Visar resultat för..."sjunde"

Att vägra vara åskådare när världen går sönder – en roman om mod, desperation och systerskap i skuggan av kriget.

I november 1942 nås omvärlden av nyheten att 1 200 norska judar har tvångsförflyttats till det tyskockuperade Polen. Kort därefter tillkännages ytterligare en deportation, och nu går det inte längre att bortförklara förföljelsen eller hantera den med diplomati.

En sjunde brigad är en roman om ett brutalt uppvaknande för det neutrala Sverige. Samtidigt står de tre vännerna Signe, Elisabeth och Iris inför personliga uppvaknanden, med sinsemellan olika utmaningar i privatlivet.

Elisabeth blir varse att hennes moderna syn på kvinnorollen inte delas av alla medan Iris, som nybliven trebarnsmor med tungt traumatiskt bagage, slits mellan ansvar och frustration. Signes brinnande vilja att bidra får henne att ta ett beslut som för henne långt från tryggheten vid hemmets härd.

Med dramatisk nerv och stark historisk närvaro skildrar Denise Rudberg, i sjunde delen av serien Kontrahenterna, civilkurage, kvinnokraft och de avgörande handlingar som tilldrar sig långt från slagfälten – men som kan betyda skillnaden mellan liv och död.

Del 3 i serien om Den hemliga drakskolan.

Det första läsåret på Sju eldar närmar sig sitt slut, men det är fortfarande ingen som vet vem som kommer att bli den unge bladfingerdraken Anonymus första ryttare. Och tiden håller på att rinna ut. Ju längre draken saknar ryttare, desto vildare blir den. På Henrys uppmaning rådfrågar Lucy i hemlighet drakoraklet. Men profetian hon får höra skrämmer henne. Stormiga tider väntar för drakskolan, och nu måste Henry, Lucy och deras vänner hålla ihop mer än någonsin...

"neandertalarna, dinosaurierna och de gamla egyptierna har tryckts ner i en shaker tillsammans med Granérs nallar och ordvrängningar. Ut kommer en svartrödgul komet, ett extremt expressivt album som kräver fokus och tid." Malin Nauwerck, Aftonbladet

Sara Granérs nya serieroman Den sjunde vännern är en rörande, rolig, ambitiös och associativ evolutionshistoria om naturvetenskap, panik och att sakna neanderthalare. Men också om en längtan efter ett kollektiv i individualismens tidevarv.

Den som älskar och relaterar till Granérs absurda satirteckningar kommer att känna igen sig, samtidigt är Den sjunde vännen på många sätt en mörkare och mer suggestiv bok än hennes tidigare seriealbum. Berättelserna rör sig in och ut ur kroppen, bort i den tysta rymden och tillbaka till de första däggdjuren och en tid före språket, via kollapsade civilisationer, brott och straff, fängelseindustrin, arkeologiska utgrävningar och upplevelsen av att vara helt ensam i sin art. Vad skiljer kropp från själ, människa från djur, historia från nutid  eller är den sortens dikotomier i bara skuggspel?

Stilen är välbekant spretig och varierad, Granér skiftar vilt och blandar humor, allvar, fakta, poesi och grotesk i både text och bild  samtidigt som boken är mer tematiskt sammanhållen än någonting hon gjort tidigare.

Sara Granér (född 1980) är en av Sveriges allra främsta serietecknare. Flera av hennes karaktäristiska språklekar har för många blivit personliga ordspråk, och hennes böcker har blivit såväl dockteater som poesiföreställningar. Den sjunde vännen är Sara Granérs sjunde bok och ett stort steg framåt för ett av det här landets få verkliga konstnärliga genier.

En 14-årig tysk pojke hittas drunknad i en kanal i Göteborg. Ett och ett halvt år senare försvinner en annan pojke spårlöst i skogarna utanför Borås. Ingen ser sambandet utom Hanna Back.

Hanna Back är en skicklig och prisbelönt journalist tills allt rasar och hon mot sin vilja tvingas börja om på nytt. Nu är hon en civil utredare hos polisen, som drivs av bitterhet och revanschlust och är fast besluten att bevisa att hon fortfarande har näsa för det ingen annan ser. Trots att Hanna blir tillsagd att låta bli, börjar hon i hemlighet undersöka kopplingen mellan de tyska pojkarna och ju djupare hon gräver, desto mörkare blir sanningen. Falska fasader rämnar och till slut vet Hanna själv inte vad hon ska tro. Samtidigt kontaktas hon av personer från det förflutna personer hon har svurit att aldrig tala med igen och Hanna dras plötsligt in i något hon inte kan kontrollera.

