Dagens auktoritära populism ska inte förstås som liberalismens motsats, utan som en konsekvens av liberalismens egna inneboende motsägelser. Det är vad Slavoj Žižek hävdar i den här boken. Med utgångspunkt i den populistiska högerns samtida triumfer visar Žižek hur en radikalt marknadsorienterad libertarianism – som avvisar sociala, etiska och institutionella begränsningar i frihetens namn – tenderar att ge upphov till ökade former av statlig kontroll, censur och undantagspolitik.I essäer om vår tids teknofeodalism, den digitala övervakningsekonomin och framväxten av auktoritära kapitalistiska regimer blottlägger han hur frihetens språk används för att legitimera nya former av dominans. När marknaden upphöjs till högsta princip förvandlas löftet om individuell frigörelse gradvis till ett system av kontroll. Det vi bevittnar är inte en återgång till 1900-talets fascism, utan framväxten av en ny auktoritär ordning, formad av vår egen tids ekonomiska och politiska logik.

Efter Trumps återkomst till Vita huset är vänstern tillbaka på ruta noll. Utifrån Lenins idé om "nollpunkten" – den punkt där man tvingas börja om – och med kriget i Gaza som fond analyserar Slavoj Žižek en framväxande auktoritär världsordning och en civilisation som på mer än ett sätt verkar återfalla i barbari. Med utgångspunkt i sitt uppmärksammade tal vid invigningen av Frankfurts bokmässa i oktober 2023, där hans kommentarer om Gaza möttes av protester från publiken, följer Žižek i dagboksanteckningar händelseutvecklingen i Israel och Palestina. Här återfinns frågor om krigets verkningar, omvärldens passivitet och det offentliga samtalets villkor: Är vissa saker endast möjliga att säga när det inte längre spelar någon roll – när ordens verkan redan är noll? Nollpunkt är den tredje boken i Fri Tankes Žižekserie, efter För sent att vakna (2024) och Krossa framsteget (2025).

Historisk utveckling har länge varit synonymt med förbättring. Men vad göra i en global kristid då alternativen till nyliberalismens framtidsvisioner bara verkar formuleras av accelerationister, techoligarker och trumpister?

Enligt Slavoj Žižek är det tid att ompröva den naiva framstegstro som definierat moderniteten. Det första steget är att krossa illusionen om den framtid som vi nu med säkerhet vet inte kommer att inträffa – den där vi obehindrat fortsätter att leva våra liv som vanligt.

Krossa framsteget är den andra boken i Fri Tankes Z?ižek-serie, som inleddes med För sent att vakna (2025) och efterföljs av Nollpunkt (2026).

»Vi får hela tiden höra att det är fem minuter till midnatt, till domedagen, och att det nu är sista chansen att avvärja en katastrof. Men tänk om enda sättet att förhindra katastrofen är att utgå från att den redan har inträffat – att klockan redan är fem minuter över timme noll?«

I en global kristid pekar en av världens mest tongivande filosofer ut riktningen för den radikala politik vi behöver för att undvika undergången. På sitt oefterhärmliga sätt visar Slavoj Žižek varför det enda sättet att förändra vår framtid är att omtolka vårt förflutna.För sent att vakna inleder Fri Tankes Z?ižek-serie och följs av Krossa framsteget (2025) och Nollpunkt (2026).

Historisk utveckling har länge varit synonymt med förbättring. Men vad göra i en global kristid då alternativen till nyliberalismens framtidsvisioner bara verkar formuleras av accelerationister, techoligarker och trumpister? Enligt Slavoj Žižek är det tid att ompröva den naiva framstegstro som definierat moderniteten. Det första steget är att krossa illusionen om den framtid som vi nu med säkerhet vet inte kommer att inträffa – den där vi obehindrat fortsätter att leva våra liv som vanligt.

“A serious and good philosophical work could be written consisting entirely of jokes.”—Ludwig Wittgenstein

The good news is that this book offers an entertaining but enlightening compilation of Žižekisms. Unlike any other book by Slavoj Žižek, this compact arrangement of jokes culled from his writings provides an index to certain philosophical, political, and sexual themes that preoccupy him. Žižek's Jokes contains the set-ups and punch lines—as well as the offenses and insults—that Žižek is famous for, all in less than 200 pages.

