I ett år – från höst till höst – får vi följa författaren på hennes vandringar i omgivningarna runt Södergård i Göinge i nordöstra Skåne.
Här trampar hon samma stigar som de på våren lössläppta kvigorna och – ibland – även vildsvinen.
Här möter hon hösten. Solen som inte stiger upp och naturen som håller andan! Och vintern! Som att vandra i en tunnel av vitaste vitt. Att inget höra, att knappast se. Snön som värdigt fäller sin väldiga tysta ridå. Ljudlöst och mäktigt döljande varje spår hon lämnar efter sig. Som om hon aldrig funnits!
Vid horisonten skymtar åsen med sanatorieskogen. Och barnpaviljongen, där förr de vita sängar stod!
Här möter hon markens täcke av utslagna vitsippor. Vitt och grönt i en aldrig sinande ögonfröjd. Här korsar hon meterhög hundloka genom porten mot sommaren. Här möter hon högsommarens under: det nästan öronbedövande spelandet av tusen sinom tusen syrsor.
Och sensommarens långa skuggor då hon tänker på näktergalen – och på den vår som kommer igen. Kanske för dig. Kanske för mig. För oss – om vi får ännu en stund på vår jord.

I ett år – från höst till höst – får vi följa författaren på hennes vandringar i omgivningarna runt Södergård i Göinge i nordöstra Skåne.
Här trampar hon samma stigar som de på våren lössläppta kvigorna och – ibland – även vildsvinen.
Här möter hon hösten. Solen som inte stiger upp och naturen som håller andan! Och vintern! Som att vandra i en tunnel av vitaste vitt. Att inget höra, att knappast se. Snön som värdigt fäller sin väldiga tysta ridå. Ljudlöst och mäktigt döljande varje spår hon lämnar efter sig. Som om hon aldrig funnits!
Vid horisonten skymtar åsen med sanatorieskogen. Och barnpaviljongen, där förr de vita sängar stod!
Här möter hon markens täcke av utslagna vitsippor. Vitt och grönt i en aldrig sinande ögonfröjd. Här korsar hon meterhög hundloka genom porten mot sommaren. Här möter hon högsommarens under: det nästan öronbedövande spelandet av tusen sinom tusen syrsor.
Och sensommarens långa skuggor då hon tänker på näktergalen – och på den vår som kommer igen. Kanske för dig. Kanske för mig. För oss – om vi får ännu en stund på vår jord.

I ett år – från höst till höst – får vi följa författaren på hennes vandringar i omgivningarna runt Södergård i Göinge i nordöstra Skåne.
Här trampar hon samma stigar som de på våren lössläppta kvigorna och – ibland – även vildsvinen.
Här möter hon hösten. Solen som inte stiger upp och naturen som håller andan! Och vintern! Som att vandra i en tunnel av vitaste vitt. Att inget höra, att knappast se. Snön som värdigt fäller sin väldiga tysta ridå. Ljudlöst och mäktigt döljande varje spår hon lämnar efter sig. Som om hon aldrig funnits!
Vid horisonten skymtar åsen med sanatorieskogen. Och barnpaviljongen, där förr de vita sängar stod!
Här möter hon markens täcke av utslagna vitsippor. Vitt och grönt i en aldrig sinande ögonfröjd. Här korsar hon meterhög hundloka genom porten mot sommaren. Här möter hon högsommarens under: det nästan öronbedövande spelandet av tusen sinom tusen syrsor.
Och sensommarens långa skuggor då hon tänker på näktergalen – och på den vår som kommer igen. Kanske för dig. Kanske för mig. För oss – om vi får ännu en stund på vår jord.