Den sjunde pojken är den första delen i en serie om Hanna Back. En serie kriminalromaner med starkt samhällsengagemang, som avslöjar sidor av vår verklighet du tidigare inte sett.

"Det går inte att låta bli att sträckläsa boken" NSD 

"Detta är något så ovanligt som en samhällsengagerad roman som aldrig går vilse i sin strävan att visa upp samhällets mörkare sidor" BTJ 

"'Uppdrag granskning' goes toppthriller när en av våra mer namnkunniga grävjournalister romandebuterar med en ruggigt välinläst kortisolhöjare som handlar om utsatta barn och ultrakorrupta kommunala tjänstemän i Göteborg." Jenny Lindh, DN 

"Den sjunde pojken" är en välskriven, mörk och spännande debut som är starkt förankrad i nuets Sverige" Skånska Dagbladet 

"Det här är mycket välskrivet och intrigintelligent" Kapprakt

"'Uppdrag granskning' goes toppthriller när en av våra mer namnkunniga grävjournalister romandebuterar med en ruggigt välinläst kortisolhöjare som handlar om utsatta barn och ultrakorrupta kommunala tjänstemän i Göteborg." Jenny Lindh, DN 

I februari 1980 blir den kände litteraturforskaren Roland Barthes påkörd i Paris när han korsar gatan efter en lunch hos president Mitterrand. En månad senare avlider han i sviterna efter olyckan.

Men tänk om det inte var en olycka? Tänk om Barthes bar på en hemlighet så stor att någon beslöt sig för att…mörda honom?

Laurent Binet har skrivit en filosofisk detektivgåta, som med finess och humor tar med läsaren på ett intellektuellt äventyr genom Frankrikes kulturella och politiska elit.

En man försöker ta sitt liv, men räddas i sista stund av förbipasserande. En högt uppsatt polisman hittas mördad. En tredje man dör under fasansfulla former i centrala Göteborg. Och det är bara början ...   

Niklas Ragnvik och hans kollegor hinner knappt börja utreda ett mordfall förrän nästa påträffas. Vad är det som pågår och vad är det för ett märkligt ordenssällskap som dyker upp i flera av vittnesmålen? Ragnviks flickvän, privatdetektiven Maxine Adlerkrantz får ett fall av mer personlig karaktär när hennes egen pappa blir utsatt för ett brott. Maxine och pappan har tidigare haft en skakig relation, kan detta vara vägen mot försoning?   

Den sjunde kretsen är den tredje boken i serien om kriminalkommissarie Niklas Ragnvik vid Göteborgspolisen.  

TONY FISCHIER arbetade länge bland tungt kriminella på sluten anstalt. Sedan många år är han journalist på Göteborgs-Posten. Tony är även musiker och konstnär och bor med sin familj i Göteborg, men har rötterna i Norrland.

Sagt om Niklas Ragnvik-serien:

"En spännande och driven kriminalhistoria" Bohusläningen

"Det här är en ny stjärna i den här genren." Bokprataren

"Hårdkokt, smart och spännande så det räcker och blir över. En imponerande debut som lovar mer för framtiden." Samuel Karlsson

Att vägra vara åskådare när världen går sönder – en roman om mod, desperation och systerskap i skuggan av kriget.

I november 1942 nås omvärlden av nyheten att 1 200 norska judar har tvångsförflyttats till det tyskockuperade Polen. Kort därefter tillkännages ytterligare en deportation, och nu går det inte längre att bortförklara förföljelsen eller hantera den med diplomati.

En sjunde brigad är en roman om ett brutalt uppvaknande för det neutrala Sverige. Samtidigt står de tre vännerna Signe, Elisabeth och Iris inför personliga uppvaknanden, med sinsemellan olika utmaningar i privatlivet.

Elisabeth blir varse att hennes moderna syn på kvinnorollen inte delas av alla medan Iris, som nybliven trebarnsmor med tungt traumatiskt bagage, slits mellan ansvar och frustration. Signes brinnande vilja att bidra får henne att ta ett beslut som för henne långt från tryggheten vid hemmets härd.

Med dramatisk nerv och stark historisk närvaro skildrar Denise Rudberg, i sjunde delen av serien Kontrahenterna, civilkurage, kvinnokraft och de avgörande handlingar som tilldrar sig långt från slagfälten – men som kan betyda skillnaden mellan liv och död.

