Freudiansk psykologi

Anknytningsteorin förenas här med klinisk praktik. Camilla von Below förmedlar aktuell forskning, visar på bredden och djupet i anknytningsteorin, men även på dess begränsningar. Med många kliniska exempel gör hon anknytningsteorin och dess empiri levande och användbar för dig som möter vuxna patienter i psykoterapi och psykologisk behandling.

Författaren beskriver anknytningsteori i relation till mentalisering och affektteori, liksom hur man kan se på anknytningsmönsters stabilitet och förändring under livet. Hon visar även hur anknytningsteori kan vara till hjälp för att skapa en terapeutisk relation, liksom hur hinder och svårigheter i det terapeutiska samspelet kan förstås. Betydelsen av terapeutens anknytningsmönster får ett särskilt fokus, med uppmuntran till självreflektion och utveckling.

Tack vare bokens breda anslag kan den kombineras med läsarens egen teoretiska och terapeutiska referensram.

Målgruppen är yrkesverksamma och studerande inom psykoterapi och psykologisk behandling. Boken kan med behållning även läsas av andra som arbetar med mänskliga relationer, samspel och samtal.

Camilla von Below är fil.dr, psykolog och psykoterapeut, lektor vid Stockholms universitet och kliniskt verksam vid S:t Lukas.

Sagt om boken:

”Som psykolog och psykoterapeut har jag nytta av anknytningsteorin på flera sätt. För det första genom att jag lyssnar på hur en patient berättar och vad det säger om hennes eller hans förhållningssätt till sitt inre och sin förståelse av sina problem. För det andra bidrar teorin med en förståelse av hur svårigheter kan ha uppstått och vad som hindrar patienten från att komma vidare. För det tredje – och i mitt tycka det mest inspirerande – ger anknytningsteori en förståelse för det relationella samspelet och samskapandet i terapi. Terapeuten får hjälp att förstå alliansbrott, brister och rena haverier i den terapeutiska relationen och att utmana sig själv i att göra på nya sätt.”Ur bokens förord

”Det är en välskriven och välstrukturerad bok. Läsningen är både inspirerande och väcker arbetslust. […] Författaren diskuterar även vad som är rimligt att som terapeut träna upp eller jobba bort, i fråga om egna otrygga anknytningsmönster. Och vad man i stället behöver acceptera och hitta sätt för att jobba runt. På så sätt har denna bok god potential att vara terapeutens egen trygga bas och säkra hamn i arbetet med patienterna.”Celia Svedhem, Psykologtidningen nr 6, 2020

”[…] en samlad, gedigen och genomarbetad framställning av detta perspektiv. Balansen mellan teoretisk framställning och kliniska fallbeskrivningar och dialoger bidrar till en givande läsupplevelse. Boken borde vara välkommen och användbar såväl i utbildning som i psykoterapeutisk verksamhet.”Björn Wrangsjö, Svensk psykiatri nr 2, 2021

"Boken är briljant och välskriven med ett väl avvägt innehåll. […] Upplägget tillsammans med bra referens-, sak- och innehållsregister gör boken lättnavigerad och användbar."Therese Nordholm, BTJ-häftet nr 19, 2020

I Psykoanalytisk diagnostik (1994) argumenterar Nancy McWilliams för att den psykodynamiskt orienterade terapeuten behöver sätta sig in i och förstå sin patients personlighetsstruktur för att på bästa sätt tillämpa psykodynamiska teorier och tekniker. Patientens personlighet bör vara vägledande för de terapeutiska mål som man arbetar mot, för bemötandet av patienten och val av terapeutiska metoder.

Nancy McWilliams använder sig av två axlar eller perspektiv för att systematisera och klargöra sina kunskaper om patientens personlighet. Den ena axeln handlar om personlighetens utvecklingsnivå (psykotisk, borderline, neurotisk). På den andra axeln beskrivs nio personlighetsstrukturer (psykopatisk, narcissistisk, schizoid, paranoid, depressiv, masochistisk, tvångsmässig, hysterisk och dissociativ). Hon ger en utförlig beskrivning av psykiska försvar och hur olika personligheter hanterar känslor. I boken finns också en berättelse om hur personlighetsdiagnostiken har utvecklats och förändrats inom den breda psykoanalytiska-psykodynamiska traditionen.

