”Det här är en märklig och märkvärdig bok. Jag har faktiskt aldrig läst något liknande.

Den är märkvärdig i ordets grundbetydelse, det vill säga ’värd att lägga märke till’. Eller med andra ord: värd att läsa. Jag skulle drista mig att säga att den är nödvändig att läsa. Åtminstone för den som någon gång funderat på det som ofta rubriceras som ’lidandets problem’: Varför drabbas människor av grymma och nedbrytande sjukdomar, och hur kan Gud tillåta det? Och de två frågor som ligger nära: ’Finns det någon mening i lidandet?’ respektive ’Var finns Gud i detta?’

Bokens ena författare, Holger Klintenberg, var 28 år när han fullt ut drabbades av den svårförståeliga sjukdomen myalgisk encefalomyelit (ME). … Det är en allvarlig kronisk multisystemsjukdom som påverkar nerv-, immun- och energisystem på ett sätt som leder till en extrem utmattning som inte går att vila bort. …

Det finns passager i den här texten som är smärtsamma att ta del av. Lidande kan förvärras av andra människors attityder och agerande. I Holgers erfarenhet inkluderar det inte bara omvårdnadspersonal utan även några av mina läkarkollegor. Samtidigt lämnar jag läsningen med en märkligt positiv känsla av något som jag har svårt att finna de rätta orden för. Det handlar om en djup förtröstan. Men jag tror att jag överlåter åt läsaren att själv bilda sig en egen uppfattning, utifrån de innehållsmättade texterna.” Pekka Mellergård, överläkare och docent i neurokirurgi, författare och redaktör för Tidskriften NOD. Ur förordet.

Holger Klintenberg (f. 1985) är författare och teolog. Han är också långtidssjukskriven på grund av sjukdomen ME/CFS.

Roland Spjuth (f. 1956) är lektor i systematisk teologi vid Akademi för ledarskap och teologi samt docent vid Lunds universitet.

Bekänna färg: leva med vitiligo i hud, blick och vardag är både en kunskapskälla och en berättelse – den förklarar vad vitiligo är och vilka behandlingar som finns, visar hur de vita fläckarna tar plats i samhället och skildrar hur det är att leva med en hud som förändras och betraktas. Här möts medicinska fakta och personliga reflektioner i en tillgänglig och engagerande form.

Bekänna färg ger stöd, förståelse och nya perspektiv till den som själv har vitiligo, till anhöriga och till alla som vill förstå mer om en sjukdom som påverkar hur vi ser på oss själva, hur andra ser på oss, och hur vi blir bemötta i vardagen.

Bekänna färg är den första svenska boken om vitiligo – en sjukdom som förändrar hudens färg men också människors liv.

Anna Ringberg, född 1980, har tidigare utgivit tre romaner, senast Verket (2024), som hyllats i bland annat DN och SVT:s Go’kväll. Bekänna färg är hennes första fackbok, där hon utifrån egna erfarenheter berättar lättillgängligt, engagerande och insiktsfullt om hur det är att leva med vitiligo sedan barnsben men också ger en utförlig och tydlig skildring av sjukdomen i ett bredare och allmänt perspektiv. Om Anna Ringbergs författarskap har den hyllade norska författaren Ingvild H. Rishøi sagt: ”Varför pratar inte alla om Anna Ringberg, hela tiden? Det borde de!”

»En gripande, stark och oförglömlig bok.« Agneta Norrgård

»Oerhört gripande & omskakande.« Svenska Dagbladet

»En storslagen skildring av vad det innebär att vara människa. Att finnas till - och veta om att det inte är för evigt.« Norrköpings Tidningar

Ulla-Carin Lindquists ansikte syntes varje vecka i hem över hela Sverige. Hon var journalist och nyhetsankare på Rapport. När hon vid femtio års ålder drabbades av den aggressiva nervsjukdomen ALS - ett dödsbesked - var hon på höjden av sin karriär. Ro utan åror är en alltigenom drabbande skildring av att mitt i livet få beskedet att livet snart är slut. Denna utgåva innehåller även ett nyskrivet efterord av författarens fyra barn.

