Studier i de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik – serie

Vad kommer på provet? Elever ställer ofta denna fråga, och den är viktig eftersom forskning visar att examinationer styr elevernas inlärning. Dock har tidigare forskning inte haft så många svar på denna fråga. I denna undersökning studeras gymnasielärares provpraxis i samhällskunskap, med särskilt fokus på vilka kunskapsformer som testas på prov. I Sverige används sedan 1994 ett mål- och kriterierelaterat betygsystem, vilket innebär att betyg ska sättas utifrån hur eleverna uppfyller kriterierna för de olika betygen. Lärare använder ofta skriftliga prov som underlag för betygsättningen. I detta perspektiv är det intressant att se vilka kunskaper lärare testar i prov och hur detta förhåller sig till betygskriterierna. Sex lärare har intervjuats om sin provpraxis och fått kommentera sina provfrågor. Det visar sig att vad som kommer på provet varierar, det är inte bara minnesfrågor utan också andra kunskapsformer. Alla lärarna visar denna variation, men i olika grad, vilket innebär problem med likvärdigheten.Samtidigt finns en överensstämmelse mellan hur lärarna uttrycker kunskapskraven för de olika betygsstegen och hur dessa är formulerade i styrdokumenten. Det finns dock en diskrepans mellan vad lärarna säger sig vilja testa och en del lärares provpraxis, vilket innebär problem med validiteten. Ramfaktorer, vilka främjar eller begränsar lärares arbete, kan bidra till att förklara denna diskrepans. Det är främst administrativa ramar som arbetstid och schema som påverkar, men i olika grad beroende på vilket friutrymme lärare upplever.En viktig slutsats är att många lärare både kan och vill göra valida prov, men att de behöver tid för detta och möjlighet att påverka schemat så att eleverna får tillräckligt med tid att skriva proven. Samtidigt behöver lärare problematisera skillnaderna mellan olika kunskapsformer.

Forskning visar att pojkar från gymnasieskolans yrkesprogram har lägre demokratikunskaper, uttrycker ett svagare samhällsengagemang och har de mest negativa bedömningarna av sitt klassrumsklimat jämfört med elever från andra program.I denna studie genomfördes deliberativt arrangerad undervisning i ämnet samhällskunskap på gymnasieskolans yrkesprogram med en dominans av pojkar. Syftet var att undersöka i vilket avseende undervisningen hade betydelse för elevernas intresse för politik och samhällsfrågor. Data samlades in med hjälp av enkätundersökning samt intervjuer, före och efter kursens genomförande. Enkätresultaten visade att elevernas intresse i huvudsak låg kvar på samma läga nivå som före kursen. Däremot framkom vid intervjuerna att några elevers intresse för politik och samhällsfrågor hade ökat och genom intervjuerna blev det tydligt vad eleverna menade att politik är. För dem innebär politik riksdag, regering och hur landet styrs och det är enligt dem tråkigt. Den deliberativt arrangerade undervisningen och de samhällsfrågor som behandlades har uppskattats av eleverna som säger att detta var det bästa med hela kursen. Att få uttrycka sig, att få lyssna till vad alla i klassen tycker och tänker har uppskattats av eleverna som också säger att de vid denna form av undervisning varit seriösa. Lärarna som deltog i studien menar att den deliberativt arrangerade undervisningen satt ett fokus på relationer och de ämnesdidaktiska övervägandena beträffande val av innehåll blev mer komplicerade att göra.

