(omega) - Böcker

Tågdrömmar (först publicerad 2002) är trots sitt korta format en närmast episk berättelse. Den beskriver den amerikanska västerns historia och landskap, de kärva skogsarbetarna och brobyggarna, och fångar även hur denna livsstil försvinner. I centrum står Robert Granier, en dag­lönare i början av 1900-talet. Det är i allt väsentligt en vanlig man som lever i ovanliga tider. Granier förlorar sin familj och försöker både minnas det som varit och förstå den nya värld som växer fram runtom honom. Genom hans liv skildras inte bara en människas personliga förluster utan också det sätt som USA omvandlas i stort. Tågdrömmar är ett litterärt mästerverk, en världsskildring i koncentrerad form.

Denis Johnson (1949-2017) var en amerikansk författare. Han debuterade nitton år gammal som poet och kom under sitt författarliv att skriva romaner, noveller och poesi. Därtill vann en rad priser.

Översättning av Enrique de Gregorio.

Wassily Kandinskys Om det andliga i konsten tillhör 1900-talets viktigaste teoretiska texter om konst. Den skapade ett stort intresse för abstraktion och anknyter trots sin modernism till äldre tiders traktat om måleri. Här presenteras den återigen på svenska, i Ulf Lindes och Sonja Martinssons översättning. Lindes företal, liksom alla Kandinskys träsnitt i inlagan, ingår.

Konstvetaren Annika Öhrner har skrivit ett efterord till utgåvan.

Marina Tsvetajeva (1892-1941) var en rysk poet och författare. Hennes texter om sitt tidiga liv i Min ryska barndom är en av de klassiska barndomsskildringarna. De vittnar inte bara om den stämning som rådde kring sekelskiftet utan fångar också tidens atmosfär sett genom ett barns ögon samtidigt som Tsvetajeva här visar upp sina poetiska tekniker och tydligt artikulerar sitt konstnärliga credo. Tidigt står det klart att hon är född att bli poet och de språkliga lekarna genomsyrar hennes minnen som utmärks av både detaljskärpa och lekfullhet.

Detta är en utvidgad utgåva av Annika Bäckströms översättning. För kompletterande översättning och noter svarar slavisterna Karin Grelz och Tora Lane. 

Carl Schmitt (18881985) var en tysk rättsfilosof som främst gjort sig känd för sina teorier om det suveräna och politisk teologi. Han är en av de mest inflytelserika stats- och folkrättsteoretikerna under 1900-talet. Omstridd inte bara för sina idéer, utan också för sitt nationalsocialistiska engagemang och sin juridiska praktik i tredje riket. Land och hav (1942) beskriver de grundläggande villkoren landet och havet både för den mänskliga existensen och som det avgörande innehållet i såväl internationell rätt som krig. De olika nationernas syn på rummet avgör deras förståelse av politik, krig och fred. I boken ställs frågan om vad som är »jordens nomos« och om det finns möjlighet för en global fred.

Viktor Brylla har översatt och Carl-Göran Heidegren har skrivit efterordet.

Luc de Clapiers de Vauvenargues (17151747) var ursprungligen officer, men övergav den militära banan för att ägna sig åt sitt författarskap. Han beundrade de antika författarna och skrev en rad essäer och moralfilosofiska aforismer. Han uppmuntrades intensivt av Voltaire, men dog 31 år gammal utan vare sig några pengar eller litterär framgång. Senare har hans verk lästs och uppskattats av såväl Friedrich Nietzsche som Paul Rée.

Peter Handberg har översatt och skrivit ett  introducerande förord till Vauvenargues tänkande.

Marina Tsvetajeva (18921941) var en rysk poet och författare. I Konsten i samvetets ljus utlägger hon sin syn på konstens betydelse för människan, också i svåra tider inte helt olik vår egen.

Lars Erik Blomqvist har översatt och Karin Grelz har skrivit ett efterord.

Paul Valéry (1871-1945) var en fransk poet och fo rfattare. Han framstår idag som en av de viktigaste franska författarna under 1900-talet och undvek medelst sin död, efter att ha nominerats tolv gånger, att tilldelas Nobelpriset i litteratur. Karaktären herr Teste kan ses som en cartesiansk studie av ett tänkande subjekts väg i världen. Textens klimax är skildringen av en kväll som berättaren tillbringar med herr Teste på operan: där smälter slutligen herr Teste samman med de omgivande tingen. Detta intresse för det mänskliga subjektets medvetande och gränser återspeglas också i skriften om universalgeniet Leonardo da Vinci.