ULLA-CARIN LINDQUIST [1953-2004] var en svensk journalist som bland annat arbetade för SR och SVT. 2003 drabbades hon av nervsjukdomen ALS och började skriva på det som skulle bli Ro utan åror.

»Författaren skriver mjukt och innerligt, skarpt och vässat. I vrede och stor sorg, i djup glädje. Känsloladdat och fullkomligt osentimentalt.« Upsala Nya Tidning

»En mycket läsvärd och lättläst bok som påminner om att man inte kan ta livet för givet och att vi inte vet vad framtiden för med sig.« Betyg: 4 av 5 - Marianne Ericson, BTJ

De var tolv, och bästisar, när Henrik dog. Men vad var det egentligen som hände? Andreas Ekström är livshotande sjuk. Han väntar på en ny lever, men telefonen vägrar ringa och det finns tid att tänka. Att tänka på Henrik. Andreas bestämmer sig för att följa varje tråd till slut. Vittnesmålen, förundersökningsprotokollet, journalerna. För att se om det går att hålla Henrik vid liv. Alla detaljer har han inte – och nu kan det egna livet ta slut vilken dag som helst. Att dö utan att veta är otänkbart.

Två pojkar representerar ett nytt steg i Andreas Ekströms författarskap. Det är en berättelse om sorg och sjukdom, vänskap och förlust, skriven med stilistisk precision och obarmhärtighet."Så vem ska läsa Ekströms berättelse? Vi som söker en litteratur som är något annat än underhållning, autofiktiva excesser eller experimentprosa i åstundan av de fina priserna. Vi som vet att litteratur kan vara så mycket mer."Svenska Dagbladet"Bokens tonfall är lätt, nästan kåserande. Det är nog därför den drabbar så hårt. Läsaren luras att sänka garden, och så kommer den här och var, när man minst anar det: den vanvettiga sorgen över Henrik."Göteborgs-Posten"Det är en bok som i sin skarpa genomlysning rymmer mycket outtalad smärta. Allt är synligt, som det är synligt i en läkarjournal, i en röntgenbild, på en karta och under en operation. Det är blottlagt, sant rentav."Expressen"Den klara prosan, det återhållsamma språket får mig stundtals att tänka på de riktigt namnkunniga i genren, som Joan Didion eller Jenny Diski."Sydsvenskan

Andreas Ekström (född 1975) är journalist, författare och en av landets mestetablerade talare. Han har givit ut flera böcker på Weyler förlag, däribland Google-koden (2010) och senast essäboken Att hitta (2018). Han är uppvuxen i Kungsbacka och bor idag i Lund.

Mitt schizoffektiva liv är en självbiografi om livet med psykisk sjukdom. I boken berättar Johan Lagerbäck öppenhjärtigt om sina upplevelser som patient inom psykiatrin, både i Sverige och utomlands.

Han redogör även för sina musik - och psykologistudier samt tiden som orkestermusiker i Tyskland. Studieåren, de omfattande terapisamtalen och sjukhusvistelserna har också fått sin självklara plats i berättelsen.

Boken visar att det går att få kontroll över psykossjukdom när man närmar sig dess djupare mening och väver in denna i den personliga livssituationen.

I Mitt Schizoaffektiva liv beskrivs vägen tillbaka efter åratal av psykiatriska sjukdomssymtom, som t.ex. paranoia, mani och depression.Idag lever Johan med schizoaffektiv sjukdom och föreläser regelbundet om detta runt om i landet.

Johan Lagerbäck (född 1975) är en svensk musiker, bildkonstnär och författare. Han är utbildad altviolinist vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Vidare studier vid musikkonservatorierna i Haag och Rotterdam.

Under några år studerade Johan även pedagogik och didaktik. Kontakten med författaren och bokförläggaren Christer Topelius gav skrivandet viktiga impulser. 2014 debuterade Johan Lagerbäck med Galenskapens inre labyrint (Nomen Förlag).

