Biografier & memoarer

Hur kunde en knappt läskunnig sibirisk bonde ha så stort inflytande över världens öde?

Rasputin var hängiven monarkist, inte revolutionär. Han hade ingen officiell position och inga styrkor under sitt befäl. Ändå bidrog han mer än någon annan till tsarfamiljen Romanovs fall.

Tsar Nikolaj II och hans hustru Alexandra blev besatta av Rasputin. Tsarens officerskår blev fullständigt demoraliserad av skvallret om korruption, för att inte tala om ryktena om den så kallade galne munkens utsvävningar med tsaritsan – och hennes döttrar. Blotta tanken på att hela Rysslands tsar hade bedragits av en bonde var förödande i ett sådant patriarkalt imperium. När februarirevolutionen bröt ut 1917 höjdes inte en enda värja till regimens försvar.

Precis som Rasputin förtrollade tsarfamiljen har han fascinerat eftervärlden. Den brittiske historikern Antony Beevor tecknar ett mästerligt porträtt av en man som rört sig mellan historia och legend, samt av det samhälle som gjorde det möjligt för honom att träda in i maktens korridorer och spela en nyckelroll i tsardömets undergång.

"Den 27 april sa Paul att han ville återvända som ett spöke.

Jag skriver spökberättelser.

Också breven han skrev är spöken."

En bok om spöken: en kärleksmemoar är Siri Hustvedts mest personliga bok – ett ömsint och gripande porträtt av de fyrtiotre år hon tillbringade tillsammans med sin man, författaren och filmskaparen Paul Auster, från deras första möte i 1980-talets New York till hans död 2024.

Det är en berättelse fylld av kärlek, sorg och minne, med invävda dagboksanteckningar från månaderna från Pauls sjukdomsbesked till hans begravning, mejl till vänner under hans behandling, små lappar han skickade under årens lopp, samt tre kärleksbrev som Siri skrev till Paul 1981, när deras förhållande befann sig i ett kritiskt skede.

I boken ingår också Paul Austers allra sista text – trettiofem sidor ur det som skulle bli en samling brev till deras nyfödda barnbarn, Miles, född den 1 januari 2024.

En bok om spöken är en djupt personlig kärleksmemoar om vad det innebär att dela ett liv, om sorgen som rubbar vår tidsuppfattning, och om de ord som vi lämnar efter oss. Siri Hustvedt visar hur dialogen mellan två människor kan fortsätta även efter döden – och hur kärleken kan fortsätta att vara närvarande när en älskad gått bort.

”Den 11 oktober 2018 knackar det på dörren till vårt hem. De tre poliserna behöver inte säga något. Jag ser det i deras ögon. Jag vet redan vad de kommer att säga. Dagen jag fasat för så länge är här.”

När Jenny träffar James och ser det blå ljuset i hans ögon vet hon att det kommer att bli de två. Hon dras med i hans livsglädje, men snart inser hon att där också finns en skugga. Det som börjar som en lätt depression växer sig allt djupare in i James tills han till slut bara kan se en enda utväg – att ta sitt eget liv. Ensam kvar med fyra barn tvingas Jenny konfrontera allt hon inte ville se: sjukdomens kalla ansikte, medberoendets grepp och vårdens svek.

"När livet går sönder" är en gripande berättelse om psykisk ohälsa, kärlek som inte räcker – och om kraften att leva vidare när det värsta har hänt.

Jenny Hamrén är livscoach, föreläsare och kursledare inom personlig utveckling. Tidigare arbetade hon i många år som undersköterska på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Frida Funemyr är journalist och fotograf och har jobbat för landets främsta tidningar i snart 30 år. Hon har tidigare varit medförfattare till bland annat boken "Ärren bär jag med stolthet" (Norstedts) som vann Storytel Awards i kategorin fakta 2023.

Den här berättelsen handlar om en man som levde ett smått sagolikt liv. Det började i Göteborg 1935 och det slutade i Toronto 2024. Under de nästan 90 år som rymdes däremellan for den här mannen som en svetslåga genom tillvaron och tände och brände allt som kom i hans väg. Ett helt folk följde hans framfart och under flera decennier gjorde svenskarna på nåt märkligt sett den här mannens historia till sin egen. Mest känd blev han som chef för Volvo, i en tid när Sverige var som rikast och Volvo som störst. Han hette Pehr Gustaf Gyllenhammar. PG. Legenden om Pehr G Gyllenhammar innehåller allt man kan förvänta sig av en saga: en prinsessa, ett sjöodjur, många korståg och maktkamper, mycket guld och – självklart – ett slut som ingen hade kunnat ana. *Kristina Hedberg är journalist på Dagens Nyheter och programledare. Under många år arbetade hon på SVT med program som Uppdrag granskning och Min sanning. Hon har belönats med flera priser för sitt arbete, bland annat Stora Ekopriset och Sveriges Radios språkpris.

