den mystiska konfluxen närmar sig och under Marjuras ismassor har mäktiga krafter satt sig i rörelse. Vilka är shagulitermunkarna som i ödemarken söker svaret på odödlighetens gåta? Och vad döljer sig egentligen bakom kodordet »Svavelvinter«? »En Borges för det episka formatet.« Per Israelson, Svenska Dagbladet »Svavelvinter« är den första av fyra delar i berättelsen om »den femte konfluxen« och utkom första gången 2004. Romanen mottogs med stor entusiasm och har sedan dess ständigt funnit nya läsare.

Prisbelönt Facebook-dystopi av Rysslands horrordrottning En global katastrof som kallas Stora reduktionen har fixerat antalet människor som lever på jorden till exakt 3 miljarder. Det finns inte längre någon död, bara en kort paus eller »fem sekunder mörker«, varpå individen återföds med en inkod som innehåller informationen om alla tidigare inkarnationer. Människorna är bara partiklar av en sammansatt organism, Den levande, och alla är uppkopplade direkt från hjärnan till det sociala nätverket Socio, där familjen och nationen inte har någon som helst betydelse. Samhället är globalt och alla känsloyttringar mellan föräldrar och barn förkastas som avvikande beteende. En dag föds »Zero«, en individ utan inkod. Den levandes antal ökar med en och den globala harmonin är hotad. tillsammans med några oliktänkande placeras Zero på ett korrektionshem. Men vem är denne Zero? Och kommer Den levande att gå under i en ny reduktion? Anna Starobinets (f. 1978) är journalist och författare till romaner, noveller och filmmanus, bosatt i Moskva. Hennes böcker är flerfaldigt prisbelönta och översätts nu till allt fler språk. »Den levande« är en dystopisk historia om ett samhälle som är helt styrt av det sociala nätverket Socio. Romanen har liknats vid berättelserna av föregångarna George Orwell, Jevgenij Zamjatin och H.G. Wells. Zero: »Jag var elva år när hunden på Farmen slickade min hand. Vetenskapsmannen som var närvarande när det hände sade att något liknande aldrig hade hänt, aldrig någonsin. Han hette Leo. Hela han sken av förtjusning. Jag tror att han blev besviken på min reaktion: jag blev inte glad. Han gjorde vad han kunde för att peppa mig, förmodligen tyckte han att jag var lite trög. »Djuren är rädda för Den levande«, förklarade han som om jag var efterbliven. »Vi försöker råda bot på situationen, men hitintills utan framgång. Den där hunden... Den kom ju fram till dig alldeles av sig själv. Det är nånting alldeles unikt. Förstår du? Du är nånting alldeles unikt!« Och visst förstod jag att jag var nånting alldeles unikt. Det förstod jag långt innan Leo pratade med mig, långt innan vi besökte Farmen. Men där på Farmen förstod jag att det var kört. Den där hunden - det var som om den märkte mig. Den satte dödens klibbiga tecken på min hand.«