Att inte orka med mina barn, det var det värsta.

Plötsligt kunde jag inte längre läsa. Jag klarade inte av att laga mat och ha två kastruller samtidigt på spisen utan att få panik.

Efter att i flera år kämpat med att vara både läkare och en närvarande mamma sa min kropp plötsligt stopp. Jag gick från att vara en trebarnsmor med järnkoll på allt, till en person som saknade förmåga att läsa och skriva och som inte klarade av att få i väg sin fyraåring till förskolan. Min hjärna blev överbelastad när två av mina barn pratade med mig samtidigt. Jag blev liggande på soffan.

Hur skulle jag komma tillbaka till en fungerande vardag och ett friskare liv?

Den här boken vänder sig till dig som är sjuk i utmattnings­syndrom, till dig som kanske, utan att alltid förstå det, är på väg i full fart mot att bli sjuk och som behöver en väckarklocka för att stanna upp. Den är till dig som är anhörig, till dig som är arbetsgivare och till dig som vill veta mer om sjukdomen.Jag ligger på soffan : en bok om utmattning är skriven av Lotta Sjunnesson. Hon har tidigare gett ut barnboken Hitta tavlan!. Till vardags arbetar Lotta som läkare.

Jag önskar ofta när jag lägger mig att jag ska vakna och upptäcka att allt bara är en jävla mardröm. Men det händer aldrig. Ibland är sorgen så djup och bottenlös att jag inte vet hur jag ska ta mig upp igen, men konstigt nog gör jag oftast det. Det handlar om att ta en dag i sänder, leva och göra det bästa möjliga av dagen.

Anders Magnusson är kuratorn från Ludvika som i många år hjälpte ungdomar på deras livsresa. Nu är det hans tur att få hjälp. I Resa mot det oundvikliga : En personlig berättelse om ALS  berättar han i dagboksform blandat med dikter om ett år av sitt liv då allting förändrades brutalt när han fick sin ALS-diagnos. Ett år av sorg, ilska och djup förtvivlan men också ett år av glädje och tacksamhet över livet. 

Jag blir glad om du gör mig sällskap en bit på vägen på min resa mot det oundvikliga slutet.

Annah har alltid sagt ja till allt. Hon är en hårt arbetande frilansjournalist, frisk och stark. Julen 2020 blir hon sjuk i covid-19. Ett år senare har hon fortfarande svårt att komma ur sängen.

"Jag är inte här, det här händer inte" är en personlig skildring av att fastna i postcovid. Det är en berättelse om feber och enorm trötthet, om frustration och förtvivlan över att se allt man byggt upp falla sönder. Vem är man när man inte längre kan jobba, inte orkar vara mamma, partner eller vän? Samtidigt som hon är sjuk drabbas Annahs familj av en ofattbar sorg. Hur stöttar man sina närmaste när man knappt kan bära sig själv? Och hur blir man frisk från något som till och med läkarna kallar ett mysterium?

"'Jag är inte här, det här händer inte' lyckas ändå vara en hyllning till livet. Att se det vackra i en klarröd pelargon, äta ett solvarmt smultron, kärlek som står pall även när man är som 'tråkigast'. Annah Björk sörjer att en framgångsrik journalistkarriär kan vara över. Men hon har fel. Reportageboken från hennes helvete med postcovid är det bästa hon någonsin skrivit." Jonna Sima, Aftonbladet

”En välskriven, skakande rapport om att drabbas av ett sjukdomstillstånd som vården står helt handfallen inför.” Ingalill Mosander, Aftonbladet

"[J]ag antar att det är för att hålla sig kvar i livet som skrivande tänkande människa, som hon bit för bit skriver den här boken. Det finns knappt några element av undersökande journalistik, eller analyser. Det är inget reportage, det är en rapport. Jag fattar sympati för Björk utan att hon tigger om den ... hennes historia promenerar in mot mitt hjärta." Expressen

”Det här är en märklig och märkvärdig bok. Jag har faktiskt aldrig läst något liknande.

