Sanna berättelser

"Den 27 april sa Paul att han ville återvända som ett spöke.

Jag skriver spökberättelser.

Också breven han skrev är spöken."

En bok om spöken: en kärleksmemoar är Siri Hustvedts mest personliga bok – ett ömsint och gripande porträtt av de fyrtiotre år hon tillbringade tillsammans med sin man, författaren och filmskaparen Paul Auster, från deras första möte i 1980-talets New York till hans död 2024.

Det är en berättelse fylld av kärlek, sorg och minne, med invävda dagboksanteckningar från månaderna från Pauls sjukdomsbesked till hans begravning, mejl till vänner under hans behandling, små lappar han skickade under årens lopp, samt tre kärleksbrev som Siri skrev till Paul 1981, när deras förhållande befann sig i ett kritiskt skede.

I boken ingår också Paul Austers allra sista text – trettiofem sidor ur det som skulle bli en samling brev till deras nyfödda barnbarn, Miles, född den 1 januari 2024.

En bok om spöken är en djupt personlig kärleksmemoar om vad det innebär att dela ett liv, om sorgen som rubbar vår tidsuppfattning, och om de ord som vi lämnar efter oss. Siri Hustvedt visar hur dialogen mellan två människor kan fortsätta även efter döden – och hur kärleken kan fortsätta att vara närvarande när en älskad gått bort.

”Den 11 oktober 2018 knackar det på dörren till vårt hem. De tre poliserna behöver inte säga något. Jag ser det i deras ögon. Jag vet redan vad de kommer att säga. Dagen jag fasat för så länge är här.”

När Jenny träffar James och ser det blå ljuset i hans ögon vet hon att det kommer att bli de två. Hon dras med i hans livsglädje, men snart inser hon att där också finns en skugga. Det som börjar som en lätt depression växer sig allt djupare in i James tills han till slut bara kan se en enda utväg – att ta sitt eget liv. Ensam kvar med fyra barn tvingas Jenny konfrontera allt hon inte ville se: sjukdomens kalla ansikte, medberoendets grepp och vårdens svek.

"När livet går sönder" är en gripande berättelse om psykisk ohälsa, kärlek som inte räcker – och om kraften att leva vidare när det värsta har hänt.

Jenny Hamrén är livscoach, föreläsare och kursledare inom personlig utveckling. Tidigare arbetade hon i många år som undersköterska på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Frida Funemyr är journalist och fotograf och har jobbat för landets främsta tidningar i snart 30 år. Hon har tidigare varit medförfattare till bland annat boken "Ärren bär jag med stolthet" (Norstedts) som vann Storytel Awards i kategorin fakta 2023.

Är man dömd att vara en relations-fuckup bara för att man blev det av sin uppväxt? Och om det går att bryta sina mönster - hur i hela världen gör man? Vi 70-80-och 90-talister tycks vara de första generationerna som gör upp med barndomens såriga anknytningsmönster och att vara först är alltid tufft. Vår föräldrageneration badar i förnekelse, försvar och tycks ständigt gaslighta oss i våra upplevelser, medan vi famlar mellan psykiatri och i terapi. Jag vill inte bli som min morsa men hur blir jag en annan?! Är mina daddy issues kroniska? Och är verkligen yoga och antidepressiva bäst för att må lite bättre i spåren av sin uppväxt?

Boken tar avstamp i att Cissi vill bryta med sin pappa, sin enda kvarvarande förälder, men bestämmer sig för att ge relationen en sista chans. Läsaren får följa med på resan genom skrikande familjeterapi och ärr som spricker upp - alltihop samtidigt som hon själv pluggar till relationsterapeut.

Cissi Wallin, född 1985 i Uddevalla, har tidigare gett ut den bästsäljande självbiografin Allt som var mitt - historien som inte får berättas. Nu skriver hon den råa och o-hurtiga självhjälpsbok hon själv saknat.

Per Lindebergs granskning av da Costafallet är en av det senaste decenniets mest uppmärksammade svenska böcker. Nu kommer den som nyutgåva med ett nyskrivet förord.

Året var 1984. I tidningar, radio och tv lärde vi känna dem, de skrämmande gestalterna Obducenten och Allmänläkaren. Under rituella former hade de styckat en prostituerad kvinna på rättsläkarstationen i Solna, sedan hon utsatts för bisarra sexuella våldshandlingar i närvaro av ett litet barn. I vad som har kallats århundradets svenska brottmålsrättegång förklarades de två läkarna skyldiga till styckningen, men kunde trots detta lämna rättssalen som fria män. Rättegången tycktes vara ett bevis för att etablissemanget skyddar sina egna; att den svenska rättvisan gör skillnad mellan uppsatta män och utsatta kvinnor.

I Döden är en man granskas den moderna myt om styckmordsfallet och de två onda männen, som skapades i massmedierna och som utgick från den bild av mordutredningen, som polisen läckte till journalisterna. Här skildras också de försök som gjorts att förhindra en ny rättslig prövning av den påstådda bevisningen i målet. Boken ger en bakgrund till den förnyade juridiska prövning av rättsövergreppen mot Teet Härm och Thomas Allgén, som väntas ta sin början under 2025, drygt fyrtio år efter den första polisinsatsen. Den har även varit en viktig utgångspunkt för Dan Josefsson och Johannes Hallboms uppmärksammade dokumentärserie Det svenska styckmordet som visats under vintern 2024 på SVT.

