Visar resultat för..."Trolltrumma AB"

Ulf satt i hörnrummet i sekelskifteslägenheten och lyssnade på Vivaldi, på toppen av sin karriär och med en nyskapad familj med sin ungdomskärlek. Han hade vunnit sin värld men föga kunde han ana att han skulle förlora sig själv i en paranoid psykos som skulle slå allt i spillror. Under 12 år var Ulf omedicinerad, levde tidvis i hemlöshet och skadade sina närmaste relationer. I sjukdomen diktade han upp en världsbild som återkallade kalla kriget, där han var Flash Gordon som hade ett hemligt uppdrag.

Vårdreformen under en stor del av 90-talet och delvis 2000-talet motsatte sig tvångsvård även för de som uppenbart for illa. När Ulf till slut fick medicin påbörjades en lång rehabilitering tillbaka till livet. Det innebar att återskapa relationer, finna ett syfte och mening med tillvaron och för att till slut, mot alla odds, finna kärleken på nytt.

- Författarens dotter

Ulf Almqvist är född och uppvuxen i Stockholm, Kristianstad, Boden och under ett år i Indien. Han utbildade sig till reservofficer i flottan, studerade två år på KTH samt ett år på IHR. Hans idé om att börja skriva på denna bok hade sitt ursprung i att han under sex års tid höll ett föredrag som hette: "Min historia av psykisk ohälsa" tillsammans med hans psykiater i den obligatoriska kursen i psykiatri för läkarkandidater. Samtliga illustrationer/målningar i boken är gjorda av författaren.

Hur gör djur, och var, när och varför? Kluriga frågor. Här tas ett smått samlat grepp om det bevingade, befenade och beklövade i biomassan, i form av ett mångstämmigt bestiarium.

Vad är jålven för djur, till exempel? Hur högt ljuder kaskelotens ”jaktklick”, månntro? Hur många gärdsmygar kan knö ihop sej i en starholk en smällkall vinter? Och varför blev det elefantuppror i Skänninge?

Korta och längre brokigheter i analogi med dom myllrande markerna. Högt och lågt, nära och fjärran. Så här antropocent på jorden.

*

Denna oumbärliga skrift är det första (bokliga) samarbetet mellan Mats Kempe och Peter Törnqvist – bägge sen länge på var sitt håll författare i diverse genrer: kortprosa, dikt, romaner och ... annat.

Det är många saker som Pär Lagerkvist säger att han inte är men som hans läsare vill tillskriva honom. Han är inte kristen, säger han, men präglas starkt av de bibliska berättelserna och den poetiska stilen. Landskap, personer och särskilt hans frågeställningar om Gud/gud, livet, döden och evigheten är utpräglat bibliska teman, men inte enbart. De är också allmänmänskliga frågeställningar för varje sökare och tvivlare. Hans referensramar är sammanflätade med de bibliska. Trots alla frågor och tvivel om de yttersta tingen kunde han vara kompromisslös med sin politiska ideologi då han försvarade den enskildes frihet och ansvar. I detta var han en kämpande humanist, ett begrepp han själv myntade i Den knutna näven (1934) och som fick bli titeln på denna bok.

Susanne Wigorts Yngvesson

På ytan ser det bra ut. Mirjam har lyckats i livet. Bra jobb vid universitetet, en man som älskar henne, och fyra fantastiska ungar. Att hennes liv egentligen är ett fängelse – en tvångsmässigt kontrollerande kamp mot allt som känns farligt och hotande – är inget hon erkänner för vare sig andra eller sig själv. Hon har kontroll – och den tryggheten är värd allt.

Kontroll – ända tills dagen då hela livet vänds upp och ned; dagen då allt förändras. Dagen då telefonen ringer, och Mirjam blir beordrad att omedelbart infinna sig på S:t Hans psykiatriska klinik.

Livet med jobb och barn får ge vika för ett liv med blodtryckskontroller, vägningar och pedagogiska måltider. Men det får också ge vika för nya möten och nya insikter – inte minst vad gäller Mirjam själv. Det där telefonsamtalet blir upptakten till en omvälvande själslig resa, under vilken Mirjam lär känna sig själv och sitt förflutna på ett sätt hon aldrig tidigare vågat.

Att flyga med elefanter är en bok om tunga frågor – om psykisk ohälsa, om livet med en sjuk förälder, och om psykvården i dagens Sverige – men samtidigt en bok med mycket skratt, och en stor portion svart humor.

Till minnet av Erik Johan Stagnelius 1793–1823

År 1993 var det Stagneliusår i Sverige. Då firades tvåhundraårsdagen av skalden Erik Johan Stagnelius’ födelse. År 2023 har det blivit dags att uppmärksamma skaldens dödsdag, den 3 april. Tiden för ett frånfälle firar man inte, det minns man. Därav denna minnesskrift som Sällskapet Erik Johan Stagnelii Vänner ger ut och som har fått namnet Den levande Stagnelius.

