Johan Knutsson – författare

Vad är det med Carl Larsson-gården som berör så starkt mer än  hundra år efter dess tillkomst? Vilken roll spelar den i samtalet om det goda hemmet och det goda livet i den goda världen?

Idag framstår det berömda konstnärshemmet i Sundborn och historien bakom dess tillkomst som mer samtids- och samhällsrelevant än någonsin. Som få andra designhistoriska monument lär vi oss av Lilla Hyttnäs att bruka och uppgradera det redan befintliga, och att personligt och genom stundens ingivelser ta kommandot över det egna skapandet och att slå vakt om rätten att få gå sin egen väg.

I boken skildras detaljerat tillkomsten av detta världsberömda konstnärshem, dess plats i designhistorien och i dess internationella sammanhang. 

Författaren Johan Knutsson innehar sedan 2009 Byggmästare John Mattsons  professur i möbel­kultur vid Malmstens Linköpings universitet och Nordiska museet. Boken har till stor del tillkommit genom inspiration av de frågor som studenterna ställt vid mötet med Lilla Hyttnäs. Genom deras syn på gården ur ett samtidsrelevant hållbarhetsperspektiv öppnas dörrar till nya sätt att se och  värdera detta sedan länge så välkända konstnärshem.

Ortala bruk i Väddö socken i norra Roslagen var en gång ett av landets viktigaste järnbruk. Verksamheten är nedlagd sedan länge, men spåren finns kvar. De finns ute i landskapet som vattenfyllda gruvhål och övervuxna husgrunder. De finns inom bruksområdet i det strömmande vattnet och i de fördämningar som en gång var förutsättningen för driften av masugn, sångjärnshammare och smedja. Kolhuset från 1700-talet, mjölkvarnen från 1800-talet och sågverket från 1900-talet står kvar som frysta arbetsplatser som om arbetarna nyss låst dörren och gått hem. Med hjälp av gamla kartor, arkivhandlingar och berättelser från förr rekonstrueras bilden av den spännande bruksmiljö som en gång varit. Genom nytagna foton dokumenteras och levandegörs det som fortfarande är. 

Med människan i centrum skildras nu järnbrukets egen värld, rikt illustrerad med nytaget bildmaterial, kompletterat med äldre foton. I boken möter vi skomakaren, skolmästaren, mästersmeden och koldrängen. Alla har de levt och verkat vid bruket, ett samhälle i miniatyr, befolkat av arbetare med en eftertraktad specialkompetens från andra länder och styrt av företagsledare med internationella nätverk.

Eva Sundström har under många år arbetat med industrihistoria på Sörmlands museum. Hon har en fil.kand. och magisterexamen i kulturhistoriska ämnen vid Uppsala universitet samt en kulturvetarexamen vid Stockholms universitet där hon även studerat arkitekturhistoria och kulturarv. 

Johan Knutsson är fil.dr. i konstvetenskap och professor i möbelkultur vid Linköpings universitet och Nordiska museet. Han har under många år publicerat en lång rad böcker inom arkitektur, möbler, hantverk, slöjd och inredning.

Peter Segemark har sedan 1970-talet varit verksam som fotograf vid Nordiska museet, med en gedigen erfarenhet av fotografering och kulturhistoriska miljöer och föremål. Han har ett stort intresse för stämningsfulla platser och för utmaningar under fältmässiga förhållanden.

Under 1500-talet och början av 1600-talet utvecklades många av de konstruktioner och den verktygskultur som präglar möbelhantverket ännu i dag. Under 1700-talet förfinades teknikerna samtidigt som tillverkningen effektiviserades, arbetet specialiserades och ett nytt system av underleverantörer etablerades. Under industrialismens 1800-tal tillkom fler material jämte en mängd innovationer som lade grund för 1900-talets industrianpassade möbeldesign. Parallellt löper en stilhistoria från renässans till modernism. Hur hänger allt detta samman?

Denna bok handlar om material, teknik och form i möbelhantverkets historia. Närmare bestämt om förhållandena mellan dem. Kunskaper om råämnen och tillverkning är viktiga för den som ska tolka en äldre möbel och dess gestaltning. Varför ser möbeln ut som den gör? Vad går det att utläsa av spåren efter verktygen, det personliga handlaget och de skriftliga källorna? Vilka val har hantverkaren gjort och vilka har alternativen varit?

