Centrum för Öresundsstudier – serie

Er det ikke nostalgi at tro, at svenskere og danskere kan kommunikere på nabosprog? Efter bekendelserne fra både förbundskaptenen (landstræner) för herrarnas fotbollslandslag, Jon Dahl Tomasson, og forfatter Alex Schulman, er det vel efterhånden blevet slået fast med syvtommersøm, at vi ikke forstår hinanden. "Så er den ged barberet", som danskerne siger. Lets speak English from now on? Danskerne er tilsyneladende de bedste i Norden til at navigere på hverdagsengelsk, og de gør det gerne, men undersøgelser viser også, at de uformelle samtaler på arbejdspladser, uddannelsessteder, i foreninger osv. typisk foregår på dansk. Vil man være en del af fællesskabet, er der altså kun én vej. En større nordisk undersøgelse viser heldigvis, at der højst skal et par måneders sprogbad til, og så er man godt klædt på til at gå ombord i et nabosprog. I denne bog forsøger forfatteren at afmontere de benspænd (krokben), som den svensktalende typisk oplever i mødet med dansktalende. Det drejer sig først og fremmest om den største sten i sprogforståelsen, nemlig den danske udtale, og den lidt mindre sten, det lumske ordforråd. Mange ord deler vi allerede, men der er også ord og vendinger, der komplicerer kommunikationen danskere og svenskere imellem. Sidst i bogen introducerer forfatteren dansk grammatik og syntaks i et kontrastivt perspektiv.  

Lone Koldtoft har været adjunkt i dansk sprog og litteratur ved Lunds universitet siden 2001. Hun er uddannet fra Københavns Universitet i dansk og kunsthistorie med studie- og forskerophold i Uppsala, Tórshavn og Northfield, Minnesota. Før årene i Lund var hun ansat på en lærerhøjskole i København (nuværende KP) og to år ved Gdask Universitet. En kort periode arbejdede hun desuden som journalist på Det Fri Aktuelt. Siden nullerne har Lone Koldtoft forsket i den danske filosof Søren Kierkegaard, men har de senere år primært beskæftiget sig med det svensk-danske sprogmøde og formidlingen af dansk sprog i Sverige.  

Centrum för Öresundsstudier vid Lunds universitet utgår från idén om gränsen som både barriär och motor. Vi är en plattform för kritisk diskussion av frågor som aktualiseras i gränsregioner och särskilt i en transnationell gränsregion som Öresund. Denna bokserie är en del av vår verksamhet. Klogere på dansk sprog. En håndsrækning til svensktalende är bok nr 44 i serien Centrum för Öresundsstudier. Serieredaktör är Johanna Rivano Eckerdal.  

Vad hade hänt om Skåne, Halland och Blekinge aldrig blivit svenska på 1600-talet, utan fortsatt vara delar av Danmark? Hur hade dansk historia då berättats? Skånelandskapen utgjorde Östdanmark under lång tid, från sen vikingatid till Roskildefreden 1658. Men deras äldre historia försvinner ofta i Sydsverige. I skolorna, ända upp på universitetsnivå, läser man svensk historia och slår med stor nit ihjäl kungar i Mälardalen under medeltiden utan att ägna den dramatiska danska historien vid samma tid någon nämnvärd uppmärksamhet, trots att den till stor del utspelade sig i Skånelandskapen. Också i Danmark utgår historieskrivningen i hög grad från de moderna statsgränserna. När Lundahistorikern Harald Gustafsson sätter in en del av nationalstaten Sveriges historia i en annan nationalstats historia blir det en nyttig provokation mot både svensk och dansk nationalism. Men det finns också god saklig grund för att lära sig mer dansk historia i södra Sverige, eftersom så mycket som man ser här -- Varbergs fästning, Glimmingehus, småstädernas gatunät och så vidare -- faktiskt har rötter i dansk tid. Genom det danska perspektivet på Skåne får Öresundsområdet en väsentlig roll. Under en stor del av dansk historia utgjorde östra Själland och västra Skåne tyngdpunkten i Danmark, politiskt, kulturellt och ekonomiskt. Att fokusera på Skåne i Danmark betyder i någon mån också att fokusera på hela Öresundsområdets betydelse. (Först utgiven 2008.)