PER LINDEBERG (f. 1938) är vetenskapsjournalist. Han har tidigare bland annat arbetat med mediefrågor vid ett statligt forskningsråd och särskilt intresserat sig för granskningen av den form av förtäckt opinionsbildning, som kan förekomma i mediernas skenbart objektiva nyhetsrapportering.

"Han lyckas på 650 sidor sticka dolken i samtliga makthavare i det svenska etablissemanget, från politiker, åklagarväsendet, advokaterna, kvinnorörelsen, massmedia till kulturetablissemang."Per Olov Enquist, Expressen

"Ett journalistiskt storverk av ett slag som saknar motstycke eller ens något att jämföra med." Jan Guillou, Aftonbladet

»Ett mästerverk.« Aftonbladet

»Sällan har ett Augustpris varit mer välförtjänt.« SvD

»Man glömmer tid och rum när man börjat läsa boken. Som en deckare – men på riktigt.«

Norrbottens-Kuriren

1897 ger sig tre män i väg mot Nordpolen i en ballong.

Snart befinner de sig i en vit mardröm. Trettiotre år senare hittas deras döda kroppar på en öde ö i ishavet.

I snart hundra år har man försökt lösa en av polarhistoriens största gåtor. Vad hände på Vitön? Varför dog de tre medlemmarna i Andrée-expeditionen?

Bea Uusma bestämmer sig för att ta reda på svaret. Hon gräver i arkiv och i Arktis permafrusna jordlager. Söker efter sanningen i laboratorieprov och packlistor. Kullkastar gamla teorier och finner nya bevis. Hon följer konsertpianisten som undrar vart hennes fästman tog vägen, och vars händer inte kan sluta skaka.

Expeditionen. Min kärlekshistoria är också en berättelse om Bea själv. Hur kan man bli så besatt av en gammal polarexpedition att man ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår?

2013 tilldelades Expeditionen Augustpriset i fackboksklassen.

Utsedd till Årets bok av bland andra The Sunday Times, The Observer och Financial Times.

Tänk dig att flaskmata en nyfödd harpalt. Tänk dig att den bor i ditt hem, trummar med tassarna på ditt täcke för att få din uppmärksamhet. Tänk dig att den som vuxen sover i huset om dagarna och springer fritt om nätterna och till slut får egna ungar i din trädgård. Allt det här hände mig.

Under pandemin lämnar den politiska rådgivaren Chloe Dalton London för landsbygden och hittar en nyfödd men skadad harpalt. Hon tar hem den, trots att vilda harar sällan överlever i fångenskap. Mot alla odds växer en djup och ömsint relation fram. Haren lever fritt om nätterna och återvänder till Chloe varje dag. Trots rädsla för rävar, rovfåglar och människor, försöker Chloe aldrig hålla haren inomhus. För varje gång den lämnar huset vet Chloe att det kan vara sista gången. Men att hålla kvar haren vore ett annat slags död.

Haren och jag är en fängslande och vackert skriven berättelse om en oväntad vänskap mellan människa och djur. Chloe Dalton delar med sig av sina upplevelser av att uppfostra en vild hare, samtidigt som hon väver in reflektioner om natur, tillit och vår bristande förståelse för det vilda liv som finns alldeles intill oss. Boken har nominerats till flera prestigefulla priser och utsedd till Årets bok av bland andra The Sunday Times, The Observer och Financial Times.

CHLOE DALTON är författare, politisk rådgivare och expert på utrikespolitik. Hon har arbetat i över ett decennium inom det brittiska parlamentet och på Utrikes-och samväldeskontoret, där hon har varit rådgivare och skribent åt flera framstående personer. Hon delar sin tid mellan London och sitt hem på den engelska landsbygden. Haren och jag är hennes debutbok.

***

Vinnare av Wainwright Prize Book of the Year

Vinnare av Wainwright Prize for Nature Writing

Nominerad till British Book Awards Book of the Year

Nominerad till The Women s Prize for Non-Fiction

Nominerad till The Hatchards and Biographers Club Best First Biography Prize

"Detta är underbar läsning" 5/5 BTJ 

"En bladvändare" Naturmorgon i P1 

"Betagen läser man om Chloe Dalton, hos vilken insikten djupnar om att månaderna med haren bara är 'en liten ö i tiden'. Den korta tidsskärvan öppnar hela naturen för henne." UNT 

"En fascinerande, tänkvärd berättelse om relationen mellan människa och djur." Aftonbladet

I juli 2014 får Sven Erik Nordin besked av sin läkare att han har en aggressiv form av cancer i under­livet.

Vid samma tillfälle får han också veta att hans enda chans att över­leva är att genomgå en omfattande operation som bland annat innebär att hela penis avlägsnas.

