Visar resultat för..."Alastor Press"

”Jag vill vara ett levande konstverk.”

Luisa Casati var känd för sina storslagna fester, för att bära levande ormar som smycken och för att promenera naken i månskenet med sina tama geparder i diamantkoppel. Skandalomsusad och egensinnig fascinerade hon tidens konstnärer, författare och modeskapare och blev deras dekadenta musa och välgörarinna under 1900-talets första decennier. D’Annunzio och Fortuny, Van Dongen och Man Ray – alla förtrollades de av hennes person.

I Scot D. Ryerssons och Michael Orlando Yaccarinos bästsäljande biografi får vi möta Europas mest excentriska kvinna genom konsten hon inspirerade till. Beskrivningarna av Luisa Casatis avtryck i konsten och hennes makalösa kostymer kryddas med färgstarka anekdoter om allt från svarta mässor till förlupna boaormar på Ritz – allt i en fabulöst underhållande och halsbrytande bisarr levnadsteckning.

Inför den svenska översättningen har texten uppdaterats av författarna och utgåvan försetts med ett exklusivt förord av religionshistoriker Per Faxneld.

I Det förundrade ansiktet följer vi en ung nunna, vars dagboksanteckningar gradvis förvandlas till ett lågmält men intensivt vittnesmål om en inre konflikt mellan den religiösa kallelsen och kärleken till en ung man. Mot det stillsamma klosterlivet ställs längtan efter världen och människorna utanför. 

Med en stil som kan liknas vid en impressionistisk målning – ljusdränkt, transparent och utan skarpa konturer – skildrar Anna de Noailles en själ i gungning. Romanen rör sig i gränslandet mellan andlig extas och sinnlig hänförelse, och rymmer en djup vördnad för naturens rikedom och livets skönhet.

Här presenteras den i Vanja Södergrens översättning, med förord och kommentarer av översättaren.

Nio aldrig tidigare publicerade novellfragment av Marcel Proust, det var vad som uppdagades i ett privat arkiv år 2018. Författaren själv hade aldrig låtit publicera något av dem, inte ens talat om dem med någon. I dessa, mer eller mindre skissartade utkast, experimenterar den unge Proust med olika grepp och genrer; såväl spänningsberättelsen, fantastiken, den filosofiska dialogen och societetsskildringen finns representerade. En del skulle han få nytta av när han senare påbörjade sitt stora katedralbygge till roman, På spaning efter den tid som flytt, andra finner vi bara i dessa korta texter. Det handskrivna manuskriptets många variationer presenteras utförligt i en omfattande notapparat som gör det möjligt för läsaren att följa en fascinerande och ofta motsägelsefull och komplex kreativ process.

Redigerade och uttolkade av litteraturprofessorn Luc Fraisse presenteras dessa novellfragment nu i svensk översättning av Hillevi Norburg. Den svenska utgåvan är dessutom försedd med ett nyskrivet förord av Emi-Simone Zawall.

Renée Viviens noveller och dikter har alltid varit omstörtande. De är radikalt feministiska och lika radikalt feminina. Hennes stilistiska virtuositet kombineras med ett levande och vagt oroväckande bildspråk som inte har någon motsvarighet i litteraturhistorien. I Från grönt till violett besjunger hon i vanlig ordning sitt poetiska universums två storheter: Kvinnan och Döden. Inspiration och motiv hämtar hon dekadensen, antiken och fésagan. Det är lika utmanande att läsa hennes prosadikter i Baudelaires efterföljd idag som när de kom ut 1903.

"Å! Om jag höll mänskligheten så som jag håller dig skulle jag strypa den! Om den bara hade ett liv skulle jag hugga den med den här kniven, jag skulle utplåna den! Om jag höll din Gud skulle jag slå honom så som jag slår det här trädet! Om jag höll min mor, min mor som gav mig livet, så skulle jag sprätta upp hennes buk! Det finns ingenting mer fasansfullt än en mor! ... Å! Om hon bara hade strypt mig i sina inälvor, så som vi gjorde med vår son ..."

Pétrus Borel (1809-59), som kallade sig för lykantropen "varulven" presenteras nu för första gången på svenska, med sitt främsta verk novellsamlingen Champavert. Sju grymma berättelser om våld och lidelse, skrivna med ett frenetiskt ursinne som förebådar såväl Lautréamont och Kafka som de senare surrealisterna. "Varulvens raseri är alltomfattande, förtärande, och förmår ännu chockera sina läsare. Hans prosa pekar rakt framåt mot 1900-talets fasor, mot revolutioner och utrotningskrig", skriver Elias Wraak i sitt förord. "Hans noveller är små svarta maskiner som han vrider upp och släpper lösa".