Niklas Rådström – författare

Det har gått ett halvsekel sedan Yeshua vandrade in genom Jerusalems portar den ödesdigra påskhelgen. Nästan alla de som följde honom är borta nu, förföljda och mördade för att ha fört vidare hans budskap. Den siste som är kvar är Judas, åldrad och anonym, för vem känner igen den som sägs vara död? Han kallar fortfarande den man han då följde sin mästare och bär på minnena av sin roll i hur han dog. Innan det är för sent vill Judas berätta sin historia för en framtid då hans mästare kanske redan är bortglömd. I Judas hågkomster fortsätter Niklas Rådström att med djärv poetisk inlevelse skildra Bibelns människor i nytt ljus, liksom tidigare i Boken (2013) och En Marialegend (2016).

"Hans skildring av Judas öde är på glasklar, glödande prosa, där inget ord är förgäves och varje bild tecknas med osviklig rikedom. Det finns drag av såväl Pär Lagerkvist som Michail Bulgakov i de drivande, introverta passagerna, men Niklas Rådström har en förmåga att gestalta den enskildes sinnevärld med ett djup som står bortom de båda föregångarna. Det är en roman som står upp till axlarna i skönhet." - Svenska Dagbladet

"Niklas Rådströms sinnrika språk, helt renons på standardiserade ordvändningar och trötta metaforer, för berättelsen graciöst framåt med ett helt otvunget flyt." - Sydsvenskan

"Den värld och de människor som skildras har något absolut självklart över sig. Om historiska romaner ofta kan ha drag av utbroderade Wikipediaartiklar, med lite för många detaljer för sitt eget bästa, känns källmaterialet i det här fallet lika naturligt införlivat i prosan som om det vore självupplevt." - Dagens Nyheter

"Detta är en historia där livets storslagenhet och futtighet är tätt sammanvävda. Berättelsen är fylld av damm, blod, förvirring – men i och genom detta: någon form av uppenbarelse. Kombinationen av realism och idealism för tankarna till Torgny Lindgren eller Flannery O'Connor, med skillnad att epifanierna inte är dramatiska utan vibrerar stillsamt genom texterna.

I Rådströms skira prosa kommer allting lika nära: den misshandlades variga sår, soldaternas brutalitet, Marias ömma blick och Jesu läkande beröring. Det är en förunderligt vacker meditation, inte bara över tre dagar i Jerusalem, utan över livet självt.

Många är de romaner om Jesus som helt kastar loss från de bibliska texterna, men Rådström håller sig tätt intill dem. Ändå lyckas han med något som borde vara omöjligt: Han frälser Judas." - Expressen

"Judas hågkomster är vackert välskriven och berörande i allt som har med livets insida och trons djup att göra. Rådström håller sig nära evangeliernas berättelser. Det är ett kärleksfullt, medmänskligt och innerligt möte med en längtande och stundtals tvivlande människa. Som jag och säkert du. Så jag hyllar Rådströms bok och begråter Judas öde." - Kyrkans Tidning

"Det är en mild och stillsam berättelse om ett grymt drama. [...] I "Judas hågkomster" ställer Niklas Rådström frågan om existensens villkor i ett absolut centrum. Lågmält och med vemod för han läsaren in i den fråga som är allas vår egen: Vad är det som gör livet värt att leva? Som ingen annan kan Rådström hjälpa oss till svaret." - Upsala Nya Tidning

"Det poetiska och detaljrika språket var det som konverterade mig till att bli en av Rådströms nya trogna följare. ... Med sitt vackra och utsmyckade språk låter han läsaren uppleva romanen med alla sinnen." - Lundagård

"Hans sätt att återberätta historien om Jesu kamp i vildmarken med djävulen är bländande stark prosa" - Jönköpings-Posten

"Hans berättelse om Judas öde är skriven på en fantastisk poetisk prosa som glöder. Inget ord i onödan, bilder som etsar sig in i all sin skönhet, rikedom. Bara titeln ger hänvisning, Hågkomster, ett ord sedan länge försvunnet i vårt talspråk, eller att välja att namnge de välkända gestalterna från Bibeln på lokalspråket, tidens, arameiska. [...]