Efter en kort betänketid bestämmer sig Sven Erik ­Nor­din för att inte följa läkarens råd. Han ­tackar nej till behandling. Samtidigt börjar han att feb­rilt leta efter alternativa meto­der som kan bota honom.

Idag, tolv år senare, är Sven Erik Nordin sedan flera år friskförklarad.

I Och cancern bara försvann berättar han om sina erfaren­heter av att som dödsdömd cancerdrabbad hitta en väg till­baka till livet. Han tar också upp hur hans syn på cancer och cancervård förändrades under färden.

I denna tredje upplaga har tillfogats ett nytt förord.

»Jag lyckades besegra cancern, men inte med hjälp av de ­­meto­der som den moderna läkarvetenska­pen erbjöd mig, utan med dem som jag själv hittade. Jag är givetvis glad och ­tacksam över att mot alla odds ha överlevt min cancer på ett sätt som läkarna för­klarade var omöjligt. Men jag är sam­tidigt ledsen, frustrerad, arg och förtvivlad över alla dem som inte får den möjligheten. Denna bok har jag skrivit för att ge andra den mira­­ku­lösa möjlighet som jag själv fick.« Sven Erik Nordin 

Sven Erik Nordin är pensionerad  bete­­ende­vetare och grundare av hemsidan www.svaradoktorn.se, som sedan ­starten 2016 haft över 2,2 miljoner besök.

»Eftersom jag själv är cancerdrabbad och inte var modig och kunnig nog att tacka nej till skolmedicinens behandling har jag i nu 27 år brottats med en lång rad kom­plikationer till följd av den stympande behand­ling jag fick. Inte bara ingreppet gav komplika­tio­ner, utan bristen på uppföljning och information om eventuella komplikationer ledde till att jag fullständigt i onödan fick svåra problem som följt mig till denna dag. Jag önskar att jag haft Sven-Erik Nordins mod och insikter den dag jag fick min diagnos. Idag hade mitt beslut blivit ett helt annat än det jag fattade 1991. Om ni fått en cancerdiagnos bör ni läsa Sven Eriks bok ... före beslut att gå med på skolmedicinens primitiva behandlingar. Det kommer att stärka er i diskussioner med behandlande läkare.« Lars Bern, Anthropocene

"En av de stora förtjänsterna med Astrid Lindgrens dagböcker från åren mellan 1939 och 1945 är att de skildrar det smygande i denna process och upplöser vanföreställningen att det finns en brytpunkt i tiden då vi plötsligt kommer till insikt om att vi har inträtt i ett nytt historiskt skede."

Björn Wiman, DN

Astrid Lindgrens krigsdagböcker är ett unikt verk om Sverige och andra världskriget, med en parallell blick på krigsmaskineriet och vardagen. Hon kämpade genom hela sitt liv mot krig och våld, hennes avsky mot nazism och fascism i alla dess former framgår tidigt i anteckningarna, och att föra dagbok blev ett sätt att försöka förstå det obegripliga. I den här boken samlas 17 dagböcker från krigsåren och det är en mycket personlig skildring av hur dramatiska världshändelser påverkar oss alla. Det här är före Astrid Lindgrens tid som världsberömd författare; den första boken om Pippi Långstrump kom ut samma år som kriget slutade.

Blandat med hennes egna anteckningar innehåller dagböckerna mängder av utklippta artiklar ur svenska tidningar som hon kommenterar. I boken återfinns också bilder av dagboksuppslagen och familjefoton från krigsåren. Ett unikt dokument från en vanlig människa och en av världens mest kända svenskar.

Krigsdagböckerna blev mycket uppmärksammade då de släpptes första gången 2015, och rättigheterna har sålts till mer än 20 länder.

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET 2025

”Patrik Svensson har skrivit ett poetiskt och helt unikt kapitel i den svenska arbetarlitteraturen.”

- Nina Asarnoj, Kulturnytt Sveriges Radio

"Den har redan en omistlig plats i den svenska arbetarklassens historieskrivning" – Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad

”Jag kunde knappt slita mig från Patrik Svenssons bok om statarsamhället.”

- Maria Schottenius, Sydsvenskan

"Boken är inte en roman, men jag har läst få spänningsromaner som varit lika livfullt spännande och gripande som Patrik Svenssons grundligt researchade och överväldigande bok." Per Enerud - UNT

”Det är vackert, oavlåtligt spännande och förbannat bra skrivet.”

- Carsten Palmær, Dagens ETC

"Patrik Svensson berättar bättre än de allra, allra flesta svenska fackboksförfattare. Han vet precis var han ska sätta punkt, vilken detalj som är betydelsebärande och har en blick som är lika skärskådande på strukturnivå som den är medkännande när den vilar på den enskilde." – Johan Hilton, GP

"Svenssons förmåga att med lätt hand återge komplicerade förlopp är som vanligt imponerande. Det är en fängslande historia han lyckats skildra." – Emi-Simone Zawall, SvD

----

”Strax efter klockan sju på morgonen den 26 februari 1942 sprang en ung kvinna på en snötäckt grusväg vid Rosenhälls gård. Hon hade sömnrufsigt hår och bara ett tunt nattlinne på kroppen. Ingen tröja eller kappa, inga skor på fötterna.”