Under senare hälften av 1800-talet var många danska arkitekter som fått sin utbildning vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn verksamma i Skåne och angränsande landskap. De flesta återvände till hemlandet efter fullgjorda uppdrag, men en av dem som blev kvar i Sverige var prästsonen Peter Boisen (1836--1908) från Lolland. Han såg tidigt till att skaffa sig gedigna byggnadstekniska kunskaper, och han orienterade sig i arkitekturhistorien under skickliga lärares ledning.  

I nästan femtio år var han verksam i Skåne, från 1868 som Ystads förste stadsarkitekt. Samtidigt var han en sträng och fordrande ritlärare vid stadens läroverk och vid Mandelgrens slöjdskola. Han var verksam i en expansiv epok där influenser från många olika stilar satte sina spår på byggnader av varierande slag, så också på dem han ritade: industrier, hyreshus och privatvillor, kyrkor och kapell, järnvägsstationer, affärsbyggnader, sjukhus och allmännyttiga asyler, och en rad officiella byggnader, som tings- och rådhus och inte minst en spektakulär teater. I Ystad ersatte han den äldre, osunda korsvirkesbebyggelsen med gediget byggda hus; tack vare honom blev den en stenstad.  

Litteraturen om den mångsidige och ständigt verksamme Boisen har hittills varit sparsam. Peter Boisen: Dansken som präglade Ystad berättar inledningsvis om hans danska släkt och svenska familj och om hans många landsmän som var verksamma öster om Öresund i kortare och längre perioder, därefter om det stora antal byggnader i och utanför Ystad som Boisen signerade. Dessutom redogörs för tidens förödande stadsbränder och för hus som rivits. Boken är rikt illustrerad med gamla och nya fotografier, originalritningar och stadskartor.  

Ivo Holmqvist, professor emeritus i skandinavistik vid Universiteit Gent, Belgien, har tidigare i serien Centrum för Öresundsstudier redigerat böcker som samlat svenska synpunkter på H. C. Andersen och Karen Blixen. Sin kännedom om Peter Boisens liv och verk har han skaffat sig när han bott på olika adresser i Ystad.

Band 41 i skriftserien Centrum för Öresundsstudier. Band 65 i skriftserien Ystadiana.

I 1500-talets Danmark och Sverige realiserades reformationen genom skapandet av två lutherska statskyrkor. Reformation i två riken, som är resultatet av ett samarbete mellan svenska och danska historiker, skildrar orsakerna till och konsekvenserna av denna utveckling.    

I bokens första del analyseras svensk och dansk reformationsforskning inom historia och kyrkohistoria. Genom bidragen visas vilka problemställningar som har varit tongivande inom forskningen, men också betydelsen av internationella impulser och hur olika generationer av forskare har påverkat fältets utveckling.    

Bokens andra del tar upp exempel på problem som nutida forskare fokuserat på. Det handlar bland annat om tyska rådgivares betydelse för kyrkoordningen i Danmark och Sverige åren 15371541, om ögonvittnesskildringar och personliga upplevelser av den tidiga svenska reformationen, om förändringar i vem som fick äga och donera egendom i senmedeltidens Stockholm, om den tidigmoderna magiska världsbild som var en utgångspunkt för reformationens ledare och anhängare i Sverige, och om framväxten av en luthersk visuell kultur i Danmark.    

Antologin innehåller både historiografiska och historiska studier, och mångfalden av perspektiv pekar på att det finns en stor och fruktbar variation av metoder att angripa reformationen på. Bokens bidrag är därmed uttryck för kritisk reflektion över fältets metodiska och vetenskapsteoretiska arv, och visar samtidigt att fältet är under utveckling och att dansksvenska (och nordiska) samarbeten kan inspirera till ny forskning.  

Nr 38 i skriftserien Centrum för Öresundsstudier.  

I denna bok vill historikern Hanne Sanders visa betydelsen av kyrkan och det religiösa i det tidigmoderna, försekulariserade samhället, som bokstavligen var en värld med Gud. I centrum för studien står Lunds stift under perioden 1650-1720.  

Med Roskildefreden 1658 blev Skåne och därmed också Lunds stift svenskt. Historieskrivningen om Skånes övergång har ofta haft en nationell prägel och handlat om hård försvenskning. Men i praktiken var det mycket i regionen som förblev danskt under en period, inte minst inom kyrkan. Studien ger på det sättet inte bara en belysning av religionens betydelse utan också en ny syn på Skånes övergång.  