Visst kommer man att tänka på våra svenska klassiker när man läser denna text, kanske Pär Lagerkvist, Harry Martinsson, men ändå lyser denna roman i egen rätt. Det är en väldigt vacker berättelse." - DAST Magazine

"En fängslande roman att läsa mer än en gång, låta sig utmanas av och minnas att den faktiskt inte finns, eftersom den är gömd i okänd vildmark." - Katolskt magasin

Vad betyder det att tala allvar? Och varför är det så svårt?

I Allvarligt talat samlar Niklas Rådström sina svar på frågor som ställts till P1-programmet med samma namn. Det handlar om varför man ska ha en hobby, hur man står ut med leda och vart man tar vägen när man dör.

Niklas Rådström har i ett långt författarskap rört sig mellan dikt, dramatik och prosakonst. Här närmar han sig människans villkor i en form som är både personlig och öppen, där det allvarliga får ta plats utan att bli tungt. Eller som han själv skriver: ”Det är helt enkelt roligare att ta saker på allvar.”

Boken är rikt illustrerad av Catharina Günther Rådström.

Vid ett läkarbesök en sommarförmiddag får Niklas Rådström det oväntade beskedet att han har en allvarlig akut blodcancersjukdom. Tre dagar senare får han sin första cellgiftsbehandling.

Som har inget redan hänt berättar både om en tre år lång leukemibehandling och om författarens tidiga uppväxt som ensambarn i en sönderfallande familj. Det är en gripande och vidöppen bild av livet när verkligheten ställs på sin spets och en reflektion över vad som till sist är viktigt i tillvaron. En berättelse i dödens närhet och samtidigt en livsbejakande skildring fylld av förtrollande ljus och skugga.

Den som påstår att fotboll bara handlar om att göra mål har inte förstått någonting om spelet. Naturligtvis handlar fotboll om att göra mål, annars vinner man inga matcher. Men att påstå att det är det som är fotboll är lika uttömmande som att om människolivet påstå att vi föds för att dö.

En liten bok om fotboll, demokrati och hur man bygger ett samhälle är en kärleksförklaring till världens populäraste sport och samtidigt en tankebok om hur vi tar hand om den värld vi tillsammans befolkar. Här visar Niklas Rådström hur supporterkultur, offsidefällor och glidtacklingar kan lära oss något om frihet och rättvisa.

*

Jag blev oväntat uppiggad av Rådströms reflexioner. Han har en känsla för idéer och ironi som gör att det inte går överstyr.Jan Eklund, DN

Välskriven tankebok om det viktigaste av det oviktiga.NSD

Rådström glänser när de kulturella referenserna lägger sig som en frizon mellan fotbollen och de samhälleliga aspekterna. Här finns en lysande utläggning om Duke Ellington som ledde sitt storband bättre än någon av samtidens demontränare, och det är oavbrutet inspirerande när författare som Aksel Sandemose eller filmer som ”Den tredje mannen” illustrerar teser som annars kunnat bli snåriga. Jens Christian Brandt, DN

"På kvällen någon timme efter att Stig Claesson avlidit ringde någon från TT och berättade. Jag visste naturligtvis hur sjuk han varit och att döden var nära och ändå står vi ju alltid lika oförberedda när den väl kommer. Reportern från TT frågade vad Stig hade betytt för mig, hur jag såg på honom som författare, hur jag såg på honom som konstnär. Jag lyckades knappt säga något. När någon man hållit mycket av går bort vill man inget annat än att tända ett ljus i den tomhet som den döde lämnat efter sig och sedan tyst sitta vid dess flackande låga. Jag vet att det är för sent som så mycket nästan alltid är för sent, men i denna lilla bok har jag ändå försökt att ge ett svar på de där frågorna."I denna mycket personliga minnesbok berättar Niklas Rådström om Stig Claesson och deras vänskap.