Krigsvintern 1942 är en av de kallaste någonsin. På gården Rosenhäll i Skåne försöker drängen Elof Nilsson, hans fru Matilda och den stora barnaskaran klara sig från en dag till nästa. De är statare, och har rotat sig efter ett kringflackande liv präglat av umbäranden. Men det är inte bara kylan som påverkar dem denna vinter. Något större har tagit sin boning i den annars så blide och omtyckte Elof. En oro, ett förtätat moln i bröstet som ska driva honom till den ohyggliga gärningen på morgonen den 26 februari.

Långt senare når delar av berättelsen om denna händelse Patrik Svensson, som bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen döljer sig bakom historien om Elof. ”Den barmhärtige mördaren” är en minutiös genomlysning av ett omskakande människoöde, men också en skildring av en grupp människor som alltför väl visste sin plats och förstod att den var förutbestämd och evig.

I ETT SISTA KRAFTTAG om livet, levererar jag det jag vill sätta punkt för. Du håller i din hand berättelsen om mitt liv. Ett helt vanligt liv som tog en omväg, för att bli ett förvånansvärt underbart sjukt liv, men tillsammans med en parasit som snart sätter punkt för allt.

Kan man tacka en dödlig sjukdom för att den gjorde livet till det bästa liv jag kunnat få? Trots att det tar slut ett halvt liv för tidigt?

Ja, med rätt fokus, lite jävlaranamma och en god vilja, kan jag säga: Tack livet för cancern. Tack för att jag förstod min egen dödlighet och såg till att ta vara på mitt liv.

Ett helt jäkla perfekt liv. Inte trots, utan tack vare sjukdomen. Det här är min berättelse om hur jag snart stänger mina ögon och tackar sjukdomen för det bästa liv jag kunnat få. Jag hoppas att den kan inspirera dig till att leva ditt liv.

September 2025

Madeleine Erichsen

Rättegången som skakade världen. En modig kvinnas krav att skammen ska bäras av förövaren. Gisèle Pelicot berättar sin historia för första gången.

2024 valde Gisèle Pelicot bort sin rätt till anonymitet i rättegången mot sin exmake och de femtio män som stod åtalade för sexuella övergrepp mot henne. Gisèle Pelicots krav att skammen måste byta sida i fall av sexuellt våld har genererat en extraordinär respons och hennes historia har berört miljontals människor över hela världen.

"Jag sträckläste Arashs makalöst gripande och roliga bok", Fredrik Wikingsson.

"Det finns böcker jag skulle önska att alla läser. Det här är en sådan bok (...) En oemotståndlig bok, varm, rolig och tankeväckande", Ingalill Mosander.

"Vilken underbar bok. Så mycket värme, humor och klokskap rolig men också smärtsam när jag ser oss genom deras blick", Amelia Adamo.

"Boken är hisnande, hjärteknipande, dråplig och ögonöppnande", Pernilla Ericson, Aftonbladet.

"En underfundig ögonöppnare (...) Man skrattar åt absurditeter och rörs till tårar ", M-Magasin

"... Den är så rolig", Tara.

Filmrättigheterna köpta av Filip och Fredrik!

När Arash och hans familj kommer till Sverige från krigets Iran i mitten av 80-talet är pappa Jamshid bestämd att de genast ska bli så svenska som möjligt, så snabbt det bara går.

Det är dock allt annat än lätt. Deras nya land väcker huvudbry i en mängd svåra frågor.

Är skidsemester ett tvång?

Hur många godisbitar äter ett svenskt barn, utslaget per dag?

Och varför kan man ta upp samma fyra ämnen på varenda middag under ett helt års tid utan att någonsin motta en avvikande åsikt?

Sverigevänner : Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn är den otroligt roliga och gripande berättelsen om hur två generationer av en familj tillsammans och på varsitt håll försöker anpassa sig till ett ibland svårbegripligt samhälle. Den bitterljuva berättelsen bygger både på Arash Sanaris egna och faderns dagboksanteckningar från den första tiden i Sverige. De perspektiv läsaren får på Sverige är både intressanta och väldigt roliga.

Muslimskt liv är en samling texter som vittnar, analyserar och drömmer. Det är folkbildning och motstånd i ett: en spegling av vardagen för många muslimer i Sverige, men också en vision om en mer rättvis framtid. I en tid präglad av islamofobi och politisk repression ges här plats åt muslimska röster som sällan hörs i den offentliga debatten men som aldrig slutat tala. Genom personliga berättelser och reflektioner från forskare, aktivister, kulturarbetare, lärare och människorättsförsvarare tecknar denna antologi ett mångstämmigt och levande porträtt av Sverige idag. Resultatet är en smärtsam men nödvändig dokumentation av vår samtid.

"Den här boken är vårt löfte till kommande generationer," säger redaktörerna Ayaat Abdelaziz, Mona Nechma och Seinab Hilowle. "Det är en påminnelse om att en rättvis värld är möjlig – och att vi aldrig slutar kämpa för den."