Jan Hannerz och Lasse Söderberg har översatt och litteraturforskaren Jan Holmgaard har skrivit ett efterord. 

»Jag upplevde Hamburgs undergång som åskådare. Ödet förskonade mig från att själv spela en roll i den. Varför vet jag inte, och det går inte ens att avgöra om det ska ses som ett privilegium eller ej. Jag har talat med flera hundra av dem som var med, både män och kvinnor, och det de berättar, om de överhuvudtaget talar om det, är så ofattbart ohyggligt att det inte går att förstå hur de kunnat ta sig igenom det. Men de hade sina roller och sina repliker och måste agera därefter; och hur omskakande deras redogörelser än må vara i detalj inskränker de sig fortfarande bara till det som hänger samman med deras repliker. De flesta visste ju inte om att hela staden stod i brand när de rusade ut ur sina hus. De trodde att det bara var deras gata som brann eller på sin höjd stadsdelen de bodde i, och kanske blev det deras räddning.«

Hans Erich Nossack

Hans Erich Nossack (19011977) var en av de mest betydande tyska författarna efter andra världskriget. Nossack blev ögonvittne till bombningen av Hamburg 1943, vilket han redogjorde för i sitt mest kända verk Undergången.

Ludvig Berggren har översatt och skrivit ett efterord.

Rachel Bespaloff (1895-1949) föddes i Bulgarien i en judisk familj. Familjen flyttar först till Schweiz, och hon flyttar vidare till Frankrike när hon gift sig. Hon studerade inledningsvis musik för Ernest Bloch, men kom efter kontakter med Lev Sjestov att ägna sig åt filosofi och skrev betydande essäer om filosoferna Søren Kierkegaard, Gabriel Marcel och författarna André Malraux och Julien Green. Hon är en av de första i Frankrike som läser och skriver om Martin Heidegger. År 1942 flyr hon undan nazisterna till USA där hon arbetar för regeringen och senare undervisar hon på Mount Holyoke College. 1949 tar hon sitt liv.  

Om Iliaden publicerades 1943 och började skrivas samtidigt som Simone Weil författade Iliaden eller Sången om styrkan. Båda är fascinerande läsningar av Homeros epos utifrån en tid när världen stod i brand. Bespaloff analyserar det grekiska tänkandet innan det blev dialektiskt och urskiljer ett ögonblick av total nöd där varje frånvaro av alternativ dikterar människans beslut.

Forskaren Monique Jutrin har skrivit förordet och Bespaloffs vän Hermann Broch efterordet. Filosofen Jean Wahls förord till den första utgåvan ingår likaså. Jan Stolpe har översatt.

Robert Musil (1880-1942) var en öster­rikisk författare. Han studerade filosofi och deltog som frivillig soldat i första världskriget. Han hade då redan debuterat som skönlitterär författare. Hans storverk Mannen utan egenskaper utkom från 1930 och Musil arbetade på romanen fram till sin död i Schweiz, där han gått i exil med sin judiska hustru för att underkomma nationalsocialisterna. Under hela sitt liv skrev Musil dagböcker och detta är det första urvalet som översatts till svenska. Texterna omfattar tiden från första världskriget fram till 1941.

Översättning av Susanne Widén.

Det sideriska Amerika. Den rena cirkulationens lyriska karaktär i motsats till den europeiska analysens melankoli. Den omedelbara förbländningen i det vektoriella, det signalerande, det vertikala, det rumsliga. Ställd mot den kulturella blickens febrila distans. Obscenitetens glädje, den blottlagda obsceniteten, den uppenbara makten, simuleringens makt. Blicken! Den horisontella från bilen; den vertikala från flygplanet; den elektroniska från tele­visionen; den geologiska från öknarna; den »stereo­lytiska« från megastäderna; den transpolitiska från maktspelet, allt som strömmar från det maktmuseum som Amerika har blivit för världen.

Den franske filosofen Jean Baudrillard (1929-2007) reste till USA och nedtecknade sina intryck, tankar, analyser och observationer i boken Amerika (1986). Det är en filosofisk resedagbok, sociologisk betraktelse, en samling aforismer och kultur­spekulativ essä. Idag på många sätt lika aktuell som när den skrevs. 