Den är märkvärdig i ordets grundbetydelse, det vill säga ’värd att lägga märke till’. Eller med andra ord: värd att läsa. Jag skulle drista mig att säga att den är nödvändig att läsa. Åtminstone för den som någon gång funderat på det som ofta rubriceras som ’lidandets problem’: Varför drabbas människor av grymma och nedbrytande sjukdomar, och hur kan Gud tillåta det? Och de två frågor som ligger nära: ’Finns det någon mening i lidandet?’ respektive ’Var finns Gud i detta?’

Bokens ena författare, Holger Klintenberg, var 28 år när han fullt ut drabbades av den svårförståeliga sjukdomen myalgisk encefalomyelit (ME). … Det är en allvarlig kronisk multisystemsjukdom som påverkar nerv-, immun- och energisystem på ett sätt som leder till en extrem utmattning som inte går att vila bort. …

Det finns passager i den här texten som är smärtsamma att ta del av. Lidande kan förvärras av andra människors attityder och agerande. I Holgers erfarenhet inkluderar det inte bara omvårdnadspersonal utan även några av mina läkarkollegor. Samtidigt lämnar jag läsningen med en märkligt positiv känsla av något som jag har svårt att finna de rätta orden för. Det handlar om en djup förtröstan. Men jag tror att jag överlåter åt läsaren att själv bilda sig en egen uppfattning, utifrån de innehållsmättade texterna.” Pekka Mellergård, överläkare och docent i neurokirurgi, författare och redaktör för Tidskriften NOD. Ur förordet.

Holger Klintenberg (f. 1985) är författare och teolog. Han är också långtidssjukskriven på grund av sjukdomen ME/CFS.

Roland Spjuth (f. 1956) är lektor i systematisk teologi vid Akademi för ledarskap och teologi samt docent vid Lunds universitet.

Bekänna färg: leva med vitiligo i hud, blick och vardag är både en kunskapskälla och en berättelse – den förklarar vad vitiligo är och vilka behandlingar som finns, visar hur de vita fläckarna tar plats i samhället och skildrar hur det är att leva med en hud som förändras och betraktas. Här möts medicinska fakta och personliga reflektioner i en tillgänglig och engagerande form.

Bekänna färg ger stöd, förståelse och nya perspektiv till den som själv har vitiligo, till anhöriga och till alla som vill förstå mer om en sjukdom som påverkar hur vi ser på oss själva, hur andra ser på oss, och hur vi blir bemötta i vardagen.

Bekänna färg är den första svenska boken om vitiligo – en sjukdom som förändrar hudens färg men också människors liv.

Anna Ringberg, född 1980, har tidigare utgivit tre romaner, senast Verket (2024), som hyllats i bland annat DN och SVT:s Go’kväll. Bekänna färg är hennes första fackbok, där hon utifrån egna erfarenheter berättar lättillgängligt, engagerande och insiktsfullt om hur det är att leva med vitiligo sedan barnsben men också ger en utförlig och tydlig skildring av sjukdomen i ett bredare och allmänt perspektiv. Om Anna Ringbergs författarskap har den hyllade norska författaren Ingvild H. Rishøi sagt: ”Varför pratar inte alla om Anna Ringberg, hela tiden? Det borde de!”

»En gripande, stark och oförglömlig bok.« Agneta Norrgård

»Oerhört gripande & omskakande.« Svenska Dagbladet

»En storslagen skildring av vad det innebär att vara människa. Att finnas till - och veta om att det inte är för evigt.« Norrköpings Tidningar

Ulla-Carin Lindquists ansikte syntes varje vecka i hem över hela Sverige. Hon var journalist och nyhetsankare på Rapport. När hon vid femtio års ålder drabbades av den aggressiva nervsjukdomen ALS - ett dödsbesked - var hon på höjden av sin karriär. Ro utan åror är en alltigenom drabbande skildring av att mitt i livet få beskedet att livet snart är slut. Denna utgåva innehåller även ett nyskrivet efterord av författarens fyra barn.

