Ensam med allt man älskar

Under några år hade en idé börjat ta form. En idé som förenade mitt yrke som fotograf med platsen där jag tillbringat alla mina somrar. Det skulle bli en fotobok om ön Stora Risten.

Där bodde personer som året runt arbetade och levde det motsatta stadsliv jag själv gjorde. Öarna söder om Gräsö blev den plats där våra cirklar skar i varandra och i den kontrasten kändes allting intressantare, mer levande, på något vis.

Det har inte gått friktionsfritt. Några nätter har jag stått på klipporna till olika öar och väntat, lyssnat efter fiskebåtar då jag på lösa grunder blivit lovad att få hänga med ut och fota. Ibland för att åka hem igen, genomblöt av regnet. Ibland för att någon timme senare stå i en varm styrhytt och se solen resa sig över Ålands hav.