Den unga miljöaktivisten Bodil kommer oväntat i kontakt med en forskargrupp som med hjälp av kvantmekanik och drömmar kartlägger framtiden. I labyrinten av mentala tidsresor möter hon bilder av en värld präglad av klimatförändringar, och får även se hur hennes eget liv kan komma att gestalta sig. Samtidens viktigaste fråga, klimatkrisen, skildras med poetisk fantasi och med spänningsromanens driv.

När det kommer till kritan är en infallsrik text pendlande mellan prosaberättelse och poesi där Niklas Rådström med humor och lekfullt allvar tar sig an denna livets enda riktigt avgörande fråga: vad är meningen med alltihopa?

Vad är meningen med livet om dess enda mål är att vi en gång ska dö? Och var utspelar sig egentligen våra liv? Är vi på en brottsplats, uppslukade av en valfisk eller på en teaterscen i världen?

Och hur slutar våra livsberättelser, med ett åsknedslag eller en suck?

Niklas Rådström har sedan debuten varit verksam inom nästan alla genrer med en lång rad romaner, diktsamlingar, essäer, teaterpjäser och filmmanus bakom sig. Han är ledamot av Samfundet De Nio.

Vi är beredda till nästan vad som helst för att hålla kvar livet i dem vi älskar. Vi kastar oss till golvet och försöker att med våra bara händer stilla blodflödet ur de sargade kropparna. Vi säger gång på gång att det man berättat för oss inte är sant, att man måste ha tagit miste, att det är någon annan det gäller. Vi går längs stranden som tror vi att den drunknade plötsligt ska komma oss till mötes och säga något om höstdagens höga luft. Vi ber de som samlats runt olycksplatsen att tala tystare så att de inte ska väcka de döda i bilvraket, bara för att vi ska få fortsätta att tro att de livlösa kropparna tillhör några sovande. Till nästan vad som helst är vi beredda för att hålla kvar livet i dem vi älskar. Till allt är vi beredda, hela tiden sökande efter varje tänkbar utväg ur mörkret, innan sorgen griper oss med sina svarta fingrar och sliter oss ut ur hoppfullhetens trygga gömställe.

I En handfull regn för några händelser Niklas Rådström åter till minnena av den närmaste vännen under uppväxtåren, en av de unga döda. Tillsammans skapade de en värld av lek och fantasi, alldeles nära all kreativitets kristallklara källa. Det är en värld i ständigt växande, av skapande och nyfikenhet, förvandling och engagemang, men också en plats där oron och skräcken lurar för tystnad, ensamhet och död. Niklas Rådström har skrivit en vidöppet personlig och uppriktig bok som spänner över ett helt liv. Det är en bok om att bli till och leva som människa, om vad som är det viktiga i livet, och om den väg varje människa måste vandra, genom ljusa valv och mörka.

En ensam gestalt sitter lutad över en bok och medan sida efter sida fylls med ord och mening växer en hel värld och en kämpande mänsklighet fram. Den skrivande sänder ut tre änglar för att skapa ordning och rättvisa bland alla dessa som själva söker vinna herraväldet över sin framtid.

Niklas Rådströms roman Boken sträcker sig över tusentals år och liknar ingen annan, utom den mest spridda boken i världen. Den är en djärv och visionär återgestaltning av de bibliska böckerna som en enda berättelse om skapande och liv, fylld av poesi och starka historier.

En ung kvinna lämnas att dö sedan hon utsatts för en gruppvåldtäkt av en hord barnsoldater. En museiintendent i New York ombeds att ta över en avliden kollegas arbete och dras alltmer in i hennes liv. Den tyske 1500-talskonstnären Lucas Cranach försöker rädda en samling konstskatter undan förstörelse vid Karl den femtes belägring av Wittenberg.

I Niklas Rådströms nya bok vävs dessa tre till synes orelaterade historier samman till en gripande och utmanande berättelse. En Marialegend är en storartat djärv och rik roman om hur vi handskas med den ondska som världen rymmer och om vad det är vi håller för viktigt i våra liv.

