Anders Burman – författare

I ständig dialog med tänkare från Platon och Aristoteles till Martin Heidegger och Walter Benjamin försökte Hannah Arendt förstå sin egen tid. Hon sökte ursprunget till andra världskrigets fasor, totalitarismen och förintelsen, men också den samhälleliga förflackning som följde på krigsslutet: den tilltagande konformismen, byråkratins utbredning, den ängsligt självupptagna massmänniskan och den genuina politikens tillbakadragande. I Hannah Arendt: Politiskt tänkande i mörka tider skildrar idéhistorikern Anders Burman Arendts liv och tänkande. Det är en berättelse om en egensinnig uttolkare av den auktoritära politik och rusande teknikutveckling som präglade hennes värld – och på allt fler sätt även vår.

Hannah Arendt ägnade sitt liv åt att försöka förstå sin egen omtumlande tid. I ständig dialog med tänkare från Platon och Aristoteles till Martin Heidegger och Walter Benjamin sökte hon ursprunget till andra världskrigets fasor, totalitarismen och förintelsen. Men också den samhälleliga förflackning som följde på krigsslutet: den tilltagande konformismen, byråkratins utbredning, den ängsligt självupptagna massmänniskan och den genuina politikens tillbakadragande.

Det här är berättelsen om Hannah Arendts liv och tänkande. Idéhistorikern Anders Burman skildrar en egensinnig uttolkare av den auktoritära politik och rusande teknikutveckling som präglade Arendts värld – och på allt fler sätt även vår.

Demokratin har aldrig varit en självklarhet. Ständigt har den omtolkats och omprövats. Som den här boken visar är dess historia full av nystarter och krisstämningar, heroiska insatser och kompakt motstånd. Under största delen av historien har ordet haft en negativ klang. Denna dramatiska kurvatur kan du följa i den här boken, som börjar i antikens Aten och vindlar sig fram till våra egna dagar. På vägen möter vi både teoretiker och praktiker som agerat eller talat för eller emot demokratin. Den vill visa hur dissensus – en konstruktiv oenighet – alltid präglat såväl diskussionerna om demokratin som diskussionerna inom en demokrati. Den enes dröm har varit den andres mardröm. Hittills har demokratin alltid varit så lätt att omforma och anpassa till nya ideal att den alltid kunnat återuppstå. Hur blir det i framtiden? Kanske kan denna boks historiska genomlysning ge tankar att bära med sig in i morgondagen.

"I sin nya bok Dissensus visar Anders Burman, professor i idéhistoria, att det inte är något nytt. Demokratins fiender har alltid haft vapnen vässade."Jönköpings-Posten

"Burman rör sig elegant i idévärldarna hos Perikles, Platon, Rousseau, Burke, Nietzsche, Marx, Hayek, Orwell."Gefle Dagblad

Idag är det nog mest kring jul Viktor Rydbergs namn nämns, när "Tomten" reciteras i radio eller "Gläns över sjö och strand" hörs i skolor och kyrkor. Men i sin tid var Rydberg den mest framstånde, och definitivt den mest lärde, svenska författaren. Han blev ledamot i Svenska Akademien, hedersdoktor vid Uppsala universitet och professor i först kulturhistoria och sedan konsthistoria vid Stockholms högskola. Bra jobbat av ett fosterbarn från Jönköping som växte upp under eländiga förhållanden.

Hans bildningstörst var enorm, och förutom romaner, noveller och dikter skrev han hundratals tidnings- och tidskriftsartiklar och fördjupade sig i såväl romersk kejsarhistoria som den samtida darwinismen.

Idéhistorikern Anders Burmans bok Den sista idealisten berättar om Viktor Rydbergs liv men också om den fascinerande tid han levde i, när modernisering och sekularisering stod för dörren och vetenskapliga framsteg förändrade samhället i grunden.

Demokratin har aldrig varit en självklarhet. Ständigt har den omtolkats och omprövats. Som den här boken visar är dess historia full av nystarter och krisstämningar, heroiska insatser och kompakt motstånd. Under största delen av historien har ordet haft en negativ klang. Denna dramatiska kurvatur kan du följa i den här boken, som börjar i antikens Aten och vindlar sig fram till våra egna dagar. På vägen möter vi både teoretiker och praktiker som agerat eller talat för eller emot demokratin. Den vill visa hur dissensus – en konstruktiv oenighet – alltid präglat såväl diskussionerna om demokratin som diskussionerna inom en demokrati. Den enes dröm har varit den andres mardröm. Hittills har demokratin alltid varit så lätt att omforma och anpassa till nya ideal att den alltid kunnat återuppstå. Hur blir det i framtiden? Kanske kan denna boks historiska genomlysning ge tankar att bära med sig in i morgondagen.