ELLENS KEYS STRAND

Våren 2026 är det 100 år sedan Ellen Key gick ur tiden och överlämnade sitt älskade hem Strand till allmänheten. Hemmet på sydsluttningen av Omberg vid Vättern är välkänt och lockar besökare från när och fjärran.

Ellen Key var en banbrytande visionär med starka idéer om skönhet och enkelhet i inredning. Hennes hem präglas av Arts and Crafts-rörelsens värderingar, med många möbler designade av henne själv. Den nya boken presenterar hemmet och dess historia i ord och bild och är rikt illustrerad med fotografier från Strand. Här får vi ta del av den unika atmosfären och fantastiska utsikten som inspirerat besökare i generationer.

Författaren Mia Karlsvärd är fotograf och skribent med flera böcker bakom sig, bland annat den hyllade dokumentationen av Verner von Heidenstams Övralid. 

På en parkeringsplats i Katrineholm skrev Janne Andersson på kontraktet som förbundskapten för herrlandslaget i fotboll. Det finaste jobbet han visste. Året var 2016 och nu väntade sju år och 94 landskamper som en av Sveriges mest omskrivna personer.

Janne blev folklig medan framgångarna och motgångarna flätade sig samman under en händelserik tid. Det blev kvartsfinal i VM, lilla Sverige fällde giganterna som Italien, Frankrike och Spanien, men man föll också mot Azerbajdzjan.

Det pratades om Zlatan, bråkades i tv-studion och en av de sista matcherna fick avbrytas på grund av ett hemskt terrordåd.

Janne Andersson har hyllats och ifrågasatts. Genom alla svängningar har han hållit fast vid sitt klassiska motto Då är då, nu är nu och sen är sen för att hålla sig från spekulationer och behålla fokus på verkligheten.  

Under alla år skrev Janne dagbok efter varje samling. Nu kommer den ut som bok.

Man minns ofta tider kronologiskt i och slutet påverkar sammanfattningen. Dagboken berättas baklänges för att minnas tillbaka och samla bilden av Sveriges meste förbundskapten.

Nalin Baksi har alltid vågat tala när andra tiger. Som en av Socialdemokraternas klarast lysande stjärnor tog hon första striden – för kvinnor, muslimer och andra utsatta minoriteter, mot hedersförtryck, islamism, gubbvälde och rasism. Och mot den konflikträdsla som är svår att beskriva som annat än typisk svensk.

Hon blev snabbt en av Sveriges mest tongivande politiker. Hon fick betala ett högt pris för sitt mod.

Nu berättar Nalin Baksi för första gången om att spela fotboll i Kurdistan, fighterna med Göran Persson, den djupa vänskapen med Anna Lindh och maktspelet i socialdemokratins slutna rum. Men också om hatet och hoten som tvingade bort henne från politiken, hennes egen familjs mörka hemligheter – och morden på hennes två fastrar.

Mina strider är en berättelse om att bära smärta och styrka, om värmen i gemenskap och vikten av principer. Det är en berättelse om vad det kostar att vägra vara tyst.

Per Lindebergs granskning av da Costafallet är en av det senaste decenniets mest uppmärksammade svenska böcker. Nu kommer den som nyutgåva med ett nyskrivet förord.

Året var 1984. I tidningar, radio och tv lärde vi känna dem, de skrämmande gestalterna Obducenten och Allmänläkaren. Under rituella former hade de styckat en prostituerad kvinna på rättsläkarstationen i Solna, sedan hon utsatts för bisarra sexuella våldshandlingar i närvaro av ett litet barn. I vad som har kallats århundradets svenska brottmålsrättegång förklarades de två läkarna skyldiga till styckningen, men kunde trots detta lämna rättssalen som fria män. Rättegången tycktes vara ett bevis för att etablissemanget skyddar sina egna; att den svenska rättvisan gör skillnad mellan uppsatta män och utsatta kvinnor.

I Döden är en man granskas den moderna myt om styckmordsfallet och de två onda männen, som skapades i massmedierna och som utgick från den bild av mordutredningen, som polisen läckte till journalisterna. Här skildras också de försök som gjorts att förhindra en ny rättslig prövning av den påstådda bevisningen i målet. Boken ger en bakgrund till den förnyade juridiska prövning av rättsövergreppen mot Teet Härm och Thomas Allgén, som väntas ta sin början under 2025, drygt fyrtio år efter den första polisinsatsen. Den har även varit en viktig utgångspunkt för Dan Josefsson och Johannes Hallboms uppmärksammade dokumentärserie Det svenska styckmordet som visats under vintern 2024 på SVT.