En försommardag finns han bara där, blåmesungen som kommer att få namnet Absint. Kanske har han fallit ur ett överbefolkat bo högt upp i trädets krona, kanske har han alltför tidigt prövat sina vingar. Det är ett litet dunknippe med gapande näbb och uppfordrande läte som intar familjen Rådströms hem. Till en början handlar livet mest om att tillfredsställa en aldrig sinande hunger, men snart börjar Absint ge sig ut på allt längre upptäcktsfärder. Ute i trädgården lockar andra fåglar och världen vidgas för varje dag. Absint är en oemotståndlig berättelse om ett oväntat möte, en filosofisk betraktelse över människa och natur och om att upptäcka storheten i det lilla. Rikt illustrerad av Catharina Günther-Rådström.

Vid ett läkarbesök en sommarförmiddag får Niklas Rådström det oväntade beskedet att han har en allvarlig akut blodcancersjukdom. Tre dagar senare får han sin första cellgiftsbehandling.

Som har inget redan hänt berättar både om en tre år lång leukemibehandling och om författarens tidiga uppväxt som ensambarn i en sönderfallande familj. Det är en gripande och vidöppen bild av livet när verkligheten ställs på sin spets och en reflektion över vad som till sist är viktigt i tillvaron. En berättelse i dödens närhet och samtidigt en livsbejakande skildring fylld av förtrollande ljus och skugga.

Vid ett läkarbesök en sommarförmiddag får Niklas Rådström det oväntade beskedet att han har en allvarlig akut blodcancersjukdom. Tre dagar senare får han sin första cellgiftsbehandling.

Som har inget redan hänt berättar både om en tre år lång leukemibehandling och om författarens tidiga uppväxt som ensambarn i en sönderfallande familj. Det är en gripande och vidöppen bild av livet när verkligheten ställs på sin spets och en reflektion över vad som till sist är viktigt i tillvaron. En berättelse i dödens närhet och samtidigt en livsbejakande skildring fylld av förtrollande ljus och skugga.

Vid ett läkarbesök en sommarförmiddag får Niklas Rådström det oväntade beskedet att han har en allvarlig akut blodcancersjukdom. Tre dagar senare får han sin första cellgiftsbehandling.

Som har inget redan hänt berättar både om en tre år lång leukemibehandling och om författarens tidiga uppväxt som ensambarn i en sönderfallande familj. Det är en gripande och vidöppen bild av livet när verkligheten ställs på sin spets och en reflektion över vad som till sist är viktigt i tillvaron. En berättelse i dödens närhet och samtidigt en livsbejakande skildring fylld av förtrollande ljus och skugga.

Försommaren 1857 påbörjar H. C. Andersen en lång europeisk rundresa till de flesta av de städer han under tidigare resor besökt. Med i bagaget har han sin nya roman Att være eller icke være i tre utgåvor  – på danska, tyska och engelska. Det viktigaste målet för honom under denna rundresa är dock att hälsa på den till vilken den nya boken dedicerats, Charles Dickens. Han har under våren fått brev från Dickens som närmast bönfallande uppmanat honom att komma på besök – en inbjudan som Andersen naturligtvis måste hörsamma.   De två diktarna står båda på höjden av sina författarskap, de beundrar och respekterar varandra. Men mötet dem emellan kommer inte att infria de förväntningar som de båda byggt upp inom sig. Redan efter några dagar kan inte Dickens fort nog bli av med sin gäst, men Andersen stannar hos familjen i fem veckor. Efter det har de ingen mer kontakt, trots försök från Andersens sida.

Niklas Rådströms bok är en fantasi kring en verklig händelse – och en meditation över diktandets villkor och drömmen om vänskap.

"På kvällen någon timme efter att Stig Claesson avlidit ringde någon från TT och berättade. Jag visste naturligtvis hur sjuk han varit och att döden var nära och ändå står vi ju alltid lika oförberedda när den väl kommer. Reportern från TT frågade vad Stig hade betytt för mig, hur jag såg på honom som författare, hur jag såg på honom som konstnär. Jag lyckades knappt säga något. När någon man hållit mycket av går bort vill man inget annat än att tända ett ljus i den tomhet som den döde lämnat efter sig och sedan tyst sitta vid dess flackande låga. Jag vet att det är för sent som så mycket nästan alltid är för sent, men i denna lilla bok har jag ändå försökt att ge ett svar på de där frågorna."I denna mycket personliga minnesbok berättar Niklas Rådström om Stig Claesson och deras vänskap.