Att utveckla det kritiska tänkandet hos de studerande är ett centralt mål i hela det svenska utbildningssystemet. I argumentationen för kritiskt tänkande som utbildningsmål är demokratiargumentet det som främst betonas. Kritiskt tänkande medborgare beskrivs exempelvis som en förutsättning för demokratins utveckling och fortlevnad. Utifrån demokratiargumentet kan grundskolan sägas inta en särställning bland de olika skolformerna, då denna gemensamma skolform är den enda som erbjuder möjligheten att utveckla samtliga medborgares kritiska tänkande på ett likartat sätt. Bland grundskolans olika ämnen kan sedan, utifrån demokratiargumentet, samhällskunskapsämnet sägas inta en särställning för att utveckla kritiskt tänkande medborgare, då ämnets kärna kretsar kring det demokratiska samhällets bestånd och utveckling.Förevarande studie belyser manifesterat kritiskt tänkande i samhällskunskap bland grundskoleelever i år 9 ur ett fenomenografiskt perspektiv. Studien är uppbyggd kring hur de deltagande eleverna erfar fyra olika uppgifter designade för att framkalla manifestationer av kritiskt tänkande. Resultaten visar på hur sättet att erfara en specifik uppgift spelar en avgörande roll för den manifestation av kritiskt tänkande som blir möjlig i relation till uppgiften. Ett mer komplext erfarande av uppgiften är relaterat till ett mer komplext manifesterat kritiskt tänkande i förhållande till uppgiften. Ett mindre komplext erfarande av uppgiften är relaterat till ett mindre komplext manifesterat kritiskt tänkande i förhållande till uppgiften. Studien ger också förslag på hur resultaten kan användas i pedagogiska situationer och för fortsatt pedagogisk forskning. I ett vidare sammanhang argumenterar även studien för fortsatt bruk av det fenomenografiska perspektivet vid forskning kring manifesterat kritiskt tänkande, både i samhällskunskap och i andra ämnen.

I denna licentiatuppgsats undersöks specifikt de dilemman samhällskunskapslärare kan uppleva i samband med examination och betygsättning. Undersökningen baseras på kvalitativa intervjuer med sju samhällskunskapslärare på gymnasiet. Lärarnas betygsunderlag i kursen Samhällskunskap A undersöks också. Studiens resultat stärker bilden av läraryrket som ett komplext yrke där lärare hamnar i olika dilemman när de försöker uppfylla motstridiga krav från bland annat styrdokument, elever, undervisningsämnet och från sina egna övertygelser.För gymnasielärare är just betygsättningen en ofrånkomlig del av lärararbetet. Det visar sig att strategierna studiens lärare använder sig av för att hantera betygsättningsdilemmana ofta syftar till att klara en krävande lärarvardag men att de snarare är generella än ämnesspecifika. I studien lyfts emellertid även ämnesdidaktiska aspekter av samhällskunskapslärarnas arbete fram. När det gäller lärarnas ämnesundervisning framträder en förhållandevis sammanhållen berättelse avseende innehållet medan ämnesexaminationen kännetecknas av stor variation.I undersökningen framkommer också hur lärarna integrerar sitt demokratifostrande uppdrag i det betygsättningsrelaterade arbetet.Ur studiens resultat formuleras slutligen de professionella förhållningssätt studiens lärare ger uttryck för i sitt arbete med examination och betygsättning. Dessa synliggörs ur ett ämnesdidaktiskt, ett myndighetsutövande och ett demokratiskt perspektiv.

Fokus för den här ämnesdidaktiska studien är innehållet i EU-undervisning på högstadiet.Val av ämnesinnehåll har betydelse för hur ett kunskapsområde framställs och vilken kunskap elever utvecklar om kunskapsområdet. Innehåll kan vara olika väl utformat för att utveckla kompetenser för politiskt deltagande. Hur ser detta ut i högstadiets EU-undervisning? Studien undersöker om det är politikens regler och institutioner (polity), politikens mål och innehåll (policy) eller den politiska processen med samarbete och opinionsbildning (politics) som dominerar? Vidare diskuteras i vilken utsträckning politiken framstår som en angelägenhet för medborgarna (ett inrikespolitiskt perspektiv kontra ett utrikespolitiskt perspektiv). I studien undersöks också i vilken utsträckning EU-undervisning integreras med andra kunskapsområden och om undervisningen sker i samband med särskilda händelser, som till exempel val.Undervisning om svensk politik nationell nivå fungerar i studien som en referenspunkt mot vilken EU-undervisningen jämförs. Resultatet, som bygger på lärarintervjuer, visar att EU-undervisningen skiljer sig markant från undervisningen om politik på nationell nivå. En slutsats är att EU-undervisning är mindre väl utformad för politiskt deltagande än vad undervisning om nationell politik är.