PER LINDEBERG (f. 1938) är vetenskapsjournalist. Han har tidigare bland annat arbetat med mediefrågor vid ett statligt forskningsråd och särskilt intresserat sig för granskningen av den form av förtäckt opinionsbildning, som kan förekomma i mediernas skenbart objektiva nyhetsrapportering.

"Han lyckas på 650 sidor sticka dolken i samtliga makthavare i det svenska etablissemanget, från politiker, åklagarväsendet, advokaterna, kvinnorörelsen, massmedia till kulturetablissemang."Per Olov Enquist, Expressen

"Ett journalistiskt storverk av ett slag som saknar motstycke eller ens något att jämföra med." Jan Guillou, Aftonbladet

”Tanken får mig att tappa andan – en dag kommer jag att behöva lämna mitt barn.”

Att leva nära någon med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa innebär ofta maktlöshet och oro. Det är lätt att känna sig ensam i svåra situationer och känslan av otillräcklighet kan vara stark. Boken vänder sig till dej som är anhörig men även till personal som möter människor med särskilda behov.

Maud Deckmars son Fred har en grav intellektuell funktionsnedsättning och autism. Han bor i en LSS-bostad, saknar tal och kan inte klara sig själv. Med värme och skärpa berättar Maud om känslor och erfarenheter, om att själv bli äldre, att se sitt barn åldras, om att vara den som bär hans minnen och om de svåra insikterna att en dag behöva släppa taget.

Hon delar tankar som berör alla som möter anhöriga och personer med omfattande behov, och ställer den avgörande frågan: Kommer personal och samhälle att ha kunskap och resurser att ge Fred ett tryggt och gott liv så länge han lever?

På 70-talet stängdes de sista institutionerna i Sverige för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. I stället skulle alla barn bo hemma hos sina föräldrar. Samhället hade förberett sig för ett annorlunda arbetssätt, men inte tillräckligt. Nu åldras den första generationen av de barn och ungdomar som bott hemma och i LSS-bostäder och andra former av omsorg. Kommunerna står återigen inför frågor om vad de vuxna barn som nu åldras ska erbjudas, och hur förändringarna ska genomföras när det gäller bemötande, daglig verksamhet, boende och omsorg.

Samtidigt tillhör Maud Deckmar den första generationen föräldrar, som efter nedstängningarna har levt med sina barn under hela deras liv. Ingen är oersättlig, men som Maud Deckmar uttrycker det: Ju längre jag har levt, desto mer inser jag att det till slut, efter alla personalbyten, bara är jag som bär min sons historia.

Om detta och mycket annat skriver Maud Deckmar i sin nya bok ”Vem håller din hand när jag är borta”.

Om Maud Deckmar 1996 startade jag mitt företag – Ord och Tanke – med en önskan att få dela med mig av min kunskap och erfarenhet av att vara mamma till en son med svåra funktionsnedsättningar. Men jag ville också sprida hopp, kärlek och styrka till mina medvandrare i världen. Jag var sexton år gammal när familjen flyttade familjen till Jämtland och här blev jag kvar. Ibland, särskilt under sommaren då växtzon 7 ständigt stoppar mina försök med pioner och rosor - kan jag drömma om varmare nejder. Men samtidigt har nog Jämtland gjort mig till det mellanting mellan brännässla och skogsviol som jag är idag. Här krävs det vett att stå emot dumheter, här är det bra att kunna "bränna till". Samtidigt kan jag öppna mina kronblad och andas in de fria viddernas dofter.

Jag har hela livet arbetat med skrivande på olika sätt. Jag har skrivit otaliga rapporter i samband med de kvalitetsutredningar som jag under några år genomförde i regi av Riksförbundet FUB (Föreningen för Utvecklingsstörda Barn, ungdomar och vuxna).

Jag har tidigare skrivit böcker om mig och livet med min son, Freds bok (1998) och Ärrvävnad (2007). Genom åren har jag fått många brev och samtal från människor som har känt igen sina egna upplevelser och känslor i mina böcker - och flera har sagt: ”Du har beskrivit mitt liv”. Och precis så tror jag det är. Vi måste berätta, så att vi kan känna igen oss i varandra. Då blir vi inte fullt så unika, kampen och livsvägen blir inte så ensam. Vi är fler.

Mitt arbetsliv har till största delen ägnats åt samtal och möten med människor, som också är ett av mina stora intressen och glädjeämnen. Jag har haft förmånen att arbeta inom omsorgsvärlden under många, många år och på många olika sätt. Jag har rest över hela landet, och även i övriga nordiska länder. Jag har föreläst, utbildat och handlett hundratals människor, både personal och anhöriga. Att möta andra med kärleksfull omtanke, och att använda kreativitet och fantasi i varje möte, kan läka många sår. Jag har alltid låtit mitt hjärta leda mig, och jag har tacksamt tagit emot de avtagsvägar som lett mig vidare.