ULLA-CARIN LINDQUIST [1953-2004] var en svensk journalist som bland annat arbetade för SR och SVT. 2003 drabbades hon av nervsjukdomen ALS och började skriva på det som skulle bli Ro utan åror.

»Författaren skriver mjukt och innerligt, skarpt och vässat. I vrede och stor sorg, i djup glädje. Känsloladdat och fullkomligt osentimentalt.« Upsala Nya Tidning

»En mycket läsvärd och lättläst bok som påminner om att man inte kan ta livet för givet och att vi inte vet vad framtiden för med sig.« Betyg: 4 av 5 - Marianne Ericson, BTJ

De var tolv, och bästisar, när Henrik dog. Men vad var det egentligen som hände? Andreas Ekström är livshotande sjuk. Han väntar på en ny lever, men telefonen vägrar ringa och det finns tid att tänka. Att tänka på Henrik. Andreas bestämmer sig för att följa varje tråd till slut. Vittnesmålen, förundersökningsprotokollet, journalerna. För att se om det går att hålla Henrik vid liv. Alla detaljer har han inte – och nu kan det egna livet ta slut vilken dag som helst. Att dö utan att veta är otänkbart.

Två pojkar representerar ett nytt steg i Andreas Ekströms författarskap. Det är en berättelse om sorg och sjukdom, vänskap och förlust, skriven med stilistisk precision och obarmhärtighet."Så vem ska läsa Ekströms berättelse? Vi som söker en litteratur som är något annat än underhållning, autofiktiva excesser eller experimentprosa i åstundan av de fina priserna. Vi som vet att litteratur kan vara så mycket mer."Svenska Dagbladet"Bokens tonfall är lätt, nästan kåserande. Det är nog därför den drabbar så hårt. Läsaren luras att sänka garden, och så kommer den här och var, när man minst anar det: den vanvettiga sorgen över Henrik."Göteborgs-Posten"Det är en bok som i sin skarpa genomlysning rymmer mycket outtalad smärta. Allt är synligt, som det är synligt i en läkarjournal, i en röntgenbild, på en karta och under en operation. Det är blottlagt, sant rentav."Expressen"Den klara prosan, det återhållsamma språket får mig stundtals att tänka på de riktigt namnkunniga i genren, som Joan Didion eller Jenny Diski."Sydsvenskan

Andreas Ekström (född 1975) är journalist, författare och en av landets mestetablerade talare. Han har givit ut flera böcker på Weyler förlag, däribland Google-koden (2010) och senast essäboken Att hitta (2018). Han är uppvuxen i Kungsbacka och bor idag i Lund.

Mitt schizoffektiva liv är en självbiografi om livet med psykisk sjukdom. I boken berättar Johan Lagerbäck öppenhjärtigt om sina upplevelser som patient inom psykiatrin, både i Sverige och utomlands.

Han redogör även för sina musik - och psykologistudier samt tiden som orkestermusiker i Tyskland. Studieåren, de omfattande terapisamtalen och sjukhusvistelserna har också fått sin självklara plats i berättelsen.

Boken visar att det går att få kontroll över psykossjukdom när man närmar sig dess djupare mening och väver in denna i den personliga livssituationen.

I Mitt Schizoaffektiva liv beskrivs vägen tillbaka efter åratal av psykiatriska sjukdomssymtom, som t.ex. paranoia, mani och depression.Idag lever Johan med schizoaffektiv sjukdom och föreläser regelbundet om detta runt om i landet.

Johan Lagerbäck (född 1975) är en svensk musiker, bildkonstnär och författare. Han är utbildad altviolinist vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Vidare studier vid musikkonservatorierna i Haag och Rotterdam.

Under några år studerade Johan även pedagogik och didaktik. Kontakten med författaren och bokförläggaren Christer Topelius gav skrivandet viktiga impulser. 2014 debuterade Johan Lagerbäck med Galenskapens inre labyrint (Nomen Förlag).