Den unga miljöaktivisten Bodil kommer oväntat i kontakt med en forskargrupp som med hjälp av kvantmekanik och drömmar kartlägger framtiden. I labyrinten av mentala tidsresor möter hon bilder av en värld präglad av klimatförändringar, och får även se hur hennes eget liv kan komma att gestalta sig. Samtidens viktigaste fråga, klimatkrisen, skildras med poetisk fantasi och med spänningsromanens driv.

Det har gått ett halvsekel sedan Yeshua vandrade in genom Jerusalems portar den ödesdigra påskhelgen. Nästan alla de som följde honom är borta nu, förföljda och mördade för att ha fört vidare hans budskap. Den siste som är kvar är Judas, åldrad och anonym, för vem känner igen den som sägs vara död? Han kallar fortfarande den man han då följde sin mästare och bär på minnena av sin roll i hur han dog. Innan det är för sent vill Judas berätta sin historia för en framtid då hans mästare kanske redan är bortglömd. I Judas hågkomster fortsätter Niklas Rådström att med djärv poetisk inlevelse skildra Bibelns människor i nytt ljus, liksom tidigare i Boken (2013) och En Marialegend (2016).

"Hans skildring av Judas öde är på glasklar, glödande prosa, där inget ord är förgäves och varje bild tecknas med osviklig rikedom. Det finns drag av såväl Pär Lagerkvist som Michail Bulgakov i de drivande, introverta passagerna, men Niklas Rådström har en förmåga att gestalta den enskildes sinnevärld med ett djup som står bortom de båda föregångarna. Det är en roman som står upp till axlarna i skönhet." - Svenska Dagbladet

"Niklas Rådströms sinnrika språk, helt renons på standardiserade ordvändningar och trötta metaforer, för berättelsen graciöst framåt med ett helt otvunget flyt." - Sydsvenskan

"Den värld och de människor som skildras har något absolut självklart över sig. Om historiska romaner ofta kan ha drag av utbroderade Wikipediaartiklar, med lite för många detaljer för sitt eget bästa, känns källmaterialet i det här fallet lika naturligt införlivat i prosan som om det vore självupplevt." - Dagens Nyheter

"Detta är en historia där livets storslagenhet och futtighet är tätt sammanvävda. Berättelsen är fylld av damm, blod, förvirring – men i och genom detta: någon form av uppenbarelse. Kombinationen av realism och idealism för tankarna till Torgny Lindgren eller Flannery O'Connor, med skillnad att epifanierna inte är dramatiska utan vibrerar stillsamt genom texterna.

I Rådströms skira prosa kommer allting lika nära: den misshandlades variga sår, soldaternas brutalitet, Marias ömma blick och Jesu läkande beröring. Det är en förunderligt vacker meditation, inte bara över tre dagar i Jerusalem, utan över livet självt.

Många är de romaner om Jesus som helt kastar loss från de bibliska texterna, men Rådström håller sig tätt intill dem. Ändå lyckas han med något som borde vara omöjligt: Han frälser Judas." - Expressen

"Judas hågkomster är vackert välskriven och berörande i allt som har med livets insida och trons djup att göra. Rådström håller sig nära evangeliernas berättelser. Det är ett kärleksfullt, medmänskligt och innerligt möte med en längtande och stundtals tvivlande människa. Som jag och säkert du. Så jag hyllar Rådströms bok och begråter Judas öde." - Kyrkans Tidning

"Det är en mild och stillsam berättelse om ett grymt drama. [...] I "Judas hågkomster" ställer Niklas Rådström frågan om existensens villkor i ett absolut centrum. Lågmält och med vemod för han läsaren in i den fråga som är allas vår egen: Vad är det som gör livet värt att leva? Som ingen annan kan Rådström hjälpa oss till svaret." - Upsala Nya Tidning