Johan Öberg har översatt till svenska och i ett utblickande efterord av Daniel Pedersen beskrivs Baudrillards analys mot dagens situation.

Edgar Morin föddes 1921 i Paris. Till sin hundraårsdag skrev han Lärdomar från mina 100 år som inte bara sammanfattar hans långa liv och de lärdomar han dragit, utan som också kommenterar de krig, konflikter och politiska rörelser, liksom det intellektuella arbete, som präglat hans liv. I Frankrike var boken en stor framgång och diskuterades intensivt. Det är ett unikt perspektiv på 1900-talet som i allra högsta grad också talar till vår egen tid.

Bo Gustavsson har översatt och skrivit ett efterord.

Paul Valéry (1871–1945) var en av förra sek­lets viktigaste franska författare. Som ung ingick han i kretsen kring Stéphane Mallarmé och blev 1925 invald i Franska akademien. Hans författarskap omfattar många genrer (poesi, dramatik, berättelser, filosofiska dialoger, essäer) och från tjugotalets mitt var han en intellektuell institution inte bara i Frankrike utan i hela Europa. Den rena och tillämpade an-arkins grund­ satser är en samling anteckningar som Valéry gjorde under 1930-talets slut. De berör inte bara politik i allmänhet, dess specifika väsen och problem, utan också dess verkan på den enskilda människan. Texten bär Valérys signum, den är förtätad och lapidarisk, utmanande och provocerande.

Författaren Horace Engdahl har översatt och försett boken med ett förord.

Hilda Hilst (1930-2004) var en brasiliansk poet, dramatiker och prosaist. Hennes verk närmar sig såväl mysticismen, vansinne, filosofi som kvinnlig fri sexualitet. Här föreligger Den obscena Madame D, en flödande berättelse där läsaren får följa Hillé som möter gränserna för sitt kroppsliga vara. Kroppen är inte bara sexuell utlevelse utan också dödens boning.

Tidigare har förlaget givit ut Med mina hundögon. Både den och Den obscena Madame D är översatta av Wera von Essen. Filosofen Marcia Sá Cavalcante Schuback har skrivit ett efterord.

Mihail Sebastian (19071945) var en rum­änsk författare, dramatiker och journalist. På grund av antisemitiska lagar förbjöds under 1940-talet hans pjäser. Idag är han främst berömd för sina dagböcker, postumt publicerade, som skildrar denna period de skrevs mellan åren 1935 och 1944. Bara veckor efter att andra världskriget slutade dog Sebastian i en trafikolycka.    

Marcel Prousts korrespondens utkom 1939 och är en av de första studierna av Marcel Proust författarskap. Denna översättning till svenska är den andra, efter franska, till något språk.

Det rumänska originalet har inte kommit i någon ny utgåva. Därmed är detta en litterär upptäckt av rang, och en text som bara finns tillgänglig i översättning. 

Inger Johansson har översatt från rumänska och franska. Sebastians franska översättare Laure Hinckel har skrivit förordet.

Sibylle Lacan (1940-2013) var en fransk översättare och den andra dottern i psyko­analytikern Jacques Lacans första äktenskap. En far utkom 1994 och är en fragmentarisk minnesskildring av fadern och dennes betydelse i hennes liv. Det är inte bara en sårig uppgörelse med en från­varande far utan också en skildring av syskonens interna kamp. Sibylle Lacan är författare till två böcker, där den andra Points de suspension [Ellips] handlar om modern. I november 2013 tar hon 72 två år gammal sitt liv.

Boken är översatt av Daniel Pedersen.

»Jag tänkte att jag faktiskt inte tyckte att Gonzague var särskilt kvick eller lustig. Men ett slags högmod kom till min undsättning, jag ville rättfärdiga min vana och Gonzague drog fördel av det. Bland andra var hans gestalt ganska roande. Jag krävde inte mycket av honom. Vi talade om våra slipsar, om nästa boxningsmatch och våra kamraters framtid. Kanske den här kommer att inträda i Akademien? Naturligtvis. Och den här kanske blir statssekreterare? Varför inte. Den här tredje kommer att lämna sin egen värld och snart ligga i en arvtagerskas säng och sitta i fyrtio olika bolagsstyrelser. Vi pratade på. Gonzague hängav sig åt vår lilla lek med sin primitiva observationsförmåga som inte utvecklades i brist på eftertanke och meditation. Han låtsades känna igen sig bland indolensens, skyndsamhetens, skörlevnadens och enkelhetens skenbilder. Men i sin avsaknad av all känsla för det tragiska förnam han inte de hemliga tonfallen i en röst som ljöd bakom en mask.«