Dikten nedan skrev jag en gång till min son Fred, men idag tillägnar den även till min övriga familj, min underbara dotter, mina tre barnbarn och min alltid lika lojale make.

Tillsammans Det finns dagar/ då allting stämmer/ Dagar - då händelser ger ro/ och kraven läggs åt sidan/ och ingen räknar på/ eller rapporterar vad du gjort bra/ eller inte Det finns dagar/ då du får flyga/ Dagar - då du får göra på ditt sätt/ och någon viskar - Du är bra/ och ingen räknar på/ eller rapporterar om det var fel/ eller inte Det måste finnas dagar/ då allting ljusnar / Dagar - då bara du är viktig/ och du får visa ditt sätt att leva/ och det är tillåtet och bra/ att du ÄR (Ur diktboken "ensam i sig" Ord och Tanke år 2000)

Besök mig även på www.deckmar.se

Den 6 augusti 1945 faller atombomben över Hiroshima. Minst 60 000 människor mister livet, förmodligen långt fler. Men för Richard Flanagans far, som är krigsfånge i ett arbetsläger i Japan, betyder bomben överlevnad. I "Fråga 7" försöker Richard Flanagan formulera ett svar på den moraliska paradox som historien väcker. Utan Hiroshima hade han aldrig funnits, men bakom varje fråga väntar en ny: utan en roman av H.G. Wells från 1914 hade bomben kanske inte uppfunnits – fysikern Leó Szilárd fick idén efter att ha läst H.G. Wells roman.

Flanagans sökande utvecklas till ett slags litterär kärnreaktion, som försöker bringa reda i den omöjliga ekvation som är livet. "Fråga 7" är en oförglömlig och ojämförlig historia – om liv och öde, kolonialism och arv – från en av vår tids mest betydande internationella författare.

"Det är en fantastiskt rik skildring av enskilda liv och stor historia, med ett språk som når in i läsarsjälen tack vare Niclas Hvals perfekta översättning. Prisbelönt och hyllad i den engelskspråkiga världen – DN:s kritiker håller med: detta är årets bästa bok." DN Kultur

”'Fråga 7', ljuvligt översatt av Niclas Hval, är en makalös liten roman med ett språk som rör sig med en sådan precision mellan verkligheten och fiktionen att den får nästan all annan prosa att framstå som full av tillfälliga ord, 404-fel och döda URL-länkar." Rasmus Landström, Aftonbladet

"Det är otroligt starkt…" Jonas Eklöf, TV4

"…hur sjutton har jag tidigare kunnat missat det här författarskapet?" Torbjörn Flygt, Sydsvenskan

I juli 2014 får Sven Erik Nordin besked av sin läkare att han har en aggressiv form av cancer i under­livet.

Vid samma tillfälle får han också veta att hans enda chans att över­leva är att genomgå en omfattande operation som bland annat innebär att hela penis avlägsnas.

Efter en kort betänketid bestämmer sig Sven Erik ­Nor­din för att inte följa läkarens råd. Han ­tackar nej till behandling. Samtidigt börjar han att feb­rilt leta efter alternativa meto­der som kan bota honom.

Idag, tolv år senare, är Sven Erik Nordin sedan flera år friskförklarad.

I Och cancern bara försvann berättar han om sina erfaren­heter av att som dödsdömd cancerdrabbad hitta en väg till­baka till livet. Han tar också upp hur hans syn på cancer och cancervård förändrades under färden.

I denna tredje upplaga har tillfogats ett nytt förord.

»Jag lyckades besegra cancern, men inte med hjälp av de ­­meto­der som den moderna läkarvetenska­pen erbjöd mig, utan med dem som jag själv hittade. Jag är givetvis glad och ­tacksam över att mot alla odds ha överlevt min cancer på ett sätt som läkarna för­klarade var omöjligt. Men jag är sam­tidigt ledsen, frustrerad, arg och förtvivlad över alla dem som inte får den möjligheten. Denna bok har jag skrivit för att ge andra den mira­­ku­lösa möjlighet som jag själv fick.« Sven Erik Nordin 

Sven Erik Nordin är pensionerad  bete­­ende­vetare och grundare av hemsidan www.svaradoktorn.se, som sedan ­starten 2016 haft över 2,2 miljoner besök.

