Visar resultat för..."Ruin"

The ninth floor. Nine armies, each led by rich and powerful aliens from across the galaxy. Each team has one objective: to capture and hold the castle at the very centre of the battlefield. Strategy, alliances, pitched battles, and, of course, betrayal...

It all makes for great fun and even greater television. After all, none of these powerful aliens really die when they're playing war. Except this time. This time, winner takes all. Those who fall, stay in the ground. As the AI continues its rapid decline, Carl and company take advantage of the chaos. For the first time ever, the crawlers are fighting back. They are now one of the nine teams.

And this season, there's a tenth army on the playing field. The NPCs, who are normally used as nothing but cannon fodder, have become fully self-aware and formed a team of their own. For Donut and Katia, the stakes are even higher. Only one of them will be allowed to leave this level. If they all want to survive, they're going to need a little help from a veteran or two.

This is it. This is what they've been fighting toward. This is war.

Vad är en dygd och vad är en synd? Går det att säga om våra handlingar är onda eller goda? Varje epok och kultur har haft sina respektive svar på dessa eviga frågor. I en västerländsk, protestantisk tradition har människokroppen och dess begär exempelvis ansetts vara inneboende onda, men det är ingen självklarhet i andra kulturer. Dygd och synd verkar representera en dualitet som är lika gammal som mänskligheten. 

Denna antologi utforskar hur uppfattningar om dygder och synder har förändrats genom historien. Essäerna tar avstamp i antikens Grekland och Rom, rör sig över den tidiga kristna perioden från Augustinus till Dante, och fram till sentida tänkare som Friedrich Nietzsche. Skribenterna, såväl svenska som internationella forskare, gör också nedslag i alltifrån det konfucianska Kina och forntida Indien till självhjälpsböcker, transhumanism och AI, samt de mänskliga rättigheternas vara eller icke vara. 

Boken finns även på engelska. 

José Ortega y Gassets Om jakten skrevs ursprungligen 1942 som ett förord till en avhandling om högviltsjakt av den berömde spanske jägaren Eduardo Yebes. Förordet växte till en längre essä och gavs snart ut på egen hand. Författaren ger sig här ut på en vindlande filosofisk odyssé för att försöka förstå jägarens drivkrafter. Hur kommer det sig att människor av idag, som vanligen inte behöver jaga för att överleva, ändå ägnar sig åt denna sysselsättning? Är den bara ett nöje bland andra eller bottnar den i ett djupare existentiellt behov?

Om jakten utges här för första gången på svenska, i översättning av Lorenzo Casini och Staffan Vahlquist och med en kort introduktion till författaren och hans verk.

Lukianos levde under det andra århundradet e.Kr. och är en av den antika litteraturens mest originella författare. Vem han egentligen var är inte klarlagt, men får vi tro några av berättarjagen i hans skrifter kom han från Samosata vid floden Eufrat i den romerska provinsen Syria. Efter en rekordkort provanställning som stenhuggarlärling i hemstaden genomgick han en högre utbildning i retorik och blev med tiden ryktbar i hela den grekisk-romerska världen för sin talekonst.

Retoriken och dess syster filosofin står också i centrum i Lukianos mångsidiga författarskap, som utgör en bred uppgörelse med tidens bildningsideal och intellektuella moden. I fiktiva tal, brev och dialoger behandlar han filosofiskolornas tomma löften, religionens avarter, litteraturens bigotteri och den allmänna mänskliga fåfängan – allt med en spefullhet och espri som nästan jämt är underhållande men som alltid har en allvarlig underton.

Nio av Lukianos mest kända skrifter föreligger här i översättning av Dimitrios Iordanoglou, som också skrivit ett förord och kommentarer till texterna.

Döden är människans grundvillkor, våra rädslors fixpunkt och förutsättningen för våra strävanden. Idéer om döden präglar alla kulturer och har gett upphov till såväl världsreligioner som lokala myter. I sekulära miljöer är dödens tillvaro dock mer undanskymd. Livsförlängande åtgärder har ersatt tanken om döden som meningsfull i sig eller en passage in i det okända. Denna volym täcker hela spektrumet av dödens skepnader med global spännvidd och historiskt djup; från några av de tidigast nedtecknade poetiska texterna via religiösa källskrifter och schamanistiska praktiker till rådande filosofiska och vetenskapliga perspektiv.