MEDVERKANDE I ANTOLOGIN: Abdi Hassan, Ahmad Elfar, Ailin Abdullah, Amal Ibrahim Hassan, Amanj Aziz, Anna Waara, Christopher Ali Thorén, Darin  Shnino, Elin Forghani, Fatema Vanat, Fatima Doubakil, Fayyad Assali, Gulhayat Mirzahmet, Hana al-Khamri, Issra Ghanem, Johannes Anyuru, Kitimbwa Sabuni, Leila Ali Elmi, Lina Mohageb, Maimuna Abdullahi, Mariama Jobe, Mirjam Haj Younes, Mohamed Amin Kharraki, Nadia Maghder, Noor Nassef, Rahma Omar, Rashid Musa, Salad Hilowle, Saleh Abdelaziz, Sara Bessa, Sophia Rehioui, Ulla Parkkinen, och Yusuf Hussein.

"Det är gripande läsning som verkligen öppnar ögonen för kulturkrockar på flera olika nivåer. Här ställs varken två grupper eller två religioner mot varandra utan mer sökandet efter en identitet som inte har ett självklart innehåll." BTJ, Ulf Lindgren

"Den aktuella antologin Muslimskt liv är ett utmärkt komplement till Öppna era hjärtan, eftersom den helt kommer inifrån den svensk-muslimska gruppen. (...) De 36 rösterna utgör ett mörkt oratorium. Fast där ryms också hopp" Svenska Dagbladet, Ricki Neuman

”Tanken får mig att tappa andan – en dag kommer jag att behöva lämna mitt barn.”

Att leva nära någon med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa innebär ofta maktlöshet och oro. Det är lätt att känna sig ensam i svåra situationer och känslan av otillräcklighet kan vara stark. Boken vänder sig till dej som är anhörig men även till personal som möter människor med särskilda behov.

Maud Deckmars son Fred har en grav intellektuell funktionsnedsättning och autism. Han bor i en LSS-bostad, saknar tal och kan inte klara sig själv. Med värme och skärpa berättar Maud om känslor och erfarenheter, om att själv bli äldre, att se sitt barn åldras, om att vara den som bär hans minnen och om de svåra insikterna att en dag behöva släppa taget.

Hon delar tankar som berör alla som möter anhöriga och personer med omfattande behov, och ställer den avgörande frågan: Kommer personal och samhälle att ha kunskap och resurser att ge Fred ett tryggt och gott liv så länge han lever?

På 70-talet stängdes de sista institutionerna i Sverige för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. I stället skulle alla barn bo hemma hos sina föräldrar. Samhället hade förberett sig för ett annorlunda arbetssätt, men inte tillräckligt. Nu åldras den första generationen av de barn och ungdomar som bott hemma och i LSS-bostäder och andra former av omsorg. Kommunerna står återigen inför frågor om vad de vuxna barn som nu åldras ska erbjudas, och hur förändringarna ska genomföras när det gäller bemötande, daglig verksamhet, boende och omsorg.

Samtidigt tillhör Maud Deckmar den första generationen föräldrar, som efter nedstängningarna har levt med sina barn under hela deras liv. Ingen är oersättlig, men som Maud Deckmar uttrycker det: Ju längre jag har levt, desto mer inser jag att det till slut, efter alla personalbyten, bara är jag som bär min sons historia.

Om detta och mycket annat skriver Maud Deckmar i sin nya bok ”Vem håller din hand när jag är borta”.

Om Maud Deckmar 1996 startade jag mitt företag – Ord och Tanke – med en önskan att få dela med mig av min kunskap och erfarenhet av att vara mamma till en son med svåra funktionsnedsättningar. Men jag ville också sprida hopp, kärlek och styrka till mina medvandrare i världen. Jag var sexton år gammal när familjen flyttade familjen till Jämtland och här blev jag kvar. Ibland, särskilt under sommaren då växtzon 7 ständigt stoppar mina försök med pioner och rosor - kan jag drömma om varmare nejder. Men samtidigt har nog Jämtland gjort mig till det mellanting mellan brännässla och skogsviol som jag är idag. Här krävs det vett att stå emot dumheter, här är det bra att kunna "bränna till". Samtidigt kan jag öppna mina kronblad och andas in de fria viddernas dofter.

Jag har hela livet arbetat med skrivande på olika sätt. Jag har skrivit otaliga rapporter i samband med de kvalitetsutredningar som jag under några år genomförde i regi av Riksförbundet FUB (Föreningen för Utvecklingsstörda Barn, ungdomar och vuxna).

Jag har tidigare skrivit böcker om mig och livet med min son, Freds bok (1998) och Ärrvävnad (2007). Genom åren har jag fått många brev och samtal från människor som har känt igen sina egna upplevelser och känslor i mina böcker - och flera har sagt: ”Du har beskrivit mitt liv”. Och precis så tror jag det är. Vi måste berätta, så att vi kan känna igen oss i varandra. Då blir vi inte fullt så unika, kampen och livsvägen blir inte så ensam. Vi är fler.