Fokus ligger på stiftet som en kyrklig samhällsorganisation lika gammal som staten. Stiftets domkapitel och präster hade en stark position och många samhällsviktiga uppgifter. I boken undersöks kyrkans arbete med familjefrågor, prästernas karriärer, kyrkobyggnadens betydelse och framväxten av Lunds universitet.  

Inte minst hade kyrkan ansvar för hushållet, den centrala organisationen för samhällets produktion och reproduktion. Reformationen gav en ny möjlighet till skilsmässa, inte minst som lösning på situationer där män försvunnit i krig och kvinnan ville kunna gifta sig på nytt. Den lutherska uppfattningen att alla är lika inför Gud visade sig här i en jämlik behandling av man och kvinna.  

Den nationellt inriktade historieskrivningen om Skånes försvenskning problematiseras utifrån en analys av skånska predikningar, där krig, fred, kung och folk förstås icke-nationellt i en luthersk världsbild. En undersökning av 603 prästers karriärer i Lunds stift 1658 1700 visar detta i praxis. Skåne blev först en svensk provins (fram till 1681), som behöll många danska lagar, en dansk kyrka och danskfödda präster. Och att Skåne på flera sätt fortsatte att vara danskt under provinstiden förklarar också varför Lund fick ett universitet 1666-68. Det var danska kyrkliga lagar som ställde krav på universitetsutbildning för präster och det var Lunds domkapitels stora, danska jordegendomar som finansierade universitetet.  

Ett brett perspektiv på religionens betydelse i förmodern tid visar att den är en nyckel för att förstå denna tid men kanske också för att förstå övergången till den moderna, sekulariserade tiden.    

Hanne Sanders är professor i historia vid Lunds universitet. Efter studier i Köpenhamn disputerade hon vid Stockholms universitet på en avhandling om den tidiga väckelserörelsen i Sverige och Danmark (Bondevækkelse og sekularisering, 1995). Hennes huvudsakliga forskningsfält har varit religion och kyrka under tidigmodern tid i ett kulturhistoriskt perspektiv men också frågor kring Skånes position mellan svenskt och danskt, Skånes övergång till Sverige, Öresundsregionens och skandinavismens historia. Sanders var föreståndare för Centrum för Danmarksstudier, nu Centrum för Öresundsstudier vid Lunds universitet, under åren 2000 2011 och serieredaktör för centrets skriftserie till 2015 (35 band).        

Centrum för Öresundsstudier vid Lunds universitet (CORS) är en plattform för kritisk diskussion av frågor som aktualiseras i gränsregioner och särskilt i en transnationell gränsregion som Öresund. Skriftserien Centrum för Öresundsstudier, där En värld med Gud: Religiös världsbild och kyrka i dansk-svenska Lunds stift 1650-1720 har  nr 43, är en del av centrets verksamhet. Serieredaktör är Johanna Rivano Eckerdal.  

Forskarantologi på engelska i serien Centrum för Öresundsstudier (nr 39).    

Gästfrihet. Ordet pekar mot god mat, utmärkt service och kanske en trevlig plats att vila på. Ibland tycks det handla om ett särskilt DNA eller en speciell anda som kännetecknar dem som arbetar med att ta hand om gäster och besökande, exempelvis inom turism. I Danmark och Sverige har gästfriheten varit central för att lansera Öresundsregionen som turistmål, bland annat med hjälp av de attraktiva begreppen hygge och fika . Men syftet med denna antologi är delvis att kritiskt reflektera över vilka som är inbjudna och vilka som är uteslutna från denna gästfrihet.   

Med Öresundsregionen som laboratorium problematiserar Fika, Hygge and Hospitality, en samling texter av forskare inom områden som etnologi, kulturgeografi, sociologi och tjänsteforskning, vad gästfrihet betyder. Läsaren möter gästfrihet på hotell och restauranger, men också i lägenheter som hyrs ut till tillfälliga besökare; gästfrihet i små butiker, ombord på färjor på Öresund och flygplan som tar besökare till regionen. Forskarna rör sig även bort från turistnäringens område för att granska händelser som främjar regional utveckling. Ett historiskt perspektiv ges i en undersökning av hur det moraliska imperativet att agera gästvänligt förhandlades fram i ett svenskt flyktingläger under andra världskriget. Sammantaget ger boken inblickar i hur det kulturellt komplexa fenomenet gästfrihet kan organiseras, utföras och förstås.

Öresundsbron fyller 20 år! Vad har hänt under dessa år? Och vart är vi på väg?  

