Industrialismen och industrihistoria

Industriella revolutionen är en av de största vattendelarna i mänsklighetens historia. När maskinerna konstruerades lades grunden till en formidabel folkökning, till ett aldrig tidigare skådat välstånd, till imperialistisk aggression – och till miljökonsekvenser vi ännu bara har sett begynnelsen av.

Revolutionen tog fart i Storbritannien i mitten av 1700-talet och spred sig över Europa och Nordamerika på 1800-talet. Men varför just då? Ur strikt teknologiskt perspektiv hade industriella revolutionen kunnat inträffa långt tidigare, i 1200-talets Kina eller i det tidigmoderna Italien. Vad var det i det brittiska 1700-talssamhället som fick hjulen att snurra så fort, och med så oerhörda följdverkningar?

I Industriella revolutionen skildrar Dick Harrison den process som började med arbetsbesparande innovationer i bomullsspinnerierna och raskt utvecklades till en civilisationsomvälvande rörelse.

Idag hörs inte längre dånet från dunkande hamrar och brusande vattenfall. Men ur stillheten berättar bevarade bruksmiljöer om hur Bergslagen blev centrum för världens järnframställning. I hetta och sot lades grunden till Sveriges ställning som stormakt och landets ekonomiska välstånd. 

I boken Järnbrukens historia får vi några perspektiv på järnets avgörande roll i Sveriges historia. Tidsresan börjar för mer än tvåtusen år sedan, men tyngdpunkten ligger på 1700- och 1800-talens blomstrande brukskultur. Järnbruken blev noder av civilisation. Där utvecklades ny teknik, nya yrken och nya seder. På bruksherrgårdarna spirade intresset för bildning, konst och litteratur och framstående författarskap föddes som hos Geijer, Lagerlöf och Fröding.

I denna rikt illustrerade bok författad av vetenskapsjournalisten Nils-Johan Tjärnlund, får vi tydliga exempel på de starka influenser som brukskulturen har lämnat efter sig: från mer välkända miljöer som världsarvet Engelsbergs bruk och vallonbruken i Uppland till de okända bruken längs Norrlandskusten. Går det till och med att spåra idén om det svenska folkhemmet i den speciella bruksandan?

"Ett praktverk över järnbrukens historia." Dala-Demokraten.

"...texten bär författarens vanliga signum att vara såväl kunskapsintensiv som levande och lättläst. Bakom ligger en imponerande research och en stor personlig kunskap som ger sammanhangen. Här finns också så många bilder att boken (nästan) kan fungera som blädderverk." Sundsvalls Tidning.

Vallonsmedjor i Uppland är en historisk resa i ord och bild och skildrar en viktig del av vårt kulturarv i de enda kvarvarande vallonsmedjorna i norra Uppland - Karlholmsbruk, Strömsberg, Söderfors och Österbybruk. Dessa smedjor var levande arbetsplatser fram till första hälften av 1900-talet. Bilderna är originella såtillvida att någon samlad dokumentation inifrån själva smedjorna inte existerar sedan tidigare.

Det var 1600-tal, det trettioåriga kriget pågick och Sverige var krigförande part. Men krig är kostsamma och Sverige behövde tillskott i statskassan.

Här träder vallonerna in. Sverige lånar pengar av nederländska finansmän som i utbyte på fördelaktiga villkor får bedriva järnhantering i Sverige. De som antar erbjudandet tar ofta med egen arbetskraft från Vallonien och uppför ett antal järnbruk.

Författaren och fotografen Jörgen Sanner har tidigare framförallt haft naturen som inspirationskälla i ett stort antal fotoutställningar. Men då han ombads att dokumentera renoveringen av ånghammaren i Karlholmsbruk väcktes hans intresse för miljöerna i de gamla vallonsmedjorna.

"Vallonsmedjor i Uppland är en fin kulturhistorisk resa i ord och bild, och en samlad dokumentation av miljöerna inifrån smedjorna med redskap och arbetsmiljöer som känns spännande ochintressant att få ta del av."

Lektör Maria Bennmalm, BTJ-häfte nr 13, 2023. Betyg: 4/5

Norns bruks historia är en del av den svenska industrihistorien. På 1620-talet började man smälta järnmalm och tillverka stångjärn. Under 1700-talet hade bruket sin glansperiod och gav tryggt men slitsamt arbete åt bruksbefolkningen och rikedom åt brukspatronerna. 1800-talet var den tekniska förnyelsens epok, men också nedgångens och slutets.