»Eftersom jag själv är cancerdrabbad och inte var modig och kunnig nog att tacka nej till skolmedicinens behandling har jag i nu 27 år brottats med en lång rad kom­plikationer till följd av den stympande behand­ling jag fick. Inte bara ingreppet gav komplika­tio­ner, utan bristen på uppföljning och information om eventuella komplikationer ledde till att jag fullständigt i onödan fick svåra problem som följt mig till denna dag. Jag önskar att jag haft Sven-Erik Nordins mod och insikter den dag jag fick min diagnos. Idag hade mitt beslut blivit ett helt annat än det jag fattade 1991. Om ni fått en cancerdiagnos bör ni läsa Sven Eriks bok ... före beslut att gå med på skolmedicinens primitiva behandlingar. Det kommer att stärka er i diskussioner med behandlande läkare.« Lars Bern, Anthropocene

Utsedd till Årets bok av bland andra The Sunday Times, The Observer och Financial Times.

Tänk dig att flaskmata en nyfödd harpalt. Tänk dig att den bor i ditt hem, trummar med tassarna på ditt täcke för att få din uppmärksamhet. Tänk dig att den som vuxen sover i huset om dagarna och springer fritt om nätterna och till slut får egna ungar i din trädgård. Allt det här hände mig.

Under pandemin lämnar den politiska rådgivaren Chloe Dalton London för landsbygden och hittar en nyfödd men skadad harpalt. Hon tar hem den, trots att vilda harar sällan överlever i fångenskap. Mot alla odds växer en djup och ömsint relation fram. Haren lever fritt om nätterna och återvänder till Chloe varje dag. Trots rädsla för rävar, rovfåglar och människor, försöker Chloe aldrig hålla haren inomhus. För varje gång den lämnar huset vet Chloe att det kan vara sista gången. Men att hålla kvar haren vore ett annat slags död.

Haren och jag är en fängslande och vackert skriven berättelse om en oväntad vänskap mellan människa och djur. Chloe Dalton delar med sig av sina upplevelser av att uppfostra en vild hare, samtidigt som hon väver in reflektioner om natur, tillit och vår bristande förståelse för det vilda liv som finns alldeles intill oss. Boken har nominerats till flera prestigefulla priser och utsedd till Årets bok av bland andra The Sunday Times, The Observer och Financial Times.

CHLOE DALTON är författare, politisk rådgivare och expert på utrikespolitik. Hon har arbetat i över ett decennium inom det brittiska parlamentet och på Utrikes-och samväldeskontoret, där hon har varit rådgivare och skribent åt flera framstående personer. Hon delar sin tid mellan London och sitt hem på den engelska landsbygden. Haren och jag är hennes debutbok.

***

Vinnare av Wainwright Prize Book of the Year

Vinnare av Wainwright Prize for Nature Writing

Nominerad till British Book Awards Book of the Year

Nominerad till The Women s Prize for Non-Fiction

Nominerad till The Hatchards and Biographers Club Best First Biography Prize

"Detta är underbar läsning" 5/5 BTJ 

"En bladvändare" Naturmorgon i P1 

"Betagen läser man om Chloe Dalton, hos vilken insikten djupnar om att månaderna med haren bara är 'en liten ö i tiden'. Den korta tidsskärvan öppnar hela naturen för henne." UNT 

"En fascinerande, tänkvärd berättelse om relationen mellan människa och djur." Aftonbladet

Minnen av framgångar och succéer bleknar bort och försvinner, det är när allting går åt helvete som det blir en bra historia – så småningom. Att jag fick sparken av Cornelis Vreeswijk, tre gånger samma år, det gick från att vara pinsamt till en rolig anekdot och idag; något jag berättar med viss stolthet. Precis som historien om när Robert Broberg spårade ur i tv-studion, eldsvådan med Max Martin och Fred Åkerströms tårar. När jag idag följer mitt spår tillbaka i tiden ser jag ingen sammanhållande linje. Där fanns aldrig någon tydlig målbild, jag ville bara så innerligt gärna spela gitarr hela tiden. Jag visste från första stund att detta var mitt. Hur jag kunde vara så säker – det är helt obegripligt. Den här historien börjar när jag är tio år gammal och av en slump tar upp en gitarr. Hela mitt liv skulle komma att få sin prägel av den där dagen, men det visste jag ju inte då. Johan Norberg är gitarrist och skribent. Han har krönikerat för Tidningen Vi i över två decennier, och spelat ihop med de flesta av Sveriges största artister.

»Ett mästerverk.« Aftonbladet

»Sällan har ett Augustpris varit mer välförtjänt.« SvD

»Man glömmer tid och rum när man börjat läsa boken. Som en deckare – men på riktigt.«

Norrbottens-Kuriren

1897 ger sig tre män i väg mot Nordpolen i en ballong.

Snart befinner de sig i en vit mardröm. Trettiotre år senare hittas deras döda kroppar på en öde ö i ishavet.

I snart hundra år har man försökt lösa en av polarhistoriens största gåtor. Vad hände på Vitön? Varför dog de tre medlemmarna i Andrée-expeditionen?

