Niklas Rådström – författare

Det har gått ett halvsekel sedan Yeshua vandrade in genom Jerusalems portar den ödesdigra påskhelgen. Nästan alla de som följde honom är borta nu, förföljda och mördade för att ha fört vidare hans budskap. Den siste som är kvar är Judas, åldrad och anonym, för vem känner igen den som sägs vara död? Han kallar fortfarande den man han då följde sin mästare och bär på minnena av sin roll i hur han dog. Innan det är för sent vill Judas berätta sin historia för en framtid då hans mästare kanske redan är bortglömd. I Judas hågkomster fortsätter Niklas Rådström att med djärv poetisk inlevelse skildra Bibelns människor i nytt ljus, liksom tidigare i Boken (2013) och En Marialegend (2016).

"Hans skildring av Judas öde är på glasklar, glödande prosa, där inget ord är förgäves och varje bild tecknas med osviklig rikedom. Det finns drag av såväl Pär Lagerkvist som Michail Bulgakov i de drivande, introverta passagerna, men Niklas Rådström har en förmåga att gestalta den enskildes sinnevärld med ett djup som står bortom de båda föregångarna. Det är en roman som står upp till axlarna i skönhet." - Svenska Dagbladet

"Niklas Rådströms sinnrika språk, helt renons på standardiserade ordvändningar och trötta metaforer, för berättelsen graciöst framåt med ett helt otvunget flyt." - Sydsvenskan

"Den värld och de människor som skildras har något absolut självklart över sig. Om historiska romaner ofta kan ha drag av utbroderade Wikipediaartiklar, med lite för många detaljer för sitt eget bästa, känns källmaterialet i det här fallet lika naturligt införlivat i prosan som om det vore självupplevt." - Dagens Nyheter

"Detta är en historia där livets storslagenhet och futtighet är tätt sammanvävda. Berättelsen är fylld av damm, blod, förvirring – men i och genom detta: någon form av uppenbarelse. Kombinationen av realism och idealism för tankarna till Torgny Lindgren eller Flannery O'Connor, med skillnad att epifanierna inte är dramatiska utan vibrerar stillsamt genom texterna.

I Rådströms skira prosa kommer allting lika nära: den misshandlades variga sår, soldaternas brutalitet, Marias ömma blick och Jesu läkande beröring. Det är en förunderligt vacker meditation, inte bara över tre dagar i Jerusalem, utan över livet självt.

Många är de romaner om Jesus som helt kastar loss från de bibliska texterna, men Rådström håller sig tätt intill dem. Ändå lyckas han med något som borde vara omöjligt: Han frälser Judas." - Expressen

"Judas hågkomster är vackert välskriven och berörande i allt som har med livets insida och trons djup att göra. Rådström håller sig nära evangeliernas berättelser. Det är ett kärleksfullt, medmänskligt och innerligt möte med en längtande och stundtals tvivlande människa. Som jag och säkert du. Så jag hyllar Rådströms bok och begråter Judas öde." - Kyrkans Tidning

"Det är en mild och stillsam berättelse om ett grymt drama. [...] I "Judas hågkomster" ställer Niklas Rådström frågan om existensens villkor i ett absolut centrum. Lågmält och med vemod för han läsaren in i den fråga som är allas vår egen: Vad är det som gör livet värt att leva? Som ingen annan kan Rådström hjälpa oss till svaret." - Upsala Nya Tidning

"Det poetiska och detaljrika språket var det som konverterade mig till att bli en av Rådströms nya trogna följare. ... Med sitt vackra och utsmyckade språk låter han läsaren uppleva romanen med alla sinnen." - Lundagård

"Hans sätt att återberätta historien om Jesu kamp i vildmarken med djävulen är bländande stark prosa" - Jönköpings-Posten

"Hans berättelse om Judas öde är skriven på en fantastisk poetisk prosa som glöder. Inget ord i onödan, bilder som etsar sig in i all sin skönhet, rikedom. Bara titeln ger hänvisning, Hågkomster, ett ord sedan länge försvunnet i vårt talspråk, eller att välja att namnge de välkända gestalterna från Bibeln på lokalspråket, tidens, arameiska. [...]