So what's the bad news? There is no bad news. There's just the inimitable Slavoj Žižek, disguised as an impossibly erudite, politically incorrect uncle, beginning a sentence, “There is an old Jewish joke, loved by Derrida...“ For Žižek, jokes are amusing stories that offer a shortcut to philosophical insight. He illustrates the logic of the Hegelian triad, for example, with three variations of the “Not tonight, dear, I have a headache” classic: first the wife claims a migraine; then the husband does; then the wife exclaims, “Darling, I have a terrible migraine, so let's have some sex to refresh me!” A punch line about a beer bottle provides a Lacanian lesson about one signifier. And a “truly obscene” version of the famous “aristocrats” joke has the family offering a short course in Hegelian thought rather than a display of unspeakables.

Žižek's Jokes contains every joke cited, paraphrased, or narrated in Žižek's work in English (including some in unpublished manuscripts), including different versions of the same joke that make different points in different contexts. The larger point being that comedy is central to Žižek's seriousness.

The Parallax View is Slavoj Žižek's most substantial theoretical work to appear in many years; Žižek himself describes it as his magnum opus. Parallax can be defined as the apparent displacement of an object, caused by a change in observational position. Žižek is interested in the "parallax gap" separating two points between which no synthesis or mediation is possible, linked by an "impossible short circuit" of levels that can never meet. From this consideration of parallax, Žižek begins a rehabilitation of dialectical materialism.

Modes of parallax can be seen in different domains of today's theory, from the wave-particle duality in quantum physics to the parallax of the unconscious in Freudian psychoanalysis between interpretations of the formation of the unconscious and theories of drives. In The Parallax View, Žižek, with his usual astonishing erudition, focuses on three main modes of parallax: the ontological difference, the ultimate parallax that conditions our very access to reality; the scientific parallax, the irreducible gap between the phenomenal experience of reality and its scientific explanation, which reaches its apogee in today's brain sciences (according to which "nobody is home" in the skull, just stacks of brain meat—a condition Žižek calls "the unbearable lightness of being no one"); and the political parallax, the social antagonism that allows for no common ground. Between his discussions of these three modes, Žižek offers interludes that deal with more specific topics—including an ethical act in a novel by Henry James and anti-anti-Semitism.

The Parallax View not only expands Žižek's Lacanian-Hegelian approach to new domains (notably cognitive brain sciences) but also provides the systematic exposition of the conceptual framework that underlies his entire work. Philosophical and theological analysis, detailed readings of literature, cinema, and music coexist with lively anecdotes and obscene jokes.

Dagens auktoritära populism ska inte förstås som liberalismens motsats, utan som en konsekvens av liberalismens egna inneboende motsägelser. Det är vad Slavoj Žižek hävdar i den här boken. Med utgångspunkt i den populistiska högerns samtida triumfer visar Žižek hur en radikalt marknadsorienterad libertarianism – som avvisar sociala, etiska och institutionella begränsningar i frihetens namn – tenderar att ge upphov till ökade former av statlig kontroll, censur och undantagspolitik.I essäer om vår tids teknofeodalism, den digitala övervakningsekonomin och framväxten av auktoritära kapitalistiska regimer blottlägger han hur frihetens språk används för att legitimera nya former av dominans. När marknaden upphöjs till högsta princip förvandlas löftet om individuell frigörelse gradvis till ett system av kontroll. Det vi bevittnar är inte en återgång till 1900-talets fascism, utan framväxten av en ny auktoritär ordning, formad av vår egen tids ekonomiska och politiska logik.

Efter Trumps återkomst till Vita huset är vänstern tillbaka på ruta noll. Utifrån Lenins idé om "nollpunkten" – den punkt där man tvingas börja om – och med kriget i Gaza som fond analyserar Slavoj Žižek en framväxande auktoritär världsordning och en civilisation som på mer än ett sätt verkar återfalla i barbari. Med utgångspunkt i sitt uppmärksammade tal vid invigningen av Frankfurts bokmässa i oktober 2023, där hans kommentarer om Gaza möttes av protester från publiken, följer Žižek i dagboksanteckningar händelseutvecklingen i Israel och Palestina. Här återfinns frågor om krigets verkningar, omvärldens passivitet och det offentliga samtalets villkor: Är vissa saker endast möjliga att säga när det inte längre spelar någon roll – när ordens verkan redan är noll? Nollpunkt är den tredje boken i Fri Tankes Žižekserie, efter För sent att vakna (2024) och Krossa framsteget (2025).

Historisk utveckling har länge varit synonymt med förbättring. Men vad göra i en global kristid då alternativen till nyliberalismens framtidsvisioner bara verkar formuleras av accelerationister, techoligarker och trumpister?