Bea Uusma bestämmer sig för att ta reda på svaret. Hon gräver i arkiv och i Arktis permafrusna jordlager. Söker efter sanningen i laboratorieprov och packlistor. Kullkastar gamla teorier och finner nya bevis. Hon följer konsertpianisten som undrar vart hennes fästman tog vägen, och vars händer inte kan sluta skaka.

Expeditionen. Min kärlekshistoria är också en berättelse om Bea själv. Hur kan man bli så besatt av en gammal polarexpedition att man ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår?

2013 tilldelades Expeditionen Augustpriset i fackboksklassen.

I ETT SISTA KRAFTTAG om livet, levererar jag det jag vill sätta punkt för. Du håller i din hand berättelsen om mitt liv. Ett helt vanligt liv som tog en omväg, för att bli ett förvånansvärt underbart sjukt liv, men tillsammans med en parasit som snart sätter punkt för allt.

Kan man tacka en dödlig sjukdom för att den gjorde livet till det bästa liv jag kunnat få? Trots att det tar slut ett halvt liv för tidigt?

Ja, med rätt fokus, lite jävlaranamma och en god vilja, kan jag säga: Tack livet för cancern. Tack för att jag förstod min egen dödlighet och såg till att ta vara på mitt liv.

Ett helt jäkla perfekt liv. Inte trots, utan tack vare sjukdomen. Det här är min berättelse om hur jag snart stänger mina ögon och tackar sjukdomen för det bästa liv jag kunnat få. Jag hoppas att den kan inspirera dig till att leva ditt liv.

September 2025

Madeleine Erichsen

Alla tre volymer i ett bokpaket!

Detta är den definitiva biografin över Prins Eugen; konstnären, skribenten, självtänkaren, mannen som skapade Waldemarsudde. Medlemmen av kungahuset som gick sin egen väg; Norgevännen under unionsupplösningen, Englandsvännen under andra världskriget. En ung prins som reste i Europa och studerade vid konstskolor i Paris, som gjorde bildningsresor även i Nordafrika, som besökte släktingar i olika kunga- och furstehus i Europa.

Han blev en framstående konstnär och hans målningar återfinns på museer, i offentliga byggnader, i kyrkor. Han umgicks med liberaler och socialdemokrater, med konstnärer och författare. Boken utgör också ett mäktigt idéhistoriskt och kulturhistoriskt verk över en epok. 

Hans Henrik Brummer, bosatt i Uppsala, har haft en storartad karriär som museichef för Nationalmuseum, Waldemarsudde och Zornmuseet. Författare till en rad konst- och idéhistoriska böcker, alltid med en sällsynt bredd i sina framställningar.

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET 2025

”Patrik Svensson har skrivit ett poetiskt och helt unikt kapitel i den svenska arbetarlitteraturen.”

- Nina Asarnoj, Kulturnytt Sveriges Radio

"Den har redan en omistlig plats i den svenska arbetarklassens historieskrivning" – Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad

”Jag kunde knappt slita mig från Patrik Svenssons bok om statarsamhället.”

- Maria Schottenius, Sydsvenskan

"Boken är inte en roman, men jag har läst få spänningsromaner som varit lika livfullt spännande och gripande som Patrik Svenssons grundligt researchade och överväldigande bok." Per Enerud - UNT

”Det är vackert, oavlåtligt spännande och förbannat bra skrivet.”

- Carsten Palmær, Dagens ETC

"Patrik Svensson berättar bättre än de allra, allra flesta svenska fackboksförfattare. Han vet precis var han ska sätta punkt, vilken detalj som är betydelsebärande och har en blick som är lika skärskådande på strukturnivå som den är medkännande när den vilar på den enskilde." – Johan Hilton, GP

"Svenssons förmåga att med lätt hand återge komplicerade förlopp är som vanligt imponerande. Det är en fängslande historia han lyckats skildra." – Emi-Simone Zawall, SvD

----

”Strax efter klockan sju på morgonen den 26 februari 1942 sprang en ung kvinna på en snötäckt grusväg vid Rosenhälls gård. Hon hade sömnrufsigt hår och bara ett tunt nattlinne på kroppen. Ingen tröja eller kappa, inga skor på fötterna.”

Krigsvintern 1942 är en av de kallaste någonsin. På gården Rosenhäll i Skåne försöker drängen Elof Nilsson, hans fru Matilda och den stora barnaskaran klara sig från en dag till nästa. De är statare, och har rotat sig efter ett kringflackande liv präglat av umbäranden. Men det är inte bara kylan som påverkar dem denna vinter. Något större har tagit sin boning i den annars så blide och omtyckte Elof. En oro, ett förtätat moln i bröstet som ska driva honom till den ohyggliga gärningen på morgonen den 26 februari.