''På en prosa som är bildmässig och förnimbar, lyrisk men konkret, gör McCourt med Limerick vad den unge Joyce gjorde för Dublin: han frammanar platsen för oss med sådan förtrolighet att vi känner att vi gått omkring på dess gator och raglat runt på dess pubar. Han presenterar för oss skollärarna som terroriserade (och ibland inspirerade) sina elever, affärsinnehavarna som gav fattiga kredit, prästerna som lyssnade på bikten från unga pojkar som var helt upptagna av tankar på sex, synd och skam... Den som läser dessa fantastiska memoarer kan bara hoppas att mr McCourt kommer att skriva ner minnena av sina fortsatta äventyr.¿

Så skriver The New York Times om denna litterära bestseller som nu gör sitt segertåg genom världen.

Frank McCourt gör sensationell debut med en självbiografisk roman om sin irländska barndom. Han föddes 1930 av irländska föräldrar i New York och tillbringade där sina första fyra levnadsår, innan familjen av släkten förpassades tillbaka till Irland och Limerick. Han växer upp i ofattbar fattigdom och misär, men om detta berättar han med en sådan värme och humor att man som läsare blir helt förtrollad och man beundrar denne lille överlevares förmåga att njuta av de lyckliga stunderna i livet.

En natt rymmer sju fångar från koncentrationslägret Westhofen. Lägrets kommendant låter göra kors av sju plataner man nyligen beskurit. Korsen är avsedda för de sju männen sedan de infångats. Men en av männen Georg genomför rymningen trots oerhörda svårigheter. Det sjunde korset förblir tomt. Det kommer att stå som symbol för motståndet, för människans möjlighet att segra över sina förtryckare.  

Det sjunde korset, utgiven första gången 1942, är en modern klassiker; en gastkramande thriller som bidrog till att varna världen för den skrämmande verkligheten i Nazityskland. Nu i reviderad nyutgåva med förord av litteraturkritikern Jens Christian Brandt.

"Stoffet denna bok är gjord av är varaktigt och oförgängligt som föga annat på denna jord. Det kallas: rättvisa." Christa Wolf  

"Det var Seghers som efter det krig som aldrig får glömmas lärde min generation att skilja mellan rätt och fel."  Günter Grass

"Denna roman är kanske den bästa som har skrivits om Nazityskland." Lars W Freij  

"Böcker som Det sjunde korset kan kännas overkliga att läsa inom fredligt trygga väggar. Aldrig kan det lidande de är sprungna ur gå jämnt upp i konstverket och neutraliseras där. Inte heller behöver man längre läsa sådana böcker för att väckas. Men de har ändå sin givna betydelse genom att på ett levande sätt lägga fram materialet till det som framtidens hjärnor först och främst måste komma att syssla med: hur det är möjligt att inom ett kulturland hela arméer av sådana som bödlarna i Westhofens koncentrationsläger har kunnat stampas fram ur marken." Margit Abenius, Bonniers litterära magasin, Årgång XIII. 1944

"Kanske den mest betydande skildringen av spirande nazistisk mentalitet i ett aldrig från nationalismen tillfrisknat Tyskland." Günter Dallmann, Ord och Bild. Femtiofemte årgången. 1946 

De unga visste inte så mycket. Särskilt okunniga var de om ?"det där."? De viskade och undrade och försökte finna lösningar på livets mysterier hos varandra och i Fickjournalen.

Margita är tretton år när den läsarrosade romanen om henne börjar med en skolavslutning 1955.

?- Fick du BC i engelska? Frågan hängde kvar i luften. Den gick att ta på. Röra vid. Högre Allmänna Läroverket står det med fet svart text överst på betyget. En Perplex ögonmascara kostar 2:65.

Margita är inte dum, hon inser instinktivt att hon inte är dum. Men hon är inte van att läsa läxor, har aldrig tidigare behövt. Hon som en gång hade guld-och silverstjärnor i alla sina skriv- och räkneböcker. Hon som var bäst i klassen i folkskolan. Hon är för lång också! Naturligtvis är hon för lång! Precis som alla unga flickor är antingen för korta eller för långa eller för tjocka eller för magra eller har för stora fötter eller för små bröst ? så är hon för lång.

Margita är med andra ord fullkomligt normal. Och trots BC:t i engelska ? eller kanske tack vare! ? registrerar hon i allt det framspringande femtiotalet.