Framställningen rör sig nära föremålen möbler från adliga, borgerliga, allmoge- och kyrkliga miljöer men ställer också allmänna frågor. Några definitiva svar om hur material, teknik och form samspelar går inte att ge men relationen kan i varje fall diskuteras. Samma sak med teman som rationalisering, arbetsfördelning, yrkesidentiteter, färdigheter, kreativitet och ekonomi både förr och i dag. Möbelhantverkets historia lånar sig till ett samtal om det materiella skapandets villkor och om hållbarhet i ordets alla bemärkelser.

Johan Knutsson är professor i möbelkultur vid Malmstens, Linköpings universitet, och Nordiska museet. Peter Segemark är fotograf vid Nordiska museet.

De svenska bönderna har haft en unikt stark ställning jämfört med sina europeiska gelikar, och under 1800-talet klev de fram och blev en drivande kraft i den svenska samhällsutvecklingen. Framgångarna skapade rikedomar och de nyrika hemmansägarna investerade sina växande tillgångar i storslagna, ofta herrgårdsliknande gårdar.

Dessa bondeherrgårdar står idag som monument över den agrara revolutionen och den svenske bondens storhetstid. De utgör en unik kulturskatt som finns runtom i det svenska landskapet. I Bondeherrgårdar ger forskare från både bebyggelse- och socialhistoriska discipliner sin bild av denna byggnadstyp. Författarna belyser såväl gårdarnas formmässiga särart som de ekonomiska och sociala sammanhang de vuxit fram ur.

Bondeherrgårdarna fångar och förkroppsligar en säregen svensk historia som vi kan uppleva och känna in på nära håll. Boken är ett resultat av samarbeten mellan forskare vid lärosäten, museer och arkiv för att lyfta fram de säregna värdena i detta bitvis förbigångna kulturarv

Maja Fjæstad var en mångkunnig konstnär och god representant för den generation konstnärer som i Arts & Crafts-rörelsens efterföljd på olika sätt arbetade för ett bättre och vackrare samhälle. Hon var en modern kvinna, ofta före sin tid. Som medarrangör av en rad utställningar och grundare av Arvika Konsthantverk betydde hon dessutom mycket för andras framgångar. Det konstnärliga kombinerades med entreprenörskap på ett sätt som känns samtida än idag.

Maja blev som nittonåring antagen på Konstnärsförbundets skola, som en av de första kvinnliga eleverna. Där träffade hon de blivande medlemmarna av Rackstadkolonin, Fritz Lindström och Björn Ahlgrenson. Några år senare blev hon presenterad för konstnären Gustaf Fjæstad som sedan blev hennes man. Hon var då en välutbildad yrkeskvinna på god väg att etablera sig i arbetslivet, och arbetade med måleri, textil, grafik och formgivning.

1898 flyttade paret Fjæstad till Taserud utanför Arvika där de fick låna skulptören Christian Erikssons nybyggda hus med ateljé, Oppstuhage. Genom flytten till Värmland fick Maja Fjæstad möjligheter att ge sig i kast med nya tekniker och uppdrag.

Rackstad med omnejd är kanske det tydligaste exemplet på en plats där konstnärerna sida vid sida med hantverkarna och med ömsesidig respekt för varandra lever upp till den vision som Arts & Crafts-rörelsen gjort till sitt signum.

Boken presenterar ett rikt urval av Majas Fjæstads konstnärskap, där hon gjorde verklighet av tidens tanke; att låta konsten och livet gripa in i varandra.

Maja Fjæstad deltog i många utställningar genom åren runt om i Sverige, i de nordiska grannländerna, USA och England. Som ung ställde hon ut med Konstslöjdanstalten och på Konstnärsförbundets vår- och höstutställningar i Stockholm liksom i de nordiska grannländerna. Hon deltog på de stora svenska utställningarna, som Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897, konstindustriutställningen i Stockholm 1909, Baltiska utställningen i Malmö 1914 och Hemutställningen på Liljevalchs 1917. Maja och Gustaf Fjæstad ställde också ut tillsammans runt om i Sverige och på 1920-talet gjordes en turné i England. Även i USA visas Maja Fjæstads träsnitt.  

Boken ges ut i samband med Rackstadmuseets jubileumsutställning om Maja Fjæstad 2023. Det är 150 år sedan konstnären föddes och samtidigt firas att Rackstadmuseet fyller 30 år.