Långt senare når delar av berättelsen om denna händelse Patrik Svensson, som bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen döljer sig bakom historien om Elof. ”Den barmhärtige mördaren” är en minutiös genomlysning av ett omskakande människoöde, men också en skildring av en grupp människor som alltför väl visste sin plats och förstod att den var förutbestämd och evig.

Smarta, modiga och oemotståndliga. En grupp kvinnor i Stockholm bestämmer sig för att utmana mansväldet. De rör sig mellan hetsiga tidningsredaktioner, kungamiddagar och krigszoner. Det blir början på deras banbrytande stordåd och svindlande resa genom svenskt 1900-tal. Men det handlar lika mycket om livslånga vänskapsband. Om att bära varandras hjärtan genom sjukdomar, otrohet, förbjuden kärlek och missbruk. Det här är historien om Ligan – Klarakvarterens blodsystrar.

Efter den Augustprisbelönade ”Ett jävla solsken” är Fatima Bremmer tillbaka med en gripande kollektivbiografi om ett radikalt kompisgäng som banade väg för en genomgripande förändring av samhället.

"Man smittas av Bremmers förälskelse i sina subjekt, och trots de inlevelsefulla gestaltningarna så tycks hon vara källorna ytterst trogen, vilket gör boken till ett sällsynt konststycke av kombinerad berättarglädje och historisk noggrannhet. Ängsligt följer jag förvecklingarna i deras kärleksliv, hur Célie ska klara av att fortsätta skriva med sex barn och hur Gerda räddar otaliga flyktingbarn under andra världskriget. När Elin Wägner begravs i slutet fäller jag faktiskt tårar ner i boken. Vi kvinnor som skriver i dag är skyldiga att känna till de oförskämt tankfulla pennskaften som banade väg för oss. Alla andra också."

Expressen

"Det som Fatima Bremmer gör, i denna doktorsavhandling till kollektiv­biografi, är att blåsa liv även i deras svartvita studioporträtt och bana väg för en ny historieskrivning där fler feministiska förgrundsgestalter kan få sin rättmätiga plats."

SvD

"Vilket häftigt gäng det var, Ligan, och så mycket alla fick gjort. Dessutom verkar de ha haft förbannat roligt tillsammans under tiden. Just den sociala livskänslan är urstarkt fångad i Fatima Bremmers livliga, smarta och lärorika bok."

DN

"Men det finns ett ljus i mörkret; kollektiviseringen, samarbetet och systerskapet. Trots att kvinnorna slåss om arbetstillfällen och artikeluppslag, lyckas de hålla ihop. Bland det mest gripande i boken är när Ellen Rydelius och hennes dotter Ria Wägner - Elin Wägners brorsdotter - drabbas av fattigdom och misär. Men Ligan är där för att bidra med pengar, emotionellt stöd och arbetsmöjligheter. Det är ett vackert beskrivet kamratskap som, i en tid när journalistiken håller på att monteras ned av auktoritära makthavare världen över, är värt att återuppliva."

Göteborgs-Posten

"Ligan är en gripande och känslosam bok om dessa färgstarka personligheter som rör sig i den speciella tid av samhällsförändring som präglade Sverige. Efter sista sidan saknar jag dem omgående och sätter mitt hopp till att Bremmer fortsätter skriva om dessa inspirerande kvinnor. Helhetsbetyg: 5."

BTJ

"Den historiskt grävande journalisten och författaren Fatima Bremmerhar nu (efter den Augustprisbelönade biografin 'Ett jävla solsken' som handlar om Ester Blenda Nordström) kommit tillbaka med en forskarinsats av Guds nåde. Man vill bara säga: TACK! Tack för storartat intressant läsning! Fatima Bremmer har på sympatiskt gestaltande sakprosa och med inkännande porträtt författat den lärorika, storartade, myllrande och gripande kollektivromanen Ligan – Klarakvarterens blodsystrar."

Västerbottens-Kuriren

"Fatima Bremmer skriver levande och medryckande, lockar fram bilder av miljöer och människor och kryddar med en rad cliffhangers, som gör det svårt att sluta läsa.

Missa inte "Ligan". Det slår gnistor om det här gänget."

Länstidningen Östersund

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET 2025

Bruno Liljefors ville bli bäst. I dag kunde han ha satsat på idrotten, men konsten passade honom lika bra. Efter genombrott i Paris, Berlin och Stockholm var han till slut världens främste djurmålare. En rastlös nomad, ständigt beredd att flytta från slott och kojor. Han mötte triumfer och katastrofer, enorma rikedomar och djup nöd. De 13 barn han fick med systrarna Olofsson gav inte alltid lugn och ro. Ändå är hans livsverk makalöst.