Danska och svenska forskare, analytiker och journalister ger i denna antologi en aktuell bild av brons betydelse och utvecklingen i regionen. Gräns- och id-kontroller, pendling och ett förändrat politiskt samarbete har präglat bilden under de senaste åren, men vad betyder detta i ett större sammanhang och hur kan det tolkas? Coronapandemin som fått stor påverkan på Öresundsregionen utbröt under slutarbetet med denna bok våren 2020 och kommenteras kort. Dessutom möter vi den danska tonåringen som går på skategymnasium i Malmö, forskaren som gått från att demonstrera mot bron till att hylla regionen, författaren som utforskat sin transidentitet i Köpenhamn och en rad andra personer som lever och verkar omkring Öresund.  

I sex essäer utvecklar forskarna sin syn på hur Öresundsbron utgör en gräns mellan två länder och inte bara en fast förbindelse samt hur den nya benämningen Greater Copenhagen anknyter till bron och berättelsen om Öresundsregionen. De undersöker hur bron skapar nya mönster för tillgänglighet, urbanisering och geografisk olikhet och hur en till synes vanlig tv-serie lyckades förnya och fördjupa brons symbolkraft. Vidare får vi ta del av hur bron är en projektionsyta för olika slags engagemang och identiteter som kan vara både lokala och kosmopolitiska. I den avslutande essän ställs den kritiska frågan huruvida Öresundsbron som vi känner den i dag är ett tecken på en ny tid och modernitet med förankring i den djupa nationalstaten.  

En inledning och en epilog ramar in de sex forskaressäerna, samt ett rikt urval av röster och reflektioner om bron och regionen. Längre intervjuer med människor som rör sig i den dansk-svenska gränsregionen varvas med kommentarer från makthavare och allmänhet. Tillsammans bidrar de olika inslagen till en komplex bild av Öresundsbrons betydelse.  

Checkpoint 2020. Människor, gränser och visioner i Öresundsbrons tid har arbetats fram i samverkan mellan Centrum för Öresundsstudier vid Lunds universitet och dansk-svenska Øresundsinstituttet med sin gränsregionala nyhetsbyrå News Øresund.  

Centrum för Öresundsstudier vid Lunds universitet utgår från idén om gränsen som både barriär och motor och är en plattform för kritisk diskussion av frågor som aktualiseras i gränsregioner, särskilt i en transnationell gränsregion som Öresund. Checkpoint 2020 är den fyrtionde volymen i vår bokserie (ISSN 2001-9874). Boken finns även i en dansk utgåva med ISBN 978-91-7061-307-4. 

[Boken finns även i svensk utgåva: En kvinnlig gränsgångare, ISBN 9789170614316]

En kvindelig grænsegænger udfolder for første gang historien om Clara Lachmann (1864--1920) og hendes skandinaviske arv. Clara Lachmann levede et liv på tværs af grænser. Hun blev født ind i det traditionsbundne jødiske borgerskab i København, men orienterede sig mod moderne og sekulære værdier. Senere bragte ægteskabet med den velhavende sukkerfabrikant Jacob Lachmann hende fra Danmark til Sverige. Da Clara som enke blev ansvarlig for familieformuen, testamenterede hun et millionbeløb til at støtte samarbejdet på tværs af de grænser, der havde formet hendes liv. Det førte til etableringen af Clara Lachmanns Stiftelse, der siden har arbejdet for at fremme skandinavisk fællesskabsfølelse.   

Fortællingen om Clara Lachmann væver sig ind i de skandinaviske jøders historie og giver et sjældent indblik i livet for borgerskabets kvinder. Den afdækker myter og magtkampe i svensk sukkerindustri og kaster lys over skandinavismen som politisk og kulturel strømning fra 1800-tallet til i dag.   

Leonora Lottrup Rasmussen, f. 1989, er historiker og postdoc ved Aarhus Universitet.    

Centrum för Öresundsstudier vid Lunds universitet utgår från idén om gränsen som både barriär och motor. Vi är en plattform för kritisk diskussion av frågor som aktualiseras i gränsregioner och särskilt i en transnationell gränsregion som Öresund. Bokserien Centrum för Öresundsstudier är en del av vår verksamhet, och En kvindelig grænsegænger. Clara Lachmanns stiftelse i 100 år (som finns i både dansk och svensk utgåva) är bok nr 42 i serien. Serieredaktör är Johanna Rivano Eckerdal. 