År 1868 upphörde smidet och 1916 stängdes hyttan. Norn förändrades långsamt från att ha varit Hedemora sockens största industrianläggning till ett skogshuggarsamhälle. Och sedan till den undangömda idyll det är idag med ett fåtal fastboende och ett litet antal fritidsboende.

I boken beskrivs hur det gick till. Hur bruket grundades och styrdes. Vilka ägarna var. Hur järntillverkningen utvecklades och förändrades. Läsaren kommer också bruksbefolkningen närmare. Hyttarbetare, smeder, kolare och skogshuggare. Men också kvinnorna och kvinnoarbetet. Ett arbete som togs för givet men som var själva förutsättningen för livet på bruket.

Boken för fram nornshistorien till nutid och berättar även om Norns nittonhundratal. Om skoghuggar- och flottarsamhället. Norns Bruk är numera en vårdad kulturmiljö och ett turistmål. Det är byggnadsminnes-förklarat sedan 2003 och dessutom förklarat som kulturellt riksintresse.

Dalslands kanals historia är Dick Harrisons andra bok om Dalsland. En fascinerande resa genom landskapet präglat av industrihistoria, som inleds med en betraktelse av Dalslands kanal i vår tid.

"En skönhetsupplevelse, skulle flertalet antagligen säga om de efter en färd på Dalslands kanal blev tillfrågade om sina känslor inför anläggningen slussarna, sjöarna, kanallederna, den omgivande naturen. För turister är kanalen mer än något annat en fantastiskt vacker kedja av sammanbundna vattendrag, ett blått band mitt i ett sagoland av skogig och kuperad gränsbygd. Ett underbart stycke vildmark möter ett underbart stycke civilisation, en ericsonsk akvedukt i hesselbomska bygder."

Dick Harrison är historiker och professor vid Lunds universitet och har via böcker, radio och teve i många år delat med sig av sin enorma kunskap och inspirerat till ett ökande intresse för historia.

Ortala bruk i Väddö socken i norra Roslagen var en gång ett av landets viktigaste järnbruk. Verksamheten är nedlagd sedan länge, men spåren finns kvar. De finns ute i landskapet som vattenfyllda gruvhål och övervuxna husgrunder. De finns inom bruksområdet i det strömmande vattnet och i de fördämningar som en gång var förutsättningen för driften av masugn, sångjärnshammare och smedja. Kolhuset från 1700-talet, mjölkvarnen från 1800-talet och sågverket från 1900-talet står kvar som frysta arbetsplatser som om arbetarna nyss låst dörren och gått hem. Med hjälp av gamla kartor, arkivhandlingar och berättelser från förr rekonstrueras bilden av den spännande bruksmiljö som en gång varit. Genom nytagna foton dokumenteras och levandegörs det som fortfarande är. 

Med människan i centrum skildras nu järnbrukets egen värld, rikt illustrerad med nytaget bildmaterial, kompletterat med äldre foton. I boken möter vi skomakaren, skolmästaren, mästersmeden och koldrängen. Alla har de levt och verkat vid bruket, ett samhälle i miniatyr, befolkat av arbetare med en eftertraktad specialkompetens från andra länder och styrt av företagsledare med internationella nätverk.

Eva Sundström har under många år arbetat med industrihistoria på Sörmlands museum. Hon har en fil.kand. och magisterexamen i kulturhistoriska ämnen vid Uppsala universitet samt en kulturvetarexamen vid Stockholms universitet där hon även studerat arkitekturhistoria och kulturarv. 

Johan Knutsson är fil.dr. i konstvetenskap och professor i möbelkultur vid Linköpings universitet och Nordiska museet. Han har under många år publicerat en lång rad böcker inom arkitektur, möbler, hantverk, slöjd och inredning.

Peter Segemark har sedan 1970-talet varit verksam som fotograf vid Nordiska museet, med en gedigen erfarenhet av fotografering och kulturhistoriska miljöer och föremål. Han har ett stort intresse för stämningsfulla platser och för utmaningar under fältmässiga förhållanden.