Mitt arbetsliv har till största delen ägnats åt samtal och möten med människor, som också är ett av mina stora intressen och glädjeämnen. Jag har haft förmånen att arbeta inom omsorgsvärlden under många, många år och på många olika sätt. Jag har rest över hela landet, och även i övriga nordiska länder. Jag har föreläst, utbildat och handlett hundratals människor, både personal och anhöriga. Att möta andra med kärleksfull omtanke, och att använda kreativitet och fantasi i varje möte, kan läka många sår. Jag har alltid låtit mitt hjärta leda mig, och jag har tacksamt tagit emot de avtagsvägar som lett mig vidare.

Dikten nedan skrev jag en gång till min son Fred, men idag tillägnar den även till min övriga familj, min underbara dotter, mina tre barnbarn och min alltid lika lojale make.

Tillsammans Det finns dagar/ då allting stämmer/ Dagar - då händelser ger ro/ och kraven läggs åt sidan/ och ingen räknar på/ eller rapporterar vad du gjort bra/ eller inte Det finns dagar/ då du får flyga/ Dagar - då du får göra på ditt sätt/ och någon viskar - Du är bra/ och ingen räknar på/ eller rapporterar om det var fel/ eller inte Det måste finnas dagar/ då allting ljusnar / Dagar - då bara du är viktig/ och du får visa ditt sätt att leva/ och det är tillåtet och bra/ att du ÄR (Ur diktboken "ensam i sig" Ord och Tanke år 2000)

Besök mig även på www.deckmar.se

Honey växer upp i en Göteborgs förort, på ytan en tjej som alla andra. Glad och framåt i skolan, hänger med kompisar och är med och arrangerar klassfesten. Men själv får hon inte gå dit. Innanför hemmets väggar är livet en mardröm. Hennes nya styvfar kontrollerar henne och syskonen fullständigt. Hotet om våld hänger ständigt över dem. Honey måste bära slöja, får inte prata med killar och som äldsta dotter tvingas hon ansvara för sina småsyskons skötsel. I skolan pratar hon bort sina blåmärken gång på gång. Hon måste skydda familjen, och sig själv. När våldet eskalerar ser Honey till sist ingen annan utväg än att fly.

Räddningen blir en driftig kurator och en varm fosterfamilj som stöttar henne genom den svåra processen av polisanmälningar och rättegångar. Vägen mot ett liv i frihet kantas dock av vakande ögon och smygande hot. Honeys berättelse är ett unikt och modigt vittnesmål. Parallellt med hennes historia följer vi en handfull ungdomar som tvingas gömma sig för dem som ska vara deras trygghet: den egna familjen. Vad gör egentligen svenska samhället för att navigera i denna värld av tystnad?  

Marja Grill, grävande reporter på SVT, har ägnat ett halvt decennium åt att granska det dolda hedersförtrycket i Sverige och hur det hanteras av myndigheterna. Hedersflickorna är Marja Grills andra bok, hennes debut Varför dog John Walter? belönades med Guldspaden.

"Betyg: 4/5. Boken är ett gripande reportage och kan vara ett viktigt bidrag i kommande samhällsdebatter gällande hedersrelaterat våld och förtryck." BTJ

"Den lyckligaste leken är en berörande bok om fadern, sonen och den heliga vintern. … Berättelsen om faderns otroheter, skilsmässan, sorgen hittar sina fästpunkter i snöns och skidåkningens överraskande intressanta kulturella avtryck." – Svenska Dagbladet

"Det är fint utfört, och för mig som i likhet med Wiman har trampat bort mycket av min ungdom uppför en kulle skapad av schaktmassor från en växande stad finns här mycket att känna igen och glädja sig åt." – Aftonbladet

”Man brukar säga att det privata är politiskt, men det fina med den här boken är snarare att det politiska visar sig vara unikt. … Det gemensamma är ett virrvarr av trådar som flätas ihop unikt i varje individ.” – Expressen

"Boken får mig att se både sociala och psykologiska aspekter av skidåkningen – denna som Wiman skriver 'meningslösa och därför djupt meningsfulla sysselsättning' – som jag aldrig hade upptäckt eller brytt mig om att ta reda på annars. Så ska god essäistik fungera." – Annina Rabe, Dagens Nyheter

"Det enda stället där de verkligen kan mötas är i slalombacken. … Wiman skildrar dessa stunder på ett fint sätt, och fint är också porträttet av pappan." – Dagens ETC