"Det poetiska och detaljrika språket var det som konverterade mig till att bli en av Rådströms nya trogna följare. ... Med sitt vackra och utsmyckade språk låter han läsaren uppleva romanen med alla sinnen." - Lundagård

"Hans sätt att återberätta historien om Jesu kamp i vildmarken med djävulen är bländande stark prosa" - Jönköpings-Posten

"Hans berättelse om Judas öde är skriven på en fantastisk poetisk prosa som glöder. Inget ord i onödan, bilder som etsar sig in i all sin skönhet, rikedom. Bara titeln ger hänvisning, Hågkomster, ett ord sedan länge försvunnet i vårt talspråk, eller att välja att namnge de välkända gestalterna från Bibeln på lokalspråket, tidens, arameiska. [...]

Visst kommer man att tänka på våra svenska klassiker när man läser denna text, kanske Pär Lagerkvist, Harry Martinsson, men ändå lyser denna roman i egen rätt. Det är en väldigt vacker berättelse." - DAST Magazine

"En fängslande roman att läsa mer än en gång, låta sig utmanas av och minnas att den faktiskt inte finns, eftersom den är gömd i okänd vildmark." - Katolskt magasin

Det har gått ett halvsekel sedan Yeshua vandrade in genom Jerusalems portar den ödesdigra påskhelgen. Nästan alla de som följde honom är borta nu, förföljda och mördade för att ha fört vidare hans budskap. Den siste som är kvar är Judas, åldrad och anonym, för vem känner igen den som sägs vara död? Han kallar fortfarande den man han då följde sin mästare och bär på minnena av sin roll i hur han dog. Innan det är för sent vill Judas berätta sin historia för en framtid då hans mästare kanske redan är bortglömd. I Judas hågkomster fortsätter Niklas Rådström att med djärv poetisk inlevelse skildra Bibelns människor i nytt ljus, liksom tidigare i Boken (2013) och En Marialegend (2016).

"Hans skildring av Judas öde är på glasklar, glödande prosa, där inget ord är förgäves och varje bild tecknas med osviklig rikedom. Det finns drag av såväl Pär Lagerkvist som Michail Bulgakov i de drivande, introverta passagerna, men Niklas Rådström har en förmåga att gestalta den enskildes sinnevärld med ett djup som står bortom de båda föregångarna. Det är en roman som står upp till axlarna i skönhet." - Svenska Dagbladet

"Niklas Rådströms sinnrika språk, helt renons på standardiserade ordvändningar och trötta metaforer, för berättelsen graciöst framåt med ett helt otvunget flyt." - Sydsvenskan

"Den värld och de människor som skildras har något absolut självklart över sig. Om historiska romaner ofta kan ha drag av utbroderade Wikipediaartiklar, med lite för många detaljer för sitt eget bästa, känns källmaterialet i det här fallet lika naturligt införlivat i prosan som om det vore självupplevt." - Dagens Nyheter

"Detta är en historia där livets storslagenhet och futtighet är tätt sammanvävda. Berättelsen är fylld av damm, blod, förvirring – men i och genom detta: någon form av uppenbarelse. Kombinationen av realism och idealism för tankarna till Torgny Lindgren eller Flannery O'Connor, med skillnad att epifanierna inte är dramatiska utan vibrerar stillsamt genom texterna.

I Rådströms skira prosa kommer allting lika nära: den misshandlades variga sår, soldaternas brutalitet, Marias ömma blick och Jesu läkande beröring. Det är en förunderligt vacker meditation, inte bara över tre dagar i Jerusalem, utan över livet självt.