Visst kommer man att tänka på våra svenska klassiker när man läser denna text, kanske Pär Lagerkvist, Harry Martinsson, men ändå lyser denna roman i egen rätt. Det är en väldigt vacker berättelse." - DAST Magazine

"En fängslande roman att läsa mer än en gång, låta sig utmanas av och minnas att den faktiskt inte finns, eftersom den är gömd i okänd vildmark." - Katolskt magasin

Vid ett läkarbesök en sommarförmiddag får Niklas Rådström det oväntade beskedet att han har en allvarlig akut blodcancersjukdom. Tre dagar senare får han sin första cellgiftsbehandling.

Som har inget redan hänt berättar både om en tre år lång leukemibehandling och om författarens tidiga uppväxt som ensambarn i en sönderfallande familj. Det är en gripande och vidöppen bild av livet när verkligheten ställs på sin spets och en reflektion över vad som till sist är viktigt i tillvaron. En berättelse i dödens närhet och samtidigt en livsbejakande skildring fylld av förtrollande ljus och skugga.

Den som påstår att fotboll bara handlar om att göra mål har inte förstått någonting om spelet. Naturligtvis handlar fotboll om att göra mål, annars vinner man inga matcher. Men att påstå att det är det som är fotboll är lika uttömmande som att om människolivet påstå att vi föds för att dö.

En liten bok om fotboll, demokrati och hur man bygger ett samhälle är en kärleksförklaring till världens populäraste sport och samtidigt en tankebok om hur vi tar hand om den värld vi tillsammans befolkar. Här visar Niklas Rådström hur supporterkultur, offsidefällor och glidtacklingar kan lära oss något om frihet och rättvisa.

*

Jag blev oväntat uppiggad av Rådströms reflexioner. Han har en känsla för idéer och ironi som gör att det inte går överstyr.Jan Eklund, DN

Välskriven tankebok om det viktigaste av det oviktiga.NSD

Rådström glänser när de kulturella referenserna lägger sig som en frizon mellan fotbollen och de samhälleliga aspekterna. Här finns en lysande utläggning om Duke Ellington som ledde sitt storband bättre än någon av samtidens demontränare, och det är oavbrutet inspirerande när författare som Aksel Sandemose eller filmer som ”Den tredje mannen” illustrerar teser som annars kunnat bli snåriga. Jens Christian Brandt, DN

"På kvällen någon timme efter att Stig Claesson avlidit ringde någon från TT och berättade. Jag visste naturligtvis hur sjuk han varit och att döden var nära och ändå står vi ju alltid lika oförberedda när den väl kommer. Reportern från TT frågade vad Stig hade betytt för mig, hur jag såg på honom som författare, hur jag såg på honom som konstnär. Jag lyckades knappt säga något. När någon man hållit mycket av går bort vill man inget annat än att tända ett ljus i den tomhet som den döde lämnat efter sig och sedan tyst sitta vid dess flackande låga. Jag vet att det är för sent som så mycket nästan alltid är för sent, men i denna lilla bok har jag ändå försökt att ge ett svar på de där frågorna."I denna mycket personliga minnesbok berättar Niklas Rådström om Stig Claesson och deras vänskap.

Vad betyder det att tala allvar? Och varför är det så svårt?

I Allvarligt talat samlar Niklas Rådström sina svar på frågor som ställts till P1-programmet med samma namn. Det handlar om varför man ska ha en hobby, hur man står ut med leda och vart man tar vägen när man dör.

Niklas Rådström har i ett långt författarskap rört sig mellan dikt, dramatik och prosakonst. Här närmar han sig människans villkor i en form som är både personlig och öppen, där det allvarliga får ta plats utan att bli tungt. Eller som han själv skriver: ”Det är helt enkelt roligare att ta saker på allvar.”

Boken är rikt illustrerad av Catharina Günther Rådström.