I denna ämnesdidaktiska studie står gymnasieämnet samhällskunskap i fokus.Samhällskunskap är ett skolämne som saknar en central akademisk disciplin och som innehåller både ett kunskaps- och ett fostransuppdrag. I undersökningen intervuas sex lärare om ett givet kunskapsområde, globalisering. Det som beskrivs och tolkas är lärarnas tal om innehåll och mål i sin undervisning.Samhällskunskapsämnet beskrivs ofta i termer av vad det borde vara eller i termer av olika kunskapsområden. För att förstå och tolka lärarnas tal används här i stället de historiedidaktiska begreppen första och andra ordningens kunskaper. Det handlar dels om de termer, begrepp och fenomen som undervisningen behandlar (första ordningen), dels om de kunskaper som eleverna behöver för att organisera, systematisera, analysera och kritiskt granska en samhällfråga (andra ordningen). I studien kopplas dessa kunskaper till samhällskunskapsämnets dubbla uppdrag.Resultaten visar att det i lärarnas tal om sin undervisning finns fem kunskaper av andra ordningen som används för att uppnå både kunskapsmål och fostransmål. En slutsats är att kunskaperna av lärarna ses som viktiga för att eleverna ska kunna kvalificera sitt tänkande i samhällskunskap och förhålla sig kritiska till olika utsagor om samhällsfrågor.

The international symposium, The processes of history teaching in compulsory schools, was launched in Malmö in March 2009. The symposium emphasized multi-disciplinary and international aspects as well as issues concerning practice in the teaching of history. The composition of the researchers invited to participate in the symposium created an interesting meeting between the more philosophical, historical didactical Germanic approach and the Anglo-Saxon history teaching tradition that focuses on school work and learning.In this anthology, most of the thought-provoking conference presentations are now available for you to study.

Vad väljer historielärare att undervisa om, vilka metoder används och varför gör lärarna de val de gör? I denna studie intervjuas fem erfarna högstadielärare i två olika skolkontexter. Lärarnas tal om vilka mål, vilket innehåll och vilka metoder som har varit mest centrala under deras senast genomförda historieundervisning ligger till grund för en beskrivning och tolkning av den didaktiska processen där lärare omformar sina ämneskunskaper och erfarenheter till konkret undervisning. De termer och begrepp lärarna använder när de talar om sin historieundervisning är liksom de omformningsfaktorer som påverkar lärarna i den didaktiska processen också av intresse. Resultatet visar att lärarna har funnit särskilda sätt att hantera skolämnet historia vilka kan betraktas som en lärares undervisningsmönster eller, i de fall där mönstret är mer varaktigt och sammanhållet, kan benämnas undervisningsstrategi. Studiens resultat visar både likheter och skillnader mellan lärarna, samt i jämförelse med tidigare studier av gymnasielärares undervisningsstrategier. Det språk lärarna använder liknar snarare den vokabulär som syns i läroplaner och läroböcker än det språk som används i historiedidaktisk forskning.