Många är de romaner om Jesus som helt kastar loss från de bibliska texterna, men Rådström håller sig tätt intill dem. Ändå lyckas han med något som borde vara omöjligt: Han frälser Judas." - Expressen

"Judas hågkomster är vackert välskriven och berörande i allt som har med livets insida och trons djup att göra. Rådström håller sig nära evangeliernas berättelser. Det är ett kärleksfullt, medmänskligt och innerligt möte med en längtande och stundtals tvivlande människa. Som jag och säkert du. Så jag hyllar Rådströms bok och begråter Judas öde." - Kyrkans Tidning

"Det är en mild och stillsam berättelse om ett grymt drama. [...] I "Judas hågkomster" ställer Niklas Rådström frågan om existensens villkor i ett absolut centrum. Lågmält och med vemod för han läsaren in i den fråga som är allas vår egen: Vad är det som gör livet värt att leva? Som ingen annan kan Rådström hjälpa oss till svaret." - Upsala Nya Tidning

"Det poetiska och detaljrika språket var det som konverterade mig till att bli en av Rådströms nya trogna följare. ... Med sitt vackra och utsmyckade språk låter han läsaren uppleva romanen med alla sinnen." - Lundagård

"Hans sätt att återberätta historien om Jesu kamp i vildmarken med djävulen är bländande stark prosa" - Jönköpings-Posten

"Hans berättelse om Judas öde är skriven på en fantastisk poetisk prosa som glöder. Inget ord i onödan, bilder som etsar sig in i all sin skönhet, rikedom. Bara titeln ger hänvisning, Hågkomster, ett ord sedan länge försvunnet i vårt talspråk, eller att välja att namnge de välkända gestalterna från Bibeln på lokalspråket, tidens, arameiska. [...]

Visst kommer man att tänka på våra svenska klassiker när man läser denna text, kanske Pär Lagerkvist, Harry Martinsson, men ändå lyser denna roman i egen rätt. Det är en väldigt vacker berättelse." - DAST Magazine

"En fängslande roman att läsa mer än en gång, låta sig utmanas av och minnas att den faktiskt inte finns, eftersom den är gömd i okänd vildmark." - Katolskt magasin

Försommaren 1857 påbörjar H. C. Andersen en lång europeisk rundresa till de flesta av de städer han under tidigare resor besökt. Med i bagaget har han sin nya roman Att være eller icke være i tre utgåvor  på danska, tyska och engelska. Det viktigaste målet för honom under denna rundresa är dock att hälsa på den till vilken den nya boken dedicerats, Charles Dickens. Han har under våren fått brev från Dickens som närmast bönfallande uppmanat honom att komma på besök en inbjudan som Andersen naturligtvis måste hörsamma.   De två diktarna står båda på höjden av sina författarskap, de beundrar och respekterar varandra. Men mötet dem emellan kommer inte att infria de förväntningar som de båda byggt upp inom sig. Redan efter några dagar kan inte Dickens fort nog bli av med sin gäst, men Andersen stannar hos familjen i fem veckor. Efter det har de ingen mer kontakt, trots försök från Andersens sida.

Niklas Rådströms bok är en fantasi kring en verklig händelse och en meditation över diktandets villkor och drömmen om vänskap.

Den som för pennan i Niklas Rådströms Månens anförvant är Lorenzo Da Ponte, librettist till Mozarts tre mest kända operor, född jude, vigd katolsk präst, gift och sexbarnsfar, poet, spelare och äventyrare, vän med Giacomo Casanova, hovdiktare i Wien, teaterman och boktryckare i London, specerihandlare och vintillverkare i Philadelphia och den första professorn i italienska vid universitetet i New York.

Niklas Rådströms roman, hans första på nästan ett decennium, är historien om ett närmast osannolikt rikt öde där Mozart spelar en central roll, men även en meditation över musik, kärlek, skapande och vad vi gör av våra liv.

Månens anförvant är en storartad återkomst till romanen av en av våra främsta skönlitterära berättare.

"På kvällen någon timme efter att Stig Claesson avlidit ringde någon från TT och berättade. Jag visste naturligtvis hur sjuk han varit och att döden var nära och ändå står vi ju alltid lika oförberedda när den väl kommer. Reportern från TT frågade vad Stig hade betytt för mig, hur jag såg på honom som författare, hur jag såg på honom som konstnär. Jag lyckades knappt säga något. När någon man hållit mycket av går bort vill man inget annat än att tända ett ljus i den tomhet som den döde lämnat efter sig och sedan tyst sitta vid dess flackande låga. Jag vet att det är för sent som så mycket nästan alltid är för sent, men i denna lilla bok har jag ändå försökt att ge ett svar på de där frågorna."I denna mycket personliga minnesbok berättar Niklas Rådström om Stig Claesson och deras vänskap.