En kvinnlig gränsgångare gestaltar för första gången historien om Clara Lachmann (1864--1920) och hennes skandinaviska arv. Clara Lachmann levde sitt liv över gränserna. Hon föddes in i Köpenhamns traditionsbundna judiska borgerskap, men orienterade sig mot moderna och sekulära värderingar. Senare förde äktenskapet med den välbärgade sockerfabrikanten Jacob Lachmann henne från Danmark till Sverige. När Clara som änka övertog ansvaret för familjeförmögenheten testamenterade hon ett miljonbelopp för att stötta samarbetet över de gränser som hade format hennes liv. Det ledde till inrättandet av Clara Lachmanns stiftelse, som sedan dess har arbetat för att främja den skandinaviska samkänslan.   

Berättelsen om Clara Lachmann är sammantvinnad med de skandinaviska judarnas historia och ger en sällsynt inblick i hur livet tedde sig för borgerskapets kvinnor. Den avslöjar myter och maktkamper inom den svenska sockerindustrin och kastar ljus över skandinavismen som politisk och kulturell strömning från 1800-talet till idag.   

Leonora Lottrup Rasmussen, f. 1989, är historiker och forskare vid Århus universitet. Översättning från danska: Öyvind Vågen.   

Centrum för Öresundsstudier vid Lunds universitet utgår från idén om gränsen som både barriär och motor. Vi är en plattform för kritisk diskussion av frågor som aktualiseras i gränsregioner och särskilt i en transnationell gränsregion som Öresund. Bokserien Centrum för Öresundsstudier är en del av vår verksamhet, och En kvinnlig gränsgångare. Clara Lachmanns stiftelse under 100 år (som finns i både dansk och svensk utgåva) är bok nr 42 i serien. Serieredaktör är Johanna Rivano Eckerdal.  

Hur förhåller vi oss till monument och statyer i offentliga rum? Och hur förändras våra uppfattningar när historien ställer oss inför nya insikter? I kölvattnet av Black Lives Matter-rörelsen 2020 hamnade många monument och statyer över hela världen i fokus för intensiv debatt. Några revs, några täcktes över och andra granskades med nya ögon, i ljuset av inte bara kolonialt och rasistiskt förtryck, utan också de könsstrukturer som de symboliserade. Den här boken undersöker hur vi fysiskt och symboliskt interagerar med dessa offentliga konstverk genom både syn och beröring. 

Med utgångspunkt i historiska exempel och samtida protester utforskar Glances and Hands on Public Art hur offentliga monument formar vårt kollektiva minne och vår identitet. En rad kontrasterande och kompletterande perspektiv på denna fråga ges här av konstnärer, forskare, museichefer, kritiker och tjänstemän. Tillsammans ger författarna vad som kan kallas en kalejdoskopisk blick på den offentliga konsten i dess dubbla roller, både som påminnelser om det förflutna och som ett slagfält för dagens upphettade kulturdebatt. 

Medverkande författare: Patrick Amsellem, La Vaughn Belle, Cecilia Cassinger, Hans Dam Christensen, Jeannette Ehlers, Linda Fagerström, Rikke Lie Halberg, Elisabeth Högdahl, Peter Johansson, Friederike Landau-Donnelly, Marie Ledendal, Jens Peter Munk, Karen Sivebæk Munk, Håkan Nilsson, Johanna Rivano Eckerdal, Terne Thorsen, Ulrika Wennersten, Ulf Zander

....

How do we relate to monuments and statues in public spaces? And how do our perceptions shift when history confronts us with new insights? In the wake of the Black Lives Matter movement in 2020, many monuments and statues across the world became the focal point of intense debate. Some were torn down, others covered up, and others were re-examined in light of not only colonial and racial oppression, but also the gendered structures they symbolised. This book delves into how we physically and symbolically interact with these public artworks through both sight and touch.   

Drawing on historical examples and contemporary protests, Glances and Hands on Public Art explores how public monuments shape our collective memory and identity.   

A range of contrasting and complementary perspectives on this issue are provided here. Artists, researchers, museum managers, critics and civil servants contribute their first-hand experience of tackling these questions, but from very different starting points. Together, the authors provide a kaleidoscopic view of the role of public art as both a reminder of the past and a battleground for present-day societal struggles and cultural discussions. How can we understand our changing attitudes toward these monuments, and what do they mean for the future of public art?