Den unga miljöaktivisten Bodil kommer oväntat i kontakt med en forskargrupp som med hjälp av kvantmekanik och drömmar kartlägger framtiden. I labyrinten av mentala tidsresor möter hon bilder av en värld präglad av klimatförändringar, och får även se hur hennes eget liv kan komma att gestalta sig. Samtidens viktigaste fråga, klimatkrisen, skildras med poetisk fantasi och med spänningsromanens driv.

Det har gått ett halvsekel sedan Yeshua vandrade in genom Jerusalems portar den ödesdigra påskhelgen. Nästan alla de som följde honom är borta nu, förföljda och mördade för att ha fört vidare hans budskap. Den siste som är kvar är Judas, åldrad och anonym, för vem känner igen den som sägs vara död? Han kallar fortfarande den man han då följde sin mästare och bär på minnena av sin roll i hur han dog. Innan det är för sent vill Judas berätta sin historia för en framtid då hans mästare kanske redan är bortglömd. I Judas hågkomster fortsätter Niklas Rådström att med djärv poetisk inlevelse skildra Bibelns människor i nytt ljus, liksom tidigare i Boken (2013) och En Marialegend (2016).

"Hans skildring av Judas öde är på glasklar, glödande prosa, där inget ord är förgäves och varje bild tecknas med osviklig rikedom. Det finns drag av såväl Pär Lagerkvist som Michail Bulgakov i de drivande, introverta passagerna, men Niklas Rådström har en förmåga att gestalta den enskildes sinnevärld med ett djup som står bortom de båda föregångarna. Det är en roman som står upp till axlarna i skönhet." - Svenska Dagbladet

"Niklas Rådströms sinnrika språk, helt renons på standardiserade ordvändningar och trötta metaforer, för berättelsen graciöst framåt med ett helt otvunget flyt." - Sydsvenskan

"Den värld och de människor som skildras har något absolut självklart över sig. Om historiska romaner ofta kan ha drag av utbroderade Wikipediaartiklar, med lite för många detaljer för sitt eget bästa, känns källmaterialet i det här fallet lika naturligt införlivat i prosan som om det vore självupplevt." - Dagens Nyheter

"Detta är en historia där livets storslagenhet och futtighet är tätt sammanvävda. Berättelsen är fylld av damm, blod, förvirring – men i och genom detta: någon form av uppenbarelse. Kombinationen av realism och idealism för tankarna till Torgny Lindgren eller Flannery O'Connor, med skillnad att epifanierna inte är dramatiska utan vibrerar stillsamt genom texterna.

I Rådströms skira prosa kommer allting lika nära: den misshandlades variga sår, soldaternas brutalitet, Marias ömma blick och Jesu läkande beröring. Det är en förunderligt vacker meditation, inte bara över tre dagar i Jerusalem, utan över livet självt.

Många är de romaner om Jesus som helt kastar loss från de bibliska texterna, men Rådström håller sig tätt intill dem. Ändå lyckas han med något som borde vara omöjligt: Han frälser Judas." - Expressen

"Judas hågkomster är vackert välskriven och berörande i allt som har med livets insida och trons djup att göra. Rådström håller sig nära evangeliernas berättelser. Det är ett kärleksfullt, medmänskligt och innerligt möte med en längtande och stundtals tvivlande människa. Som jag och säkert du. Så jag hyllar Rådströms bok och begråter Judas öde." - Kyrkans Tidning

"Det är en mild och stillsam berättelse om ett grymt drama. [...] I "Judas hågkomster" ställer Niklas Rådström frågan om existensens villkor i ett absolut centrum. Lågmält och med vemod för han läsaren in i den fråga som är allas vår egen: Vad är det som gör livet värt att leva? Som ingen annan kan Rådström hjälpa oss till svaret." - Upsala Nya Tidning

"Det poetiska och detaljrika språket var det som konverterade mig till att bli en av Rådströms nya trogna följare. ... Med sitt vackra och utsmyckade språk låter han läsaren uppleva romanen med alla sinnen." - Lundagård

"Hans sätt att återberätta historien om Jesu kamp i vildmarken med djävulen är bländande stark prosa" - Jönköpings-Posten

"Hans berättelse om Judas öde är skriven på en fantastisk poetisk prosa som glöder. Inget ord i onödan, bilder som etsar sig in i all sin skönhet, rikedom. Bara titeln ger hänvisning, Hågkomster, ett ord sedan länge försvunnet i vårt talspråk, eller att välja att namnge de välkända gestalterna från Bibeln på lokalspråket, tidens, arameiska. [...]