"I sin nya bok Dissensus visar Anders Burman, professor i idéhistoria, att det inte är något nytt. Demokratins fiender har alltid haft vapnen vässade."Jönköpings-Posten

"Burman rör sig elegant i idévärldarna hos Perikles, Platon, Rousseau, Burke, Nietzsche, Marx, Hayek, Orwell."Gefle Dagblad

Carl Jonas Love Almqvists omfattande författarskap rymmer inte bara klassiska romaner som Drottningens juvelsmycke, Amorina och Det går an utan också lärda avhandlingar, religiösa traktater, pedagogiska småskrifter och politiska pamfletter. Reflektioner över den svenska fattigdomens betydelse och demokratins obönhörliga makt finns här sida vid sida med melodramatiska förväxlingsberättelser och dikter om jungfru Maria och svenska krusbär. Denna nästan osannolika bredd har gjort Almqvist till en författare som ständigt funnit nya läsare och hans verk har tagits i bruk i de mest skilda sammanhang. 

Almqvistvariationer (Almqviststudier nr 7) innehåller nya tolkningar av Almqvists texter, men framför allt kretsar bidragen kring verkningshistoria, det vill säga hur hans skrifter har förståtts, använts och format eftervärlden och sentida läsare. Hans verk framträder här till exempel som en oväntad valfrändskap i det danska avantgardet, som en projektionsyta för svenska kritikers sexualmoral, eller i form av mem i det svenska språket. Fram träder en mångfacetterad bild av en av våra riktigt levande författare. 

Antologins redaktörer är Anders Burman, idéhistoriker vid Södertörns högskola, och Jon Viklund, litteraturvetare vid Uppsala universitet.  

Med bidrag av: Anders Burman · Jonas Ellerström · Paula Henrikson · Gunilla Hermansson · Sam Holmqvist · Yvonne Leffler · Claudia Lindén · Roland Lysell · Arne Melberg · Klaus Müller-Wille · Jakob Staberg · Petra Söderlund · Sverker Sörlin · Annika Ullman · Jon Viklund

Ämnet pedagogik blev under 1900-talet både en vetenskaplig och politisk maktfaktor. Särskilt efter andra världskriget flyttade disciplinen fram sina positioner och dess företrädare anlitades gång på gång för att lösa olika problem i skola och utbildning. Denna process skedde parallellt med att utbildning överhuvudtaget kom att inta en alltmer central roll i det moderna samhället. I takt med en förlängd skolgång och att allt fler studerade på universitet växte ett utbildningssamhälle fram.   

Pedagogikens århundrade följer diskussionerna om pedagogik i Sverige från ämnets etablering i början av 1900-talet, över den kraftiga expansionen under decennierna efter andra världskriget och de genomgripande förändringarna från och med 1970-talet, fram till att den övergripande benämningen utbildningsvetenskap började användas omkring år 2000. Boken riktar sig till lärarstuderande, lärarutbildare, forskare, politiker och alla andra som har ett intresse för utbildningsfrågor.    

Anders Burman är professor i idéhistoria vid Södertörns högskola. Stora delar av hans forskning kretsar kring bildningstraditioner, 1800-talets idéhistoria och det politiska tänkandets historia. Joakim Landahl är professor i pedagogik med inriktning mot utbildningshistoria vid Stockholms universitet. Hans forskning rör bland annat elevers och föräldrars inflytande över skolan och de internationella kunskapsmätningarnas historia. Anna Larsson är professor i idéhistoria med utbildningsvetenskaplig inriktning vid Umeå universitet. Hennes forskningsintressen omfattar främst utbildningshistoria och samhällsvetenskapernas historia.

Demokrati är ingen självklarhet.

Idén om demokrati i betydelsen folkstyre går tillbaka till antikens Aten, men vilka som ska utgöra folket och hur styret ska bedrivas har debatterats alltsedan dess. Över tid har allt fler grupper av människor inkluderats i demos. Samtidigt har det under demokratins hela historia funnits ett motstånd mot att gemene man och kvinna ska ha inflytande över politiska angelägenheter. Borde int­e styret skötas av experter? Räcker det inte med att en upplyst ledare eller ett parti med bred förankring kanaliserar folkviljan?

Bokens redaktörer, Jonny Hjelm och Christer Nordlund, är professorer i historia respektive idéhistoria vid Umeå universitet. Övriga med­verkande är: Magnus Blomgren, Anders Burman, S­andra Grahn, Staffa­n I. Lindberg, Anna Lührman, Erland Mårald, Malin Rönn­blom och Josefi­n Rönnbäck.