Att inte orka med mina barn, det var det värsta.

Plötsligt kunde jag inte längre läsa. Jag klarade inte av att laga mat och ha två kastruller samtidigt på spisen utan att få panik.

Efter att i flera år kämpat med att vara både läkare och en närvarande mamma sa min kropp plötsligt stopp. Jag gick från att vara en trebarnsmor med järnkoll på allt, till en person som saknade förmåga att läsa och skriva och som inte klarade av att få i väg sin fyraåring till förskolan. Min hjärna blev överbelastad när två av mina barn pratade med mig samtidigt. Jag blev liggande på soffan.

Hur skulle jag komma tillbaka till en fungerande vardag och ett friskare liv?

Den här boken vänder sig till dig som är sjuk i utmattnings­syndrom, till dig som kanske, utan att alltid förstå det, är på väg i full fart mot att bli sjuk och som behöver en väckarklocka för att stanna upp. Den är till dig som är anhörig, till dig som är arbetsgivare och till dig som vill veta mer om sjukdomen.Jag ligger på soffan : en bok om utmattning är skriven av Lotta Sjunnesson. Hon har tidigare gett ut barnboken Hitta tavlan!. Till vardags arbetar Lotta som läkare.

Jag önskar ofta när jag lägger mig att jag ska vakna och upptäcka att allt bara är en jävla mardröm. Men det händer aldrig. Ibland är sorgen så djup och bottenlös att jag inte vet hur jag ska ta mig upp igen, men konstigt nog gör jag oftast det. Det handlar om att ta en dag i sänder, leva och göra det bästa möjliga av dagen.

Anders Magnusson är kuratorn från Ludvika som i många år hjälpte ungdomar på deras livsresa. Nu är det hans tur att få hjälp. I Resa mot det oundvikliga : En personlig berättelse om ALS  berättar han i dagboksform blandat med dikter om ett år av sitt liv då allting förändrades brutalt när han fick sin ALS-diagnos. Ett år av sorg, ilska och djup förtvivlan men också ett år av glädje och tacksamhet över livet. 

Jag blir glad om du gör mig sällskap en bit på vägen på min resa mot det oundvikliga slutet.

Annah har alltid sagt ja till allt. Hon är en hårt arbetande frilansjournalist, frisk och stark. Julen 2020 blir hon sjuk i covid-19. Ett år senare har hon fortfarande svårt att komma ur sängen.

"Jag är inte här, det här händer inte" är en personlig skildring av att fastna i postcovid. Det är en berättelse om feber och enorm trötthet, om frustration och förtvivlan över att se allt man byggt upp falla sönder. Vem är man när man inte längre kan jobba, inte orkar vara mamma, partner eller vän? Samtidigt som hon är sjuk drabbas Annahs familj av en ofattbar sorg. Hur stöttar man sina närmaste när man knappt kan bära sig själv? Och hur blir man frisk från något som till och med läkarna kallar ett mysterium?

"'Jag är inte här, det här händer inte' lyckas ändå vara en hyllning till livet. Att se det vackra i en klarröd pelargon, äta ett solvarmt smultron, kärlek som står pall även när man är som 'tråkigast'. Annah Björk sörjer att en framgångsrik journalistkarriär kan vara över. Men hon har fel. Reportageboken från hennes helvete med postcovid är det bästa hon någonsin skrivit." Jonna Sima, Aftonbladet

”En välskriven, skakande rapport om att drabbas av ett sjukdomstillstånd som vården står helt handfallen inför.” Ingalill Mosander, Aftonbladet

"[J]ag antar att det är för att hålla sig kvar i livet som skrivande tänkande människa, som hon bit för bit skriver den här boken. Det finns knappt några element av undersökande journalistik, eller analyser. Det är inget reportage, det är en rapport. Jag fattar sympati för Björk utan att hon tigger om den ... hennes historia promenerar in mot mitt hjärta." Expressen