Visst kommer man att tänka på våra svenska klassiker när man läser denna text, kanske Pär Lagerkvist, Harry Martinsson, men ändå lyser denna roman i egen rätt. Det är en väldigt vacker berättelse." - DAST Magazine

"En fängslande roman att läsa mer än en gång, låta sig utmanas av och minnas att den faktiskt inte finns, eftersom den är gömd i okänd vildmark." - Katolskt magasin

Det har gått ett halvsekel sedan Yeshua vandrade in genom Jerusalems portar den ödesdigra påskhelgen. Nästan alla de som följde honom är borta nu, förföljda och mördade för att ha fört vidare hans budskap. Den siste som är kvar är Judas, åldrad och anonym, för vem känner igen den som sägs vara död? Han kallar fortfarande den man han då följde sin mästare och bär på minnena av sin roll i hur han dog. Innan det är för sent vill Judas berätta sin historia för en framtid då hans mästare kanske redan är bortglömd. I Judas hågkomster fortsätter Niklas Rådström att med djärv poetisk inlevelse skildra Bibelns människor i nytt ljus, liksom tidigare i Boken (2013) och En Marialegend (2016).

"Hans skildring av Judas öde är på glasklar, glödande prosa, där inget ord är förgäves och varje bild tecknas med osviklig rikedom. Det finns drag av såväl Pär Lagerkvist som Michail Bulgakov i de drivande, introverta passagerna, men Niklas Rådström har en förmåga att gestalta den enskildes sinnevärld med ett djup som står bortom de båda föregångarna. Det är en roman som står upp till axlarna i skönhet." - Svenska Dagbladet

"Niklas Rådströms sinnrika språk, helt renons på standardiserade ordvändningar och trötta metaforer, för berättelsen graciöst framåt med ett helt otvunget flyt." - Sydsvenskan

"Den värld och de människor som skildras har något absolut självklart över sig. Om historiska romaner ofta kan ha drag av utbroderade Wikipediaartiklar, med lite för många detaljer för sitt eget bästa, känns källmaterialet i det här fallet lika naturligt införlivat i prosan som om det vore självupplevt." - Dagens Nyheter

"Detta är en historia där livets storslagenhet och futtighet är tätt sammanvävda. Berättelsen är fylld av damm, blod, förvirring – men i och genom detta: någon form av uppenbarelse. Kombinationen av realism och idealism för tankarna till Torgny Lindgren eller Flannery O'Connor, med skillnad att epifanierna inte är dramatiska utan vibrerar stillsamt genom texterna.

I Rådströms skira prosa kommer allting lika nära: den misshandlades variga sår, soldaternas brutalitet, Marias ömma blick och Jesu läkande beröring. Det är en förunderligt vacker meditation, inte bara över tre dagar i Jerusalem, utan över livet självt.

Många är de romaner om Jesus som helt kastar loss från de bibliska texterna, men Rådström håller sig tätt intill dem. Ändå lyckas han med något som borde vara omöjligt: Han frälser Judas." - Expressen

"Judas hågkomster är vackert välskriven och berörande i allt som har med livets insida och trons djup att göra. Rådström håller sig nära evangeliernas berättelser. Det är ett kärleksfullt, medmänskligt och innerligt möte med en längtande och stundtals tvivlande människa. Som jag och säkert du. Så jag hyllar Rådströms bok och begråter Judas öde." - Kyrkans Tidning

"Det är en mild och stillsam berättelse om ett grymt drama. [...] I "Judas hågkomster" ställer Niklas Rådström frågan om existensens villkor i ett absolut centrum. Lågmält och med vemod för han läsaren in i den fråga som är allas vår egen: Vad är det som gör livet värt att leva? Som ingen annan kan Rådström hjälpa oss till svaret." - Upsala Nya Tidning