Romanen som är den första i en serie om fyra var anmäld till Augustpriset år 2005.

Året är 1958. Margita har just slutat skolan. I väntan på ett riktigt arbete plockar hon potatis hos bönderna. Little Gerhard turnerar land och rike runt i folkparkerna. Buena Sera och Ett litet rött paket dånar fram ut jukeboxarna. En låt tjugofem öre, fem för en krona. På bioduken härskar Marlon Brando.

I hemmet härskar fadern, han som vet vilka krafter som döljer sig inom de unga männen när de kastar lystna blickar efter den långbenta dottern.

Margita är 17 år, hennes liv en hisnande balansgång mellan å ena sidan föräldraauktoritet och eget intellektuellt förnuft å andra sidan bråda djup över dunkande pulsars eggande känslosvall.

Efter "Banana boat song" gör Harry Belafonte ett nytt musikaliskt segertåg över världen, nu med "Island in the sun", ledmotivet ur den undersköna filmen med samma namn. Två musikaliska verk som oberoende av varandra kommer att bilda bakgrund till livsavgörande möten i Margitas liv.

Fjärde och avslutande delen i den läsarrosade romanen om Margita.

Året är 1960. Margita är 18 år gammal, på gränsen mot vuxenlivet.

Sent på kvällen, långt efter det att anständigt folk vanligen ringer till varandra, ringde telefonen hemma hos maken och mig. Maken svarade. Från den ena sekunden till den andra ändrades hans ansiktsfärg från normalrosa till vitt. Vad handlade det om? Så här mitt i natten? Och maken! Han blev bara blekare och blekare! Drygt ett år tidigare hade vi tagit det första steget mot att adoptera ett barn från Indien. ? En pojke! sa maken, då han lagt på luren. Det finns en liten pojke på tio veckor på ett barnhem i Bangalore. Det är bråttom, fortsatte han. Vi måste fixa det sista redan i morgon, kontakta Indiska Ambassaden och sedan skicka alla handlingar express. Och så avslutningsorden: En av oss måste resa till Indien direkt efter jul och genomföra adoptionen på plats! En av oss ? - det var jag! Att resa utomlands var alltjämt ganska ovanligt. Än ovanligare att resa som ensam kvinna. Nu kände jag att jag måste vara lika blek om nosen som maken. ? Nåå, sa han. Vad säger du? Då äntligen bröts min förlamning. Jag kände hur blodet rusade genom krop-pen i våldsam fart. Barn! Hjälp! Du Store! Vi har fått barn! Klockan var elva. Det var mitt i natten, mitt i Advent 1970. Med det börjar berättelsen om Arvind - Tidig Morgon.

Författaren Birgitta Sandberg-Hultman är en glad och okonventionell maskiningenjör och radiokrönikör. Hon är också en populär föredragshållare. Efter ett tiotal böcker inom olika områden, varav flera succéböcker inom leva-väl-genren kom författaren med början år 2005 med den läsarrosade femtiotalsromanen i fyra delar om tonårsflickan Margita. Föreliggande bok om den egenupplevda adoptionsresan till Indien är inte bara lika spännande som kaotisk, den är också humoristisk och rolig.

I ett år – från höst till höst – får vi följa författaren på hennes vandringar i omgivningarna runt Södergård i Göinge i nordöstra Skåne. Här trampar hon samma stigar som de på våren lössläppta kvigorna och – ibland – även vildsvinen. Här möter hon hösten. Solen som inte stiger upp och naturen som håller andan! Och vintern! Som att vandra i en tunnel av vitaste vitt. Att inget höra, att knappast se. Snön som värdigt fäller sin väldiga tysta ridå. Ljudlöst och mäktigt döljande varje spår hon lämnar efter sig. Som om hon aldrig funnits! Vid horisonten skymtar åsen med sanatorieskogen. Och barnpaviljongen, där förr de vita sängar stod! Här möter hon markens täcke av utslagna vitsippor. Vitt och grönt i en aldrig sinande ögonfröjd. Här korsar hon meterhög hundloka genom porten mot sommaren. Här möter hon högsommarens under: det nästan öronbedövande spelandet av tusen sinom tusen syrsor. Och sensommarens långa skuggor då hon tänker på näktergalen – och på den vår som kommer igen. Kanske för dig. Kanske för mig. För oss – om vi får ännu en stund på vår jord.

En tankeväckande bok om vårt förhållande till de vuxna barnen och deras inverkan på våra liv.