Mellan de arton ”moderna” bidragen har fogats in en handfull hyllningsdikter från ett svunnet 1800-tal, ett århundrade då beundran för skalden tog sig mycket handfasta och ibland ganska naiva uttryck.

Genom åren har mottagandet av Erik Johan Stagnelius’ verk successivt ändrat karaktär, men han läses, citeras, spelas och sjungs, och lämnar avtryck även inom bildkonsten. Några av hans formuleringar har fått sådan hemortsrätt i det svenska språket att många inte längre vet varifrån de kommer.

Erik Johan Stagnelius är en skald som kommer att läsas och citeras så länge det svenska språket lever.

Gäst, främling, utstött är Pär Lagerkvist-samfundets årsbok för 2025. Det är också hundra år sedan Pär Lagerkvists klassiska barndomsskildring Gäst hos verkligheten gavs ut, vilket sätter sin prägel på årsskriften. Den innehåller analyser av romanen, jämförelser med andra författares gestaltade barndomsvärldar, personliga kommentarer där romanen får spegla författarens egen Uppväxt och bildningsgång, betraktelser om hur man skriver fram en barndom och om hur den klassiska barndomsskildringen kan bli en modern roman för barn. Årsboken rymmer också bidrag om Sibyllan, Lagerkvists litterära stil och författarens insatser för Nobelpriset till Eyvind Johnson och Harry Martinson.

Årsbokens artiklar har författats av Ida Andersen, Mikael Askander, Olof Eriksson, Inger Edelfeldt, Peter Forsgren, Inger Frimansson, Martin Hellström, Maria Küchen, Erik Löfvendahl, Karin Nykvist, Tina K Persson, Niklas Rådström, Steve Sem-Sandberg, Kaj Schueler, Martin Tunström, Katarina von Bredow och Lena Wibroe.

Former & uttryck är Pär Lagerkvist-samfundets årsskrift för 2022. Den rymmer tematiska analyser av Pär Lagerkvists verk, men också diskussioner om Lagerkvists prosadikter, korta prosatexter och noveller från ett genreperspektiv. Till det kommer essäer om Bengt Lagerkvists tv-dramatisering av ”Hissen som gick ner i helvete” och om den novellen som skräckfiktion betraktad, om Gäst hos verkligheten som Växjöroman (eller inte), om hur Lagerkvists verk får förnyad aktualitet i ljuset av dagens krig i Europa, om en gåtfull dikt som felaktigt tillskrivits Lagerkvist i dödsannonser, skönlitterära bidrag och mycket annat.

Former & uttryck rymmer bidrag av Rolf Almström, Sam Carlquist, Petra Carlsson Redell, Cecilia Davidsson, Magnus Eriksson, Peter Forsgren, Jonas Gardell, Caroline Grimwalker, Erik Hedling, Martin Hellström, Elisabeth Hjorth, Maria Jönsson, Maria Küchen, Erik Löfvendahl, Göran Rosenberg, Niklas Schiöler, Kaj Schueler, Anna Schulze och Åsa Wintoft.

Vakrum. En vaka över någon. Att befinna sig i en vak. Det är omöjligt att undvika rummet. Att dricka rommen.

”Uttrycket särpräglat gentemot det mesta som utkommer hos de stora och de mindre kvalitetsförlagen. En polyfon lyrisk massa av liv och död och mycket däremellan. En frisk hänryckande respektlöshet gentemot vad poesi förväntas vara.” – Kristofer Flensmarck

”En najs ömsinthet. Och sorg. Och känslighet.” – Peter Törnqvist 

Musiklivets entreprenörskap utgörs av de många olika initiativ som tas på musikens område i syfte att etablera nya former av organiserade praktiker. Hur manifesteras ett sådant entreprenörskap i en region som Småland? Vilka är utmaningarna – och möjligheterna? Och vad händer när praktiker och forskare tar sig för att tillsammans skapa kunskap om de strategier som står till buds, här och nu, och in i framtiden?

Mot bakgrund av fyra empiriska fall framträder en tankefigur som både möjliggör och begränsar musiklivet i Småland. Vad utmärker denna tankefigur? Och vad får den för konsekvenser för de affärsmodeller som utvecklas i musiklivet?

Daniel Ericsson är professor i företagsekonomi med inriktning organisation och ledning, Ekonomihögskolan, Linnéuniversitetet

Pär Strandberg är universitetslektor i företagsekonomi med inriktning ekonomistyrning, Ekonomihögskolan, Linnéuniversitetet

Jorden föddes och förstördes. Däremellan djur som levde och dog.