"Det poetiska och detaljrika språket var det som konverterade mig till att bli en av Rådströms nya trogna följare. ... Med sitt vackra och utsmyckade språk låter han läsaren uppleva romanen med alla sinnen." - Lundagård

"Hans sätt att återberätta historien om Jesu kamp i vildmarken med djävulen är bländande stark prosa" - Jönköpings-Posten

"Hans berättelse om Judas öde är skriven på en fantastisk poetisk prosa som glöder. Inget ord i onödan, bilder som etsar sig in i all sin skönhet, rikedom. Bara titeln ger hänvisning, Hågkomster, ett ord sedan länge försvunnet i vårt talspråk, eller att välja att namnge de välkända gestalterna från Bibeln på lokalspråket, tidens, arameiska. [...]

Visst kommer man att tänka på våra svenska klassiker när man läser denna text, kanske Pär Lagerkvist, Harry Martinsson, men ändå lyser denna roman i egen rätt. Det är en väldigt vacker berättelse." - DAST Magazine

"En fängslande roman att läsa mer än en gång, låta sig utmanas av och minnas att den faktiskt inte finns, eftersom den är gömd i okänd vildmark." - Katolskt magasin

När det kommer till kritan är en infallsrik text pendlande mellan prosaberättelse och poesi där Niklas Rådström med humor och lekfullt allvar tar sig an denna livets enda riktigt avgörande fråga: vad är meningen med alltihopa?

Vad är meningen med livet om dess enda mål är att vi en gång ska dö? Och var utspelar sig egentligen våra liv? Är vi på en brottsplats, uppslukade av en valfisk eller på en teaterscen i världen?

Och hur slutar våra livsberättelser, med ett åsknedslag eller en suck?

Niklas Rådström har sedan debuten varit verksam inom nästan alla genrer med en lång rad romaner, diktsamlingar, essäer, teaterpjäser och filmmanus bakom sig. Han är ledamot av Samfundet De Nio.

Några veckor varje sommar är Axel med sin mormor och morfar på ett sydsvenskt pensionat. Det är dagar fyllda av äppelträd och getingar, promenader genom skogen, eftermiddagskaffe i bersån och simskola nere vid sjön.

Men en sommar blir Axels morfar tokig. Han glömmer och fantiserar, är ena stunden en förvirrad gammal gubbe och i nästa ett lekande barn. De andra tror att han blivit gammal bara, men Axel vet att hans morfar blivit fast i en galen tidsmaskin.

Men varför måste morfar glömma allt? Och vad är det Axel själv har glömt? Och vad är det morfar måste hinna göra medan tiden tänker på annat?

Medan tiden tänker på annat är en pendang till den mycket älskade Månen vet inte. Romanen är en oförglömlig barndomsskildring fylld av humor och vemod – allt genomlyst av den svenska sommarens klara ljus.

Kristians farmor har berättat för honom om färgen på ett av månens hav. Kristian vet att det var där hon för flera år sedan hittade en stor sjörövarskuta som hon seglade tillbaka till jorden. Det är bara en av de hemligheter som Kristian delar med sin farmor.

Samtidigt vet Kristian att farmor blir allt äldre och att hon en dag ska dö. Han vet också att han själv kommer att bli större och växa ur barndomen. Kristian och hans farmor är obönhörligt på väg bort från varandra.

Men hemligheterna de delar binder dem ändå samman. Det är hemligheter som finns på gränsen mellan drömmarna och vardagen och de hjälper Kristian att finna sig tillrätta på båda sidor om den gränsen. Kristian vet att en dag kommer farmor att vara borta, men kommer hon innan dess hinna låta honom förstå allt det månen inte vet?

Niklas Rådström, en av sin generations främsta poeter, har skrivit en roman med den sällsamma egenskapen att få läsaren att på en gång känna sig glad och ledsen, ensam och mycket lycklig. Månen vet inte är en berättelse om en pojkes väg till insikten att en dag allt går förlorat.