McWilliams levandegör abstrakta begrepp med illustrationer från sin kliniska praktik. Hon gör det med medkänsla och ofta med humor. Psykoanalytisk diagnostik riktar sig till såväl blivande som erfarna psykoterapeuter och psykologer, verksamma inom socialt arbete och vårdyrkesgrupper.

”Den enda rätta läran” är en granskning av psykoanalysens historia i Sverige, som kartlägger den rörelse som låg bakom en av de mörkaste perioderna i vårt rättsväsende. En häpnadsväckande berättelse som blottlägger de strömningar i psykiatrin, kulturdebatten och samhället i stort, som tillsammans mynnade ut i en rad av våra största och mest uppmärksammade rättsskandaler.

Handling Under 1980-talet sköljde en psykoanalytisk våg in över svenskt rättsväsende. Flera av de mest kända svenska rättsfallen ­– som da Costa-fallet, Thomas Quick, Lars-Inge Svartenbrandt och Kevin-fallet – präglades av den psykoanalytiska ideologin och hade alla kopplingar till psykoanalytikern Margit Norell.     Bortom Norells sektlika grupp fanns dock en större och viktigare samhällsutveckling som hade pågått i decennier – och som delvis lever kvar än idag – där den freudianska mystiken hade satt klorna i psykiatrin, kulturetablissemanget och samhällsdebatten.    Idéerna, som härstammade från Sigmund Freuds psykoanalys, fick bred spridning tack vare exempelvis den schweiziska psykologen Alice Miller, den hyllade feministen Hanna Olsson, den mediale psykiatrikern Johan Cullberg och den enigmatiska psykoterapeuten Barbro Sandin – som alla var populära långt utanför Margits trängre krets.

I ”Den enda rätta läran” kartlägger journalisten Christian Dahlström hur den psykoanalytiska ideologin tog sig in Sverige och satte både patientsäkerhet och rättssäkerhet ur spel.

Hur hade det gått till när freudianerna tog över psykiatrin, som i sin tur försåg polisen och rättssalarna med den psykologiska expertis som blev så avgörande?

Vilken roll hade just Nobelpriset för Freuds eget missionsarbete i Sverige?

Hur lyckades Margit Norell och den psykoanalytiska rörelsen tränga in i det svenska rättsväsendet i slutet av 1900-talet?

Genom att komplettera bilden av Margit Norell, ge en översikt över den svenska psykiatrins historia samt granska mytologiseringen av Sigmund Freud, svarar Dahlström på dessa frågor i ”Den enda rätta läran”.

Om författaren Christian Dahlström är civilekonom, författare och journalist specialiserad på psykiatri. Han har tilldelats Vetenskap och Folkbildnings utmärkelse ”Årets folkbildare” för sitt journalistiska arbete om pseudovetenskap inom psykiatrin.Sagt om bokenBoken borde nomineras till Augustpriset och läsas av alla med intresse för psykiatri och psykiatrins historia.ELIAS ERIKSSON, ProfessorSträckläste denna viktiga och välskrivna bok, där Dahlström med grundlig research visar hur dogmatism och brist på vetenskapligt tänkande ledde till att teorin om förträngda minnen fick katastrofala konsekvenser.MIKAEL LANDÉN, ProfessorOundgänglig läsning för jurister, psykologer, journalister och alla som intresserar sig för hur sanning och rättvisa kan gå vilse i en labyrint av teorier och övertygelser.JENNY KÜTTIM, Journalist Detta storverk borde, som en slags intellektuell vaccination, vara obligatorisk läsning för varje blivande psykiater och psykolog - och alla andra som vill förstå hur fantasifoster kom att bli sanningar i psykiatri, rättsväsende och kulturliv.MARKUS HEILIG, ProfessorChristian Dahlström visar hur reella katastrofer uppstår så snart psykoanalysen släpps in i seriösa sammanhang - som rättsväsendet eller psykiatrin. Det har länge varit hög tid att förpassa psykoanalysen till historiens skräphög. Förhoppningsvis skyndar den här boken på processen.MATTIAS GÖRANSSON, Chefredaktör FilterEn närmast obegriplig historia om hur Freuds egendomliga idéer åt sig in i svensk sjukvård och ersatte sunt förnuft inom rättsapparaten. AGNES WOLD, ProfessorChristian Dahlström blottlägger en intressant men också viktig berättelse.RICKARD L SJÖBERG, Docent

