Görel Cavalli-Björkman – författare

"Språket är lättillgängligt med få facktermer och förkunskaper är därför inte nödvändiga, vilket inte utesluter att boken används som kompletterande litteratur för konst- eller konstvetenskapsstudenten. Cavalli Björkman har skrivit en intressant och grundläggande bok om det oväntat spännande stillebenmåleriet." - Malin Hilmersson, BTJ-häftet nr 5, 2023. Betyg 4 av 5.

Förgängelsen är ständigt närvarande i stillebenmåleriet, där detaljer som timglas, dödskallar och utbrunna ljus är vanliga symboler. Det är som om målningarna i sig vill förmedla idén om att livet är kort medan konsten är evig. Många små detaljer har inkluderats i konstverken för att förmedla just detta. Insekter gnager på de daggfräscha blombladen och frukterna är maskätna.

Omkring år 1600 uppstod ett fristående stillebenmåleri i flera länder i Europa. Det finns en inbyggd paradox i samtidens attityd till detta måleri som av akademierna och teoretikerna placerades längst ned på den konstnärliga skalan. Ett nära studium av dessa verk, som samlarna var beredda att betala skyhöga priser för, visar att stilleben i samma utsträckning som de högre ämnena i form av historia, religion, landskap och porträtt kunde ge betraktaren anledning att fundera över andliga och världsliga ting.

Som nutida betraktare kan vi också se hur senare tiders stillebenmålare som Chardin på 1700-talet och Cézanne och Manet vid sekelskiftet 1900 har inspirerats av sina föregångare. Många gånger har de lärt sig mer av 1600-talsmålarna än den verklighet de avbildar.  

Görel Cavalli-Björkman, professor i konstvetenskap, har ofta fängslats av stillebenmåleriet. 1995 under sin tid som ansvarig för målerisamlingarna på Nationalmuseum kuraterade hon tillsammans med kollegan Bo Nilsson på Moderna museet den mycket uppskattade utställningen Stilleben, och 2007 var hon ansvarig för Nationalmuseums utställning Blomsterspråk.

Om författaren:Görel Cavalli-Björkman är professor i konstvetenskap och har varit chef för måleri och skulptursamlingarna och forskningschef på Nationalmuseum. Hon är ledamot av Vetenskapsakademien och har på senare år gett ut böcker om kvinnliga konstnärer på Bonniers förlag ( Eva Bonnier 2013 och Sigrid Hjertén 2017). 2020 gav hon ut Bilden av Maria Magdalena på Votum. Hon är också en av skribenterna i Människan i centrum (Votum 2022).

När jag slagit igen Görel Cavalli-Björkmans Bilden av Maria Magdalena inser jag att den här boken har jag saknat länge. Lärt och till synes enkelt reder hon ut den härva av trådar som spunnits kring myten om Maria Magdalena innan författaren tar sig an målningarna och lotsar oss genom konsthistorien. ( ) Det arbete Görel Cavalli-Björkman gjort borde bli en världsutställning, som kan fylla konstmuseer när pandemin är över. Konstverken är valda och katalogen är klar - Maria Schottenius, DN, 31 oktober 2020.

Maria Magdalena är ett populärt helgon som reflekterar sociala attityder liksom seder och bruk under skilda perioder i vår europeiska kulturhistoria. Hennes historiska ursprung visar att en sammanblandning skett av tre olika gestalter i Nya testamentet. Främst handlar det om Maria från Magdala, från vilken Jesus jagade sju demoner, och som tillsammans med några andra fromma kvinnor hörde till hans närmaste krets. Hon följde honom på Golgatavandringen, fanns med vid korset, såg honom gravläggas och mötte honom återuppstånden på påskdagen. Det var också hon som på hans uppmaning förde nyheten vidare till apostlarna. I Maria Magdalenas evangelium från 200-talet framställs hon som den lärjunge Jesus älskade mest av alla.

Genom att följa utvecklingen av Maria Magdalenas gestalt med konstnärernas ögon visar Görel Cavalli-Björkman hur hon har utnyttjats som symbol för kvinnors roll och status inom kristendomen, kyrkan och samhället. Viktiga och normgivande bildtolkningar har gjorts av konstnärer som Giotto, Tizian, Caravaggio och Cézanne.

Görel Cavalli-Björkman har varit intendent och forskningschef vid Nationalmuseum och är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Hon har skrivit en rad böcker om konstnärer och konstriktningar, däribland Den svarta madonnan (1996), Eva Bonnier. Ett konstnärsliv (2013) och senast Kvinna i avantgardet, Sigrid Hjertén, Liv och verk (2017) och Falskt och Äkta, Detektivarbete på konstmuseet (2017).

Är den nyupptäckta målningen en Caravaggio? Och museets berömda Rembrandt? Är det bara en kopia eller till och med en förfalskning. Frågor som dessa får stor uppmärksamhet i medierna, i synnerhet när det rör sig om gamla mästare. Som museiman, konsthandlare och konstsamlare måste man ständigt förhålla sig till ett konstverks status. Det handlar om prestige och ofta är stora ekonomiska belopp inblandade. Hur gör man då när man ska avgöra dessa ofta mycket svåra frågor om ett konstverks äkthet? Görel Cavalli-Björkman reder i denna bok ut olika förhållningssätt till vad som är falskt eller äkta i konsten, vilka metoder man kan använda och hur man sett på frågan under olika epoker. 

Görel Cavalli-Björkman är en av Sveriges främsta specialister på äldre måleri. Hon har varit chefsintendent för samlingarna och forskningschef på Nationalmuseum. Hon är docent i konstvetenskap, har professors namn och är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. 

Denna antologi är en samling essäer om nio humanistiska discipliner. De är författade av ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademiens tionde klass. Bidragen grundar sig på en serie föredrag där företrädarna ombetts att svara på vissa grundläggande frågor om verksamhet, metoder och resultat inom respektive disciplin. Författarna har också ombetts beskriva hur de ser på den egna disciplinens relation till humanvetenskapen som helhet.

Är det adekvat att betrakta sitt ämne som just humanistiskt och vad menar man i så fall med humaniora eller humanvetenskap?

Som all annan vetenskaplig forskning innefattar humanvetenskapen ett vitt spektrum av kunskapsområden, som ibland visar mycket liten släktskap med varandra. Till exempel är avståndet stort mellan lingvistens analyser av textsamlingar och arkeologens kemiska analyser av materiella lämningar från det längesedan förflutna. Avståndet till trots har de humanistiska disciplinerna något särpräglat gemensamt. De har alla med mänsklig verksamhet och mänskligt tänkande att göra.

SKRIBENTER:  

Görel Cavalli-Björkman, Konstvetenskap

Östen Dahl, Lingvistik

Peter Gärdenfors, Kognitionsvetenskap

Arne Jarrick, Historia

Kerstin Lidén, Arkeologi

Susanne Lundin, Etnologi

Christer Nordlund och Sven Widmalm, Idé- och lärdomshistoria

Peter Pagin, Filosofi

Astrid Söderbergh Widding, Filmvetenskap