I tjugofyra essäer utforskar svenska och inter­nationella experter olika vägar att närma sig döden. Bidragen omfattar egyptiska och sumeriska dödsriken, de stora religionernas etik, antika och moderna teorier om själen och medvetandet samt konstnärliga och litterära gestaltningar. I centrum för denna rikligt bildsatta antologi står frågan om vad historien kan lära oss inför vårt eget umgänge med döden och de döda. Boken finns även i engelsk utgåva.

Thielska Galleriet är en av de mest genomarbetade konstmiljöerna från sekelskiftet 1900 i Europa. Arkitekturen, inredningen och konsten i den vackra och originella byggnaden samverkar på ett unikt sätt till ett uttryck för tidens längtan efter nya radikala ideal. Sedan 1920-talet har Thielska Galleriet dessutom varit ett av Sveriges mest framträdande konstmuseer. I detta verk ges för första gången en helhetsbild av finansmannen och konstsamlaren Ernest Thiels skapelse.

Vi möter här fördjupningar i konstvetenskap, arkitektur- och trädgårdshistoria och filosofi, och vi får inblickar i ledande kulturpersonligheters livsöden och ingångar till tidsandan vid förra sekelskiftet. Författarna är alla framstående specialister inom respektive område och det generösa bildmaterialet bidrar till att läsaren kommer nära museet och dess grundare.

Patrik Steorn är docent i konstvetenskap och museichef på Göteborgs konstmuseum. Patrik Steorn har främst forskat om svensk och nordisk konst och visuell kultur runt sekelskiftet 1900 och har även forskat och undervisat i modevetenskap på Stockholms universitet. Han var intendent och museichef för Thielska galleriet i Stockholm 2014-2020.

Vi är förflyttade till de nordöstra delarna av det Osmanska riket under åren 1877-78. Det rysk-turkiska kriget avtecknar sig mot horisonten. På landsbygden lever de armeniska bönderna i skuggan av den turkiska överheten. De trakasseras av kurdiska klanhövdingar och egenmäktiga skatteindrivare, hämmas av egna fördomar och inbördes kiv och grämer sig över sin oförmåga att göra något åt situationen. Men en dag anländer en ung kringresande handelsman, en smugglare, en dåre, och ett nytt hopp tänds.

Dåren skrevs 1879-80 och intar något av en särställning i den armeniska litteraturen. Raffis berättelse om sina hunsade och rådvilla landsmän är lika mycket en maning till handling och gemensamt motstånd som ett förebud om vad som väntar om inget förändras. I vardag som i krig skildrar han armeniernas utsatthet och försöker visa vägen till en ljusare framtid, där storpolitisk cynism och skral egoism inte tillåts diktera villkoren. Det är en flammande protest i ett folks historiska ödesstund, men samtidigt en smärtsam påminnelse om de 40 år av förföljelser, massdeporteringar och folkmord som skulle följa efter författarens död.

Romanen ges här ut för första gången på svenska, försedd med belysande kommentarer samt en längre introduktion till den historiska bakgrunden och Raffis författarskap.

*

Raffi, Hakob Melik Hakobian, (1835-88) räknas till en av de mest inflytelserika armeniska författarna. Hans böcker, i synnerhet de historiska romanerna, spelade en viktig roll i strävan efter att skapa ett självständigt Armenien vid tiden kring förra sekelskiftet.

Friedrich Nietzsches (1844 1900) korta och explosiva författarskap, från debuten med Tragedins födelse (1872) och fram till sammanbrottet sjutton år senare 1889, är en port in mot den moderna kulturens mest uppfordrande självförståelse. Nietzsches uppgörelse med religion och idealistiskt moraltänkande, hans analys av nihilismen, liksom hans radikala språk- och kunskapskritik och tankar om ett estetiskt rättfärdigande av världen, sätter agendan för många av det efterföljande århundradets mest radikala intellektuella och konstnärliga experiment.

I denna bok har Hans Ruin samlat ett antal essäer som tillkommit parallellt med det stora nu avslutade projektet att ge ut Nietzsches Samlade skrifter på svenska. Essäerna spänner över hela Nietzsches verk, från de tidiga studierna i grekisk filosofi och konst, till de sista efterlämnade anteckningarna och hans tankar om en omvärdering av alla värden . I centrum för flera av texterna står särskilt Så talade Zarathustra.