En liten pojke sitter i fönstret och tittar ner mot allén där gatljuset tecknar sina skuggör mellan träden. Där nere på gatan står en man som ser upp mot det som en gång var hans barndomshem.

I sitt minne bär han bilden av en spårvagn som står fastfrusen vid spåren i Vintergatans snötäckta allé. Men varför dröjer den mörka spårvagnen i den fallande snön? Och hur vet pojken att det är just vid Vintergatan som de döda har sina hem?

Spårvagn på Vintergatan berättar om sökandet efter minnena av en död far. En far som bara kunde försvinna – som en julafton då han plötsligt tar tåget till Paris – och som skickar vykort från exotiska platser runt jorden. En far som är oemotståndlig när han väl dyker upp och berättar om alla märkvärdigheter han upplevt …

Spårvagn på Vintergatan är en barndomsskildring med en sällsam lyster och poetisk fantasi. Här skildras ett Stockholm på femtiotalet, där klarakvarterens konstnärs- och journalistkretsar ses ur det lilla barnets magiskt besvärjande perspektiv.

Med Spårvagn på Vintergatan avslutar Niklas Rådström den trilogi av fristående självbiografiskt färgade romaner som inleddes av de mycket älskade och lästa Månen vet inte och Medan tiden tänker på annat.

En försommardag finns han bara där, blåmesungen som kommer att få namnet Absint. Kanske har han fallit ur ett överbefolkat bo högt upp i trädets krona, kanske har han alltför tidigt prövat sina vingar. Det är ett litet dunknippe med gapande näbb och uppfordrande läte som intar familjen Rådströms hem. Till en början handlar livet mest om att tillfredsställa en aldrig sinande hunger, men snart börjar Absint ge sig ut på allt längre upptäcktsfärder. Ute i trädgården lockar andra fåglar och världen vidgas för varje dag. Absint är en oemotståndlig berättelse om ett oväntat möte, en filosofisk betraktelse över människa och natur och om att upptäcka storheten i det lilla. Rikt illustrerad av Catharina Günther-Rådström.

En ung kvinna lämnas att dö sedan hon utsatts för en gruppvåldtäkt av en hord barnsoldater. En museiintendent i New York ombeds att ta över en avliden kollegas arbete och dras alltmer in i hennes liv. Den tyske 1500-talskonstnären Lucas Cranach försöker rädda en samling konstskatter undan förstörelse vid Karl den femtes belägring av Wittenberg.

I Niklas Rådströms nya bok vävs dessa tre till synes orelaterade historier samman till en gripande och utmanande berättelse. En Marialegend är en storartat djärv och rik roman om hur vi handskas med den ondska som världen rymmer och om vad det är vi håller för viktigt i våra liv.

Den unga miljöaktivisten Bodil kommer oväntat i kontakt med en forskargrupp som med hjälp av kvantmekanik och drömmar kartlägger framtiden. I labyrinten av mentala tidsresor möter hon bilder av en värld präglad av klimatförändringar, och får även se hur hennes eget liv kan komma att gestalta sig. Samtidens viktigaste fråga, klimatkrisen, skildras med poetisk fantasi och med spänningsromanens driv.

Till minnet av Erik Johan Stagnelius 1793–1823

År 1993 var det Stagneliusår i Sverige. Då firades tvåhundraårsdagen av skalden Erik Johan Stagnelius’ födelse. År 2023 har det blivit dags att uppmärksamma skaldens dödsdag, den 3 april. Tiden för ett frånfälle firar man inte, det minns man. Därav denna minnesskrift som Sällskapet Erik Johan Stagnelii Vänner ger ut och som har fått namnet Den levande Stagnelius.

Mellan de arton ”moderna” bidragen har fogats in en handfull hyllningsdikter från ett svunnet 1800-tal, ett århundrade då beundran för skalden tog sig mycket handfasta och ibland ganska naiva uttryck.