Psykologisk klassiker om frihet & det auktoritäras lockelse

Kan friheten bli för stor? Och vad händer med den människa som inte orkar bära ansvaret och riskerna som friheten skapar? Dessa är centrala frågor i Erich Fromms klassiska studie av det i väst så viktiga begreppet individ, och av de psykologiska aspekterna av frihet och auktoritarianism. Med avstamp i människans ursprungliga skilsmässa från naturen visar Fromm hur det moderna kapitalistiska samhället inte bara har frigjort individen utan också skapat en ångest och alienation som riskerar driva människor att söka efter trygghet och identitet i auktoritära system och idéer. Flykten från frihet [Escape from Freedom, 1941] ger ett djupgående perspektiv på människans psykologiska behov och konflikter i ett samhälle präglat av individualism och konkurrens. I översättning av Tore Ekman och Alf Ahlberg.

ERICH FROMM [1900-1980], född i Frankfurt am Main, var en tysk-amerikansk socialpsykolog, psykoanalytiker, sociolog, humanistisk filosof och demokratisk socialist. Han studerade juridik, sociologi och psykoanalys vid olika universitet i Tyskland och var en av de ledande medlemmarna av Frankfurtskolan.

Hur går det till då vi människor skapar en relation till någon eller något? När och varför kan vi säga: Du angår mig ?

En bärande tanke är att då människor möts börjar en tyst och oftast omedveten förhandling om roller. Den inre scenens dramatik återspeglas i de relationer vi skapar. Vårt inre är som ett slumrande rollregister. Vi utövar en press på den andre att anta de roller vi erbjuder, och frågan är vad som sedan sker. Låter man sig dras in i den andres dialogscenarier helt och hållet, smakar lite försiktigt på erbjudandet eller man kliver aldrig upp på scenen?  

Författaren diskuterar frågor om roller, rollförhandling, press och indragenhet på tre olika scener: den privata scenen, den psykoterapeutiska/psykoanalytiska scenen och den akademiska scenen. Scenerna griper in i varandra och övergången mellan dem liknar kanske snarast drömmens snabba scenväxling.   

Gudrun Olsson betraktar det psykoterapeutiska och det psykoanalytiska rummet som själens laboratorium, där detaljseendet lägger grunden för en sorts grundforskning . Det innebär att den medvetna och omedvetna kommunikation som äger rum mellan två människor i det avgränsade terapeutiska rummet kan säga något generellt om människors relateringsformer.   

Om författaren  

Gudrun Olsson, professor, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och författare, bosatt i Göteborg, tidigare i Danmark, där hon innehade en professur i psykologi vid Aalborg universitet. 

Sigmund Freud är inte bara den mest kända psykologen, han är också den mest omstridda. Hyllad som geni av vissa, avfärdad som intellektuellt ohederlig av andra.

I "Arton myter om Freud och vägen framåt" ges en sammansatt syn på Freud. Han hade en vetenskaplig sida och framförde kloka tankar, men myterna runt honom är många. Några är att Freud var en god lyssnare, utformade sina teorier utifrån patientarbetet och var moraliskt föredömlig. Det är även en myt att Freuds teorier passar för att analysera litterära verk. Freud var inte heller så originell som många tror – styrkan låg på det retoriska planet. Och Freud använde mer självbedrägeri än lögner, och resultatet blev en pseudovetenskap.

Samtidigt som boken är seriös och förankrad i Freuds texter, är den lättillgänglig och även roande när den lyfter fram hur Freud kan motsäga sig själv. Och det framgår att Freud aldrig hade i sin hand den nyckel till människans psykologi som han trodde sig inneha: sexualitetens nyckel.

Om fler förstår Freuds brister, kan det underlätta för psykoterapiområdet att bli fritt från skolbildningar. Boken är därför självklar läsning för psykologer och psykoterapeuter. Men den vänder sig också till kulturintresserade, och till alla som vill veta hur en modern syn på Freud kan se ut. Som inte består av tyckande, utan är förankrad i forskningen om Freud.

Billy Larsson är leg psykolog, leg psykoterapeut, handledarutbildad, fil dr i psykologi, och författare.