Så här skriver Hans Ruin i förordet Att bli en läsare av Nietzsche är både lätt och svårt. Det är lätt att fångas av hans suveräna stil, av hans humor och hans blixtrande analyser inte minst av moralpsykologiska fenomen. Men att verkligen bli en läsare, som kan följa den säregna rörelsen och rytmen i hans tanke, kräver tid och omsorg.

Hans Ruin har medverkat i redaktionen för Nietzsches Samlade skrifter på svenska, som utkommit på Symposion förlag (2000 2021). I denna bok har han samlat ett tiotal essäer från olika sammanhang under de gångna decennierna, som sammantaget växer till ett porträtt av hela Nietzsches verk och dess betydelse idag.

Lars Norén och filosofin innehåller tre texter om Lars Noréns relation till filosofi i bred bemärkelse. Essäerna »Att hålla kvar motsägelsen« av Carin Franzén undersöker psykoanalysens roll för Norén och »Norén efter Adorno« av Ulf Olsson analyserar Adorno och Frankfurtskolans betydelse. Boken avslutas med en längre filosofisk dialog, »Öppningen«, av Hans Ruin. Dialogen är resultatet av ett möte som aldrig kom att äga rum och beskrivs av författaren på följande vis:

»Våren 2016 föreslog Peter Sandberg på Filosofiska rummet att göra ett program med Lars Norén och mig om Heidegger. Genom sin agent uttryckte Lars sitt intresse för att genomföra ett sådant samtal. Med hänvisning till andra brådskande åtaganden uppsköts det dock vid upprepade tillfällen. Peter blev under tiden sjuk och gick bort 2019. Vid Lars bortgång fanns fortfarande tanken att det ändå någon gång skulle äga rum. När Daniel Pedersen köpte in Noréns samling med Heidegger-böcker visade det sig att han ägde två böcker av mig, den ena med utförliga understrykningar. På så vis hade han ändå inlett samtalet. När jag fick frågan av förlaget om jag ville skriva något om hans förhållande till Heidegger väcktes därför tanken att göra det inte som en konventionell akademisk essä, utan istället just som ett samtal i den anda som jag föreställde mig att det hade kunna ske om vi fått tillfälle att träffas, men nu i dödsriket. Jag läste in mig på allt jag kunde hitta om hans förhållande till Heidegger, i dagböcker, aforismsamlingar och prosa, och även i intervjuer, både tryckta och inspelade. De ord som i det dramatiserade samtalet läggs i Noréns mun är således till stora delar hans egna. Här har jag klippt ihop dem så att de bildar ett rörlig helt, i ett samtal där han får svara på mina frågor och tankar liksom jag får svara på hans. Det är till sist endast så vi kan närma oss de döda, genom att ta del av vad de lämnat efter sig och föra det vidare.«

Daniel Pedersen är redaktör för antologin.

I Amerika har det varit ett begrepp att svenskar som emigrerade dit ansågs som dumma, i den bemärkelsen att de var lättlurade. Är detta sant i dagens Sverige? Håller vi på att luras in på farliga vägar?

Häpnadsväckande och obehagliga uppgifter visar att så är fallet och för första gången träder en helhetsbild fram. De godtrogna svenskarna har blivit grundlurade, bland annat på freden.

Denna bok visar att vi i Sverige är med och skapar krig, att dessa krig är en huvudorsak till flyktingkrisen och att dessa flyktingar lätt drabbas av människo­handel. Boken tar även upp vårt felinriktade ”försvar” och att mycket av detta sker på grund av att vår demokrati inte fungerar som vi tror.

Ett exempel är Sveriges roll i så kallade ”utomrättsliga avrättningar”. Flera sådana uppgifter har redan publicerats offentligt men ingen verkar då ha tagit någon större notis om, eller lagt ihop de olika uppgifterna, vilket nu görs i denna bok.

Kärnvapenfrågan belyses också från ett nytt perspektiv. Vi har länge fått höra att vårt samarbete med kärnvapenmakter gör oss säkrare, men är det verkligen så?

Vi göds med lögner, något vi måste ändra på. Sven Ruin lyfter fram behovet av en ärlighetskultur och berättar även om hur lögner inom näringslivet kan förstöra verksamheter.

Håkan Juholt rätt när han uttryckte sin oro över att Sverige kan vara på väg att förlora demokratin? Mycket tyder på att så är fallet!