Pierre Drieu la Rochelle

Pierre Drieu la Rochelle (18931945) var en fransk författare. Han rönte framgångar med en rad romaner om Paris borgerliga liv. Irrblosset (1931) utgör tillsammans med den postumt utkomna Farväl till Gonzague och Den tomma resväskan hans »cycle Rigaut«, som baseras på hans vän Jacques Rigaut, som tog sitt liv 1929.  Den tomma resväskan och Farväl till Gonzague har här för första gången översatts till svenska. Hillevi Norburg översatt och Daniel Pedersen har skrivit ett efterord.

Friedo Lampe föddes i Bremen 1899. Hans första bok Vid nattens inbrott utkom 1933 och beslagtogs och belades med utgivningsförbud av nationalsocialisterna. Orsaken var att den innehöll delar som ansågs vara »rasskändning« och skildrade homosexualitet. Hans andra roman Septemberåska utkom 1937 och kom att huvudsakligen förbises av såväl kritiker som läsare. Det är en historia som inleds med ett panorama från en luftballong över en gammal stad vid en flod. Stadens invånare vävs samman i en rad scener, och ingenting är som det först framstår.

Med utgåvorna av Vid nattens inbrott och Septemberåska, båda i Jens Ahlbergs översättning, presenteras Lampe för första gången på svenska.

Friedo Lampe föddes i Bremen 1899. Hans första bok Vid nattens inbrott utkom 1933 och beslagtogs och belades med utgivningsförbud av nationalsocialisterna. Orsaken var att den innehöll delar som ansågs vara »rasskändning« och skildrade homosexualitet. Hans andra roman Septemberåska utkom 1937 och kom att huvudsakligen förbises av såväl kritiker som läsare. 

Med utgåvorna av Vid nattens inbrott och Septemberåska, båda i Jens Ahlbergs översättning, presenteras Lampe för första gången på svenska.

Arthur Schnitzler (18621932) tillhör de mest begåvade av sekelskiftets Wienförfattare. Han skrev såväl prosa som dramatik och redan under hans livstid blev den mondäna värld som utför utgör hans litterära fond en historisk företeelse. Fröken Else (1924) är ett exempel på detta, en kortroman om pengar och könsroller, i spänning- en mellan begär, frihet och underkastelse. När Elses far hamnar i ekonomiska svårigheter kan hans skuld bara lösas om Else offrar sig och visar sig naken för Dorsday, den man som är beredd att hjälpa henne. Pappans heder ställs mot dotterns anseende, den egna längtan mot familjeplikten. 

Erik Lindman Mata har översatt och skrivit ett efterord.

Simone Weil (19091943) var en fransk filosof vars betydelse bara verkar öka med tiden. Då inte bara hennes filosofisk-­litterära verk, utan också myten om henne som en kämpande intellektuell. Hon insåg tidigt nazismens faror och arbetade aktivt mot den, både filosofiskt och handgripligt genom motståndsrörelsen. Här återges några texter av Weil om människans relation till Gud. Flera har aldrig tidigare översatts till svenska. 

Måns Magntorn har såväl översatt som skrivit ett efterord.

Andre Gidé (18691951) fick 1947 Nobelpriset med motiveringen »för hans vittomfattande och konstnärligt betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn.«

Detta kan särskilt sägas utmärka Corydon, en serie närmast sokratiska dialoger om homosexualitet. Den publicerades först i tidskrifter, men utkom i sin helhet 1924. 

Här föreligger den för första gången i svensk översättning av Dennis Olsson, som också skrivit ett efterord.

Hilda Hilst (1930 2004) var en brasiliansk poet, dramatiker och prosaist. Hennes verk närmar sig såväl mysticismen som vansinne, kropp och fri kvinnlig sexualitet. Här föreligger Med mina hundögon, en bok där berättaren Amós Kéres, matematiklärare, kämpar med att få ihop sitt livs olika delar. Med denna bok presenteras Hilst för första gången på svenska.

Wera von Essen har såväl översatt som skrivit en kommentar.