Pär Lagerkvist-samfundets årsbok 2024 har fått titeln Ljuset från sidan med underrubriken ”Pär Lagerkvist I personlig belysning”. Titeln pekar åt två håll. På teatern konkretiserar och fokuserar sidobelysningen skilda element på scenen, men vi kan också se hur bokens båda bidrag inriktas på aspekter i Pär Lagerkvists författarskap som likt teaterns belysning från sidan ringar in centrala delar av verket samtidigt som författarna blir personligt närvarande genom sitt sätt att rikta ljuset.

Martin Hellström skriver en längre essä där hans läsningar av Lagerkvist och hans samtal om Lagerkvists och andra författares dramer med de unga medlemmarna i en teatergrupp han leder blandas med personliga minnen och en diskussion om hur Lagerkvists dramatik kan sättas upp på scen. Niklas Rådström bidrar med sitt tacktal när han tog emot Växjö kommuns litteraturpris till Pär Lagerkvists minne, ett tacktal som från ett personligt perspektiv inriktas både på viktiga delar av Lagerkvists verk och dess relevans i dagens världsläge.

Solljuset rann längs huset som guldfärg nerför en penselvas, och de fläckvisa skuggorna på fasaden bara förstärkte ljusbadets styrka. Familjerna Butterworths och Larkins hus på vardera sidan stod skyddade bakom stora, kraftiga träd; bara familjen Happers hus låg i fullt solljus, och dagen lång blickade det tålmodigt och överseende ut över den dammiga grusvägen. Det här var staden Tarleton längst ner i södra Georgia, en eftermiddag i september.

Så inleder en av USA:s största författare F. Scott Fitzgerald sin novell ”Isslottet” (1920), den första av tre berättelser som utspelar sig i den fiktiva staden Tarleton i den amerikanska Södern. Den här volymen innehåller förutom ”Isslottet” också de två övriga Tarletonnovellerna ”Soffpotatisen” (1920) och ”Den sista skönheten” (1929). Dessa tre noveller anses allmänt utgöra några av Fitzgeralds absolut finaste noveller, ett format han behärskade till fulländning. I Tarleton får vi följa Sally Carrol Happer, Nancy Lamar, Ailie Calhoun och männen som svansar omkring dem; här kan vi läsa om ensamhet, romans och olycklig kärlek, nostalgi över en svunnen tid samtidigt som vi dras med i jazzålderns magiska och utlevande 1920-tal.

Tarletonnovellerna utges här i sprudlande översättning av Christoffer Stuveback och är den andra utgåvan av Trolltrumma i vår F. Scott Fitzgerald-serie. I boken ryms utförligt extramaterial: en introduktion av Kirk Curnutt, president för F. Scott Fitzgerald Society, två essäer om Tarleton av Lara Rodríguez Sieweke och Niklas Salmose, omfattande annoteringar samt fullständig reproduktion av hur Tarletonnovellerna ursprungligen publicerades i tidskriftsformat.

Speglingar innehåller essäer om författare (däribland Pär Lagerkvist, Ian McEwan, Orhan Pamuk och J M Coetzee) och om musiker och artister som Ronnie Lane, Highwomen och Nico. Den rymmer dessutom ett par essäer om tv-serier och artiklar om dödsstraffet.

”Teoretiskt är den litterära avspeglingstanken primitiv. Det är alltför enkelt att hävda att en dikt eller en roman avbildar eller speglar ett stycke verklighet, än mer diskutabelt att hävda att ett visst verk bättre speglar verkligheten än ett annat. Ett litterärt verk utgör en språkhandling, och som sådan står det i samma distanseringsförhållande till en omslutande värld som andra litterära språkhandlingar. Att säga att en realistiskt syftande roman är mer verklig än en symbolistisk eller språkupplösande dikt är nonsens. Men inte sällan står våra läsningar och vår dagliga förståelse i konflikt med den teoretiska insikten. Vi läser romaner som om litteraturen inte utgör en självständig räcka i förhållande till andra samhälleliga eller mänskliga räckor, rentav som om de avbildar ett stycke yttre verklighet. Jag vill ändå behålla attributet ’yttre’ för säkerhets skull.” (ur förordet)

Magnus Eriksson är lärare i kritiskt och kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet. Han har varit litteratur- och musikkritiker i trettiofem år. Han har tidigare gett ut Porträtt: Essäer om diktare och musiker och Förvrängningar: Essäer om litteratur, musik och det andra på Trolltrumma.

I ordknappa och fokuserade brottstycken skriver Morten Chemnitz om kroppen och språket. Båda är ur led, sönder. Den lidande kroppen framträder i fragment – ögon, huvud, rygg – och varje antydan om en helhet skjuts upp. Och språket, som försöker fånga relationen mellan psyke, kropp och rum, snubblar på sin nödvändigtvis bristfälliga precision.

