Moly – serie

Vid 32 års ålder drar sig Aurelius Augustinus tillbaka till den lilla romerska orten Cassiciacum utanför Milano. Han har just fattat beslutet att ge sig hän åt kristendomen, men är ännu inte döpt. Under vistelsen, som varar en höst och en vinter, skriver han Ensamtal, en dialog i två delar mellan Augustinus och Förnuftet - den förre en orolig, filosofiskt och retoriskt skolad sökare som brottas med sig själv, den senare en än hjälpsam, än tillrättavisande röst som tycks komma utifrån och inifrån på en och samma gång. Mellan dem utspelar sig ett samtal som är uppbyggligt underhållande.

Ensamtal intar en unik plats inte bara i Augustinus eget författarskap, utan i litteratur- och filosofihistorien generellt. Det är troligen den äldsta kända text där en författare gestaltar ett samtal med sin inre röst. Det faktiska ämnet för just det här samtalet må vara det filosofiska sökandet efter Gud, men den litterära formen får det samtidigt att öppna sig i många olika riktningar.

Denna första svenska översättning av Ensamtal är utförd av litteraturkritikern Rebecka Kärde, som också har skrivit kommentarer och ett efterord.

Detta är en reviderad nyutgåva av den första kompletta svenska  översättningen av Herakleitos samlade fragment från 1997. Översättare är Hans Ruin och Håkan Rehnberg, och fragmenten är försedda med ingående kommentarer av Hans Ruin. Parallellt med de svenska översättningarna återges också den grekiska texten.

Hans Ruin är professor i filosofi, författare och översättare. 

Håkan Rehnberg är målare, skulptör och översättare. 

Sokrates är lika undanglidande som han är välkänd. Han delar hela filosofihistorien i ett före och ett efter, men efterlämnade själv inga skrifter. Vi känner honom uteslutande via andras texter, framför allt Platons dialoger. I dem spelar Sokrates vanligen den filosofiska huvudrollen och han betraktas därför ofta som bara ett språkrör för Platons egen filosofi. Men läser vi Platon uppmärksamt framträder en motsägelsefull och mångtydig gestalt som inte på ett självklart sätt ger röst åt någon platonism.

Den här boken tecknar en bild av just den gestalten. Eller snarare: flera bilder. Charlotta Weigelt gör en färd genom Platons dialoger och upptäcker en politiskt engagerad outsider, en sanningssökande ordvrängare och en omdömesgill dåre. Sokrates statsmannen, Sokrates sofisten och Sokrates galningen - filosofen visar sig uppträda i många skepnader. Och kanske finns i detta en nyckel till den filosofiska verksamheten som sådan. Filosofens omsorg om livet här och nu innebär, tycks det, allt annat än ett lugnt och stillsamt begrundande av en oföränderlig idévärld. I fallet Sokrates står allt på spel.

Charlotta Weigelt är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Hon fokuserar särskilt på antik grekisk filosofi och har översatt flera verk av Aristoteles till svenska.

Vi står aldrig utanför filosofin. En filosofiinledning kan därför omöjligen leda in någon på filosofins område. I stället måste den frigöra och sätta igång den filosofi som vi alltid redan bär med oss. Men hur går detta till, och vad är filosofi? Filosofi betraktas ibland som en vetenskap och ibland som en världsåskådning. I själva verket är filosofin ingetdera. Men om vi slår in på tankevägar som jämför filosofi med först vetenskap och sedan världsåskådning kan vi själva kanske bli filosoferande och på så vis komma filosofins väsen på spåret.

Inledning till filosofin är en serie föreläsningar från 1928-1929. När de hålls har den banbrytande boken Vara och tid nyligen utkommit, och Heidegger plockar upp många trådar därifrån. Men samtidigt rör sig hans tänkande i nya riktningar. Det löper över antika greker och kristna teologer, över Immanuel Kant och begreppet värld och över samtidens vetenskapliga och existentiella kriser. Vad det slutligen mynnar ut i är förkunnandet av filosofin som ett frihetsprojekt. 

Inledning till filosofin publicerades postumt och bygger på Heideggers egna föreläsningsmanuskript kompletterade av omsorgsfulla studentanteckningar. Resultatet är en böljande text som är än muntlig, än teknisk och som har något att erbjuda såväl den erfarna kännaren som den som närmar sig Heidegger för första gången.