Genom åren har mottagandet av Erik Johan Stagnelius’ verk successivt ändrat karaktär, men han läses, citeras, spelas och sjungs, och lämnar avtryck även inom bildkonsten. Några av hans formuleringar har fått sådan hemortsrätt i det svenska språket att många inte längre vet varifrån de kommer.

Erik Johan Stagnelius är en skald som kommer att läsas och citeras så länge det svenska språket lever.

En ensam gestalt sitter lutad över en bok och medan sida efter sida fylls med ord och mening växer en hel värld och en kämpande mänsklighet fram. Den skrivande sänder ut tre änglar för att skapa ordning och rättvisa bland alla dessa som själva söker vinna herraväldet över sin framtid.

Niklas Rådströms roman Boken sträcker sig över tusentals år och liknar ingen annan, utom den mest spridda boken i världen. Den är en djärv och visionär återgestaltning av de bibliska böckerna som en enda berättelse om skapande och liv, fylld av poesi och starka historier.

Vi är beredda till nästan vad som helst för att hålla kvar livet i dem vi älskar. Vi kastar oss till golvet och försöker att med våra bara händer stilla blodflödet ur de sargade kropparna. Vi säger gång på gång att det man berättat för oss inte är sant, att man måste ha tagit miste, att det är någon annan det gäller. Vi går längs stranden som tror vi att den drunknade plötsligt ska komma oss till mötes och säga något om höstdagens höga luft. Vi ber de som samlats runt olycksplatsen att tala tystare så att de inte ska väcka de döda i bilvraket, bara för att vi ska få fortsätta att tro att de livlösa kropparna tillhör några sovande. Till nästan vad som helst är vi beredda för att hålla kvar livet i dem vi älskar. Till allt är vi beredda, hela tiden sökande efter varje tänkbar utväg ur mörkret, innan sorgen griper oss med sina svarta fingrar och sliter oss ut ur hoppfullhetens trygga gömställe.

I En handfull regn för några händelser Niklas Rådström åter till minnena av den närmaste vännen under uppväxtåren, en av de unga döda. Tillsammans skapade de en värld av lek och fantasi, alldeles nära all kreativitets kristallklara källa. Det är en värld i ständigt växande, av skapande och nyfikenhet, förvandling och engagemang, men också en plats där oron och skräcken lurar för tystnad, ensamhet och död. Niklas Rådström har skrivit en vidöppet personlig och uppriktig bok som spänner över ett helt liv. Det är en bok om att bli till och leva som människa, om vad som är det viktiga i livet, och om den väg varje människa måste vandra, genom ljusa valv och mörka.

En försommardag finns han bara där, blåmesungen som kommer att få namnet Absint. Kanske har han fallit ur ett överbefolkat bo högt upp i trädets krona, kanske har han alltför tidigt prövat sina vingar. Det är ett litet dunknippe med gapande näbb och uppfordrande läte som intar familjen Rådströms hem. Till en början handlar livet mest om att tillfredsställa en aldrig sinande hunger, men snart börjar Absint ge sig ut på allt längre upptäcktsfärder. Ute i trädgården lockar andra fåglar och världen vidgas för varje dag. Absint är en oemotståndlig berättelse om ett oväntat möte, en filosofisk betraktelse över människa och natur och om att upptäcka storheten i det lilla. Rikt illustrerad av Catharina Günther-Rådström.

Vid ett läkarbesök en sommarförmiddag får Niklas Rådström det oväntade beskedet att han har en allvarlig akut blodcancersjukdom. Tre dagar senare får han sin första cellgiftsbehandling.

Som har inget redan hänt berättar både om en tre år lång leukemibehandling och om författarens tidiga uppväxt som ensambarn i en sönderfallande familj. Det är en gripande och vidöppen bild av livet när verkligheten ställs på sin spets och en reflektion över vad som till sist är viktigt i tillvaron. En berättelse i dödens närhet och samtidigt en livsbejakande skildring fylld av förtrollande ljus och skugga.

Vid ett läkarbesök en sommarförmiddag får Niklas Rådström det oväntade beskedet att han har en allvarlig akut blodcancersjukdom. Tre dagar senare får han sin första cellgiftsbehandling.