Januari 1977. Ingemar Stenmark har just tagit sin tredje raka världscupseger. Det är riktig vinter, med snö och kyla, för första gången på flera år.En sjuårig Björn står i Hammarbybacken med sin pappa. Efter skilsmässan från Björns mamma träffas de inte mycket mer än umgängesplikten kräver, men ikväll är han en trygg pappa, med en vadderad skidhandske som tar emot liftankaret och en skyddande plats mellan pjäxorna där Björn står på väg uppåt, in i mörkret.Ner kommer man som bekant alltid.Den lyckligaste leken beskriver en far-och-son-relation som aldrig riktigt blev av, med en pappa som var alltför präglad av sin generation och sin egen uppväxt för att kunna bli den närvarande far som sonen drömde om. Nu är han borta, precis som de snöfyllda vintrarna.Det är också en skildring av passionen för utförsåkning, denna lyckligt meningslösa sysselsättning där Björn och hans pappa faktiskt kunde mötas. Vi får följa resorna till Åre och Hemsedal, till Tyrolen och Leksand – soliga pister där samhörigheten plötsligt fanns, där pappan kunde utbrista ”Det här är kalas, Björne!”Björn Wimans nya bok är en personlig berättelse om en son och hans pappa. Om en föräldrageneration som aldrig vågade komma nära sina barn, som i sin tur gjorde precis tvärtom när de blev föräldrar. Och om den okomplicerade glädje som bara ett riktigt bra slalomåk kan skänka.

I Mörkerspår följer läsaren polisinspektör Simon Häggström och hans kollegor i arbetet som spanare på Sveriges bakgator. De gör razzior på sexbiografer och strippklubbar i Stockholm, träffar unga kvinnor som säljer sig både via sugardating och via sidor som Onlyfans. I boken träffar vi även männen som köper sex och som till varje pris vill undvika att avslöjas. Jakten på hallickarna och sexköparna är brutal, i deras ljusskygga värld kan vad som helst hända. Boken inkluderar även nytt unikt fotomaterial ur författarens eget arkiv som inte tidigare visats.

SIMON HÄGGSTRÖM är författare och polisinspektör vid Stockholmspolisen. Sedan 2008 har han arbetat som polis med inriktning mot prostitution och människohandel. Fackböckerna Skuggans lag kom 2016 och Nattstad 2017. Han romandebuterade 2019 med Flickorna som sprang. Hans böcker har sålt i ca 200 000 exemplar.

»Redan nu är det lika bra att säga som det är: boken är briljant! Häggström kan konsten att skriva fram berättelser som griper tag och väcker känslor« BTJ, Betyg 5 av 5

I "Larm vi minns" kliver du in i räddningstjänstens verklighet och följer med dem in i rök, sorg och tragedi. Brandmännen Daniel Brander och Trausti Brege minns insatser de varit på under sina sammanlagt fyrtio år i yrket, tjugo år vardera. Genom deras egna berättelser får du ta del av allt från stora bränder och dramatiska olyckor, till svåra räddningsinsatser och gripande möten med människor i kris. Varje kapitel är ett larm som lämnat spår.

Boken bygger på den prisbelönta podden "Larm vi minns", där manusförfattaren Malin Brege sammanfogar de två brandmännens röster till en nära och mänsklig skildring av livet bakom blåljusen – där starka känslor, mod och medmänsklighet ryms.

Trion bakom Larm vi minns består av Daniel Brander, Trausti Brege och Malin Brege.

Daniel påbörjade sin resa inom räddningstjänsten redan under värnplikten 2002 och gick samtidigt med i brandvärnet. Efter en befälsutbildning 2020 kombinerar han idag arbetet som brandman på en heltidsstation med rollen som befäl på en deltidsstation. 

Trausti rekryterades som tjugoåring till en deltidsanställning inom räddningstjänsten och kombinerade under åtta år brandkårsarbetet med olika heltidsjobb, innan han blev brandman på heltid. Han har även en kandidatexamen i journalistik, har startat och drivit flera poddar och medverkar återkommande i TV-programmet Bäst i test som den isländske brandmannen.

Malin Brege är medgrundare och manusförfattare till "Larm vi minns". Hon har en bakgrund inom marknadsföring, men det var mötet med räddningstjänsten och deras berättelser som väckte skrivlusten på allvar.

BÄLTAD – Från psykos till läkare – och vägen till en mänskligare psykiatri innehåller en läkarstudents upplevelse av en manisk psykos och vård i svensk psykiatrisk tvångsvård.

23 år efter händelsen och med 22 yrkesverksamma år bestämmer sig Maria för att öppet berätta om erfarenheterna med målet att lätta människors skam och skuld för psykisk sjukdom, skapa hopp och belysa problematiken med våld och maktobalans inom psykiatrin som fortfarande pågår. Psykoser beskrivs i boken från insidan och från en läkares perspektiv. Maria har arbetat på klinikerna där hon vårdats. Framförallt är målet att mänskliga rättigheter ska respekteras genom att våld som bältning förbjuds och andra humana metoder med framgångsrika behandlingsresultat sprids och börjar tillämpas. Som förebild lyfter hon Islands psykiatri och framförallt ser hon arbetsmodellen Open Dialogue som vägen fram för mänsklig psykiatri.

”Open Dialogue är en väl beforskad behandlingsmodell och ett sätt att organisera den psykiatriska vården. Framtagen i finska Torneå och med mål att förändra prognosen vid långvarig psykossjukdom som schizofreni. Med de bästa resultaten i världen där 3 av 4 förstagångspsykoser läker ut förtjänar människorna att metoden sprids mer än till 35 länder och tillämpas världsomfattande inte bara vid psykoser utan vid alla psykiska kriser hos barn och vuxna.”