Niklas Rådström har skrivit en bok vars rika berättarkonst ger läsaren stor läslust. Den består av en samling sällsamma berättelser i Edgar Allan Poes anda, fyllda av hemligheter, skuggor och gastar. De tolv berättelserna kännetecknas av en poetisk fantasi och berättarglädje inte olik de ögonblick då den vakna verkligheten rämnar för drömmens mångbottnade landskap. I en berättelse återvänder en drunknad gång på gång efter sina träskor, i en annan får en taxichaufför plötsligt döden som passagerare. I andra historier berättas om en indisk turist som blir inlåst på ett nordeuropeiskt varuhus och om en dataoperatör som finner ett gränssnitt mot det omöjliga.

– Är du rädd för mig?

Holger kunde inte förstå varför han skulle vara rädd för Jesse. Vad hade han att frukta från en svart musiker som över några oktaver på pianoklaviaturen kunde spänna en melodi runt hela solsystemet?

Linet, flickan som Holger lever med, är däremot rädd. Hon oroar sig för vad Holger planerar tillsammans med den nyckfulle tyske flygkaptenen och varför ingenting i Holgers liv är vad det förefaller att vara.

Och var ligger den egentligen, den där planeten dit Jesse så lätt som i några ackordföljder kan ta Holger?

I Niklas Rådströms roman De svarta tangenternas planet – en fristående fortsättning på Drivved från Arkadien – möter vi åter Holger Ekeland. Det har nu blivit 1920-tal i Stockholm, en tid som pendlar mellan extas och depression medan staden försöker ikläda sig skepnaden av metropol.

I denna samling krönikor och betraktelser rör sig Niklas Rådström mellan vitt skilda ämnen. Allt från agentromaner, biljardspel och sonettdiktning till den förbannade våren behandlas med både fantasi och humor – en liten detalj i vardagen kan sporra tankarna och blomma ut i en fullfjädrad reflektion kring den goda smaken eller musikens makt.

Den ansvarsfulla lättjan utkom första gången 1994 och innehåller texter som tidigare publicerats i tidningen Månadsjournalen mellan åren 1990 och 1994. Niklas Rådström, född 1953, har sedan debuten 1975 utvecklat ett rikt och mångskiftande författarskap – diktsamlingar, romaner, essäer, dramatik och manus för film. Rådström har tilldelats en rad litterära priser och är ledamot av Samfundet De Nio samt professor i berättande för scen, film och media vid Stockholms Dramatiska Högskola.

"Jag är ingen vanlig människa. Jag föddes under ytterst hemlighetsfulla omständigheter. Ingen annan människas liv liknar mitt."

Så beskriver Holger Ekeland sig själv i inledningen till Niklas Rådströms nya roman.

Året är 1899 och den unga Sara har just anlänt till Stockholm. I ett obevakat och desperat ögonblick stjäl hon lille Holgers barnvagn där den står parkerad och övergiven på Mäster Samuelsgatan. "Men lilla vännen, har du en unge?" säger hennes rumskamrat förvånat när Sara kommer hem. Ja, från den dagen har hon det. Och han är sannerligen ingen vanlig människa...

I Drivved från Arkadien, en roman med så stark tidskänsla och inlevelse att den nästan känns dokumentär, får vi stifta bekantskap med två udda människor, Sara och Holger, och följa deras levnadsöden i det tidiga seklets Stockholm.

Hitlers barndom handlar om ett barns död. I korta scenbilder berättas om hur bit efter bit av barnets skaparkraft och livsglädje ifrågasätts, förlöjligas och slås sönder. Bakom pjäsen ligger den schweiziska psykoanalytikern Alice Millers idéer om hur den tidiga barndomens upplevelser kan komma att påverka ett helt liv. Pjäsen skrevs ursprungligen för teatergruppen Unga Klara i Stockholm, men framstår även som ett gripande och engagerande läsdrama.