Morten Chemnitz (f. 1984) är en av Danmarks mest originella unga författare. Utöver att ha skrivit en rad kritikerrosade diktsamlingar har han även varit flitig som översättare från franska.

This is a book on comets – visually stunning dirty space snowballs of mostly ice and dust that formed during the birth of the solar system 4.6 billion years ago. Most comets have stable orbits in the outer reaches of the solar system past the planet Neptune, or in the still-more remote Oort Cloud. But if destabilized by gravitational forces, they may move into the inner solar system – with some risk of collision with the Earth, and some justification for the dread, fear, and awe they have inspired in many different cultures and societies around the world and throughout time. The depiction of comets in popular culture is firmly rooted in the long Western tradition of seeing comets as harbingers of doom and as omens of world-altering change. Comets are thus horrifying and exhilarating, at the same time, with a profound impact on earthly societies and cultures.

Comets and other celestials as fictional devices offer, as this collection of essays show, a tremendous opportunity to radically cut up the infectious wounds of our post-industrial society for close inspection and anamnesis. This volume contains fluid examples of how comets, suns, moons, planets all have contributed to creating speculative yet sensitized narratives about some of the most urgent existential, ontological and ecological matters in the modern world.

Essays by Terence Meaden, Randall Stevenson, Eric Sandberg, David Rennie, Amanda Silfver, and Niklas Salmose.

”Sagor berättar om saker som inte finns. Harar finns här hela tiden så en saga om dem skulle inte fungera”, heter det i Iryna Serebriakovas sagobok som du nu håller i din hand. Men det är precis vad det gör, en saga om harar fungerar ypperligt! Och det är inte bara en saga – för alla åldrar! – om harar. Växjö, som staden heter där hararna bor, är en stad som sjuder av spännande liv. Framförallt tvillinghararna Mayra och Moyra, men också en väldigt tankspridd ekorre. Här finns också en vis fiskmås och en filosofisk mus. Vi får dessutom lära känna den kloka pojken Eric som bor i lägenheten ovanpå hararna. Liksom en tänkande båt i Växjösjön med en helt egen vilja …

Skilda spår är Pär Lagerkvist-samfundets årsskrift för 2023. Den rymmer en studie av Lagerkvist och järnvägarna i Småland, en jämförande analys av Lagerkvists och Sven Fagerbergs motståndshållningar, en teologisk studie av diktarens gudsbegrepp utifrån dikterna i Aftonland och tolkningar av novellen ”En hjältes död”, av romanerna Bödeln och Dvärgen och av Lagerkvists ångestdiktning, tolkningar som på skilda sätt knyter samman diktarens samtid med vår tid och personliga erfarenheter.

Skilda spår rymmer bidrag av Lars Åke Augustsson, Majgull Axelsson, Jesper Berg, Mari Boström, Tobias Freeman, Martin Hellström, Mats Kempe, Maria Küchen och Niklas Rådström. Den rymmer även urval av Lars Welltons illustrationer till Pilgrim på havet och Lennart Peterssons fotografier från tv-inspelningen av Gäst hos verkligheten.

I Bara vi själva kan rädda varandra skriver Asli Ceren Aslan om sin tid som politisk fånge i Turkiet. Hon dömdes till två och ett halvt års fängelse 2017 för medlemskap i en ”illegal organisation” och för att olagligen ha korsat en provinsgräns för att rapportera om pågående militära kampanjer mot civilbefolkningen. 2020 dömdes hon ånyo, då för påstådd PKK-propaganda. Hennes personliga erfarenheter av förnedring och förtryck under fängelsetiden men också av kvinnligt kamratskap fångarna emellan står i centrum i Bara vi själva kan rädda varandra men hela tiden invävda i en bredare bild av den politiska situationen i Turkiet.

Asli Ceren Aslan föddes i Istanbul 1990 och tog sin examen från universitetet Çanakkale Onsekiz Mart i matematik 2014. Mellan 2014 och 2021 arbetade Aslan som journalist, redaktör och chefredaktör för det turkiska magasinet Yeni Demokrat Kadin och dagstidningen Özgür Gelecek. 2017 till 2019 satt hon i fängelse i Urfas slutna anstalt Nr. 2 på grund av hennes journalistiska gärningar. Aslan fick ett stipendium från GeoAIR, en konstnärsorganisation baserad i Georgien, för att forska om hbtqi-grupper och genusojämlikhet i regionen. Hon bodde i Tbilisi från 2021 till 2022 där hon skrev ett antal artiklar och reportage om dessa frågeställningar. 2022 blev hon antagen av ICORN (International Cities of Refuge Network), en organisation för journalister, författare och konstnärer under politiskt hot, och därmed Växjös fristadsförfattare.