I översättning av Ruben Wiwe och med fackgranskning av Charlotta Weigelt.

Som beteckning på sångare och diktare valde antikens greker en gång en term som normalt betydde "hantverkare" eller "producent". Termen var poietes, "poet". Varför just detta ord? På den frågan söker den här studien ett svar. Den börjar hos Homeros, som inte känner till några "poeter". Den homeriske barden är inte upphovsman till sin egen dikt, han kanaliserar bara Sånggudinnans tal. Men samhället där barden sjunger genomgår omvälvande förändringar. I det arkaiska Grekland tar en sorts sekulariseringsprocess vid, betingad inte minst av den nya skriftteknologins kapacitet att omvandla sången till texter som kan studeras, diskuteras, kritiseras och behandlas som hantverksprodukter bland andra. Ur dessa förändringar träder med tiden en ny form av diktare fram; i studiens bortre ände står körlyrikern, han som självmedvetet presenterar sin egen sång som en bytesvara och sig själv som dess kunnige framställare och producent. Den första "poeten" och den första "poetiken" är ett faktum.

-------------------------------------------------------------------------- 

Dikten och hantverket lades ursprungligen fram på franska 1976 som doktorsavhandling i klassisk filologi vid Lunds universitet, under titeln La parole et le marbre. Boken har fått stort internationellt genomslag och är ett idag ofta citerat standardverk, läst både i och utanför sitt eget fält. Nu föreligger denna banbrytande studie av "poetens genealogi" på svenska, i översättning och bearbetning av författaren själv.

Vid 32 års ålder drar sig Aurelius Augustinus tillbaka till den lilla romerska orten Cassiciacum utanför Milano. Han har just fattat beslutet att ge sig hän åt kristendomen, men är ännu inte döpt. Under vistelsen, som varar en höst och en vinter, skriver han Ensamtal, en dialog i två delar mellan Augustinus och Förnuftet - den förre en orolig, filosofiskt och retoriskt skolad sökare som brottas med sig själv, den senare en än hjälpsam, än tillrättavisande röst som tycks komma utifrån och inifrån på en och samma gång. Mellan dem utspelar sig ett samtal som är uppbyggligt underhållande.

Ensamtal intar en unik plats inte bara i Augustinus eget författarskap, utan i litteratur- och filosofihistorien generellt. Det är troligen den äldsta kända text där en författare gestaltar ett samtal med sin inre röst . Det faktiska ämnet för just det här samtalet må vara det filosofiska sökandet efter Gud, men den litterära formen får det samtidigt att öppna sig i många olika riktningar.

Denna första svenska översättning av Ensamtal är utförd av litteraturkritikern Rebecka Kärde, som också har skrivit kommentarer och ett efterord.

Eros makt är stor. Det vet den unge Kleitofon. Han och hans älskade Leukippe har kastats runt i en antik medelhavsvärld som lekbollar för ödet och åtrån. De har upplevt det mesta: sjörövare, trolldrycker och skendöd, trogen vänskap, sluga rätte­gångstal och gudomliga ingripanden. Inför en främling i kuststaden Sidon spinner Kleitofon berättelsen om sina kärleksäventyr. Hans historia visar sig vara "rena romanen" och rymma allt från grekiska myter och exotiska bestar till utläggningar om begärets fysikaliska färdvägar och fördelarna med sex mellan män. Där kärleksguden råder är inget osannolikt.

Achilles Tatios var en grekisk författare, troligen verksam på 100­-talet, even­tuellt i Egypten. Leukippe & Kleitofon, hans enda bevarade verk, hade stort inflytande under senare delen av antiken. Det lästes flitigt i medeltidens Bysans och fick spridning i det tidigmoderna Europa. Tillsammans med en handfull andra antika grekiska romaner har det påverkat det moderna berättandet och den moderna romanen. Men framför allt har Leukippe & Kleitofon förblivit egenartad läsning i egen rätt - ironisk och melodramatisk, subtil och burlesk, retorisk och slapstickartad. En litteratur lika illfundigt lynnig som Eros själv.

I ny översättning från antik grekiska av Ingela Nilsson. Med illustrationer av Monica Hellström och förord av Rebecka Kärde.