Enligt Slavoj Žižek är det tid att ompröva den naiva framstegstro som definierat moderniteten. Det första steget är att krossa illusionen om den framtid som vi nu med säkerhet vet inte kommer att inträffa – den där vi obehindrat fortsätter att leva våra liv som vanligt.

Krossa framsteget är den andra boken i Fri Tankes Z?ižek-serie, som inleddes med För sent att vakna (2025) och efterföljs av Nollpunkt (2026).

»Vi får hela tiden höra att det är fem minuter till midnatt, till domedagen, och att det nu är sista chansen att avvärja en katastrof. Men tänk om enda sättet att förhindra katastrofen är att utgå från att den redan har inträffat – att klockan redan är fem minuter över timme noll?«

I en global kristid pekar en av världens mest tongivande filosofer ut riktningen för den radikala politik vi behöver för att undvika undergången. På sitt oefterhärmliga sätt visar Slavoj Žižek varför det enda sättet att förändra vår framtid är att omtolka vårt förflutna.För sent att vakna inleder Fri Tankes Z?ižek-serie och följs av Krossa framsteget (2025) och Nollpunkt (2026).

Historisk utveckling har länge varit synonymt med förbättring. Men vad göra i en global kristid då alternativen till nyliberalismens framtidsvisioner bara verkar formuleras av accelerationister, techoligarker och trumpister? Enligt Slavoj Žižek är det tid att ompröva den naiva framstegstro som definierat moderniteten. Det första steget är att krossa illusionen om den framtid som vi nu med säkerhet vet inte kommer att inträffa – den där vi obehindrat fortsätter att leva våra liv som vanligt.

“A serious and good philosophical work could be written consisting entirely of jokes.”—Ludwig Wittgenstein

The good news is that this book offers an entertaining but enlightening compilation of Žižekisms. Unlike any other book by Slavoj Žižek, this compact arrangement of jokes culled from his writings provides an index to certain philosophical, political, and sexual themes that preoccupy him. Žižek's Jokes contains the set-ups and punch lines—as well as the offenses and insults—that Žižek is famous for, all in less than 200 pages.

So what's the bad news? There is no bad news. There's just the inimitable Slavoj Žižek, disguised as an impossibly erudite, politically incorrect uncle, beginning a sentence, “There is an old Jewish joke, loved by Derrida...“ For Žižek, jokes are amusing stories that offer a shortcut to philosophical insight. He illustrates the logic of the Hegelian triad, for example, with three variations of the “Not tonight, dear, I have a headache” classic: first the wife claims a migraine; then the husband does; then the wife exclaims, “Darling, I have a terrible migraine, so let's have some sex to refresh me!” A punch line about a beer bottle provides a Lacanian lesson about one signifier. And a “truly obscene” version of the famous “aristocrats” joke has the family offering a short course in Hegelian thought rather than a display of unspeakables.

Žižek's Jokes contains every joke cited, paraphrased, or narrated in Žižek's work in English (including some in unpublished manuscripts), including different versions of the same joke that make different points in different contexts. The larger point being that comedy is central to Žižek's seriousness.

The Parallax View is Slavoj Žižek's most substantial theoretical work to appear in many years; Žižek himself describes it as his magnum opus. Parallax can be defined as the apparent displacement of an object, caused by a change in observational position. Žižek is interested in the "parallax gap" separating two points between which no synthesis or mediation is possible, linked by an "impossible short circuit" of levels that can never meet. From this consideration of parallax, Žižek begins a rehabilitation of dialectical materialism.

Modes of parallax can be seen in different domains of today's theory, from the wave-particle duality in quantum physics to the parallax of the unconscious in Freudian psychoanalysis between interpretations of the formation of the unconscious and theories of drives. In The Parallax View, Žižek, with his usual astonishing erudition, focuses on three main modes of parallax: the ontological difference, the ultimate parallax that conditions our very access to reality; the scientific parallax, the irreducible gap between the phenomenal experience of reality and its scientific explanation, which reaches its apogee in today's brain sciences (according to which "nobody is home" in the skull, just stacks of brain meat—a condition Žižek calls "the unbearable lightness of being no one"); and the political parallax, the social antagonism that allows for no common ground. Between his discussions of these three modes, Žižek offers interludes that deal with more specific topics—including an ethical act in a novel by Henry James and anti-anti-Semitism.

The Parallax View not only expands Žižek's Lacanian-Hegelian approach to new domains (notably cognitive brain sciences) but also provides the systematic exposition of the conceptual framework that underlies his entire work. Philosophical and theological analysis, detailed readings of literature, cinema, and music coexist with lively anecdotes and obscene jokes.