Som har inget redan hänt berättar både om en tre år lång leukemibehandling och om författarens tidiga uppväxt som ensambarn i en sönderfallande familj. Det är en gripande och vidöppen bild av livet när verkligheten ställs på sin spets och en reflektion över vad som till sist är viktigt i tillvaron. En berättelse i dödens närhet och samtidigt en livsbejakande skildring fylld av förtrollande ljus och skugga.

Vid ett läkarbesök en sommarförmiddag får Niklas Rådström det oväntade beskedet att han har en allvarlig akut blodcancersjukdom. Tre dagar senare får han sin första cellgiftsbehandling.

Som har inget redan hänt berättar både om en tre år lång leukemibehandling och om författarens tidiga uppväxt som ensambarn i en sönderfallande familj. Det är en gripande och vidöppen bild av livet när verkligheten ställs på sin spets och en reflektion över vad som till sist är viktigt i tillvaron. En berättelse i dödens närhet och samtidigt en livsbejakande skildring fylld av förtrollande ljus och skugga.

Försommaren 1857 påbörjar H. C. Andersen en lång europeisk rundresa till de flesta av de städer han under tidigare resor besökt. Med i bagaget har han sin nya roman Att være eller icke være i tre utgåvor  – på danska, tyska och engelska. Det viktigaste målet för honom under denna rundresa är dock att hälsa på den till vilken den nya boken dedicerats, Charles Dickens. Han har under våren fått brev från Dickens som närmast bönfallande uppmanat honom att komma på besök – en inbjudan som Andersen naturligtvis måste hörsamma.   De två diktarna står båda på höjden av sina författarskap, de beundrar och respekterar varandra. Men mötet dem emellan kommer inte att infria de förväntningar som de båda byggt upp inom sig. Redan efter några dagar kan inte Dickens fort nog bli av med sin gäst, men Andersen stannar hos familjen i fem veckor. Efter det har de ingen mer kontakt, trots försök från Andersens sida.

Niklas Rådströms bok är en fantasi kring en verklig händelse – och en meditation över diktandets villkor och drömmen om vänskap.

"På kvällen någon timme efter att Stig Claesson avlidit ringde någon från TT och berättade. Jag visste naturligtvis hur sjuk han varit och att döden var nära och ändå står vi ju alltid lika oförberedda när den väl kommer. Reportern från TT frågade vad Stig hade betytt för mig, hur jag såg på honom som författare, hur jag såg på honom som konstnär. Jag lyckades knappt säga något. När någon man hållit mycket av går bort vill man inget annat än att tända ett ljus i den tomhet som den döde lämnat efter sig och sedan tyst sitta vid dess flackande låga. Jag vet att det är för sent som så mycket nästan alltid är för sent, men i denna lilla bok har jag ändå försökt att ge ett svar på de där frågorna."I denna mycket personliga minnesbok berättar Niklas Rådström om Stig Claesson och deras vänskap.

Försommaren 1857 påbörjar H. C. Andersen en lång europeisk rundresa till de flesta av de städer han under tidigare resor besökt. Med i bagaget har han sin nya roman Att være eller icke være i tre utgåvor  på danska, tyska och engelska. Det viktigaste målet för honom under denna rundresa är dock att hälsa på den till vilken den nya boken dedicerats, Charles Dickens. Han har under våren fått brev från Dickens som närmast bönfallande uppmanat honom att komma på besök en inbjudan som Andersen naturligtvis måste hörsamma.   De två diktarna står båda på höjden av sina författarskap, de beundrar och respekterar varandra. Men mötet dem emellan kommer inte att infria de förväntningar som de båda byggt upp inom sig. Redan efter några dagar kan inte Dickens fort nog bli av med sin gäst, men Andersen stannar hos familjen i fem veckor. Efter det har de ingen mer kontakt, trots försök från Andersens sida.

Niklas Rådströms bok är en fantasi kring en verklig händelse och en meditation över diktandets villkor och drömmen om vänskap.