Ur innehållet: Generationsklyftan, Är moderskärleken evig? Får man de barn man förtjänar? Koderna.

Ett urval Familjekåserier i morgontidningen Norra Skåne med Södergård i Lunnom som bas.

Vi började vårt sökande efter Stället. Någonstans mellan Kalmar i norr och Kristianstad i söder tänkte vi oss. Vi lusläste allt i sydsvensk annonsväg, hade själva välpreciserade annonser, kontaktade lantbruksnämnderna och talade med strängt taget varenda mäklare söder om Kalmar.

Och svar fick vi: Allt från små stugor om 75 kvadratmeter i Småland till östgötska herresäten. – Det är så stort, sa en rar gammal farbror utanför Oskarshamn. Tre rum och kök och det är så stora rum så. – Två millioner vill jag ha, sa en herrgårdsägare i Blekinge. Mangårdsbyggnad om 600 kvm och två flygelbyggnader om vardera 200 kvm. Fantastiskt låg oljeförbrukning. Bara 11 kbm för mangårdsbyggnaden. Två millioner kostade också en herrgård på Östgötaslätten. Parkett i mönster på golven, stuckaturer och målningar i taken, tre tunnland park med gräsmattor, fontäner och statyetter. – Det är väl inte riktigt vad vi tänkt oss sa jag som var den som mottog samtalet och hade svårt att hålla mig för skratt. Tänka sig att släppa in en modern trebarnsfamilj på de där fina golven. För att inte tala om våra tänkta grisar ute på gräsmattan bland statyetterna. – Uthus! flämtade en äldre landsortsfarbror som svarat på en annan av våra annonser och svävade på målet. Njae, det finns väl inte precis. Men jag tror nog att ni skulle kunna få låna grannens halva vedbod. – Grisar? utbrast en annan äldre farbror och det blev tyst i luren en lång stund. Nej det går nog inte det. Det ligger vid torget det här.

Gården i Lunnom dök upp för oss redan på ett tidigt stadium men avfärdades emedan den låg för långt från kusten. Så plötsligt en dag kom gården i Lunnom på tapeten igen. – Vi kan väl åka dit och titta, sa vi.

Det började med att mammas hörsel blev sämre.

Sedan kom yrseln och benen som inte alltid bar.

Tröttheten som fick henne att för det mesta ligga ovanpå.

Synen blev märkbart sämre och livslusten sinade. Att inte längre kunna läsa! Eller i vart fall inte längre ha lust att läsa!

”Jag är 95 år. Man ska inte behöva bli så här gammal. Kan jag inte få dö?"

Men innerst inne egentligen inte vare sig vilja eller ens våga tänka tanken på döden! Kanske blir jag bättre!

Så kom stroken första advent. Som vi alla trodde var slutet. Mamma också.

Men det var bara början!

Som en sandwich! Men de vuxna barnen på ena sidan och de gamla föräldrarna på den andra.

Efter sina två tidigare tankeväckande böcker MOR SOM HAVER BARNEN KÄR och I MORGON RINGER JAG HEMTJÄNST knyter författaren ihop säcken med denna tredje debattbok: Så var det ju barnbarnen också! Och den fyrtio år långa debatten om förskolans vara som enda politiskt korrekta alternativ inom barnomsorgen.

OM VALFRIHET: Det började med en artikel i tidningen Arbetet där tidigare statssekreteraren i Arbetsmarknadsdepar-tementet Berit Rollén uttalade sig om Äldreomsorgen. Jag vill ha möjlighet att kunna välja det som passar mig även när jag inte längre klarar mig helt själv, säger Rollén och fortsätter: Inom äldreomsorgen i dag ska det vara lika för alla. Varför då? När det inte har varit lika för alla under resten av livet?

Har det inte? Har det inte varit lika för alla tidigare i livet? undrar jag.Har Berit Rollén glömt bort att hon i sin roll som statssekreterare i Arbetsmarknadsdepartementet tillsammans med Socialdemokratiska Kvinnoförbundets ordförande Maj-Lis Lööw för en generation sedan slogs med näbbar och klor för en likriktning inom barnomsorgen? Mot föräldrars vilja att själva ta hand om och fostra sina egna barn. Ingen förälder ansågs då myndig att själv välja form för barnomsorgen. Har Rollén glömt bort det? Eller tycker hon måhända annorlunda idag när hon själv tvingas in i ett system som hon inte själv har valt?