Fredrik Sjöberg har länge följt spåret efter Bruno Liljefors (1860–1939). Nu kommer en biografi fylld av rafflande historier om en jägare, sportfantast och ständigt aktuell målare, varav många är tidigare okända. Boken är rikt illustrerad med både välbekanta bilder och sådana som sällan setts.

Är man dömd att vara en relations-fuckup bara för att man blev det av sin uppväxt? Och om det går att bryta sina mönster - hur i hela världen gör man? Vi 70-80-och 90-talister tycks vara de första generationerna som gör upp med barndomens såriga anknytningsmönster och att vara först är alltid tufft. Vår föräldrageneration badar i förnekelse, försvar och tycks ständigt gaslighta oss i våra upplevelser, medan vi famlar mellan psykiatri och i terapi. Jag vill inte bli som min morsa men hur blir jag en annan?! Är mina daddy issues kroniska? Och är verkligen yoga och antidepressiva bäst för att må lite bättre i spåren av sin uppväxt?

Boken tar avstamp i att Cissi vill bryta med sin pappa, sin enda kvarvarande förälder, men bestämmer sig för att ge relationen en sista chans. Läsaren får följa med på resan genom skrikande familjeterapi och ärr som spricker upp - alltihop samtidigt som hon själv pluggar till relationsterapeut.

Cissi Wallin, född 1985 i Uddevalla, har tidigare gett ut den bästsäljande självbiografin Allt som var mitt - historien som inte får berättas. Nu skriver hon den råa och o-hurtiga självhjälpsbok hon själv saknat.

Rättegången som skakade världen. En modig kvinnas krav att skammen ska bäras av förövaren. Gisèle Pelicot berättar sin historia för första gången.

2024 valde Gisèle Pelicot bort sin rätt till anonymitet i rättegången mot sin exmake och de femtio män som stod åtalade för sexuella övergrepp mot henne. Gisèle Pelicots krav att skammen måste byta sida i fall av sexuellt våld har genererat en extraordinär respons och hennes historia har berört miljontals människor över hela världen.

Ett Sverige som försvann  - min uppväxt på 50-talet i Värmland är en personligt skriven berättelse om hur det var att växa upp i svensk landsbygd på 1950-talet – efter kriget, före television, kyl och frys och massflytten till städerna. Det är som en glänta mellan två epoker. Berättelsen ger djupa tankeställare för dagens Sverige. En av många rör frihetsgraden för barn att ta eget ansvar.

Hans Bergström, född 1948, växte upp i den lilla byn Ambjörby i Klarälvdalen i norra Värmland. Han blev sedan i unga år talskrivare till tre partiledare och chefredaktör, först för Nerikes Allehanda, sedan för Dagens Nyheter. Han bor sedan ett 20-tal år i USA.

Men hembygden har förblivit nära och kär. Hans berättelse om den, och om den meandrande älven som dess själ, är stark. Läsare ur samma generation kommer att kunna identifiera sig med mycket. Läsare ur senare generationer ges åtskilligt att reflektera över.

Han var mannen som skulle förändra en hel industri – entreprenören som satte Norrland på världskartan och lovade en grön revolution för hela Europa. Northvolt sågs som framtidens energijätte, ett symbolprojekt för klimatkampen och den gröna omställningen. Men visionen som skulle bli Europas stolta flaggskepp kapsejsade. I denna självbiografi ger Peter Carlsson för första gången sin egen bild av Northvolts uppgång och fall. Han berättar om resan från hyllad visionär till ifrågasatt ledare, om de innovativa strategierna som drev projektet framåt och om de avgörande misstagen längs vägen. Det är en berättelse om drömmar, pengar, politik och maktspel – men också om en mans envisa tro på att förändring är möjlig. Det är en inifrånskildring av den största gröna industrisatsningen i Europas historia, och en insikt i varför omställningen är så svår – och samtidigt helt nödvändig. Peter Carlssons berättelse är personlig, dramatisk och djupt relevant för alla som vill förstå vad som krävs för att möta klimatkrisen.

Peter Carlsson skriver boken tillsammans med Markus Lutteman.

Jag tillhör välfärdsstatens barn, den generation som blev vuxen på 90-talet och formades då – politiskt, kulturellt och moraliskt. Det var en tid när ekonomi alltid trumfade politik, och själv gick jag från att vara en aktivistisk vänstertjej till att studera på Handels och sedan få anställning på Finansdepartementet. Jag växte upp med drömmen om marknaden.” 90-talet var tiden då det sades att historien skulle ta slut, men då den egentligen fortsatte i en helt ny riktning. På ytan var det ett ljust och optimistiskt decennium, men därunder fanns något annat, något mörkt och kaotiskt. "Förbannelsen" är en personlig berättelse och en politisk undersökning av hur Sverige fastnade i 90-talets löften, och vilket pris vi betalar för det idag.