I boken "Uteliggaren som blev advokat" berättar Stefan Olafsson med journalisten Gustav Gelin hela den osannolika historien om sin dramatiska livsresa.

I tio år lever Stefan Olafsson som hemlös narkoman. Han försörjer sig genom stölder och inbrott, sover i portuppgångar och soprum, och åker in och ut på anstalter. Men när han en natt räddar livet på 80-åriga Heidi på Östermalm tar livet en annan vändning. Steg för steg påbörjar han den långa resan mot ett helt nytt liv, med nykterhet och studier på juristlinjen.

Idag är Stefan tillbaka på samma häkten, rättssalar och fängelser där han själv suttit som brottsling, men nu på andra sidan, som framgångsrik försvarsadvokat.

The incredible first memoir from the Booker-winning radical icon Arundhati Roy, author of The God of Small ThingsArundhati Roy's first work of memoir, this is a soaring account, both intimate and inspiring, of how the author became the person and the writer she is, shaped by circumstance, but above all by her complex relationship to the extraordinary, singular mother she describes as 'my shelter and my storm'.Born out of the onrush of memories and feelings provoked by her mother Mary's death, this is the astonishing, often disturbing and surprisingly funny memoir of the Arundhati Roy's life, from childhood to the present, from Kerala to Delhi.With the scale, sweep and depth of her novels, The God of Small Things and The Ministry of Utmost Happiness, and the passion, political clarity and warmth of her essays, this book is an ode to freedom, a tribute to thorny love and savage grace - a memoir like no other.

I Inuti ­laby­rinten beskrivs i minutiös detalj en rad oklara händelser som ­inträffade ­timmarna efter mordet på Olof Palme den 28 februari 1986.

Boken som har blivit mycket uppmärksammad och hyllad utkom första gången 1995 på författarnas eget förlag Grimur. Sedan dess har den utkommit i fyra upplagor. Inför 40-årsdagen av mordet publicerar Karneval förlag boken på nytt.

År 2025 utgav Karneval förlag Den hemliga alliansen: Palmemordet och Stay Behind av Kari Poutiainen som ett komplement till Inuti labyrinten.

Sagt om Inuti labyrinten:

»Inuti labyrinten har tvingat mig att börja fundera över om min tillit till myndig­heters lojalitet mot sin egen stat är så välgrundad som jag vill tro.« Kjell-Olof Feldt, Dagens Nyheter

»Boken liknar en forskningsrapport men kan läsas som en pusseldeckare: ­för­bluf­fande lättläst och försedd med pedagogiska kapitelresuméer för trög­fat­tade.« Lars Linder, Dagens Nyheter

»Jag tror inte att Inuti labyrinten skulle kunna överträffas av någon vitbok.« Elving Gruvedal, f.d. kriminalkommissarie och kriminaltekniker, Polistidningen

»Styrkan i författarnas på många sätt beundransvärda genomgångar av bevisläget är deras obenägenhet att ta en utsaga för given. Man litar inte på någon, dubbelkontrollerar. Resultatet är ofta förödande.« Per Olov Enquist, Expressen

»Inuti labyrinten är det första seriösa försöket att konkret, detalj för detalj, klar­lägga det faktiska förloppet av mordutredningens mest vitala avsnitt. Bokens analys och redovisning av detaljfakta överträffar med bred marginal de officiella utredningar som företagits av två kommissioner, juristkommissionen och Edenmankommissionen.« Jörn Svensson, f.d. ledamot av Edenmankommissionen

» ... en bok om mordutredningen som i fråga om djup, bredd och analys vida överträffar de ambitioner som präglade Marjasinkommissionens arbete måste tas på allvar av var och en som vill bilda sig en uppfattning om vad som faktiskt hänt.« Professor Hans-Gunnar Axberger, f.d. justitieombudsman och ledamot av Marjasinkommissionen, Dagens Nyheter

»Utanför myndigheternas sfär finns det nog idag ingen genomgång/granskning av mordet som kan mäta sig med denna Vilket jobb författarna har utfört! Jag har sällan sett något liknande i Sverige.« Jan Mosander, journalist och författare

På stäppen i Mongoliet i juli 1949 blev mamma gravid med mig. Efter en påtvingad flykt på kamelrygg till Kina föddes jag 1950 i Lanchow, Kina och fick mitt kinesiska namn Chen Piao. I Japan med utsikt över Fuji lärde jag mig att gå och bodde i landet under större delen av min uppväxt. Detta har gett mig en tillhörighet och identitet både i österlandet och västerlandet i Japan och Sverige i synnerhet. Jag har under åren blickat in i och varit en del av olika traditioner och tänkesätt, inte minst andliga och religiösa. Detta har lett fram till att jag ser mig som en brobyggare mellan kulturer, olika världar och även som någon som kan vandra på och över bron.

“Det är tillåtet att låta mitt österländska, japanska inflytande möta det västerländska, svenska inflytandet. Jag kan inte vara hel utan att inkludera både öst och väst inuti mig. Jag får vara i skärningspunkten där två väsensskilda världar möts. Inne i mystiken.”