En sång om sken och vara

»Cees Nooteboom hör till de stora vågbrytarna inom den europeiska litteraturen.« GUNDER ANDERSSON, AFTONBLADET

»Nooteboom är en författare med stora teman, men han är aldrig tungläst. Han bäddar in filosofi i vardagsbetraktelser, plötsligt framträder idéerna, oväntat, hisnande, som änglar gömda i övergivna skåp.« | THE WASHINGTON POST

»Att läsa Cees Nooteboom är som att komma i samspråk med en äldre excentriker på ett kafé på kontinenten. Man studsar till ibland och förstår inte allt, men det gör ingenting. Den buttra charmen vinner över allt. Man har roligt nästan hela tiden.« | NILS FORSBERG, EXPRESSEN

Författaren. Och så den andre författaren. Den senare formligen spottar ur sig böcker och har inte mycket till övers för den förstes pretentiösa skrivvåndor. Under deras samtal formar sig inte desto mindre en berättelse i den förstes huvud. Om en bulgarisk överste, en bulgarisk läkare och dennes fru, Laura, som ingår en bisarr kärlekstriangel i Rom. Dit har de rest för att läkaren önskat undervisa sin vän översten i den »enda kultur som finns«, den latinska, »ljusets kultur«.
Liksom flera av Cees Nootebooms romaner är En sång om sken och vara en kritik av den europeiska kulturen och siktar in sig mot dess hjärta: förhållandet mellan fiktion och verklighet. Om ideal och tillkortakommanden, musor och vrångbilder. Bokens egentliga huvudpersoner är berättaren, som förblir osynlig bakom bokens tjugofyra vackra och distinkta kapitel, och läsaren, som yrvaket upptäcker sig själv allteftersom. I svensk översättning av Per Holmer.

CEES NOOTEBOOM, född 1933 i Haag, är en nederländsk författare, mest känd för sina romaner och reseskildringar. Han finns översatt till ett trettiotal språk och har sedan många år nämnts bland kandidaterna till Nobelpriset.

»Cees Nooteboom står sig som en lika värdig som oefterhärmlig röst bland samtida författare.« | THE NEW YORK TIMES BOOK REVIEW

»Cees Nooteboom speglar vårt behov av sagor samtidigt som han gestaltar den misslyckade myten, vår eviga jakt på det förflutnas förlorade skönhet. Att läsa hans romaner är att ge sig ut på resa mot verkligheten längs diktens avvägar.« | ANN LINGEBRANDT, HELSINGBORGS DAGBLAD