Beskrivningen av planeringsuppdraget i ett målstyrt system handlar ofta om hur uppdraget är tänkt att utföras och mer sällan om hur uppdraget genomförs i praktiken. Med tanke på att det är lärare och elever som i sista hand beslutar om hur undervisningen och bedömningen ska utformas så är det praktiska genomförandet intressant att studera och diskutera. Den här studien har som mål att med praktiknära utgångspunkter analysera frågan om vad planeringsarbetet för en kurs i historia kan handla om. I undersökningen har två lärares beskrivning av sin planering av undervisning och bedömning följts under en termin. I studien har det visat sig att planering av en kurs i historia handlar om en mängd olika beslut som kan beskrivas med olika begrepp och perspektiv. Som exempel kan nämnas: val av kursens berättelse och organisationsprincip samt val av olika redskap som eleverna ska få. Med utgångspunkt i lärarnas beskrivning av sin planering har undersökningen lyft fram en planeringsmodell som framstår som ett relevant verktyg för att beskriva och analysera centrala aspekter av planeringsarbetet. Studien har uppmärksammat frågan om i vilken grad som kursplanens mål tolkats generellt eller ämnesspecifikt samt frågan om i vilken grad som kursplanens mål integrerats i de didaktiska beslut som tagits för att utforma undervisning och bedömning. Förhoppningen är att begreppen och perspektiven kan underlätta diskussion och reflektion vid praktiskt planeringsarbete.

Historieämnet har en viktig roll att spela i vår mångkulturella och globaliserade samtid och kan bidra till att ge elever möjlighet att utveckla sin interkulturella kompetens. Det är utgångspunkten för avhandlingen. Men vad innebär det interkulturella uppdraget för historieläraren och hur kan en sådan interkulturell undervisning se ut? Vilket innehåll hör hemma där och vilka historiedidaktiska perspektiv kan läraren hämta stöd i? I studiens empiriska del får vi på nära håll följa en lärares och en grupp elevers arbete under en historieundervisning som planerades utifrån lärandemålet interkulturell historisk kompetens. Enligt studiens teoretiska och analytiska ramverk kan historiskt lärande uttryckas i termer av att utveckla tre kompetenser: kompetensen att erfara det förflutna, att tolka det förflutna och, slutligen, att orientera sig i samtiden med hjälp av det tolkade förflutna. I analysen framkommer att en inter-kulturell historieundervisning kan innefatta strategier för att öppna stängda berättelser och ett medvetet arbete med historiska tankebegrepp för att utveckla förmågor till historiskt tänkande. Historieläraren kan använda sådana strategier och tankebegrepp som didaktiska planeringsverktyg för att konstruera en undervisning som hjälper eleverna att utveckla interkulturella ögon.

I denna bok berättar fjorton forskande lärare om sina forskningsresultat. Resultaten handlar om bland annat betyg och bedömning, om prov och deras betydelse, om interkulturell undervisning och hur man kan intressera pojkar på yrkesprogram för politik samt om lärarens position mitt emellan styrdokument och klassrumsverklighet. Lärarna är alla f d studenter från Forskarskolan i historia och samhällskunskap (FLHS) inom Lärarlyftets första omgång 2008-2010. Genomgående för de fjorton bidragen är att de tar utgångspunkt i lärarens vardag och verklighet. Forskarutbildade lärare är därmed en viktig faktor för att knyta samman skola och forskning. Knytningen mellan skola och akademi är nödvändig om skollagens skrivning att utbildningen i den svenska skolan ska vila på både vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet ska bli verklighet. I boken argumenteras också för att forskarskolor för yrkesverksamma lärare, som fortsätter sin lärargärning efter avslutad forskarutbildning, är ett viktigt medel för att knyta skola och akademi närmare varandra

This book is a collection of papers from an international conference held at Karlstad University, Sweden, 29 November to 1 December 2010. At the conference a number of leading Nordic researchers from the four subjects Civics, History, Geography and Religious Education, met scholars from England, Germany and Canada. In focus are questions like: What are the main patterns of research in the respective fields? Are there similarities in questions and types of research within these four fields of research? What advices do researchers give teachers, based on their research?These questions are addressed in this volume, a book that deserves to be read by researchers, teacher educators and school teachers interested in research.

Boken är en samling av artiklar från den tredje nordiska ämnesdidaktiska konferensen, NOFA 3. Artiklarna representerar både bredd och djup av aktuell ämnesdidaktisk forskning i ett nordiskt perspektiv och vänder sig till forskare, lärarutbildare och lärare inom skolväsendet.